Tiden den bara rinner iväg och när den sprungit färdig för dagen finns det aldrig någon stund över för att skriva om vart den tog vägen. Men nu var jag tvungen att sätta mig ner och tänka igenom saker och ting då Danica gjorde mig så glad idag! Hon strosade från ena änden av hagen bort mot stora ängen för att gå upp och beta när jag kom från ligghallen med grimman. Jag ropade på henne och när hon såg mig stannade hon och tittade med spetsade öron, jag väntade några sekunder, tog ett steg bakåt och ropade igen och då vände hon sig mot mig och gick hela vägen fram och buffade på mig och ville gosa. Jag kan inte fatta att det är samma häst som jag för en månad sedan jagade från ände till ände av hagen och som travade iväg när jag kom för nära. Jag är nu helt såld på Parellis metoder i fråga om hästhantering, det har verkligen gett mig verktyg att jobba med som gör att jag lyckas få en kontakt med trollet som jag inte haft innan.
Igår var Johanna uppe för andra gången och jag visade lite hur vi har jobbat sen förra gången. Vi har tränat lite på tunnorna, men jag tycker det är krångligt att koordinera ihop det själv, och sen har vi jobbat mycket med att trollet skall följa mig även om jag går vid manken eller ännu längre bak. Just när vi har gjort den senare övningen har trollet gått med öronen ganska långt vinklade bakåt och varit spänd i ansiktet och halsen och jag frågade Johanna om hon tror att det är ett hot från Danica att hon inte gillar när jag kommer i en så drivande position eller om det bygger på osäkerhet. Johanna tittade lite och sa att hon tror att det handlar om osäkerhet då trollet inte är helt säker på vart vi ska gå och vad som förväntas av henne så vi får jobba på att göra det tryggare. Jag frågade även hur jag ska hantera hennes otroliga matfokusering som gör att alla våra promenader slutar med att jag går och rycker i repet för att inte trollet ska stanna och äta konstant, det blir ett evigt tjat som ingen av oss blir glad av. Johanna gav mig en helt ny vinkel på det hela, hon menade på att då hästar ser mat som en väldigt stor trygghet, och särskilt om de någon gång haft ont om den, så blir de sistnämnda väldigt oroliga om de inte får möjlighet att äta. Genom att vända på scenariot och ge trollet möjlighet att stanna och äta innan hon själv vill så blir jag en trygghet då jag leder henne till mat. Det är också en rovdjurstendens att fokusera rakt fram i 500 meter och gå dit på rak linje utan att se sig omkring på sidorna, hästar vandrar ju i kringelikrokar och betar mellan stegen. Till att börja med kanske man kan ta två steg innan man får stanna igen men efterhand som trollet kommer till insikt och blir trygg med att jag leder henne till mat och att hon kommer få stanna och äta så kan den sträckan sedan utökas allteftersom. Så det tränade vi på och efter 20-30 minuter hade vi kommit upp och ner för backen mot stallet. Men sen är det även så att då trollet får stanna och mumsa så är det även hennes ansvar att följa med när jag går igen, vare sig om det är i skritt eller trav, så där har vi något att jobba med.
Vi tränade även på att flytta åt sidan längs ett staket, sidepass, genom att flytta först framdelen något steg och sedan bakdelen och på så sätt sick-sacka fram längs staketet. Målet är att hästen sen kan flytta sig simultant med hela kroppen åt sidan och förstår den det kan man träna sidepass med benparen på olika sidor av en bom, tunnor, stockar, hinder både rakt fram och sedan i vinkel.
Idag repeterade jag lite av det vi gjorde och sidepass gick mycket bättre. Jag märker såklart av att hon har en bättre och en sämre sida, precis som vid longeringen men jag hoppas att hon blir mer lösgjord av att få flytta benen i kors åt sidan och tänka till om vart hon sätter fötterna, ett steg i taget.
Vi tränade även på back med så minimala signaler som möjligt. Jag försöker fokusera energi mot hennes bog och därefter höjer jag händerna något och lutar mig framåt, reagerar hon inte "pulserar" jag med fingrarna för att slutligen börja skaka i repet. Hon lyssnar nu när jag pulserar lite, lite med fingrarna. Det som jag känner att vi kan jobba mer med är att backa flera steg åt gången för nu reagerar hon snabbt på ett steg bakåt men sedan vänder hon gärna bort huvudet lite och då får jag gå ganska högt upp i tryck för att backa fler steg bakåt. Men hon stannar gärna kvar om linan får ligga längs marken medan jag backar för att sedan komma fram när jag lyfter linan så ena hållet av jojon är helt klart lättare än det andra.
Vi slutade med att jag la upp repet över trollets rygg så strosade vi runt bland träden vid sidan av banan och prasslade i löven och myste. Hon följde efter mig när jag kallade på henne utan repet och när hon gick iväg åt sitt håll kunde jag strosa omkring henne och låta henne vara ifred för att sedan be om hennes uppmärksamhet och då följde hon med en bit till eller gosade lite. Jag vet inte om trollet eller jag tycker bäst om stunder som den.
Men det bästa av våra små lekstunder är att det är så skönt att se att hästen uppskattar ens närvaro och träningspassen genom att komma emot mig både i hagen och på banan. Då känns det som att det går åt rätt håll!!
Vill någon kika på Johannas blogg så finns den på sidan: http://vildhast.blogg.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar