Bromsar av alla de slag

Hästarna är så där måttligt glada när man tar hand om dem nu, så fort solen visar sig kommer det bromsar och knott i såna mängder att man tror att man blir galen ibland! Jag var ute och red i skogen häromdan och tillslut stog Danica nästan och sparkade mer mot magen än vad hon gick framåt, de bromsarna är fruktansvärda och skulle försvinna för gott om jag fick ha ett ord med i laget.

Några andra bromsar som däremot är ganska goa att ha är sitt- och handbromsen när man rider. Det kan vara en ganska praktisk grej har jag upptäckt. Jag tänkte i onsdags att jag med mitt duktiga lilla sto som utvecklats så mycket skulle rida iväg och ta mig bort till de anlagda ridspåren vid ridskolan, även kallade galoppbanan. Jättefina vägar som man kan rida länge på med mjukt och skönt underlag! Trollet var så duktig så när vi kom dit och skrittade och travade på kort tygel utan att hetsa upp sig, hon var pigg men det är fullt förståligt och ganska kul. Men sen kom vi runt och det var hemväg. Hon ökade skritten men jag gav henne lång tygel och tänkte att, okej, så länge hon skrittar. Sen började hon takta. Jag pratade med henne och använde sitsen för att bromsa och började rida lite sick-sack för att lugna henne. Hon började trava mer och mer och jag korta tygeln och bromsade en gång ordentligt så hon travade lite på stället istället. Suck. Jag vände henne och fick henne tillslut att stå still men det var nog det sämsta jag kan ha gjort för snacka om häst till att ladda batterierna. Hon stod helt still på helspänn och sen räckte det att jag nuddade henne med foten så for hon runt och travade iväg igen. Det hela slutade med att jag satt av och gick hem med henne. Så fort jag hoppade av sjönk huvudet och hon lunkade efter mig hela vägen som en liten hundvalp och ville blir gosad med. Man kan inte vara arg länge då men ridturen hade inte varit den mysigaste om man säger så.

För att kompensera detta tänkte jag i torsdags då promenera en bit med henne i repgrimman och bara mysa men det ska vara ett sto till att vara så långsint. En timme fick jag följa efter henne innan hon lät mig sätta på grimman. Då tog jag henne till den lilla hagen och gjorde om det hela två gånger vilket gick bra och sen släppte jag henne igen och lät henne vara en kvart ungefär och skulle sedan fånga henne igen, bara så att vanan inte sätter sig. Visst gick det bättre, det tog ju bara en halvtimme.. Efter det fick hon vara och idag kom hon fram med spetsade öron igen. Humörsvängningar tror jag var ordet.

Fast på ett sätt är jag ändå glad (även om det tar emot att säga det) att hon är såpass ärlig. Hon tycker det är lika frustrerande som jag när ridturerna slutar i bråk och hon har inte så många sätt att visa det. När hon sen gjort det hela klart är hon samma mysiga lilla skogstroll som vanligt. Men jag har faktiskt tagit tag i saken och har nog hittat en westernsadel som jag ska slå till på, jag kan tänka mig att det blir lättare att komma tillrätta med problemet om jag kan sitta i en sadel som jag inte dunsar ur så fort hon travar och jag inte rider lätt, för det gör att jag nästan bara har tyglarna att bromsa med i traven vilket inte funkar jättebra för Danica, vi får se.. Det är ytterligare en teori men i och med att det är min första absolut egna häst så får man testa sig fram och allt tar lite längre tid då.

Nu är min söta syssling på besök här och igår tog vi dem i repgrimma och gick på en riktig skogspromenad i trollskogen med de stora hästarna. Danica fullkomligt älskar att lufsa runt i mossa och blåbärsris backe upp och backe ner utan att följa någon stig så jag hoppas hon kommer springande till grinden idag när vi kommer och kanske till och med bromsar innan så att det inte blir ytterligare ett fyra meter långt sladdspår vid grinden efter hennes träningar på slide stops som hon kör igång varje kväll..!

Toverianskt halvblod

Så, sommaren kom tillslut. Med den kom bromsar, bete, och tappskor efter kvällrace i hagen.
Danicas mage har blivit rund som en tunna och hon ser ut att ha växt flera centimeter i mankhöjd. Det finns inget kvar av den lilla spetan som jag försökte mata med olja i vintras och även i temperamentet har hon tuffat till sig rejält. Der märks att hon har mått jättebra av miljöombytet och hon trivs mycket bättre i sin nya flock. Man ser nästan aldrig trollet utan Save bredvid och de är jättesnälla mot varandra. Kinna longerar dem tillsammans ibland och de travar snällt efter varandra och byter varv samtidigt som två små cirkushästar.

Motionen i hagen har också gjort att inte bara magen växt på min lilla dam, man ser inte längre att hon är ett varmblod utan hon ser ut som vilket litet halvblod som helst. Vi brukar skoja om att Kinna omvandlar alla hästar till toverianska halvblod, det är bara lite olika storlek på dem.
Majas mamma Muffins har kommit hem till Toveryd så nu går det två mini-toverianska halvblod, ett fullt t. halvblod och så trollet i hagarna. Innan Muffins så hade Danica faktiskt ledarrollen i flocken men ingen sätter sig upp mot Muffins. Jag har aldrig hört eller sett en häst bete sig på det sättet, hon skriker högt och gällt samtidigt som hon stampar med helt raka framben, sparkar bakut på stället och bockar om vartannat. Om man vill ha lugn och ro så gör man som Muffins säger.


För att shettisarna inte ska få i sig för mycket gräs går flocken uppdelad en hel del nu och de stora pållarna får beta av hagarna innan shettisarna får gå i samma men de stunder de är alla fyra går de jättebra ihop.
Med det nya självförtroendet som trollet fått i sin flock är det kanske inte så förvånande att hon också blivit mer kavat i hanteringen. Hon är fortfarande gudasnäll men man får vara mer bestämd. Därför ska vi idag ha lite träning med repgrimman igen, det var ett tag sedan nu och återställa de gränser som var helt självklara innan.


Träningen har annars mest fokuserats på klätterpromenader i granskogen, longering, tömkörning och lätt dressyr på banan. Danica har fått jättefina ryggmuskler, en kanonrund rumpa och halsmuskler som jag inte vet vad jag ska göra med, jag blir så glad varje dag jag ser henne och ser hur fin hon blivit och hur glad hon verkar vara. Jag har dock missat de kvällsrace som hon tydligen kör igång med varje kväll då hon får hela marken att skaka och galloperar som en dåre runt i hagen och bockar och lever rövare. Men jag har sett bromsspåren..!

Igår var jag och Kinna ute och red och vi hamnade borta vid granngården efter en ridtur i skogen. Vi passade på att utnyttja deras dressyrbana ett slag och trots att Danica var spänd efter alla hästar, parasoller, ylande hundar och hästar som lastades ur transporter som vi gått förbi på gårdsplanen lugnade hon snabbt ner sig och hon gjorde hörnpasseringar, lättare sidvärtsrörelser och volter jättefint. Det gick också kanon att trava ett varv och sedan göra halt och tvärtom så träningen är väldigt kul för tillfället när man känner att hon gör så stora framsteg.

En sak som inte går så bra är när den hemska gula svampen kommer fram och med den den fruktade sprayflaskan med myggmedel. Varje dag går det ett par minuter till att övertyga trollet om att varken svampen eller flaska kommer äta upp bruna hästar som inte är på sin vakt och varje dag är det med ett misstänksamt frust som fröken tillslut står still på helspänn och stirrar på svampen som ska gå över hela kroppen. Jag förstår inte varför hon tycker att den är så mycket värre än en borste och man kan tycka att en månads daglig dust med en gul klump borde övertygat henne om att den inte är vidare dödlig men uppenbarligen inte. Vi får se om hon lyckats överkomma sin svamprädsla innan sommaren är över och den sista bromsen förhoppningsvis gasats ihjäl.

Sommartider

Äntligen är alla tentor över och nu sommarlovet sträcker ut sig. Jag kommer snart börja uppdatera bloggen igen efter massanstormningen av plugg men allt är bra med Danica. Hon har lagt på sig ordentligt på hullet och trivs jättebra på lösdriften. Ridningen går framåt och hon travar fint på kort tygel och skänkelvikningarna börjar gå fint med. Men mer detaljerad uppdatering kommer snart!