Hästarna är så där måttligt glada när man tar hand om dem nu, så fort solen visar sig kommer det bromsar och knott i såna mängder att man tror att man blir galen ibland! Jag var ute och red i skogen häromdan och tillslut stog Danica nästan och sparkade mer mot magen än vad hon gick framåt, de bromsarna är fruktansvärda och skulle försvinna för gott om jag fick ha ett ord med i laget.
Några andra bromsar som däremot är ganska goa att ha är sitt- och handbromsen när man rider. Det kan vara en ganska praktisk grej har jag upptäckt. Jag tänkte i onsdags att jag med mitt duktiga lilla sto som utvecklats så mycket skulle rida iväg och ta mig bort till de anlagda ridspåren vid ridskolan, även kallade galoppbanan. Jättefina vägar som man kan rida länge på med mjukt och skönt underlag! Trollet var så duktig så när vi kom dit och skrittade och travade på kort tygel utan att hetsa upp sig, hon var pigg men det är fullt förståligt och ganska kul. Men sen kom vi runt och det var hemväg. Hon ökade skritten men jag gav henne lång tygel och tänkte att, okej, så länge hon skrittar. Sen började hon takta. Jag pratade med henne och använde sitsen för att bromsa och började rida lite sick-sack för att lugna henne. Hon började trava mer och mer och jag korta tygeln och bromsade en gång ordentligt så hon travade lite på stället istället. Suck. Jag vände henne och fick henne tillslut att stå still men det var nog det sämsta jag kan ha gjort för snacka om häst till att ladda batterierna. Hon stod helt still på helspänn och sen räckte det att jag nuddade henne med foten så for hon runt och travade iväg igen. Det hela slutade med att jag satt av och gick hem med henne. Så fort jag hoppade av sjönk huvudet och hon lunkade efter mig hela vägen som en liten hundvalp och ville blir gosad med. Man kan inte vara arg länge då men ridturen hade inte varit den mysigaste om man säger så.
För att kompensera detta tänkte jag i torsdags då promenera en bit med henne i repgrimman och bara mysa men det ska vara ett sto till att vara så långsint. En timme fick jag följa efter henne innan hon lät mig sätta på grimman. Då tog jag henne till den lilla hagen och gjorde om det hela två gånger vilket gick bra och sen släppte jag henne igen och lät henne vara en kvart ungefär och skulle sedan fånga henne igen, bara så att vanan inte sätter sig. Visst gick det bättre, det tog ju bara en halvtimme.. Efter det fick hon vara och idag kom hon fram med spetsade öron igen. Humörsvängningar tror jag var ordet.
Fast på ett sätt är jag ändå glad (även om det tar emot att säga det) att hon är såpass ärlig. Hon tycker det är lika frustrerande som jag när ridturerna slutar i bråk och hon har inte så många sätt att visa det. När hon sen gjort det hela klart är hon samma mysiga lilla skogstroll som vanligt. Men jag har faktiskt tagit tag i saken och har nog hittat en westernsadel som jag ska slå till på, jag kan tänka mig att det blir lättare att komma tillrätta med problemet om jag kan sitta i en sadel som jag inte dunsar ur så fort hon travar och jag inte rider lätt, för det gör att jag nästan bara har tyglarna att bromsa med i traven vilket inte funkar jättebra för Danica, vi får se.. Det är ytterligare en teori men i och med att det är min första absolut egna häst så får man testa sig fram och allt tar lite längre tid då.
Nu är min söta syssling på besök här och igår tog vi dem i repgrimma och gick på en riktig skogspromenad i trollskogen med de stora hästarna. Danica fullkomligt älskar att lufsa runt i mossa och blåbärsris backe upp och backe ner utan att följa någon stig så jag hoppas hon kommer springande till grinden idag när vi kommer och kanske till och med bromsar innan så att det inte blir ytterligare ett fyra meter långt sladdspår vid grinden efter hennes träningar på slide stops som hon kör igång varje kväll..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar