NH-träning

Idag har Johanna varit uppe hos oss i stallet för första gången och hon ska hjälpa oss lite med nh-träningen så att vi kommer vidare. Det är skönt att ha någon att vända sig till med alla frågor som dyker upp längs vägen. Är det jag som är otydlig i mitt kroppsspråk när trollet inte reagerar på sättet jag vill? Är det okej att hämta hästen i hagen med godis eller blir man en vandrande morot i hästens ögon då? Släpper hästen fokus när den betar? Det är mycket man kan undra över. Det är dessutom kul att lära sig nya övningar och få inspiration om hur man kan jobba med hästen.

Träningen gick jättebra. Johanna följer Pat Parellis program och vi börjar därför med de sju lekarna. Jag har gett mig på några av dem innan och gillar upplägget så det kändes bra. Danica stod helt still när vi slängde repet runt henne och hon svarar bra på att gå undan för tryck med. Jag behöver träna mig på att använda fingrarna när jag ber henne flytta sig för det blir ett tydligare tryck då men annars var det inga problem där heller. Första och andra leken, check! Det är den tredje leken, the driving game, som jag har haft mest problem med. Då ska man hitta olika sätt att driva hästen från sig, mot sig, framåt, bakåt, ja alla möjliga riktningar och i alla gångarter och från alla olika zoner kring hästen. Man ska alltså i slutändan kunna stå bakom hästen och flytta den vart man vill i vilken gångart som helst. Jag som nött och nött att trollet ska gå bakom på lång lina, hon fick en smärre chock när hon skulle gå bredvid mig helt plötsligt, dessutom med ett spö vilande på manken. Det tog ett bra tag men till sist kunde jag gå bredvid henne och få henne att stanna bara genom att stanna själv.

När man följer Parellis program utgår man också från de fyra olika horsenalities som hästar har. Det är en ganska grov indelning men genom att placera in hästen på ett ungefärligt sätt så arbetar man med dem på olika sätt. En stressad häst behöver man jobba med på ett annat sätt än en häst som gärna står still och går in i sig själv, det är ganska självklart. För att placera sin häst utgår man från denna kartan:

 

Danica hamnar ganska tydligt i hörnan för en RB-introvert så när hon fryser fast kan det vara bra att fortsätta en övning medan hon går framåt för att hon ska fortsätta tänka. Hon blir också gärna som klister när man longerar och leder henne så det är bra att träna på att arbeta med hästen på ett lite större avstånd så att hon får bygga upp sitt eget självförtroende.
Johanna gjorde därför snabbt om våra blåa tunnor till en åtta som jag skulle skicka trollet runt i. Det tog Johanna en gång innan Danica gick runt tunnorna på egen hand medan Johanna stod still. Hon berömde trollet för att vara väldigt lättarbetad och snabblärd. Jag tog över repet och sen tog det en kvart innan trollet rundade en enda tunna. Det räcker inte med en lättlärd häst när man själv är fumlig och trög som en moped på autobahn. Men trollet verkade tycka att det var kul och ibland kändes det nästan som att hon kikade under pannluggen och fnissade åt mina förvirrade försök att hålla reda på cirklar, häst, svängar, lina och pekpinne. För att inte tala om mina egna ben.
Johanna tyckte att det räckte efter det, hon trodde mitt huvud hade fått nog och trollet stod nöjt och gäspade så vi skyndade oss in i ligghallen medan regnet ökade.

Johanna visade också hur jag kan göra med pekpinnen för att lättare få trollet att sänka huvudet och det som jag slitit med i flera månader tog nu fem minuter. Danica började dessutom leka med grimman och hon såg ut att ha det riktigt kul så nu har vi massor av saker att träna på. Eller jag har det i alla fall, trollet kan ju redan. Johanna menade också på att när en övning går bra en gång så är det viktigt att gå vidare och göra något annat eller öka svårighetsgraden så att man hela tiden utvecklas med hästen och inte tragglar vidare för att leta efter en perfektion, då tröttnar hästen snabbt.

När man arbetat med alla lekar ett tag går man tillbaka till horsenality-kartan och jämför för att se om hästen har förändrats och efter ett tag kan man jämföra med målen för hästens personlighet. Den första är ganska inriktad på negativa personlighetsdrag och dessa hoppas man ju förändra så målkartan ser ut på detta sätt:

Det ska bli kul att se hur trollet förändras och hur långt vi kan arbeta oss upp i de olika graderna av lekarna. Vi är fortfarande på level 1 och har bara börjat med de tre första lekarna. Det finns totalt fyra nivåer och lekarna förändras mellan varje nivå och går in i ridningen allteftersom.

Över till något helt annat. Jag fick idag tillbaka bilderna jag skickat in för framkallning och av 40 bilder var ungefär 38 på trollet. De är i ett tidsspann på ett år och det är helt otroligt att se skillnaden hon genomgått i kroppen. När jag köpte henne såg hon ut som en travare och sen tappade hon väldigt mycket muskler och hull under vintern, hon fick ju inte lov att äta i hagen för de andra hästarna och trivdes nog inte så bra. Idag ser hon nästan ut som ett halvblod, eller jag tycker det i alla fall men här kommer ett urval bland bilderna så kan man avgöra själv.

Första dagen i stallet

Första ridturen ute, hon hade fortfarande travtränset och bettet då

Sommarhage

Barbackatur i vintras

Värmer sig i vårsolen efter flytten

Med sin prins

Tuffsig i fällningsperioden

Nyklippt i sommarvärmen

Nöjd i ligghallen

Trollungar

En halvtimme av framsteg

Det har varit ett par händelserika dagar nu som jag borde ha skrivit mer om men anar ett kommande långt inlägg. Vi har byggt en rundkorall ovanför grönsaksodlingarna och där har jag och Danica testat oss fram lite. Hon var lite konfunderad över hela konceptet men på det stora hela gick det ganska bra ändå. Jag drev på henne längs spåret och det tog inte många varv innan hon visade mig intresse och ville komma in till mitten så det var en bra början. Hon går väldigt gärna på en liten volt vid longering och jag trodde att hon skulle ha lättare med staketet som stöd att hålla sig på ett stort spår men hon valde ändå en liten volt men det är något vi får träna på. När hon sedan kom in till mig orkade hon inte hålla fokus särskiljt länge utan verkade bara tycka det var skönt att trycket släppte, då lockade gräset mer än mina klappar, men som sagt var det första gången vi båda testade så för att vara utfört av två glada amatörer var det ändå tio minuters rätt gött arbete.

I söndags tog jag sällskap med Kinna som tömkörde Maja och vi tog en barbackarunda i skogen. Det var väldigt längesedan jag red trollet barbacka och jag kände så tydligt hur mycket mer ryggmuskler hon har fått. Det var nästan riktigt bekvämt att sitta där man satt. Trollet var jätteduktig och lyssnade fint på både broms och gas så det var en riktigt mysig tur.

I måndags tömkörde vi ett slag och jag testade att spänna in henne lite, lite mer än vanligt med gummibandet för att se hur hon svarade på det. Hon var jätteduktig och gick och mumsade snällt på bettet och böjde igenom hela kroppen i svängarna. Jag tyckte att jag nästan fick igång lite bakbensaktivitet men den tanken dog när jag bad henne gå över ett 30 cm högt hinder. Det sa brak när hon smidig som ett kylskåp kravlade sig över utan att lyfta på ett enda ben, så mycket för den aktiviteten.  

I tisdags var vi ute på en lite längre runda. Kinna och Maja följde med oss en bit bort längs vägen och sedan vek jag och damen av bort mot galoppbanan. Hon segade till lite när Maja försvann men så fort vi kom in på stigen mot banan ökade hon på takten igen. Det hade regnat en del på natten så stigarna var lite geggiga och hala men vi travade en del lite kortare sträckor och jag hade egentligen tänkt nöja mig med det, men sen kom gräsfältet som avslutas i en lagom brant, lagom svängd, lagom lång sandbacke och jag kunde bara inte låta bli. Jag drev på trollet och poff, så galopperade vi! Jag får inga stilpoäng för den fattningen men det var så otroligt härligt att få sträcka ut lite och trollet verkade nöjd när förvåningen lagt sig. Hon var riktigt pigg resten av ridturen och verkade väldigt sugen på att ge sig på det en gång till. Dock lyssnade hon på förhållningar och stod snällt still när jag bad henne. Hon har blivit så fin och duktig mitt lilla skogstroll.
Det var kul att känna hur galoppen utvecklats också, det fanns inte ett uns av den platta sprinterstilen som hon innan fallit in i utan hon tog sig upp med stora riktiga språng och hela rumpan fick hon med sig med bakben och allt. Det är inte för inte man får smeknamnet Dönica!

I onsdags fick hon vila och idag har vi ridit lektion! Jag kontaktade en tjej som heter Emelie Josefsson som kom ut till oss på lösdriften. Jag började lite innan med att mjuka upp tösen i repgrimman för att få lite fokus och se så att hon inte var stel någonstans, hon var väldigt uppmärksam och ovanligt gosig vilket var väldigt kul.
När Emelie kom hoppade jag upp och vi stängde in oss i ponnyhagen. Hon lägger stor vikt vid att man ska kunna rida hästen i alla gångarter och i alla rörelser på i princip lösa tyglar och ha kontakten och kontrollen med hästen via sätet och med hjälp av vikten. Det kändes som att det var en dressyrfilosofi som kunde passa mig och trollet då hon lät blir stressig när man sitter och hänger henne i munnen, och vilken häst borde inte bli det egentligen. Vi red i en halvtimme och det gick så himla bra!! Vi red i stort sett bara på större och mindre volter men Emelie visade hur jag kunde stanna hästen enbart genom att vinkla bäckenet och krama om med knäna. Danica stannade som en staty. Med ganska lång och glappande tyglar fick vi sedan träna upp kontakten med bettet via snabba kramningar och växlande av att ge eftergift och plocka upp tygeln. Danica tuggade så att spottet flög men ville då och då lägga sig lite på bettet. När jag har ridit själv har jag då hållit emot och drivit på för att hon inte ska tro att det är rätt att göra så men Emelie sa åt mig att göra precis tvärtom. Det är den dragkampen man aldrig vill hamna i med hästen så istället släppte jag tygeln och gav henne därmed inte stöd för tanken är ju att hon i slutändan ska orka bära sig själv. Det tog inte många minuter för trollet att fatta galoppen och hon gick nöjt och tuggade själv med ställning och lätt stöd för yttertygeln. Så häftigt! Det bästa är att hon kunde göra exakt samma sak i trav i båda varven innan halvtimmen var slut..!

Sommarkväll

Jobbade hela förmiddagen idag men framåt kvällen kom jag iväg till stallet och kunde njuta av solens något blyga strålar. Kinnas ena barnbarn Isak var med och han fick pyssla lite med Muffins. Jag hoppade upp barbacka på Save och tillsammans tog vi oss ut alla tre i skogen på en liten skrittrunda.

 

När vi kom tillbaka hämtade jag mitt lilla troll och gjorde i ordning henne för en omgång tömkörning. Det är kul att sedan jag började rida med hackamoret gapar hon alltid direkt när jag kommer med bettet. Jag tömkör alltid med bett för det blir en annan kontakt med hästen och tömkörningen ska vara en liten grund för dressyrarbetet senare och därför vill jag att hon lär sig ta stöd på bettet med och det funkar super i tömkörningen. Vi höll på i en halvtimme ungefär och tränade lite på att rygga. Hon lyssnade jättebra då jag använde samma röstkommando som jag brukar göra när vi tränar med repgrimman men nu la jag även till ett ökat tryck på bettet. Jag hoppas att när hon landat med detta kommer ridningen fungera bättre med bett också då hon förhoppningsvis börjar svara på bettet som en bromsande/samlande hjälp och inte som ett stöd vid ökning. Efter vårt lilla pass var trollet så här pigg: 

 

Tårtkalas

Igår var jag och Amanda ute på äventyr med stora nordsvenskar och det var väldigt spännande. Sex timmars ridning blev det totalt och om jag tyckte att Danica blivit rund om magen nu så fick jag verkligen något att jämföra med! Här är pållen som jag fick bli kompis med under dagen:

Rask

 Han var en nordsvensk travare så jag kände mig väldigt hemma trots allt och om någon kan gissa att han är 23 år gammal blir jag imponerad. Pigg och glad var Rask, helt klart levde han upp till sitt namn, och först i galoppen ville han vara! Dock var det lite irriterande att allt vad egen styrning och broms inte fungerade, man har inte mycket att säga till om när 800 kilo häst vill gå åt motsatt håll mot vad man själv tänkte, envisa som synden är de med. Men en underbar tur i skogen bjöd de på!

 Idag har vi tagit det väldigt lugnt och Amanda har ridit Danica för första gången. Vi tog en tur ut i skogen och jag tog med Muffins i repgrimman. Det har halvregnat lite till och från under hela dagen men när vi väl kom iväg var det uppehåll och skönt väder. Det var kul att se hur trollet rör sig när man går på marken, det ger det hela en dimension till i och med att jag vet precis hur hon känns, och jag blir så stolt när hon gör halt snällt, står still, travar lugnt och bara är helt enkel att ha att göra med. Hon är så fin mitt lilla troll. På tisdag fyller hon åtta och och då det dessutom är 1-års jubileum för oss bakade jag och Amanda en form med kärleksmums igårkväll som vi idag hade med oss till stallet och firade med. Kinna och Isak hjälpte oss att krympa den och det var en jättemysig stund.

Tårtan!!

Dårfinkar och Dönicka(r)

Trollet går nu under det officiella smaknamnet Dönica i stallet. Hennes dundergalopper har gjort hela gården fri från sorkar, med allt oväsen ovanifrån bestämde sig för att packa ihop och flytta någon annanstans, kloka små djur egentligen!

Men i skogen är trollet en lugn och snäll dam nu. Syster liten var med i tisdags och skrittade i skogen medan jag red Save. Jag tog täten och Danica höll sig snällt vid Saves svans, även om det ibland blev några serpentinbågar i blåbärsriset när det gick alltför sakta i nerförsbackarna.

I onsdags sålde jag min sadel, igen. Men denna gång tror jag att den är borta för gott. Kvinnan som hämtade den hade spanat in modellen tidigare på Hökks och letade efter precis en likadan sadel fast i begagnat skick så nu är jag av med den. Dock var kvällen varm och Alicia trött så efter att sadelbilen rullat iväg kom vi inte längre än till ryktlådan, men det var precis rätt läge för kvällen.

Idag var jag ute och red med Sanna som hade lånat Lill-Figge, en nätt fux på fem år och 180 cm i mankhöjd. Trots sin ringa ålder är Figge dock en mycket lugn och trygg herre och Sanna visade mig hur många nya ridvägar som helst. Det enda som gjort att jag inte gett mig på dem innan är att man måst passera igenom en tunnel som går under motorvägen för att nå dem. Tre gånger tre meter rund tunnel med sandspår tjugo meter framåt och trollet var lätt skeptisk. Men jag hoppade av och skeptiskt frustande följde hon dock lugnt efter Figges runda rumpa utan att strula.
Efter tunneln kom vi till massor av fina sandstigar avsedda enbart för ridning och vi la in ett par travsträckor. Helt nya omgivningar, nytt sällskap och mötande hästar fick inte damen ur balans, hon travade lugnt efter Figge. Hon har inte riktigt musklerna för att gå i ett travtempo under arbetstrav och Figge kan samla sina långa ben i det oändliga men när Danica var ikapp svansen på honom bröt hon självmant av till skritt och traskade på en bit innan jag kunde skänkla på och så travade vi ikapp igen.
Vi slutade med att Sanna galopperade några varv på volten medan vi stod still i mitten. Trollet ville väldigt gärna snurra runt så att hon hela tiden kunde se vart Figge var men den sista stunden stod hon helt still, tunneln var sedan inget problem. Jag hoppade inte av utan vi skrittade igenom med lastbilar över oss och när vi var ute vände hon på huvudet och fnös som att det översvallande berömmet från token på ryggen inte alls var i proportion mot det löjliga plåtröret som det trots allt bara var att traska igenom.

Sanna berättade också att Anders Eriksson som jag var på tömkörningskurs i höstas brukar hålla lektioner på Klämmestorp med jämna mellanrum och då blev jag eld och lågor. Dit är det skrittavstånd och då skulle jag kunna anmäla både mig och Danica någon gång. Trollet älskar verkligen tömkörning och det hade varit jättekul att göra något med henne som vi båda utvecklas av. Trots att jag lärde mig mycket av den lilla ponnyn jag fick låna på Ölmstad hade det varit ännu roligare att få tips på hur man kan jobba med sin egen häst och vilka övningar som kan vara riktigt bra för oss, så nu blir det hårdspaning av Klämmestorps hemsida!