Trollet går nu under det officiella smaknamnet Dönica i stallet. Hennes dundergalopper har gjort hela gården fri från sorkar, med allt oväsen ovanifrån bestämde sig för att packa ihop och flytta någon annanstans, kloka små djur egentligen!
Men i skogen är trollet en lugn och snäll dam nu. Syster liten var med i tisdags och skrittade i skogen medan jag red Save. Jag tog täten och Danica höll sig snällt vid Saves svans, även om det ibland blev några serpentinbågar i blåbärsriset när det gick alltför sakta i nerförsbackarna.
I onsdags sålde jag min sadel, igen. Men denna gång tror jag att den är borta för gott. Kvinnan som hämtade den hade spanat in modellen tidigare på Hökks och letade efter precis en likadan sadel fast i begagnat skick så nu är jag av med den. Dock var kvällen varm och Alicia trött så efter att sadelbilen rullat iväg kom vi inte längre än till ryktlådan, men det var precis rätt läge för kvällen.
Idag var jag ute och red med Sanna som hade lånat Lill-Figge, en nätt fux på fem år och 180 cm i mankhöjd. Trots sin ringa ålder är Figge dock en mycket lugn och trygg herre och Sanna visade mig hur många nya ridvägar som helst. Det enda som gjort att jag inte gett mig på dem innan är att man måst passera igenom en tunnel som går under motorvägen för att nå dem. Tre gånger tre meter rund tunnel med sandspår tjugo meter framåt och trollet var lätt skeptisk. Men jag hoppade av och skeptiskt frustande följde hon dock lugnt efter Figges runda rumpa utan att strula.
Efter tunneln kom vi till massor av fina sandstigar avsedda enbart för ridning och vi la in ett par travsträckor. Helt nya omgivningar, nytt sällskap och mötande hästar fick inte damen ur balans, hon travade lugnt efter Figge. Hon har inte riktigt musklerna för att gå i ett travtempo under arbetstrav och Figge kan samla sina långa ben i det oändliga men när Danica var ikapp svansen på honom bröt hon självmant av till skritt och traskade på en bit innan jag kunde skänkla på och så travade vi ikapp igen.
Vi slutade med att Sanna galopperade några varv på volten medan vi stod still i mitten. Trollet ville väldigt gärna snurra runt så att hon hela tiden kunde se vart Figge var men den sista stunden stod hon helt still, tunneln var sedan inget problem. Jag hoppade inte av utan vi skrittade igenom med lastbilar över oss och när vi var ute vände hon på huvudet och fnös som att det översvallande berömmet från token på ryggen inte alls var i proportion mot det löjliga plåtröret som det trots allt bara var att traska igenom.
Sanna berättade också att Anders Eriksson som jag var på tömkörningskurs i höstas brukar hålla lektioner på Klämmestorp med jämna mellanrum och då blev jag eld och lågor. Dit är det skrittavstånd och då skulle jag kunna anmäla både mig och Danica någon gång. Trollet älskar verkligen tömkörning och det hade varit jättekul att göra något med henne som vi båda utvecklas av. Trots att jag lärde mig mycket av den lilla ponnyn jag fick låna på Ölmstad hade det varit ännu roligare att få tips på hur man kan jobba med sin egen häst och vilka övningar som kan vara riktigt bra för oss, så nu blir det hårdspaning av Klämmestorps hemsida!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar