I förrgår var jag och Sanna ut på tur tillsammans och Danica och Alexandra blev så glada att se varandra. De är jättesöta, trots att de inte träffats mer än de gånger vi rider ut tillsammans hälsar de glatt och slår sedan följe i samma takt. Danica har slutat stressa iväg utan faller in i Lexis takt och så lunkar de snällt bredvid eller efter varandra. Vi red bort längs den stora bilvägen en bit och det var full rulle på gocart-banan. Jag kände att trollet blev lite spänd men så länge lexi traskade på framför var hon supersnäll och lugn. Efter gocarten svängde vi in på en grusväg och kom bort till galoppbanan, där gick Danica först en bit och hon ökade på steget men hon var inte tillnärmelsevis lika hetsig som första gången vi red där tillsammans utan stannade snällt när jag bromsade.
Efter rundan stannade vi och pratade i bortåt tio minuter där våra vägar skiljdes och trollet stod still som ett ljus! Det är första gången någonsin hon stått helt stilla så länge när vi är ute i skogen och det var dessutom på hemväg. Att lexi stod lugnt bredvid gjorde definitivt sitt men jag var så stolt så när vi skrittade hemåt. Att pållarna inte ville skiljas åt utan att lexi gick med oss hem är också ganska anmärkningsvärt. Det är lustigt hur hästar bildar band med varandra.
Idag var det varmt och soligt igen och jag la ner planera på den tilltänkta träningen på banan. Istället tog jag fram tömkörningsgjorden och ponnytömmarna och med svettäcket på rumpan traskade trollet med mig för lite markarbete. Jag satte på henne gummibandet med så utspänt som det går, det ger då inget tryck alls när hon har huvudet i en neutral position och när hon sänker huvudet är det nästan lite väl långt, men bara att sätta på det ger en känsla av något över nacken och hon svarar jättebra på det lilla minitrycket och går i en fin låg form.
Vi började longera en liten stund men jag tycker fortfarande att det är svårt att flytta ut henne på ett stort spår så ganska snart spände jag över till tömkörning istället. Jag varvade mellan att gå bakom och vid hennes sidor och kunde därigenom jobba på både raka och böjda spår även med lite ställning. Hon var superduktig. Jag känner inte igen mitt lilla troll längre. Hon var väldigt lyhörd och även om vi klantade till det lite ibland (får skyllas på mig, virrpanna som man är) så fortsatte hon lyssna och hon ansträngde sig verkligen för att förstå vad det var jag ville.
Hon har ändrat sitt sätt att placera bakbenen med och istället för att hela bakvagnen hänger och slänger lätt okontrollerat som ett bihang bakom framdelen så har hon nu börjat tänka på hur hon placerar sina ben och trampar nu in med inner bak under magen på böjda spår. Jag ska försöka hålla igång tömkörningen runt två gånger i veckan nu under hösten tänker jag och även börja använda bommar för den koncentrationen hon har då är helt makalös, hon verkar tycka att det är superskoj. Det märks också vid ridningen att hon börjar hitta en liten egen balans och det gör att hon får så mycket lättare att balansera upp mig med utan att hon behöver kuta på för att orka med. Att hon sedan jobbar i rätt form och sätter bakbenen under sig och rundar ryggen ser jag då bara som en bonus.
Efter passet spolade jag av henne ordentligt med slangen och hon stod med slutna ögon och njöt av vattnet, tills hon tröttnade och stoppade ner hela mulen i strålen och slog runt med läpparna, vi var två väldigt blöta men nöjda krabater som sedan knatade in i vindskyddet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar