Idag möttes jag av den trevliga synen mindre svullet ben och tempen var fortfarande låg när jag kom upp till stallet, det går åt rätt håll! Lutar åt att hon måste snubblat till och vrickat sig rejält i hagen under natten i och med att svullnaden sjunker allt mer. Hon är inte nämnvärt varm i benet heller och hon har fortfarande ingen puls. Men det där med att hålla sig lugn i hagen när benet är svullet.. det är ingenting som faller trollet i smaken kan jag avslöja. Kinna berättade att Danica igår hade gjort två superrace i hagen under kvällsfodringen, först hade hon kommit i full karriär rakt in i ligghallen när Kinna kom ner och bromsat ungefär 20 cm från väggen, det är iofs inget ovanligt, hon är inte så haj på avståndsbedömning min lilla tös. Men när det står mat framdukat brukar hon vara som en filbunke och inte ha ögon för någonting annat så Kinna la ut en tuss hö på marken för att hon skulle ha något att pyssla med medan hon gjorde i ordning resten av de kulinariska läckerheterna, men efter två tuggor hade trollet dragit rakt in i ligghallen, kutat runt och ut igen för att satsa rakt fram och sedan ge sig på att vända på en femöring. Problemet med Danica är att när hon är framme vid vändpunkten med frambenen så är bakänden fortfarande 7 meter för långt bak och sladdar så när hon kastade sig runt gick hon nästan omkull, men runt kom hon och in i ligghallen igen. Efter det kände hon att det var dags att äta. Blir man förvånad över att hästen vrickar sig i hagen?
Det känns som att hon har två sidor, som Dr Jekyll och Mr Hide. Hon kan stå helt lugnt och beta med de andra hästarna och på en sekund dra upp huvudet och skjuta iväg som en kanonkula, helt oprovocerat. Det är inte utan att man undrar vad som pågår i det där lilla huvudet. Efter en vända runt hagen återgår hon till att ställa sig och beta igen och de andra hästarna står bara och tittar på henne som att hon inte vore riktigt klok, jag förstår dem.
Nu när kylan börjar komma blir hon mer och mer energisk också och det där med vintervila får jag nog släppa helt. Förra vintern var hon också ett litet energipaket och de flesta dagarna var hon så pigg att hon inte visste vart hon skulle göra av sig själv. Men när hon får en stunds aktivering varje dag brukar hon hålla sig på mattan. Det är inte nödvändigtvis två timmars farande i full fart på galoppbanan som behövs men det räcker med en halvtimme i repgrimman eller en stund på banan, det viktiga är att hon får tänka lite och använda huvudet, då är hon en mycket lugnare och mer tillfreds dam.
Idag tömkörde jag lite, min andning tillåter inte att jag går i backar ute i skogen men vi följde vägen bort till brevlådorna och tillbaka som uppvärmning och trollet satte upp tempot kan jag säga. Efter en vecka då först min lunginflammation och sedan hennes svullna ben hindrat några former av aktivering var det en pigg dam och taktade i tömmarna. Men efter en kvarts framskrittning gick vi in på banan och efter ytterligare fem minuter började hon lyssna riktigt fint. Vi tränade lite bakdelsvändningar och en del mjukgörande arbete på åttan och jag avslutade när hon började arbeta och söka stöd. När hon då fick lång töm gick hon en stund med riktigt fin egen bärighet och såg så stolt ut så. När jag sedan släppte henne i hagen strosade hon i sakta mak bort till de andra och slickade sig om munnen så hjärngympa verkar verkligen vara nyckeln för att minska skaderisken för damen utan någon form av självbevarelsedrift..
torsdag 10 november 2011
tisdag 8 november 2011
Oförändrat
Idag var benet lika svullet men hon är fortfarande inte halt och ingen feber inte, temp på 36,5 grader, inte mycket att skryta med. Trollet fick spendera hela eftermiddagen i "straffrutan" som den lilla, lilla hagen kallas tillsammans med Muffins för att inte springa runt. Damerna ägnade kollektivt hela tiden åt att blänga ut över staketet och en allmän depression låg i luften. Det blev en liten uppgång när hö serverades men det var en övergående fas. Synd att det inte är snö så att de hade haft ett par skidåkare att blänga på istället tyckte Kinna.
En vän till Kinna tittade också över Danicas ben på kvällen och hon rekommenderade rörelse för att öka cirkulationen i benet och att jag skulle avvakta med att kontakta veterinären så länge svullnaden inte går upp eller temperaturen stiger. Hon haltar inte och belastar benet helt när hon står, vilar etc, så vid kvällsmaten slapp två själar ut från fängelset och fick vandra bort till matserveringen, vägen till ett trolls lycka går genom dess mage, det är bara så.
Eftersom min lunginflammation fortfarande gör sig ganska rejält påmind är jag beroende av bil för att ta mig till stallet och imorgon gick det inte att lösa men Kinna lovade att kolla till trollet regelbundet och ge mig uppdateringar så det känns lite lugnare. Jag hoppas svullnaden går sakta men säkert neråt och försvinner lika mystiskt som den uppkom.
En vän till Kinna tittade också över Danicas ben på kvällen och hon rekommenderade rörelse för att öka cirkulationen i benet och att jag skulle avvakta med att kontakta veterinären så länge svullnaden inte går upp eller temperaturen stiger. Hon haltar inte och belastar benet helt när hon står, vilar etc, så vid kvällsmaten slapp två själar ut från fängelset och fick vandra bort till matserveringen, vägen till ett trolls lycka går genom dess mage, det är bara så.
Eftersom min lunginflammation fortfarande gör sig ganska rejält påmind är jag beroende av bil för att ta mig till stallet och imorgon gick det inte att lösa men Kinna lovade att kolla till trollet regelbundet och ge mig uppdateringar så det känns lite lugnare. Jag hoppas svullnaden går sakta men säkert neråt och försvinner lika mystiskt som den uppkom.
måndag 7 november 2011
vrickat
Jaha.. så när jag äntligen blir frisk från feber och lätt lunginflammation tycker tösen de är lägligt att vricka bakbenet i hagen så att det är svullet från knäet och ner till hoven. Det där med decembervila verkar bli mer av en novembervila tycker jag.
Jag satte över trollet och muffins i shettisarnas hage för att hon inte skulle kuta runt och belasta benet mer men när Kinna kom hem mitt på dagen var det långa sladdspår i den hagen med, hur övertygar man en häst om att skritt är en perfekt gångart att transportera sig i när man redan är svullen i ett ben? Tips någon?
Nåja. Jag har smort in hela benet med liniment och hoppas svullnaden lagt sig lite till imorgon, vi får se hur det går.
Jag satte över trollet och muffins i shettisarnas hage för att hon inte skulle kuta runt och belasta benet mer men när Kinna kom hem mitt på dagen var det långa sladdspår i den hagen med, hur övertygar man en häst om att skritt är en perfekt gångart att transportera sig i när man redan är svullen i ett ben? Tips någon?
Nåja. Jag har smort in hela benet med liniment och hoppas svullnaden lagt sig lite till imorgon, vi får se hur det går.
onsdag 2 november 2011
Update
Voj voj vad usel jag blivit på att uppdatera mig på bloggen om vad som händer i vår vardag.
På sista tiden har vi försökt göra en liten satsning på banan och Kinna hjälper mig mycket från backen med att påpeka saker som att det är lättare att få kontakt med hästen om ens händer inte hänger vid sidorna och dinglar och att lättridning faktiskt underlättas väldigt mycket när man har tillräckligt korta stigläder för att stå upp i stigbyglarna. Det blir faktiskt mycket lättare, tro mig!
Nu kör vi mycket tempoväxlingar i skritt, övergångar till halt, hörnpasseringar, skänkelvikningar och lite smått fram- och bakdelsvändningar. När vi sedan travar sätter Kinna oss i longerlina och så får jag rida och hitta en bra rytm och takt i traven utan att behöva styra med handen. Det kan låta väldigt enkelt men det är mycket svårare än man tror. Men vi ha börjat hitta ett samspel i skritten nu mellan ökning, minskning, halvhalt och halt och det flyter på bra. Små, små steg framåt hela tiden. Kinna filmade lite idag från fram- och avskrittningen. Inga långa filmer men små snuttar för att visa att vi lever. Notera min abnormt tjocka halsduk, den är svår att missa, hösten till ära.
Eftersom vi jobbat mycket från marken med repgrimma och nästan bara ridit i skogen förutom det så tycker jag trollet gör snabba framsteg. Hon lyssnar och gör alltid sitt bästa, det är inte alltid vi menar samma sak, en halvhalt i traven för mig blir väldigt lätt en avsaktning för henne men varje dag är det någon liten bit som faller på plats.
I december kommer trollet att få fyra veckors vila med då hon inte hade en riktig sommarvila och därför försöker jag jobba på en del med just ridningen nu i november så att hon har lite att fundera på och smälta under vilan. Då kommer vi nog bara ta skogspromenader och jobba lite med repgrimman mellan varven men framförallt ska hon få skrota runt och ha lite semester.
Igår var vi ute i skogen och tömkörde och det var riktigt kul. Dock blev trollet väldigt positiv och arbetsvillig i slutet och jag fick ta pauser och gå bredvid henne för att själv få pusta ut och hämta andan, om det är någon som är sugen på powerwalk så finns det en bra dragmaskin i vår hage! Men hon lyssnad bra ändå och vi tränade på halter, back och lite skänkelvikningar över grusvägen på hemvägen, riktigt skoj! Om man bara hade mer tid för att träna allt man vill, helst hade man ju velat hinna träna dressyr, bomarbete, tömkörning, NH och western på samma gång, men det tror jag varken jag eller trollet orkar med, tur att veckan har sju dagar, man måste hinna med härliga uteritter med!
Det känns som att jag har lyckats lära känna världens ärligaste lilla häst! Danica är som många ston ganska varierad i sitt humör men hon är alltid väldigt tydlig med hur dagsformen är och det är bara att anpassa träningspasset efter humörnivå. De senaste dagarna har hon varit väldigt nöjd och arbetsglad och verkligen trampat på men man märker direkt när det är dags för en vilodag med lite prestiglös lek eller en lunktur i skogen med obligatorisk sniffning av mossa. Nu när de har börjat sätta päls har hon varit lite olustig och stel men det har börjat släppa nu och arbetsmyran hoppade in istället. Igår i skogen ville hon bara trampa på framåt och det där med att gå runt små granar och andra petitesser var helt klart överskattat, det är väll bara att gå över dem tyckte min lilla dam och Alicia fick glatt hoppa efter. Men hon har verkligen utvecklat sin förmåga att gå nerför, jag kommer ihåg de första gångerna vi gick i skogen och mitt lilla troll i ren förskräckelse sprang hals över huvud ner för alla backar. Bättre att ha dem överstökade så snabbt som möjligt verkade hon tycka. Nu sätter hon ner bakbenen ett efter ett och balanserar upp sig på ett helt annat sätt. Det är fortfarande lite svårt med mig på ryggen om det är för brant men när jag tömkör fixar hon även branta och slingriga stigar nerför galant!
Hur stolt får man vara över en häst?
På sista tiden har vi försökt göra en liten satsning på banan och Kinna hjälper mig mycket från backen med att påpeka saker som att det är lättare att få kontakt med hästen om ens händer inte hänger vid sidorna och dinglar och att lättridning faktiskt underlättas väldigt mycket när man har tillräckligt korta stigläder för att stå upp i stigbyglarna. Det blir faktiskt mycket lättare, tro mig!
Nu kör vi mycket tempoväxlingar i skritt, övergångar till halt, hörnpasseringar, skänkelvikningar och lite smått fram- och bakdelsvändningar. När vi sedan travar sätter Kinna oss i longerlina och så får jag rida och hitta en bra rytm och takt i traven utan att behöva styra med handen. Det kan låta väldigt enkelt men det är mycket svårare än man tror. Men vi ha börjat hitta ett samspel i skritten nu mellan ökning, minskning, halvhalt och halt och det flyter på bra. Små, små steg framåt hela tiden. Kinna filmade lite idag från fram- och avskrittningen. Inga långa filmer men små snuttar för att visa att vi lever. Notera min abnormt tjocka halsduk, den är svår att missa, hösten till ära.
Eftersom vi jobbat mycket från marken med repgrimma och nästan bara ridit i skogen förutom det så tycker jag trollet gör snabba framsteg. Hon lyssnar och gör alltid sitt bästa, det är inte alltid vi menar samma sak, en halvhalt i traven för mig blir väldigt lätt en avsaktning för henne men varje dag är det någon liten bit som faller på plats.
I december kommer trollet att få fyra veckors vila med då hon inte hade en riktig sommarvila och därför försöker jag jobba på en del med just ridningen nu i november så att hon har lite att fundera på och smälta under vilan. Då kommer vi nog bara ta skogspromenader och jobba lite med repgrimman mellan varven men framförallt ska hon få skrota runt och ha lite semester.
Igår var vi ute i skogen och tömkörde och det var riktigt kul. Dock blev trollet väldigt positiv och arbetsvillig i slutet och jag fick ta pauser och gå bredvid henne för att själv få pusta ut och hämta andan, om det är någon som är sugen på powerwalk så finns det en bra dragmaskin i vår hage! Men hon lyssnad bra ändå och vi tränade på halter, back och lite skänkelvikningar över grusvägen på hemvägen, riktigt skoj! Om man bara hade mer tid för att träna allt man vill, helst hade man ju velat hinna träna dressyr, bomarbete, tömkörning, NH och western på samma gång, men det tror jag varken jag eller trollet orkar med, tur att veckan har sju dagar, man måste hinna med härliga uteritter med!
Det känns som att jag har lyckats lära känna världens ärligaste lilla häst! Danica är som många ston ganska varierad i sitt humör men hon är alltid väldigt tydlig med hur dagsformen är och det är bara att anpassa träningspasset efter humörnivå. De senaste dagarna har hon varit väldigt nöjd och arbetsglad och verkligen trampat på men man märker direkt när det är dags för en vilodag med lite prestiglös lek eller en lunktur i skogen med obligatorisk sniffning av mossa. Nu när de har börjat sätta päls har hon varit lite olustig och stel men det har börjat släppa nu och arbetsmyran hoppade in istället. Igår i skogen ville hon bara trampa på framåt och det där med att gå runt små granar och andra petitesser var helt klart överskattat, det är väll bara att gå över dem tyckte min lilla dam och Alicia fick glatt hoppa efter. Men hon har verkligen utvecklat sin förmåga att gå nerför, jag kommer ihåg de första gångerna vi gick i skogen och mitt lilla troll i ren förskräckelse sprang hals över huvud ner för alla backar. Bättre att ha dem överstökade så snabbt som möjligt verkade hon tycka. Nu sätter hon ner bakbenen ett efter ett och balanserar upp sig på ett helt annat sätt. Det är fortfarande lite svårt med mig på ryggen om det är för brant men när jag tömkör fixar hon även branta och slingriga stigar nerför galant!
Hur stolt får man vara över en häst?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)