På sista tiden har vi försökt göra en liten satsning på banan och Kinna hjälper mig mycket från backen med att påpeka saker som att det är lättare att få kontakt med hästen om ens händer inte hänger vid sidorna och dinglar och att lättridning faktiskt underlättas väldigt mycket när man har tillräckligt korta stigläder för att stå upp i stigbyglarna. Det blir faktiskt mycket lättare, tro mig!
Nu kör vi mycket tempoväxlingar i skritt, övergångar till halt, hörnpasseringar, skänkelvikningar och lite smått fram- och bakdelsvändningar. När vi sedan travar sätter Kinna oss i longerlina och så får jag rida och hitta en bra rytm och takt i traven utan att behöva styra med handen. Det kan låta väldigt enkelt men det är mycket svårare än man tror. Men vi ha börjat hitta ett samspel i skritten nu mellan ökning, minskning, halvhalt och halt och det flyter på bra. Små, små steg framåt hela tiden. Kinna filmade lite idag från fram- och avskrittningen. Inga långa filmer men små snuttar för att visa att vi lever. Notera min abnormt tjocka halsduk, den är svår att missa, hösten till ära.
Eftersom vi jobbat mycket från marken med repgrimma och nästan bara ridit i skogen förutom det så tycker jag trollet gör snabba framsteg. Hon lyssnar och gör alltid sitt bästa, det är inte alltid vi menar samma sak, en halvhalt i traven för mig blir väldigt lätt en avsaktning för henne men varje dag är det någon liten bit som faller på plats.
I december kommer trollet att få fyra veckors vila med då hon inte hade en riktig sommarvila och därför försöker jag jobba på en del med just ridningen nu i november så att hon har lite att fundera på och smälta under vilan. Då kommer vi nog bara ta skogspromenader och jobba lite med repgrimman mellan varven men framförallt ska hon få skrota runt och ha lite semester.
Igår var vi ute i skogen och tömkörde och det var riktigt kul. Dock blev trollet väldigt positiv och arbetsvillig i slutet och jag fick ta pauser och gå bredvid henne för att själv få pusta ut och hämta andan, om det är någon som är sugen på powerwalk så finns det en bra dragmaskin i vår hage! Men hon lyssnad bra ändå och vi tränade på halter, back och lite skänkelvikningar över grusvägen på hemvägen, riktigt skoj! Om man bara hade mer tid för att träna allt man vill, helst hade man ju velat hinna träna dressyr, bomarbete, tömkörning, NH och western på samma gång, men det tror jag varken jag eller trollet orkar med, tur att veckan har sju dagar, man måste hinna med härliga uteritter med!
Det känns som att jag har lyckats lära känna världens ärligaste lilla häst! Danica är som många ston ganska varierad i sitt humör men hon är alltid väldigt tydlig med hur dagsformen är och det är bara att anpassa träningspasset efter humörnivå. De senaste dagarna har hon varit väldigt nöjd och arbetsglad och verkligen trampat på men man märker direkt när det är dags för en vilodag med lite prestiglös lek eller en lunktur i skogen med obligatorisk sniffning av mossa. Nu när de har börjat sätta päls har hon varit lite olustig och stel men det har börjat släppa nu och arbetsmyran hoppade in istället. Igår i skogen ville hon bara trampa på framåt och det där med att gå runt små granar och andra petitesser var helt klart överskattat, det är väll bara att gå över dem tyckte min lilla dam och Alicia fick glatt hoppa efter. Men hon har verkligen utvecklat sin förmåga att gå nerför, jag kommer ihåg de första gångerna vi gick i skogen och mitt lilla troll i ren förskräckelse sprang hals över huvud ner för alla backar. Bättre att ha dem överstökade så snabbt som möjligt verkade hon tycka. Nu sätter hon ner bakbenen ett efter ett och balanserar upp sig på ett helt annat sätt. Det är fortfarande lite svårt med mig på ryggen om det är för brant men när jag tömkör fixar hon även branta och slingriga stigar nerför galant!
Hur stolt får man vara över en häst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar