Tur och tömmar

I förrgår var jag och Sanna ut på tur tillsammans och Danica och Alexandra blev så glada att se varandra. De är jättesöta, trots att de inte träffats mer än de gånger vi rider ut tillsammans hälsar de glatt och slår sedan följe i samma takt. Danica har slutat stressa iväg utan faller in i Lexis takt och så lunkar de snällt bredvid eller efter varandra. Vi red bort längs den stora bilvägen en bit och det var full rulle på gocart-banan. Jag kände att trollet blev lite spänd men så länge lexi traskade på framför var hon supersnäll och lugn. Efter gocarten svängde vi in på en grusväg och kom bort till galoppbanan, där gick Danica först en bit och hon ökade på steget men hon var inte tillnärmelsevis lika hetsig som första gången vi red där tillsammans utan stannade snällt när jag bromsade.
Efter rundan stannade vi och pratade i bortåt tio minuter där våra vägar skiljdes och trollet stod still som ett ljus! Det är första gången någonsin hon stått helt stilla så länge när vi är ute i skogen och det var dessutom på hemväg. Att lexi stod lugnt bredvid gjorde definitivt sitt men jag var så stolt så när vi skrittade hemåt. Att pållarna inte ville skiljas åt utan att lexi gick med oss hem är också ganska anmärkningsvärt. Det är lustigt hur hästar bildar band med varandra.

Idag var det varmt och soligt igen och jag la ner planera på den tilltänkta träningen på banan. Istället tog jag fram tömkörningsgjorden och ponnytömmarna och med svettäcket på rumpan traskade trollet med mig för lite markarbete. Jag satte på henne gummibandet med så utspänt som det går, det ger då inget tryck alls när hon har huvudet i en neutral position och när hon sänker huvudet är det nästan lite väl långt, men bara att sätta på det ger en känsla av något över nacken och hon svarar jättebra på det lilla minitrycket och går i en fin låg form.
Vi började longera en liten stund men jag tycker fortfarande att det är svårt att flytta ut henne på ett stort spår så ganska snart spände jag över till tömkörning istället. Jag varvade mellan att gå bakom och vid hennes sidor och kunde därigenom jobba på både raka och böjda spår även med lite ställning. Hon var superduktig. Jag känner inte igen mitt lilla troll längre. Hon var väldigt lyhörd och även om vi klantade till det lite ibland (får skyllas på mig, virrpanna som man är) så fortsatte hon lyssna och hon ansträngde sig verkligen för att förstå vad det var jag ville.
Hon har ändrat sitt sätt att placera bakbenen med och istället för att hela bakvagnen hänger och slänger lätt okontrollerat som ett bihang bakom framdelen så har hon nu börjat tänka på hur hon placerar sina ben och trampar nu in med inner bak under magen på böjda spår. Jag ska försöka hålla igång tömkörningen runt två gånger i veckan nu under hösten tänker jag och även börja använda bommar för den koncentrationen hon har då är helt makalös, hon verkar tycka att det är superskoj. Det märks också vid ridningen att hon börjar hitta en liten egen balans och det gör att hon får så mycket lättare att balansera upp mig med utan att hon behöver kuta på för att orka med. Att hon sedan jobbar i rätt form och sätter bakbenen under sig och rundar ryggen ser jag då bara som en bonus.

Efter passet spolade jag av henne ordentligt med slangen och hon stod med slutna ögon och njöt av vattnet, tills hon tröttnade och stoppade ner hela mulen i strålen och slog runt med läpparna, vi var två väldigt blöta men nöjda krabater som sedan knatade in i vindskyddet.

Blåbärsris och grusvägar

Igår hade jag egentligen inte tänkt ta mig upp till stallet men när jag kom hem från jobbet vid fem hade jag en enorm hästabstinens och kunde inte hålla mig från att hoppa upp på cykeln och trampa iväg. Det var varmt och skönt i luften men ganska mulet så vädret var perfekt för en ridtur.
Trollet stod och betade med sin pojk och var inte alls besvärad av flugorna så både medlet och huvan verkar hjälpa henne och hennes ögon var inte alls lika rinniga. Jag torkade av dem något med en svamp och hon tyckte det var lite läskigt med en stor gul svamp vid ögonen men var väldigt snäll och stod nästan helt still med ett ytterst skeptiskt ansiktsuttryck.
Jag ville testa lite nya ridvägar så vi traskade rakt in i skogen på andra sidan stallet och efter två meter var vi helt omslutna av granar och hela marken var täckt av mjuk mossa och blåbärsris. Danica gick raskt upp för alla backar och sen följde vi några djurstigar på toppen av åsarna. Jag var helt övertygad om att jag hade full koll på vilket håll stallet låg åt men när jag tyckte att det var dags att vända insåg jag att så nog inte var fallet. Jag erkände mig besegrad och drog upp mobilen, någon slags vägbeskrivning hade Kinna gett mig och hon hade ett ungefärligt hum om vart i skogen vi höll till. Problemet var bara att jag inte fick tag i henne. Okej.. Helt plötsligt hade vi problem. Danica fick stå och tugga på granarna medan jag funderade. Det var inte lönt att börja rida hit och dit när jag inte hade någon uppfattning om vilket håll vi skulle så tillslut bara skänklade jag på trollet och gav henne långa tyglar, det tog knappa tio minuter så var vi hemma igen. Där ser man vilket lokalsinne djuren har och hur stark deras flockkänsla är, när trollet fick välja tog hon den rakaste och snabbaste vägen hem mellan åsarna utan att klättra vare sig upp eller ner. Det känns tryggt att veta att det är någon av oss som har koll på läget!

Då det var en ganska ansträngande klätterrunda igår skrittade vi bara ut längs grusvägarna idag och hon fick traska på i sitt eget tempo. Hon håller sig mest i gräskanten fortfarande men väljer ibland att gå på vägen så hon verkar inte vara särskilt öm efter att skorna åkte av vilket är jätteskönt. Hon har blivit så duktig på halt och skänkelvikningar och vi gjorde både och både på vägen bort och på hemvägen utan att hon ökade eller vill stressa iväg. Det känns som att hon äntligen har börjat landa på riktigt i ett ridhästliv där varje motionspass inte består av snabbjobb utan att hon hittar ett lugn i att lunka också. Naturligtvis blir hon pigg på hemvägen men vilken häst blir inte det så det är helt i sin ordning men det känns toppen att hon ändå kan stanna och stå still när hon har en raksträcka framför sig på hemvägen.

Tacka vet jag regnet!

Imorgon har jag fått det stora ansvaret att rida Alexandra, min kompis ardenner-nordsvensk korsning, och det ska bli jättekul! Jag cyklade upp till grannstallet idag på morgonen och fick kika runt så att man har koll på var alla saker finns och exakt hur nära staketet i hagen man ska gå för att inte bli attackerad av hennes hagkompis.

Efter att ha turistat runt uppe i Toveryd tog jag mig de ynka metrarna bort till vårt lilla stall och hämtade trollet. Vi byltade på oss med flugmedel, ländtäcke, hackamore, hjälm, extra tröja etc och jag kunde tillslut hoppa upp. Då gick sömmen i stiglädret av. Det var bara att hoppa ner igen och byta stigbyglar med Kinna. Tillslut var vi iväg. Det var lite halvregningt i luften och flygfäna höll sig borta. Regn är för tillfället mitt favoritväder.
Vi red bort till toverydsskogen och snirklade runt på stigarna där i över en timme. Vi skrittade och travade och allt gick superbra. Hon stannade snällt och stod stilla när jag bad henne och traven kunde hon gå i ett lagom arbetstravstempo. Vi klättrade en hel del i backar och kom tillslut till en brant nerförsbacke. Där hoppade jag av och gick bredvid henne, hon har stärkt sin rygg och bakdel väldigt mycket men hon har fortfarande svårt att sätta bakbenen under sig i nerförsbackarna så när det blir för brant väljer jag än att hoppa av för att inte belasta frambenen för mycket.
Men det var en underbart skön tur i skogen.

Nu har jag precis gjort hästaffärerna i stan och ett nytt ridtäcke i ett mycket tunnare material hittade jag som vi kan ha nu på sommaren, en flughuva för att skona ögon och öron på henne, världens starkaste flugmedel, nya stigläder (konstigt nog) och en kanal till dessa så att man kan ha fästet neråt vid fötterna, med den nya sadeln skall fästet annars skava mot låret har jag förstått.
Det finns inget roligare att lägga pengar på än sin häst.

Ett ufo gör entré

Sadelbyte

Nu så äntligen är min gamla sadel såld och tjejen som köpte den ska testa den på sin varmblodskille men det kändes som att hon var lite ovillig att lämna tillbaka den så med tummarna i ett fast grepp ser jag den aldrig igen.
Effektiviteten själv satte jag precis över pengar till en annan tjej för en ny sadel med. Den kostar exakt lika mycket som jag fick för min gamla så det blir ett äkta byte av sadel känns det som.
Jag blev superglad när jag såg annonsen om precis en sådan bomlös sadel som jag varit sugen på men inte riktigt haft råd till ligga ute på hästnet förra veckan. Det är en Barefoot Cheyenne och den sista vändan tänkte jag köpa syntetvarianten men det kändes lite bittert då jag helst vill ha en lädersadel. Den jag sedan hittade är i läder, har fem år på nacken men ser välskött ut och det ingår två bra paddar till den så ikväll är sadellyckan total!

Nyköpet

 

 

Förutom att ge förvirrade vägbeskrivningar till tjejen som köpte min sadel och inse att man är under luftattack från världens blinningstorm lyckades jag mysa och pyssla en hel del med trollet och då mamma var med som chaufför i stallet hade vi tänkt ta en skogspromenad alla tre. Danica gjordes iordning med flugspray, skyddande täcke och jag tog det extra-extra långa grimskaftet till repgrimman ifall att hon skulle få ett panikryck och behöva ta skydd under en gran eller något liknande. När vi sedan begav oss var Danica mitt minsta bekymmer. Mamma var totalt ohärdad mot flygfäna och hon hoppade och härjade så att vi fick vända om och av den långa skogspromenaden återstod inte mer än tio minuters fäktande. Danica var dock väldigt nöjd då jag inte hann fokusera på henne i mina försök att lugna mamma så för hennes del blev det hela tio minuters ätande av björklöv, ormbunkar, blåbärsris, mossa och en stackars liten rönn som hon drog upp hela stammen på. Saker går nästan aldrig som planerat.    

Hopp

Jag har lagt ut annonser om sadeln nu och igår ringde det en tjej som var väldigt intresserad. Hon kommer och kollar på sadeln på fredag så med lite flyt kan jag beställa en ny i helgen! Jag har nu letat sönder utbudet känns det som och jag kommer beställa en bomlös sadel. Jag får helt enkelt inse att en westernsadel får vänta tills dess att jag har ett riktigt jobb. Men även bland de bomlösa finns hur många alternativ som helst och det är inte bara viktigt  att få rätt sadel utan även padden måste vara bra, så det är två saker att leta fram till bästa kvalitet till rätt pris och med hyfsade leveranstider. Men jag har fastnad för Barefoot-sadlarna och beställer antagligen deras padd med som är specialtillverkad för att passa dem sadlarna. Modellen jag gillar finns både i läder och syntet och fastän jag helst vill ha en läder får jag nog inse att det får bli en syntetsadel till. Då kan man lägga mellanskillnaden av pengar på ett ullsäte till vintern istället!
Så på utrustningsfronten går det framåt. Jag har varit ute och ridit både i förrgår och igår och då la jag på henne mitt skrittäcke i fleece för att skydda lite mot flugorna och det hjälpte faktiskt väldigt bra. Hon stressade ner sig och fastän de satte sig på bogen fortfarande så var det skönt att kunna rida utan att hon tvärstannar och sparkar mot magen i irritation över flugorna. Det känns lite halvdumt att rida runt i fleecetäcke när det är 25 grader men det är smällar man får ta i livet, nu när jag vet att det hjälper ska jag köpa ett flugtäcke både till hagen och till ridningen inför nästa sommar.

I förrgår red jag en liten stund på banan, jag ville känna hur stel hon hunnit bli efter betet men det var inte så farligt alls. Hon är mycket mjukare i det ena varvet och hennes stela varv hade blivit lite värre än innan betet men det var inte så farligt och det borde gå ganska snabbt att mjuka upp henne igen. Jag red med bettet för att kunna ställa lite på volten då jag tycker att hackamooret inte fungerar på det sättet. Det är bättre att ha i skogen och så kan vi rida med bettet på banan, det blir lite variation för hennes mun också. Jag travade en del på banan och det gick jättebra med övergångar mellan halt, skritt och trav. Hon går från trav till halt och halt till trav med bara ett par tre stegs skritt emellan nu så allting går sakta men säkert framåt.
Jag avslutade ganska snabbt för jag ville inte pressa henne för snabbt nu när hon har vilat men innan vi varvade ner i skogen testade jag att skritta över bommar vilket gick jättebra. Så bra så att jag tog varvet runt i trav med och på den sista lite upphöjd bommen blev det ett miniskutt, det var första gången vi hoppade någonting tillsammans, hon är så duktigt mitt fina lilla bustroll!!

Modiga efter hoppen gav vi oss iväg mot galoppbanan igår. När jag skrittade på grusvägen märkte jag av att hon var något öm i frambenen, men hovslagaren sa att det kunde ta två månader innan hon vant sig, så jag höll mig vid sidan i gräset och sen red vi lite bakvägar till skogen för att undvika vägen så mycket som möjligt. När hon går i gräs, i skogen eller på asfalt märks det inte någonting på hennes steg så det är bara grusvägarna hon tycker är lite jobbiga. Men efter att själv ha gått barfota där förstår jag hur hon känner!
Stigen genom skogen till själva banan har blivit Danicas snigelstig. Hon åmar sig fram från sida till sida och vill helst inte framåt alls så efter att ha snirklat runt ett par träd för mycket drev jag fram henne i trav och då gick det mycket bättre, hej och hå, framåt skulle det gå. Precis när stigen tog slut gick hon dessutom från trav till halt..!
Även på galoppbanan travade vi en hel del men bara på väg bort från stallet. När vi kommit en bit vände vi via en stor volt och eftersom att det är så tydligt att det är hemväg då blir trollet jättepigg men det är precis då som jag är så glad för hackamoret. Mitt mål var att hon skulle skritta hela vägen hem, hon fick skritta så snabbt hon ville och med hur stora steg som helst men inte tackta och inte börja trava. När hon börjar tackta och man har ett bett på henne och gör en förhållning blir hon taggad och det hela slutar i dragkamp då hon vill ta stöd på bettet och springa. Med hacket kan jag göra en förhållning när hon är för framåt vilken går igenom och det resulterar i en halvhalt varav hon bryter av till skritt direkt igen. Det är sån skillnad att jag sitter helt lyrisk på hästen och båda två blir mer avslappnade för det som gjort ridningen spänd är att jag viljat skritta medan hon vill trava och kommunikationen inte funkat. Så länge trollet förstår vad man menar är hon världens goaste och hon jobbar verkligen för att vara till lags!

Jag hoppas verkligen sadeln blir såld på fredag så att jag kan beställa en ny, för då blir det ridning på riktigt!!

Betessäsong

Efter att ha varit bortrest en vecka är jag nu hemma igen och har längtat efter mitt troll som en tok. Hon stod så snällt i vindskyddet och väntade på mig, nyverkad och fin! Hon har haft en del tappskor under sommaren så när hovslagaren var uppe i förra veckan valde jag att ha henne barfota så får vi se hur det går. Jag tog ut henne på promenad en timme i skogen och när vi gick längs grusvägen ömmade hon lite men det var tydligen normalt och på skogsstigarna märkte jag ingen skillnad så förhoppningsvis kommer hon trivas med barfotafötter, det gör jag i alla fall. Det var första gången sen jag köpte Danica som jag inte var med när hovslagaren var uppe och man är ju lite nojig men allt hade gått bra och hovarna såg fina ut, dock lite torra i sommarvärmen.

Eftersom hon har fått så mycket ryggmuskler efter flytten har jag nu ingen sadel som passar särskilt bra men jag har nu äntligen efter att ha letat runt i vad som känns som en evighet hittat en jag gillar och som ligger inom budget så ikväll ska annons ut på den gamla så hoppas jag snart kunna ha en bra sadel till tösen igen!
Hon trivs jättebra i hackamoret som jag har provat så efter att ha fått vila en del under betet då jag varit borta pirrar det av lust att få hit en sadel så vi kan börja komma igång med ridningen!

Men de är inte bara en för trång sadel och tappskor som gjort att vilan blivit längre än planerat, damen är dessutom väldigt störd av alla bromsar, blinningar och diverse andra flygfän som dönar runt i sommarluften. Jag funderar på att lägga på henne reflextäcket när vi börjar rida igen med förhoppningen om att det kanske skyddar lite och så kommer hon nog få gå med svettäcket i hagen de timmar på dagen då det är som allra värst. Som det ser ut nu står hon i vindskyddet nästan hela dagarna då de inte flyger in dit och Save står troget bredvid och väntar, ska inte du äta tänker inte jag heller göra det, ser han ut att tänka. Kinna hade faktiskt gett dem en giva hö en dag då de verkligen inte stuckit ut nosen, för mat måste de ju ha trots att hagen är knallgrön av gräs.

Efter att Danica störtdykt ner med mulen i mossan på våra skogspromenader och käkat rötter har vi även börjat ge dem mineraler för beteshästar varje dag och det funkar kanon. De får ingen kraft nu när båda hästarna tar det väldigt lugnt och då är det klart att lite extra mineraler inte kan skada.

Något som har varit bra med fluginvasionen är att vi tvingats träna med sprutflaskor varje dag vilket trollet inte uppskattade i början! Nu börjar det gå bättre och flugmedlet hjälper dem mot både bett och fästingar men Danica verkar ha ont över att de surrar runt henne och sitter på hårremmen. Jag trodde att det var själva betten hon reagerade mot men hon har nästan inga. Det kan gå ihop med att hon tycker sprutflaskan är lite obehaglig, det blir ju en liknande effekt när medlet träffar pälsen, för att duscha har hon ingenting emot. Då står hon och leker med vattenstrålen med läpparna eller blundar och njuter så det är knappast handtaget eller ljudet hon tycker är läskigt. Till nästa år funderar jag på att skaffa ett riktigt bra flugtäcke att lägga på för att hon ska slippa bli så stressad av odjuren.

Innan jag cyklade hem började det regna och då vågade sig trollet ut för att norpa i sig några strån, jag kan inte mer än att hålla med ordspråket att borta bra men hemma bäst!