Chocktillstånd

Det där med att hinna uppdatera bloggen var det ja. Nåja. Ibland lyckas jag i alla fall.
Förra veckan mådde jag lite bättre, även om näsan fortfarande är täppt och så söndersnuten att det börjar blöda varje gång jag snyter mig nu, men febern höll sig på avstånd så jag är nöjd.
I måndags tog jag en skön tur i skogen med trollet och skrittade i trekvart ungefär. Måndag är en av mina två monsterdagar i skolan så jag var inte i stallet förrän vid sex men skogen var fin i skymningen och hösten börjar märkas av nu. Mossan var mjuk och ormbunkarna gula men solen sken medan den gick ner och det silade mjuk ner genom granarna. Vi klättrade en hel del men tog i princip hela turen på långa tyglar och bara njöt av de friska vindarna och fågelsången. Trollet frustade nöjt mellan varven och trampade på i stigen.

I tisdags var vädret långt från lika trevligt men jag cyklade upp i stormvindarna med regnkläderna på och vi gav oss iväg till Toveryd där Sanna och Alexandra väntade. De var inte riktigt med på banan så jag och trollet hängde på stallplanen medan Alexandra fick sadel och träns på sig. Det var bilar som kom och gick, hästar i hagar omkring oss, på banan och utanför stallet, skällande hundar och småbarn som skrek samt alla vanliga hästmänniskor som sprang runt med höpåsar, hinkar, täcken och all annan aktivitet som pågår i och kring ett stall. Tio minuter stod vi utanför stallet och jag försökte hålla en så oberörd och oförvånad min som jag bara kunde över mitt lilla sto som stod blick stilla hela tiden. De som gick förbi höjde på ögonbrynen så jag var tvungen att hålla upp vår image om att detta var något helt normalt. Jag höll på att spricka av stolthet när vi sedan gav oss av med Sanna och Alexandra. 
Vi tog en ganska lugn runda i skritt och trav och vågade oss inte in i skogen ifall träden skulle trilla omkull men hästarna var lugna men det var faktiskt ganska skönt att komma tillbaka till stallet sedan kan jag avslöja.

I torsdags var det ny träning med Emelie och vi skulle börja med att longera. Jag kan säga att det inte gick så bra. Danica var jättelugn och snäll i skritt och trav och Emelie föreslog att vi skulle testa en galoppfattning. Jag litade på hennes omdöme då hon sa att hon har lång erfarenhet av att longera och rida in oerfarna hästar men Danica förstod inte och hon gick på med spöt och drev på så det slog slint i trollets huvud och travaren kom tillbaka. Det tog mig en halvtimme att lugna ner henne igen såpass att hon kunde ta ett varv i trav i någorlunda lugnt tempo. Emelie sa att trollet testade mig som ledare när hon sprang undan men jag tror hon var osäker och letade efter en flyktväg och det går helt emot det sätt vi tränat på innan, vilket har gett stora framsteg, så det kommer nog ta ett bra tag innan jag ber henne komma ut igen.

För att lugna ner oss efter en smått chockartad träning för både mig och trollet tog vi en lång skogspromenad med Kinna och Save på fredagen som avslutades med några NH-övningar och en lång rykt samt vin och brieost för trötta ben. Det var en jättefin eftermiddag, vi gick längs åsarna runt gården, långt från allt vad stigar heter. Vi såg vart älgarna har sina viloplatser om kvällarna och räven smög runt oss i snåren.

I söndags red jag ut med Kinnas medryttare Sanna. Det var väldigt sankt i skogen efter mycket regn så vi höll oss på landsvägen och skrittade och travade. Jag har konstruerat om tränset så jag kan rida med det bettlöst och jag testade min idé i praktiken. Danica var väldigt pigg men hon lyssnade ganska bra så jag ska testa det på banan och några gånger till i skogen så får vi se men det hade varit kanon om det funkade att rida med!
Det tog inte så lång tid att rida på grusvägarna så Sanna red en stund i hagen när vi kom tillbaka men jag slängde på trollet repgrimman istället och testade lite lätt med åttan runt tunnorna som Johanna visade oss och även att leda trollet från lite olika positioner. Hon var inte på sitt bästa humör men det gick ganska bra ändå.

Idag tog jag mig upp till stallet efter ännu en monsterdag i skolan och hade inte ork att slänga på massa utrustning så vi tog en lång skogspromenad igen och det gick superbra. Trollet var ganska rejält sugen på gräs men i slutet gick hon fram utan att stanna och rycka i repet hela tiden. Jag testade där terrängen tillät att driva upp henne framför mig så att jag gick i höjd med hennes manke eller rumpa och trots att hon blev väldigt pigg så lyssnade hon och då hon sneddade upp för nära mig kunde jag flytta ut henne genom att höja handen mot hennes huvud. Efteråt travade hon på lång lina efter mig, stannade precis när jag stannade, vände och travade efter mig igen, så kul. Vi avslutade med några minuter i rundcorallen och bara mös.