Snöbombardemang

I torsdags var det dags för en runda i skogen igen och vägen glänste av is, underbart. Danica blir frustrerad av vädret då vi inte kan göra så mycket mer än att skritta i skogen och hon tycker det är dödligt tråkigt att gå varv efter varv på banan och träna hörnpasseringar, jag förstår henne, man kan inte ens lägga en volt och det blir sjukt enformigt efter en stund.

Precis så här trött men nöjd kan man vara efter en
riktigt efterlängtad urladdning!

Men med hela förmiddagen på mig så passade jag på att skritta bort till fältet som jag nu döpt till explosionsåkern. De gånger man kan lägga in travpass på vägen så går det ganska snabbt att ta sig dit och sedan hem men det blir lite av ett projekt nu på isen så sakta men säkert knatade vi oss dit. Eller sakta och sakta. Danica halvtaktade så mycket hon vågade med sina broddar fram och oskodda bakben. När hon sedan tillslut fick syn på fältet som sträckte ut sig framför henne täckt av ett tjockt skyddande snölager så hann vi knappt lämna den sista metern asfalt bakom oss innan jag endast kunde lätta lite, lite i handen och på två sekunder hade vi gått från stilla till maxfart. Den galoppen hade hon laddat upp för i kroppen under flera veckor kändes det som. Det var en fantastisk upplevelse med Danica som sprang i maxfart, jag tror hon lyckades med något fyrsprångsaktigt för det var ett väldigt tydligt svävmoment i gången då vi flög över drivorna, snön sprutade upp på hennes mage och när slutet av fältet närmade sig tog det en hel del broms för att hinna stanna innan vi krockade med granarna. Hon frustade och frustade och det ångade om henne men när vi lyckats skrutta hem till stallet igen var det en väldigt mycket mer harmonisk häst jag kunde lämna i hagen än som hade mött mig när jag kom.



Idag var syster liten med mig uppe i stallet och hon passade på att norpa en tur i skogen medan jag promenerade bredvid och irriterade dem med syster litens julklappskamera. Resultatet kommer här:

Det blev en riktig långrunda och snön den blåste, Danica var inte helt nöjd och gick mest och surade med öronen bakåt men när vi väl kom hem igen till parkeringen så var så glad så. Vanja med.

Om det är någon som tycker att min häst är bortskämd så vill jag bara förtydliga att det inte är mitt fel. 

Det är väldigt skönt att Danica svarade så bra på uppfodringen med. Det räckte med en veckas fodring med lusern och olja för att ett mjukt litet lager skulle lägga sig över hela trollet. Nu ser hon ut som en riktig nallebjörn med vinterpäls och mysmage!

Rekordrunda

Igår var jag och danica ute på vad jag tänkte skulle bli en lugn runda på långa tyglar i skogen. Det tänkte inte Danica. I och med att det är hon som har benen i backen så är det också hon som brukar få sista ordet i tempofrågan. Rundan som brukar ta trekvart att promenera och en halvtimme att rida skrittade hon på tjugo minuter. Nu börjar vi snacka övertramp här! Idag strålar solen och om några timmar ska jag upp till stallet för att rida ut en längre runda, vi får se om vi kan slå rekord på den också, funderar på att lägga in dubbla galoppsträckor för att hon ska få jobba lite, känns som att tösen skulle behöva få busa av sig en hel del överskottsenergi. Plus att det är kul.

Ofodrad vinterpäls i vitt

I söndags var det träning igen som gällde och trots att jag och Danica gjort vårt bästa för att trampa upp fyrkantsspåret på banan så har mitten av den fortfarande vallar höga nog att bygga snöhus i, så inget voltarbete för oss inte. Vi började flytta lite lätt för skänkeln istället i något som kanske nästan kan kallas skänkelvikningar längs spåret. Tryck med skänkeln fattade Danica, det kan hon ju, det betyder gas! Det tog många många varv av skänkel, broms med tygeln, skänkel, broms, skänkel, halt osv innan bakbenen svängde ut lite från spåret. Att man sen behövde ställa om och böja sig åt andra hållet i hörnen... Man kan säga att det nog inte var Danicas favoritträning hittills.

Igår och idag har hon fått vila så jag hoppas vi kan komma ut i skogen imorgon och göra något hon tycker är riktigt kul, kanske galoppera i några backar eller ta en lång barbackarunda och samtidigt käka granris i skogen, hon har en sån simultankapacitet den där tösen.

Igår pratade jag med hennes förra ägare i telefon en stund också och det var kul att höra att hon följer med på vad som händer här i stallet! Hon tipsade mig även om att olja kan vara effektivt för att få upp hullet på hästar så nu står det en stor flaska rapsolja i foderhörnan. Kolhydrater, protein och fett, det är många saker de ska få i sig. Jag kanske ska tipsa min vän som läser till dietist att om hon kopplar ihop det med hippolog så kan hon hjälpa alla människor som står på Granngården och glor på det tjugo olika märkena av hästfoder som alla har tjugo olika sorter var att välja på, alla baserade på olika innehåll av råprotein och mineraler och hejsan svejsan och man vill skrika högt för man ville ju bara ha 20 kg mat till pållen och varför försvann tiden när man gav hästen en hink med havre, några sockerbitar och sen fick den klara sig på hö och gräs. Var det så fel? Det skulle hon kunna svara på då. Om hon läste hippolog och dietist. Tillsvidare får man glatt hoppas att tösen inte faller ihop av järnbrist eller något dumt. Känns i och för sig som att det är större risk hästar de får fång av sommarbetet än a-vitaminbrist pga för lite morötter i fodret, men man vet ju aldrig. Jag håller helt klart på att förvandlas till en indoktrinerad daltande hästägartant! Det viktigaste i grund och botten är ju bara att hon håller hullet, ett gratis vintertäcke är ju ganska skönt att ha, och är pigg och glad. Resten tyder antagligen bara på att man har för mycket fritid.

På tal om bete, det ska bli så vidunderligt skönt när våren kommer! När marken glänser av snön och man kisar kan man nästan låtsas som att det är vitt av vitsippor istället och knarret under skorna kan man inbilla sig är ljudet av smältvatten och fågelkvitter. Grönt gräs. Jag tror jag håller på att bli färgblind i denna vita värld.

Morgonstund med snö i mun

Traskade idag upp till stallet på morgonkvisten för att träffa Anna och för att rida ut en sväng tillsammans. Visst var det kallt i luften men inte värre än att man faktiskt nästan hade lite känsel i tårna och solen gick upp utan ett grått moln i sikte så vi bestämde oss för att ta en liten längre sväng. Kylan och solen gjorde himlen helt rosa-skimrande och det var riktigt vinterljus, disigt men klart på samma gång, det var helt underbart med andra ord.

Hästarna höll på att äta upp sin frukost och nog för att jag har hört att lusern ska ge snabbt resultat men även jag inser att jag nog önsketänker när jag tyckte hon blivit lite, lite, lite rundare under natten. Glad var hon i alla fall även om inte magen växt och hon var så fin så i sin nya padd och schabrak samt ett eget bett att ha i munnen, det var ett tag sen.

Tillsammans tog vi oss förbi det läskiga Knutstorp och vidare till galoppfältet. Det är så härligt när de springer tillsammans, de blir lite extra pigga då, och vi avslutade med att klättra upp för Nettanbackarna.
Vi tränade på lite skänkelvikningar över vägen när vi skrittade hemåt, det går bra ibland och sämre andra gånger men idag lyssnade hon ganska så fint. Jag tänkte be Essi om hjälp med att lära henne detta på banan så att hon till och börja med kan gå med frambenen på ytterspåret och bakbenen på det inre och senare när hon fattar tvärtom. Essi tipsade förra gången om att skänkelvikningar är väldigt bra träning inför galoppfattningar och det är dessutom lösgörande för hästen. Plus att jag faktiskt måste lära mig använda vikthjälperna på rätt sätt om det ska bli bra. Många bra anledningar med andra ord. Men det blir imorgon det.
Det hade varit skönt med ett ridhus just när man vill träna dressyr och inte känner för att bara koncentrera sig på att hästen inte ska stupa på nosen för att marken är ojämn. Men snön smälter väll bort om en månad senast förhoppningsvis.

Big size tack

I tisdags var det dags för uteritt och tack vare att skolan nu har dragit igång igen så är det tidiga stallbesök som står på schemat. Det började ljusna medan jag knatade fram genom skogen i mina helt moderiktiga gummistövlar fullproppade med ullstrumpor och körandes på pannbands-look á la ljuva åttiotalet till max. Ibland är det skönt att man är själv i skogen.

Danica tycker att det är sådär att rida så pass nära frukost. Man kan inte påstå att jag är någon favorit när jag kommer och vill hämta henne strax inpå matintag. Hon behöver minst en halvtimme av rotandes på marken för att vara helt hundra på att det minsta lilla höstrå inte finns kvar. Varför ringer hon inte bara 118 100. Eller frågar mig, det är tomt. Supertomt.

Vi tog en längre runda då temperaturen äntligen låg över nollsträcket och det var grymt att känna att träningen gjort nytta. Hon skrittade på korta tyglar utan att få panik och vid traven kunde vi fortsätta med trava några få steg i nedsittning och sedan bryta av till skritt. Alla skidåkare kunde känna sig misstänkt lugna. Men så kan vi ju inte ha det tänkte Alicia så när underbart långt, slätt fält låg framför oss testade jag om även galoppfattningen från träningen hade gått in i Danicas huvud och jodå, det hade den! Så skam den som ger sig, det var en överlycklig hästägare som galopperade fram över ett helt fält(!) med sin travare.

Nu har det ju såklart fryst på igen så gårdagens försök till träning på banan gick inge vidare om jag ska vara ärlig men jag tänker skylla på den hårda och knaggliga marken till max, det var inte vårt fel, inte något av det.
Men oavsett varför det gick fel så gav vi upp efter en halvtimme och tog oss in i stallet igen. Jag är och har alltid varit väldigt impulsiv när det gäller håroch nu hade jag en halvtimme längre än planerat till mitt förfogande i stallet och saxen låg på hyllan. Nu ser Danica ut som en helt annan häst, jag kände knappt igen henne. Men det ska bli skönt att slippa trassla in sig i manen när man rider och täcket har redan slitit bort en del av den nedre manen så hon ser mycket mer välskött ut. Dock tror jag att det sick-sackiga resultatet i underkanten inte hade varit någon merit om jag hade valt att slå mig in på frisörbanan.

På eftermiddagen blev det en shoppingtur på Granngården och Hööks så nu har hon lusernpellets som ska ge henne lite mer hull, hon är så mager den lilla tösen och en stor mjuk padd att ha under sadeln. Mamma fick dock tillslut dra bort mig från ponnyhörnan där de nu har både grimmor och schabrak i ljusa färger med brodyrer av Lena Furberg. Det är så orättvist att bara för att ens häst råkar vara större än en b-ponny så har den ingen rätt att få skrutta runt med en ljuslila grimma med små bockande Mulle-ponnyer på. Morr.

Dressyrträning, del 2

Igår var det en ny lektion som stod på schemat och tack vare tövädret var paddocken faktiskt nästan bra att rida i, gött mos på det!
Tidsnegativist som jag är så var jag uppe i stallet nästan tre timmar innan Essi skulle komma för jag var ju tvungen att hinna mocka, mäta upp hö, fylla på mat och vatten, ta in henne, borsta etc och det är alltid bra att ha marginaler och Danica fick därför finna sig i att stå en halvtimme i gången färdigputsad, färdigsadlad och färdigbroddad. Hon utnyttjade tiden till fullo genom att först hänga med överläppen, sen började ögonlocken klippa, öronen fälldes lojt ut åt sidorna, ena bakbenet drogs upp aningen från gången och huvudet dimpade neråt. Hon stod då utan grimma på huvudet utan den hängde på halsen med rep åt båda hållen så när Danica somnade till helt och nästan trillade framåt för att hon ville lägga sig ner tog repen emot hela bogen och hon vaknade med ett ryck. Hon höll ögonen öppna flera sekunder innan halsen sakta sakta sänktes igen och proceduren upprepades. Jag kan tillägga att min häst snarkar när hon sover.

Vi fortsatte med att träna övergångar på banan genom att värma upp med skritt-halt och sedan skritt-trav. Tränade på att hitta rätt sittben och att hålla handen uppåtvänd med ett stadigare tygeltag. Gjorde en galoppfattning i varje varv med och det gick bra denna gången med, det blir väldigt springigt nu i början då jag får driva på lite extra för att få igång galoppen men Essi menar att ju starkare Danica kommer bli desto lättare kommer hon ha för att fatta galopp ur en mer samlad trav och då blir det en mer normal galopp. Samlad trav ja, vi tränade en hel del på att hitta balansen i traven genom att jag måste hitta min balans där. Sitta rakt över hästen och inte luta sig bakåt för då driver jag bara på henne. Gjorde samtidigt många övergångar skritt-trav. Travade ett par steg bara, sakta av nästan precis samtidigt som hon börjar trava just för att få henne mer samlad och hitta ett lugn i traven med. Varierade med övergång skritt-trav och halvhalter i traven beroende på hur bra hon lyssnade på förhållningen.
Vi har bokat en ny tid om en vecka!

Mycket uteritter blir det inte nu när vädret är så ostadigt. Det växlar mellan några minus- och plusgrader och vägarna liknar skridskobanor snarare än asfalt. Men i lördags var jag Anna och Anna ute och red och det var härligt att ta ut alla hästarna tillsammans. Vi skrittade i ca en timme och delade skogen med joggare, cyklister och orienterare. Säga vad man vill om idioti men på min skala är man inte särskilt intellektuellt högt stående om man ser kutandes i joggingskor i halvmeterhög snö som något kul. Jag menar varför när man kan ha en häst att sitta på istället?!

Idag blir det en mysdag och imorgon hoppas jag att jag kan ta en ny träning på banan och att tillräckligt mycket snö försvunnit så vi kan ta oss ut i skogen i slutet av veckan utan att bryta halsen av oss, eller ännu värre, hårtopparna. Ve och fasa.
Täcket har verkligen gjort sin insats för att slita bort så mycket det bara går av Danicas man. Hoppas vintern försvinner så man kan ta av täcket snart så den kan växa ut igen. Tunnhårig spretig man med glipor är inte smickrande någonstans.

Dressyrträning

Tänkte skriva ner en liten sammanfattning av träningen, det kan vara bra att ha att gå tillbaka till senare så man vet var man startade och så man inte glömmer bra övningar och annat. Tycker man inte att det är superkul att fördjupa sig i grundkurs á al omskolningsövningar kan man skippa detta inlägget helt!

Igår var det dags för dressyrträning i paddocken och jag var jättenervös. Man blir det när man tänker på allt som kan gå fel har jag märkt och min nervositet smittade av sig på Danica. Tur att tränaren när hon kom visade sig vara en jättelugn och trygg person så att vi båda fick ner fötterna på mattan.
Danica var i och för sig fortfarande lite butter då jag hade dragit bort henne från lunchen medan det fanns tre hela höstrån kvar på marken i hagen bara för att jag verkligen ville vara klar när tränaren kom. En sådan förolämpning hämtar man sig inte snabbt ifrån om man heter Danica och anser lunchen vara dagens höjdpunkt.

Vi började med att skritta fram och på långa tyglar och fokusera på att Danica skulle gå med huvudet lågt. Upprepade detta i trav på halvlånga tyglar samt tränade halter utan att behöva dra i munnen. Jag lutar mig för långt bak när jag vill bromsa vilket gör att jag istället driver på Danica och det hela blir mycket motsägelsefullt så det är viktigt att hela tiden sitta rak i ryggen och sjunka ner i sadeln utan att glida bakåt. En övning för att sjunka ner på sittbenen är att släppa stigbyglarna och dra ut benen och knäna från hästen och bara sitta på rumpan och hålla balansen genom stöd i mage och rygg. Detta kan man göra i skritt, trav och galopp och är bra att träna på innan övergångar, innan halter, när man vill sitta ner i traven etc.
Vi tränade sedan övergångar, övergångar och mer övergångar. 10.000 gånger ska man göra en övergång innan den blir automatiserad hos hästen så det är bara att börja traggla. Fokus på att kunna förhålla och det gick bra både ner till skritt och med halvhalter. Hon menade på att det var bättre att man när man vill göra en halvhalt tränar övergångar och sedan gör en liknande förhållning men är snabbare med eftergift och att driva på fram igen. Om hästen inte lyssnar är det bättre att driva igenom förhållningen helt till skritt eller halt för det viktigaste är att hästen lyssnar.
Jag måste träna på min tygelfattning med och tänka på att hålla handen med tummarna uppåt och handen stängd. Det underlättar vid ledande tygeltag och förhållningar samt det blir ett bättre stöd för Danica.
Något hon påpekade och som jag aldrig tänkt på är att när jag sitter ner på rätt sittben i traven får Danica mycket lättare att balansera upp sig. Jag har aldrig trott att det spelar någon roll men jag har aldrig ridit någon häst som behöver hjälp med balansen i trav på böjt spår innan heller. Det gjorde en stor skillnad så de är bara till att börja traggla.
Sist men absolut inte minst fattade vi faktiskt galopp i båda varven. Jag trodde aldrig att det skulle gå men jag har faktiskt inte ens försökt innan. Höger galopp gick jättebra och vi galopperade en hel kortsida!!! Kändes fantastiskt.
Vi bestämde tid nästa söndag igen så nu är det bara att ligga i och träna på det vi lärt oss hittills.

Sol i sinnet

Igår var det resa till Kungsbacka som stod på schemat och tanken på en Danica utan mat i magen hela dagen kombinerat med en morgonpigg Alicia ledde till att jag halv åtta traskade iväg i mörkret uppför backarna till stallet. Karin hade redan hunnit ge frukost så det var inga gastande hungermonster som hälsade när jag öppnade dörren utan alla hästarna stod lugnt och tuggade på frukost höet och smågnäggade något sömnigt mellan tuggorna. De fick äta i lugn och ro och sen stod jag och pysslade ett tag med Danica innan Anna och Challe kom . Ridtur hann jag inte med så Danica fick gå ut ensam till hagen i snöstormen, hon var mindre glad kan jag erkänna och även de som inte vet så mycket om hästar hade tydligt kunnat läsa hennes stötta ansiktsuttryck när jag brutalt övergav henne i blåsten. Ensam! Elaka, elaka människa.

Det verkade dock som att hon förlåtit mig idag och då snöstormen flyttat till antarktis där den hör hemma och solen sken för första gången på länge tog vi en långtur tillsammans. Det var verkligen en underbar dag och till och med de få fåglar som fortfarande håller ut här kvittrade glatt i snåren.
Danica var jättelugn, jag vill så gärna skylla på det nya bettet men ska kanske lugna mig innan jag höjer det till skyarna, och hon var grymt modig. Alla husen gick vi förbi utan att hon stannade mer än någon gång, inte ens nordsvenskarna, eller svarta isbjörnar som de snarare liknar nu, kunde få henne ur spår. Skritt, trav, halt och flytta för skänkeln flöt på och både godis och klappar fick tösen. Det är härligt med dagar när allting bara stämmer, det är de man jobbar för. Nu hoppas jag att tränaren som kommer på söndag ska ge oss lite mer övningar att träna på och framför allt hjälpa mig mjuka upp Danica lite då hon är väldigt stel i sidorna, men allting tar sin lilla tid.

Förkortningar på banan

I måndags var det en väldigt nervös Alicia som gick upp till stallet. Vi skulle ha vår första westernträning och magen kändes som överkokt havregrynsgröt med Jell-O på toppen.
Jag letar efter en tränare som kan hjälpa mig att bli tydligare som ryttare så att Danica fattar vad jag snackar om och som kan visa övningar som också gör Danica mer mottaglig för att lyssna. Hon är som sagt tidigare i bloggen väldigt lättdistraherad. Tänk er Luna i Harry Potter kombinerat med professor Quirells nerver. Ibland behöver man hjälp!

Tyvärr gick träningen riktigt uselt om jag ska vara ärlig. Tränaren hoppade upp och kortade tyglarna till ett minimum och satte sig och sågade ner tjejen. Detta med ett pessoabett bör tilläggas. Hon föreslog dessutom att vi skulle byta till ett stångbett som hon hade i bilen för att få snabbare resultat. Nej tack. Jag ville testa western just för att minimera användningen av tyglar då Danica måste börja lyssna på min sits och skänkelhjälperna, inte för att förstöra munnen på henne. Så den tränaren anställer vi inte igen.

Fick mig dock en tankeställare och har tagit bort pessoabettet igen. Jag fick låna tre bett av Challe som såg min frustration så nu ska jag testa ett brigdonbett, ett vanligt tredelat och ett rakt bett för att se vad pållan säger om dem. Man ska ju inte behöva starkare bett än så egentligen kan jag tycka.

Man skam den som ger sig. Hjälp behöver vi trots allt ändå så nu har jag pratat med en dressyrtränare som kommer på söndag så får vi hoppas det går bättre. Snön är halvmeterhög nu så jag hoppas att det över huvud taget går att rida men annars får jag kontakta Lexarp och be att få låna deras paddock tills dess att snön kan tänka sig att smälta. Känns som att det blir en bit in på det nya året. Hoppas att det inte blir alltför sent för nu är det tredje gången jag lagar tösens täcke. Lapptäcken i all ära men hon börjar se lustig ut i hagen nu.