Igår var det resa till Kungsbacka som stod på schemat och tanken på en Danica utan mat i magen hela dagen kombinerat med en morgonpigg Alicia ledde till att jag halv åtta traskade iväg i mörkret uppför backarna till stallet. Karin hade redan hunnit ge frukost så det var inga gastande hungermonster som hälsade när jag öppnade dörren utan alla hästarna stod lugnt och tuggade på frukost höet och smågnäggade något sömnigt mellan tuggorna. De fick äta i lugn och ro och sen stod jag och pysslade ett tag med Danica innan Anna och Challe kom . Ridtur hann jag inte med så Danica fick gå ut ensam till hagen i snöstormen, hon var mindre glad kan jag erkänna och även de som inte vet så mycket om hästar hade tydligt kunnat läsa hennes stötta ansiktsuttryck när jag brutalt övergav henne i blåsten. Ensam! Elaka, elaka människa.
Det verkade dock som att hon förlåtit mig idag och då snöstormen flyttat till antarktis där den hör hemma och solen sken för första gången på länge tog vi en långtur tillsammans. Det var verkligen en underbar dag och till och med de få fåglar som fortfarande håller ut här kvittrade glatt i snåren.
Danica var jättelugn, jag vill så gärna skylla på det nya bettet men ska kanske lugna mig innan jag höjer det till skyarna, och hon var grymt modig. Alla husen gick vi förbi utan att hon stannade mer än någon gång, inte ens nordsvenskarna, eller svarta isbjörnar som de snarare liknar nu, kunde få henne ur spår. Skritt, trav, halt och flytta för skänkeln flöt på och både godis och klappar fick tösen. Det är härligt med dagar när allting bara stämmer, det är de man jobbar för. Nu hoppas jag att tränaren som kommer på söndag ska ge oss lite mer övningar att träna på och framför allt hjälpa mig mjuka upp Danica lite då hon är väldigt stel i sidorna, men allting tar sin lilla tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar