I tisdags var det dags för uteritt och tack vare att skolan nu har dragit igång igen så är det tidiga stallbesök som står på schemat. Det började ljusna medan jag knatade fram genom skogen i mina helt moderiktiga gummistövlar fullproppade med ullstrumpor och körandes på pannbands-look á la ljuva åttiotalet till max. Ibland är det skönt att man är själv i skogen.
Danica tycker att det är sådär att rida så pass nära frukost. Man kan inte påstå att jag är någon favorit när jag kommer och vill hämta henne strax inpå matintag. Hon behöver minst en halvtimme av rotandes på marken för att vara helt hundra på att det minsta lilla höstrå inte finns kvar. Varför ringer hon inte bara 118 100. Eller frågar mig, det är tomt. Supertomt.
Vi tog en längre runda då temperaturen äntligen låg över nollsträcket och det var grymt att känna att träningen gjort nytta. Hon skrittade på korta tyglar utan att få panik och vid traven kunde vi fortsätta med trava några få steg i nedsittning och sedan bryta av till skritt. Alla skidåkare kunde känna sig misstänkt lugna. Men så kan vi ju inte ha det tänkte Alicia så när underbart långt, slätt fält låg framför oss testade jag om även galoppfattningen från träningen hade gått in i Danicas huvud och jodå, det hade den! Så skam den som ger sig, det var en överlycklig hästägare som galopperade fram över ett helt fält(!) med sin travare.
Nu har det ju såklart fryst på igen så gårdagens försök till träning på banan gick inge vidare om jag ska vara ärlig men jag tänker skylla på den hårda och knaggliga marken till max, det var inte vårt fel, inte något av det.
Men oavsett varför det gick fel så gav vi upp efter en halvtimme och tog oss in i stallet igen. Jag är och har alltid varit väldigt impulsiv när det gäller håroch nu hade jag en halvtimme längre än planerat till mitt förfogande i stallet och saxen låg på hyllan. Nu ser Danica ut som en helt annan häst, jag kände knappt igen henne. Men det ska bli skönt att slippa trassla in sig i manen när man rider och täcket har redan slitit bort en del av den nedre manen så hon ser mycket mer välskött ut. Dock tror jag att det sick-sackiga resultatet i underkanten inte hade varit någon merit om jag hade valt att slå mig in på frisörbanan.
På eftermiddagen blev det en shoppingtur på Granngården och Hööks så nu har hon lusernpellets som ska ge henne lite mer hull, hon är så mager den lilla tösen och en stor mjuk padd att ha under sadeln. Mamma fick dock tillslut dra bort mig från ponnyhörnan där de nu har både grimmor och schabrak i ljusa färger med brodyrer av Lena Furberg. Det är så orättvist att bara för att ens häst råkar vara större än en b-ponny så har den ingen rätt att få skrutta runt med en ljuslila grimma med små bockande Mulle-ponnyer på. Morr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar