Ofodrad vinterpäls i vitt

I söndags var det träning igen som gällde och trots att jag och Danica gjort vårt bästa för att trampa upp fyrkantsspåret på banan så har mitten av den fortfarande vallar höga nog att bygga snöhus i, så inget voltarbete för oss inte. Vi började flytta lite lätt för skänkeln istället i något som kanske nästan kan kallas skänkelvikningar längs spåret. Tryck med skänkeln fattade Danica, det kan hon ju, det betyder gas! Det tog många många varv av skänkel, broms med tygeln, skänkel, broms, skänkel, halt osv innan bakbenen svängde ut lite från spåret. Att man sen behövde ställa om och böja sig åt andra hållet i hörnen... Man kan säga att det nog inte var Danicas favoritträning hittills.

Igår och idag har hon fått vila så jag hoppas vi kan komma ut i skogen imorgon och göra något hon tycker är riktigt kul, kanske galoppera i några backar eller ta en lång barbackarunda och samtidigt käka granris i skogen, hon har en sån simultankapacitet den där tösen.

Igår pratade jag med hennes förra ägare i telefon en stund också och det var kul att höra att hon följer med på vad som händer här i stallet! Hon tipsade mig även om att olja kan vara effektivt för att få upp hullet på hästar så nu står det en stor flaska rapsolja i foderhörnan. Kolhydrater, protein och fett, det är många saker de ska få i sig. Jag kanske ska tipsa min vän som läser till dietist att om hon kopplar ihop det med hippolog så kan hon hjälpa alla människor som står på Granngården och glor på det tjugo olika märkena av hästfoder som alla har tjugo olika sorter var att välja på, alla baserade på olika innehåll av råprotein och mineraler och hejsan svejsan och man vill skrika högt för man ville ju bara ha 20 kg mat till pållen och varför försvann tiden när man gav hästen en hink med havre, några sockerbitar och sen fick den klara sig på hö och gräs. Var det så fel? Det skulle hon kunna svara på då. Om hon läste hippolog och dietist. Tillsvidare får man glatt hoppas att tösen inte faller ihop av järnbrist eller något dumt. Känns i och för sig som att det är större risk hästar de får fång av sommarbetet än a-vitaminbrist pga för lite morötter i fodret, men man vet ju aldrig. Jag håller helt klart på att förvandlas till en indoktrinerad daltande hästägartant! Det viktigaste i grund och botten är ju bara att hon håller hullet, ett gratis vintertäcke är ju ganska skönt att ha, och är pigg och glad. Resten tyder antagligen bara på att man har för mycket fritid.

På tal om bete, det ska bli så vidunderligt skönt när våren kommer! När marken glänser av snön och man kisar kan man nästan låtsas som att det är vitt av vitsippor istället och knarret under skorna kan man inbilla sig är ljudet av smältvatten och fågelkvitter. Grönt gräs. Jag tror jag håller på att bli färgblind i denna vita värld.