I måndags var det en väldigt nervös Alicia som gick upp till stallet. Vi skulle ha vår första westernträning och magen kändes som överkokt havregrynsgröt med Jell-O på toppen.
Jag letar efter en tränare som kan hjälpa mig att bli tydligare som ryttare så att Danica fattar vad jag snackar om och som kan visa övningar som också gör Danica mer mottaglig för att lyssna. Hon är som sagt tidigare i bloggen väldigt lättdistraherad. Tänk er Luna i Harry Potter kombinerat med professor Quirells nerver. Ibland behöver man hjälp!
Tyvärr gick träningen riktigt uselt om jag ska vara ärlig. Tränaren hoppade upp och kortade tyglarna till ett minimum och satte sig och sågade ner tjejen. Detta med ett pessoabett bör tilläggas. Hon föreslog dessutom att vi skulle byta till ett stångbett som hon hade i bilen för att få snabbare resultat. Nej tack. Jag ville testa western just för att minimera användningen av tyglar då Danica måste börja lyssna på min sits och skänkelhjälperna, inte för att förstöra munnen på henne. Så den tränaren anställer vi inte igen.
Fick mig dock en tankeställare och har tagit bort pessoabettet igen. Jag fick låna tre bett av Challe som såg min frustration så nu ska jag testa ett brigdonbett, ett vanligt tredelat och ett rakt bett för att se vad pållan säger om dem. Man ska ju inte behöva starkare bett än så egentligen kan jag tycka.
Man skam den som ger sig. Hjälp behöver vi trots allt ändå så nu har jag pratat med en dressyrtränare som kommer på söndag så får vi hoppas det går bättre. Snön är halvmeterhög nu så jag hoppas att det över huvud taget går att rida men annars får jag kontakta Lexarp och be att få låna deras paddock tills dess att snön kan tänka sig att smälta. Känns som att det blir en bit in på det nya året. Hoppas att det inte blir alltför sent för nu är det tredje gången jag lagar tösens täcke. Lapptäcken i all ära men hon börjar se lustig ut i hagen nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar