Efter att Danica förstod vad vi menade när Karin och jag tränade henne i linan så var det dags att försöka på egen hand. I lördags tog jag ett kort pass på banan och körde igenom alla övningar vi gjorde men väldigt kort, bara för att se att hon reagerade på det sättet jag ville men utan att pressa henne. Jag har även introducerat att hon innan och efter varje träning står helt stilla fram tills dess att hon sänker huvudet och slappnar av, det blir mycket lättare att få henne fokuserad då i början och det blir hennes belöning när hon varit duktig.
Alla övningarna gick bra och hon gick till och med på en stor fin cirkel runt mig i både skritt och trav. När vi sedan stod i stallet så fick hon stå helt stilla utanför boxen medan jag la in mat och hö, sen fick hon gå fram till boxdörren där jag tog av grimman och sen stå still en halvminut till innan hon fick gå in. Efter den halvminuten så skjöt hon in i boxen som en kanonkula men hon lyssnade hela vägen fram och stod helt still i alla momenten!
I Söndags var jag ledig hela dagen för första gången den veckan och solen strålade. Det var förvisso femton minus ute men efter att ha tagit på mig kläder i en kvart traskade jag glad iväg bärandes dubbla ullstrumpor, varma skor, långkalsonger, ridbyxor, termobyxor, t-shirt, stickad tröja, fleecetröja, vinterjacka, mössa och vantar och när jag var framme i stallet var jag till och med nästan en aningens svettig, men bara nästan.
De hade precis fått middag i hagen när jag kom upp så efter att ha mockat och pysslat i lugn och ro satte jag mig på en sten i hagen i solen den sista kvarten och väntade på att hon åt upp, det var trots kylan riktigt vårigt med klarblå himmel och fågelkvitter och blundade man kunde man känna solen i ansiktet. Som jag längtar till sommaren nu.
Jag var riktigt sugen på en tur i skogen men samtidigt så vill jag verkligen träna in det vi påbörjat nu så att det inte lämnas halvfärdigt igen som första gången så det fick bli paddocken igen. Det gick kanonbra. Hon flyttade bakbenen bara jag pekade mot bakbenen och kunde fortsätta runt i ett helt varv, hon förstod trycket mot bogen och vi backade rakt längs staketet en hel kortsida på paddocken. Efter det fick hon både skritta och trava på en stor volt runt mig och hon tog det lugnt och fint, jag fick driva på mer än att bromsa och det räckte att jag sträckte ut handen mot bogen och placerade mig mer mot hennes mitt så stannade hon och sänkte huvudet och tuggade. Ibland blir man så glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar