Träningstider

Igår kväll hjälpte Karin oss med träning med repgrimman på banan. Det hela började så där underbart.. Jag stod i stallet och hade precis borstat färdigt Danica och skulle sätta på repgrimman. Jag har börjat introducera att tryck på huvudet betyder att hon ska sänka det och sen ska hon hålla det lågt när man tränsar eller sätter på grimman eller borstar etc. Detta tycker Danica sådär om. Så vi ägnade tio minuter åt att jag ger tryck på huvudet och Danica ger efter sen börjar jag sätta på grimman och Danica höjer det igen. Nickandes men ogillande gick Danica tillslut in i boxen så att vi därefter fick ta fem minuter till att ställa oss stilla i stallgången igen och efter tjugo minuter totalt kunde vi gå ut på banan. Så lång tid kan det ta att stå still och sätta på en grimma.

På banan repeterade vi det vi lärt oss från början och Karin höll med om att i de mest grundläggande övningarna var Danica väldigt trygg och uppmärksam. Problemen kommer när jag pressar henne och vill ta övningarna ett steg längre, som till exempel att Danica superlätt flyttar undan bakbenen några steg för tryck, det räcker ofta med en blick, men när man sedan kräver ett helt varv så blir det lite jobbigare. Men det gick ändå ganska bra fram tills dess att vi skulle börja longera. Jag är helt ovan vid detta och trollet också så kombinationen av överskottsenergi och missförstånd gjorde att den första kvarten såg ut som något helt annat än lugnt cirkulerande på en volt. Men tillslut med Karins hjälp så gick det.

Nu har vi mycket att träna på och jag förstår mer om hur Danica funkar. Att hon denna vinter varit så extremt lugn och snäll beror nog mycket på att den största delen av hennes energi gått åt till att hålla värmen så nu när hon får mycket mera mat så har hon energi tillövers och då kommer naturligtvis ifrågasättandet av min ledarroll fram. Jag tycker att det är jättekul att hon mår bra och är pigg och glad, även när vi är ute i skogen, jag avskyr verkligen att hela tiden behöva driva på en häst för att det ska gå framåt så med mycket träning nu så att hon litar på mig och accepterar att det finns en broms så kommer det här att bli kanon tillslut, men det är verkligen tur att man har så snälla och duktiga människor i sin omgivning som kan hjälpa en att nå dit.

Jag har alltid varit väldigt skeptisk till hjälptyglar och starka bett och (jo, jag får ta och erkänna detta) antagligen suttit som en liten besserwisser i soffan med hästtidningar i handen och gnällt på alla bilder på hästar med indraget huvud, metkrokshals, stirriga blickar och spända ryggar. Men jag förstår nu hur lätt det är att hamna där. När Danica drar på och jag känner att visst, jag kommer antagligen få stopp på henne men tänk om jag inte får det och sen kommer vägen tillslut etc, så blir man nervös och att det då finns bett som man vet skulle få henne att stanna utan att jag behövde göra mer än att kröka lillfingret och remmar att få hennes huvud att alltid vara fint nedsänkt så blir man väldigt lockad. Det kan säkert vara hjälpmedel i rätt händer för den person som verkligen vet vad denne sysslar med och som redan har en bra kommunikation med sin häst men för mig och Danica skulle det garanterat leda till en jättespänd häst med ryggont och som stressade upp sig ännu mer och tillslut kanske det hade blivit jobbigare än kul att gå till stallet. Det är inte säkert att det skulle bli så men antagligen. Då man ser de otaliga annonser om "rid"travare till salu med texter som: kräver en fast hand, blir stressad, älskar att dra på i skogen etc så anar jag att det hade blivit så.
Varmblod är pigga och glada hästar och jag älskar dem för det men de behöver också tid att coola ner efter banan och att man visar dem att det är okej att det går långsamt nu. För de vet inte det. Jag tror att det är här som de största missförstånden uppkommer i omskolningen av dem till ridhästar. Jag var beredd på att det skulle ta tid men inte såhär lång tid och än har vi bara börjat. Men samtidigt, om man inte har något att jobba för med hästen, vad ska man då pyssla med dagarna långa? Nu ska jag jobba dubbla skift på Lingon idag och antagligen imorgon med men sen blir det mer markträning med Danica, något som nu känns riktigt, riktigt kul att se fram emot.