Stillastående frustration

Oh vad Danica var arg på mig igår. Jag har nog aldrig sett henne annat än glad, otålig och trött men igår var hon arg, nästan förbannad ett tag tror jag. Som jag skrev igår så ska vi ta en månads markarbete har jag planerat (okej, det kanske blir någon barbackarunda med) och igår så tog vi därför en promenad till hundklubben. Men att snällt följa efter i grimskaftet, gå långsamt och snabbt, stanna när jag gör och byts sida av vägen vet jag redan att hon kan så jag tänkte att vi tar träningen en liten bit till nu, det är vissa saker vi måste komma tillrätta med ändå, så när vi kom fram till parkeringen vi brukar vända vid så tränade vi på att: stå stilla.

De första sekunderna såg Danica lite förbryllad ut men sen gick det ganska bra någon minut. Hon nosade på mig, på marken och på sig själv men jag lät henne hållas så länge hon stod still med benen. Efter någon minut började hon dock ana ugglor i mossen och hon blev allt mer otålig, tillslut stod hon och vispade runt, runt, runt med huvudet tills hon måste ha blivit alldeles yr. När hon slutade och stått still med huvudet rakt upp och ner en liten stund så gick vi hem igen. Det kändes som att det gått ganska bra ändå.

Men sen kom vi till stallet och Karin kom ner för en pratstund. Hon sa även att hästarna skulle gå in lite tidigare idag och jag kunde ställa in Danica i boxen istället för att släppa ut henne. Jag hade tänkt mocka efter promenaden så Danica fick därför snällt vänta i stallgången medan jag gjorde det. Ojojoj. Där hade hennes tålamod nått en botten. Hon gjorde inte mycket, men hon blängde. Oj vad hon blängde. Tio minuter gick åt till att hon tog fram ett ben, jag korrigerade henne med en blick eller tryck på bogen så hon ställde bak det, väntade en halvminut, tog fram det, jag korrigerade igen etc. Efter det stod hon still och jag mockade på för fullt. När jag sedan tog av grimman och lät henne gå in i boxen joggade hon nästan ett varv av bara farten. Att ha varit ute och galopperat en halvtimme i fullttempo hade nog inte varit hälften så jobbigt för henne som att detta stillastående. Förhoppningsvis lär hon sig slappna av med mera träning och jag hoppas det gör att om jag sedan fortsätter den träningen när vi är ute och rider så kommer hon bli lugnare och mer avslappnad även då.