Jag har ett dräktigt sto..!

Fick jag en hjärtattack? Nästan. Det var åtminstone allt som stod i ett sms som jag precis fick. Jag ringde genast upp och nu vet jag att det bara var Kinnas idé om ett helkul skämt. Men hon hade faktiskt en anledning, det är dags för alla orienterare att hitta ut från sina iden och dyka upp på de mest otroliga ställen. Nu på eftermiddagen hade en hel grupp poppat upp bakom ligghallen och hästarna hade varit minst sagt oroliga så Kinna pratade med dem och sa att det fanns ett dräktigt sto i hagen som kunde kasta sitt föl om hon blev oroad, omständigheterna försvann bara i sms:et. Puh. Jag har fortfarande en puls uppe i turbo.

Idag har vi varit på hööks och granngården så jag passade på att köpa ett tredelat bett till Danica istället och hon verkade tycka om det så nu ger vi det en chans, hoppas att det inte är lika stumt som det raka. Longeringen fortsätter och med Kinnas hjälp har trollet blivit jätteduktig! Så idag var andra gången jag kunde rida medan Kinna longerar. Det är bra för Danica får gå själv utan min påverkan och hitta sin balans och bära upp sig på volt med mig på ryggen utan att springa iväg när det blir jobbigt. Hon sköter det jättebra och varje dag känns det som att hon förstår lite mer. Det är en grymt konstig känsla att rida utan att ha någon egentlig kontroll då jag varken får ha stigbyglar eller tyglar, mutter, men det är jättenyttigt. Träningsvärken är ett faktum men också insikten att i princip all balans kommer från fötterna och händerna och det känns ganska surt med tanke på att man eftersträvar att rida med sätet, så det är inte bara Danica som behöver bygga nya muskler och lära om, vi är två i den båten!

Jag har fått rida Save några gånger med och det är naturligtvis en enorm skillnad att sitta på en mjuk och välskolad häst som bär upp sig i alla gångarter och jag blir så inspirerad av tanken på att det kommer vara Danica i framtiden. Här är en kort film från hur långt vi själva kommit: skritt, halt, volt och flytta från skänkeln är det som tragglas i hagen om och om igen. Men jag vet att utan en bra grundutbildning kan man inte rida i någon som helst samling så sommaren ser ut att fortsätta i samma spår, men när man märker hur stora framsteg hon ändå gör på kort tid och hur mycket hon anstränger sig för att förstå så känns det bara kul.

Vitsippor, blåsippor och tussilago

Det är vad jag lyckats se vilt än så länge i vår, tillsammans med vårlök, vintergäck, skilla och allmän vårgrönska. Livet blir inte bättre tror jag.
Igår red jag och Danica ut med Sanna och Alexandra igen, vi tog en tur i naturreservatet och när vi kom bort från landsvägen lugnade trollet ner sig ordentligt, hon blir otroligt mycket lugnare i skogen än på långa raksträckor, jag undrar vad det kan bero på.. Det var väldigt skönt att skritta upp och ner bland träden och kunna slappna av utan att behöva tänka på att stanna varannan meter för att hon vill springa på så vi njöt båda två, eller alla fyra ska man kanske säga, av en härlig tur i solen.

Jag funderar lite på bett igen, det raka bettet jag har nu gör att hon är väldigt lugn i munnen eller hur man nu ska förklara det men samtidigt blir man ganska stum i handen. Jag funderar på om man ska varva lite med bettet jag hade innan som är mer rörligt, åtminstone när man longerar så att det inte blir ett för hårt och stumt tryck från linan, men det är bara en idé än så länge, hon verkar trots allt lugn med att inte ha för många saker som rör sig  munnen så jag tänker nog avvakta en liten stund till så får vi se längre fram vad som händer.

Hästarna går och njuter i hagarna nu och gräset har börjat växa upp rejält. Danica har nästan blivit lite rund om magen och hennes höfter och bogar har definitivt försvunnit in i ett litet täcke av hull så det känns som att verkligen kommit till ro nu i stallet. Idag tog jag och Kinna en superkort promenad med dem i skogen och efter det satt jag en stund i solen utanför hagen och lät trollet beta av det långa gräset som växt upp utanför och vi båda blundade och söp in våren, äntligen, äntligen, äntligen. Jag kan inte skriva det tillräckligt många gånger för att beskriva hur mycket jag har längtat efter den!

Helgbravader

I helgen har Maria varit och hälsat på från Skåne-land och vi har varit upp hos Danica alla dagar. I fredags pysslade vi lite med alla hästarna lite kort men spenderade mest tid på att njuta av middagen vid stallväggen.
På lördagen fick Maria låna Save så vi red runt i hagen tillsammans. Danica var väldigt uppmärksam och det funkade jättebra att stanna och svänga både från skritt och stillastående så efter att vi ridit slalom och volter ett tag avslutade vi passet med en kadrilj. Det var riktigt klurigt att anpassa tempot mellan ytter- och innerspår men ett par volter och snett igenom blev riktigt bra faktiskt. Hästarna verkade tycka att det var kul att rida tillsammans också och efter ett tag hajade de också grejen och anpassade sig själva lite efter varandra.
Maja blev också ompysslad och medan de andra åt sin lunch longerade vi henne. Något Maja själv inte var helt övertygad om var en schysst deal men efter att Maria gått med vid hennes sida några varv på volten insåg hon att hon inte skulle få något hö just då och jobbade sedan på jättefint.

Idag var vi uppe i stallet hela dagen och vädret var fantastiskt. Vi mockade ur en del av ligghallen för att tömma bädden för denna säsongen så att marken får torka upp. Man blev lite groggy av amoniakdoften efter ett tag men förutom det så gick det snabbt och bra. Alla hästarna blev sedan avborstade efter att vi själva fått magen fylld av massa goda kakor och kaffe och planen var en promenad i trollskogen. Vi började med att longera Danica några varv så när vi och Kinna traskade iväg var damen lugn och snäll. Vi gick först en lite mindre sväng runt stallet och släppte sen av Maja innan vi gav oss in i skogen på en längre runda. Alla blommor slår ut för fullt nu och vi såg både vitsippor, blåsippor och tussilago i mängder. Efter en underbar runda pustade vi alla ut och hästarna var lika svettiga som man själv var, det tar på krafterna att klättra runt på åsar i granskogen.

Skogspromenad

Igår hade jag och Kinna en stalldag och hela den övre hagen tömdes på bajs för att kunna eldas i helgen så att nytt och friskt bete kan växa upp lagom till sommaren. Även hagen som har fungerat som ridvolt i vintras tömdes och hästarna kikade nyfiket ner på oss från skogskullen medan vi räfsade och sprang med kärror. Fast vi sprang inte jättelångt. Det fanns ju gropar som behövde jämnas ut lite och varför kan man inte göra markutjämningar med bajs och pinnar? Speciellt om man ändå ska elda över det senare. Bra resonemang tänkt vi och sprang betydligt mindre sträcka.

Efter en mysig lunch högg vi tag i hästarna, eller dammbollarna som de mer liknar för tillfället, och drog av den värsta pälsen från dem innan vi satte på repgrimmorna och gav oss ut i skogen. Då menar jag verkligen skogen. Vi korsade en stig på väg ut från gården och gick in bakom en gran och sen var vi i en annan värld. Det kändes verkligen som när Lucy går igenom garderoben i Narnia. Marken var täckt av ett mjukt lager mossa och övanför vajade grangrenarna. Alla ljud var dämpade och det enda som hördes var mjuka dunsar från hästarnas hovar, en enstaka gren som knäcktes och kvittret av småfåglar. Trollskog till tusen. Skogen ligger på ett par rejäla åsar så vi klev backe upp och backe ner. Danica var stressad i början och klev nästan på mig ett par gånger för att hon hade så bråttom och jag fick till sist säga till henne på skarpen och då hajade hon till, sen lyssnade hon jättebra och upptäckte att hon fick lägga energin i backarna istället och att det var en ganska bra idé att ha koll på vart man satte ner hovarna i mossan. Det var en helt fantastisk promenad, det enda som kunde varit bättre hade varit om jag fick syn på den där tomtenissen som jag är säker smög efter och spionerade på oss längs vägen.

Vårkänslor

Hästarna tittade förbryllat när jag gick runt och gapade i hagen men de fick stå ut för nu är det vår och det kräver ett ordentligt vårskrik.
Hästarna har också rejält med vårkänslor. Kinna har berättat att de brukar komma i full kallabalik när hon kallar på dem på morgonkvisten men jag trodde inte att kallabaliken var riktigt så full som jag fick se igår. Jag kom upp till stallet och skulle ge dem lunchhö innan jag och trollet skulle ut på tur. Save såg mig när jag parkerade cykeln och kom sakta gåendes mot grinden medan jag ropade högt på Danica och Maja som var långt upp i skogsbrynet. De reagerade inte först men sen visslade jag för trollet brukar lystra när man visslar och jag såg då att hon höjde sitt huvud. Bra tänkte jag, då kommer de också hit. Jodå. Det sa knallbrak och sen såg jag en liten brun boll komma i full fart med fyra trumpinnar virvlandes och efter det kom en stor brun boll i full fart som rundade den första bollen och trots att jag hade ett elstaket mellan mig och kaoset backade jag tre steg för det var inte innan det bara var en meter kvar till grinden som Danica satte ner hovarna i marken i en tvärnit för att vända och ta ytterliggare ett varv med ett par rejäla bocksprång som hon drog med de andra i. Efter det kom de alla frustande fram för att få beröm för att de var så duktiga som kunde springa så snabbt och hoppa så högt och visst tyckte jag att de förtjänade extra mycket lunch för att de var så fina?!! Tjo alltså, det är mycket kraft i de kropparna.
Kinna lyckades filma dem en morgon när de var pigga och glada men tyvärr försvann filmen när de står still och bockar nästan på stället men lite bus blev det dokumenterat i alla fall:

Danica har fått väldigt mycket muskler och ork på dessa få veckorna, det märkte jag när jag red ut med henne efteråt. Jag mötte upp Sanna och Alexandra från Toveryd för vi hade tänkt ha sällskap. Det var jättemysigt men piggare troll får man leta efter. Jag fick göra halt var hundrade meter för att vänta in Alexandra som lunkade på tryggt där bakom och när vi efter en och en halv timme kom tillbaka till vägen mot de olika stallen hade Danica lika mycket energi kvar i kroppen men noll tålamod kvar och varje halt blev jobbigare och jobbigare. Det är kul att hon är så pigg och att hon verkligen verkar trivas och frodas efter flytten så nu gäller det bara att hitta en tränare som passar oss så kan vi komma igång på riktigt. Det ska bli jättekul att jobba med trollet när hon är så glad och framåt och jag hoppas bara att vi kan lära oss att samarbeta så att all den energin kan utnyttjas till att jobba i ridningen på ett bra sätt så att jag inte behöver känna att jag bromsar henne hela tiden.
Sanna har en tränare som har jobbat med henne och Alexandra i snart två år som hon är väldigt nöjd med och vi pratade om att kunna träna tillsammans för att spara milersättningen som varje träning innebär. Hon är tydligen utbildad tränare i dressyr från flyinge och har därefter skolat om sig till westernryttare och jobbar enligt NH-metoder så Sanna menade på att hon har plockat delar ur de olika ridstilarna och nu lär ut en typ av "sunt förnuft" ridning med fokus på en mjuk och följsam häst där man rider minimalt med handen och nästan enbart styr med sitsen, det verkar super tycker jag så det ska bli jättekul att träffa henne.

Styrbjörn och virrpannan

Nu har det gått över två veckor sedan Danica flyttade och tiden verkligen flyger iväg. Vi känner oss väldigt hemma båda två och Danica har börjat ta för sig så mycket i hagen att hon nu går under smeknamnet Styrbjörn och jag undrar var i detta ledarsto mitt lilla blyga troll försvann. 

All snö har försvunnit från hagarna och hästarna njuter av att kunna dra på i fullt ös på gräset. Alla vårkänslor bubblar upp i dem och en morgon när Kinna kom ner för att ge dem frukost stod Danica och Save och brallade nästan på stället innan de for iväg och trodde att de var tre år igen. Det tog en stund innan det blev någon matro den morgonen men de är härligt att de njuter av vårsolen nu när den äntligen är här!

Jag och trollet har tagit några korta promenader i omgivningarna och kollat läget men mest har vi myst och haft det gott i solen. Jag har gett mig på att longera henne några gånger med och efter att på egen hand lyckats trampa på longerpiskan, snubbla otaliga gånger på linan, svurit ett par gånger till och blivit himlad med ögonen på av Danica gav jag upp och Kinna visade mig hur man kan jobba med volten.
Tanken är att när hon och jag blivit lite mer varma i kläderna kunna spänna in trollet med en gummisnodd för att visa henne hur hon kan jobba med huvudet sänkt och höja upp ryggen lite. Jag lyckades hitta en tömkörningsgjord på tradera också och det ska bli jättespännande att jobba med tömmar. Det känns som att trollet kommer gilla det för det är verkligen ett område som hon är duktigare på än vad jag är. Det hade varit jättehäftigt att kunna spänna henne för en vagn i framtiden och kanske kunna ta en kort sväng på vägarna, men det är verkligen en framtidsdröm, men dem ska man också ha antar jag.

Just nu är vi fortfarande i en omställningsperiod med allt nytt och det är inte bara trollet som har nya rutiner att komma in i. I onsdags var jag själv uppe i stallet för att lunchfodra då Kinna jobbade och jag lyckades verkligen göra alla de där grejerna som man borde ha lärt sig inte är så bra att göra. Trollet och Save stod snällt vid lösdriften och väntade medan Maja var en bra bit bort och lufsade runt. När de stora hästarna äter lunch får Maja stå uppbunden så att hennes lilla shettismage inte växer ner under knäna på henne utan bara håller sig rund och trind så jag skulle först fånga in Maja. Okej tänker Alicia, om jag börjar med att lägga ut höet så kommer ju Maja garanterat också hit. Så jag gick ut och började strö runt höet och visst kom Maja rusande med turbon påslagen men hur pigg på att bli fångad är en shettis med tio kilo hö utspritt runt sig? Inte särskilt kan jag säga. Så hästarna åt medan jag och Maja fick dagens motion och lagom tills dess att de andra började få upp ögonen på vad som hände kunde jag ställa upp Maja och börja borsta av henne. Ibland undrar man om förmågan att alltid lyckats göra innan man tänker inte är något som naturen skulle sållat bort snabbast möjligt om det naturliga urvalet fanns bland människor. 

Save kolla läget medan trollet vilar

Slalom i skuren

Idag bar jag och Kinna ner en hel massa stubbar till hagen och skapade ett eget virrvarr av slalomvägar, hörnpasseringar, volter och framtida hinderstöd. Maja hjälpte snällt till och välter ner dem efterhand, bara så att det inte såg för organiserat ut, det ska göras smakfullt tyckte damen och passade på att ta sig en tugga.

Alla tre stod sen snällt still och njöt av att bli borstade och ompysslade tills Kinna tog fram sadeln. Arbeta?! Tyckte Save och vände om och gick därifrån. Den som sa att hästar inte tydligt talar om vad de känner har nog aldrig varit med en. Egentligen. Save tog dock snabbt sitt förnuft till fånga, det är ändå ganska kul att få röra lite på sig och snart kunde snurrandet börja. Maja hängde med ett tag i linan efter Save och Kinna men fick sedan nöja sig med att gå runt och äta gräs och stå i vägen men det såg hon ut att trivas fint med.

Danica var jätteduktig och snurrade och vände som om hon inte gjort något annat och halterna gick också kanon, jag behövde knappt ens lyfta på handen utan kunde bara sätta mig tungt i sadeln, hon måste verkligen ha vilat in träningen i huvudet. Antingen det eller så kom trollet på villovägar i transporten och så står jag ovetandes här med en helt annan skogstok för jag känner då rakt inte igen denna lugna dam, men mysig är hon till tusen.

Alla fick njuta av lite mat efter ridturen som slutade i regn. Det mesta kom jag och Kinna ihåg. Efter ett tag. Saken som att det var mat hästarna skulle ha och att det var täcken som skulle hämtas, inte hackamore-bett. Men detaljer som  att ta in böcker och mobiler till ett torrt ställe kan man faktiskt inte förväntas bry sitt lilla huvud med, faktiskt.
Här är ännu en liten bild från hagen

En vecka senare

Nu har Danica bott in sig en vecka uppe i Toveryd och hon verkar trivas som fisken  vattnet. Alla tre hästarna står nästan jämt ihop i en liten tripp-trapp-trull grupp och den kvällen som Kinna försökte flytta Maja till en liten hage för att hon inte skulle få för mycket hö i sin lilla shettismage flög Danica runt och yrade tills dess att alla var samlade och åt tillsammans, så nu äter de stora hästarna ur hönät istället och det fungerar fint. 

De rör sig runt i grupp med och alla samsas inne i ligghallen och kring maten med och det är så skönt att se Danica umgås med andra hästar och inte bli bortjagad hela tiden. Hon tar för sig en hel del och jag kan inte se någon helt tydlig rangordning än mellan henne och Maja men Save går undan när hon kommer men Maja går undan för Save så vi får se hur det går. Men det sköna är att det inte känns som att det är något problem med rangordningen alls egentligen för att de samsas så bra.

 

De första dagarna var det lite oroligt när man skulle binda upp henne och rykta men även det har lugnat ner sig och nu står hon lugnt trots att Maja och Save rör sig runt i henne och mer än gärna deltar i hela proceduren, jag hade ingen aning om alla möjligheter det finns med en ryktlåda, man kan uppenbarligen bita på den, slicka på den, sparka den, rulla den längs marken och leka bergsget på den, men det är jätteskönt att de kan busa runt så nära henne och att hon trots det håller sig i skinnet.

Vi har tagit det väldigt lugnt den här veckan och jag har för det mesta låtit henne vara och bara få fokusera på att komma in i flocken och att landa med den nya miljön och med Kinna. Men bara för det har hon inte varit aktivitetslös, när Kinna jobbat med Save och Maja i linan deltar hon mer än gärna och vem är det som säger att bara hästen som longeras får galoppera runt på volten?
De är verkligen söta när de går på led efter varandra och vänder tillsammans, precis som tre tuffsiga cirkushästar. Danica är i alla fall ganska tuffsig och hennes man som är på utväxt ser onekligen riktigt skrattretande ut nu.

Igår tog vi vår första ridtur och jag fick även låna Saves sadel för att prova på trollet och det är helt klart en stor skillnad när man kommer ner mer i sadeln. Den ligger även närmare hennes sidor så det känns som att hjälperna blir lite mer precisa. Att det var första gången vi red runt i hagen hade man aldrig kunnat tro på trollet, jag tror inte att hon någonsin varit så fokuserad och konsentrerad och alla halter satt som en smäck och även svängarna gick bra. Nu kunde hon även från stillastående svänga för skänkeln istället för att ta ett skutt framåt. De är de små stegen som gör det!
Jag var lite rädd i början att hon skulle vara orolig och väldigt distraherad av att ha de andra hästarna kring sig men i och med att de hela tiden rör sig kring varandra resten av dygnet så blir det helt naturligt att de fortfarande är med och jag tror trollet lär sig otroligt mycket av att se på när de andra jobbar.
Kinna filmade lite igår medan jag red medan Save hjälpte till att regissera vid hennes sida och Maja studerade och producerade det hela. Här kommer resultatet: