Styrbjörn och virrpannan

Nu har det gått över två veckor sedan Danica flyttade och tiden verkligen flyger iväg. Vi känner oss väldigt hemma båda två och Danica har börjat ta för sig så mycket i hagen att hon nu går under smeknamnet Styrbjörn och jag undrar var i detta ledarsto mitt lilla blyga troll försvann. 

All snö har försvunnit från hagarna och hästarna njuter av att kunna dra på i fullt ös på gräset. Alla vårkänslor bubblar upp i dem och en morgon när Kinna kom ner för att ge dem frukost stod Danica och Save och brallade nästan på stället innan de for iväg och trodde att de var tre år igen. Det tog en stund innan det blev någon matro den morgonen men de är härligt att de njuter av vårsolen nu när den äntligen är här!

Jag och trollet har tagit några korta promenader i omgivningarna och kollat läget men mest har vi myst och haft det gott i solen. Jag har gett mig på att longera henne några gånger med och efter att på egen hand lyckats trampa på longerpiskan, snubbla otaliga gånger på linan, svurit ett par gånger till och blivit himlad med ögonen på av Danica gav jag upp och Kinna visade mig hur man kan jobba med volten.
Tanken är att när hon och jag blivit lite mer varma i kläderna kunna spänna in trollet med en gummisnodd för att visa henne hur hon kan jobba med huvudet sänkt och höja upp ryggen lite. Jag lyckades hitta en tömkörningsgjord på tradera också och det ska bli jättespännande att jobba med tömmar. Det känns som att trollet kommer gilla det för det är verkligen ett område som hon är duktigare på än vad jag är. Det hade varit jättehäftigt att kunna spänna henne för en vagn i framtiden och kanske kunna ta en kort sväng på vägarna, men det är verkligen en framtidsdröm, men dem ska man också ha antar jag.

Just nu är vi fortfarande i en omställningsperiod med allt nytt och det är inte bara trollet som har nya rutiner att komma in i. I onsdags var jag själv uppe i stallet för att lunchfodra då Kinna jobbade och jag lyckades verkligen göra alla de där grejerna som man borde ha lärt sig inte är så bra att göra. Trollet och Save stod snällt vid lösdriften och väntade medan Maja var en bra bit bort och lufsade runt. När de stora hästarna äter lunch får Maja stå uppbunden så att hennes lilla shettismage inte växer ner under knäna på henne utan bara håller sig rund och trind så jag skulle först fånga in Maja. Okej tänker Alicia, om jag börjar med att lägga ut höet så kommer ju Maja garanterat också hit. Så jag gick ut och började strö runt höet och visst kom Maja rusande med turbon påslagen men hur pigg på att bli fångad är en shettis med tio kilo hö utspritt runt sig? Inte särskilt kan jag säga. Så hästarna åt medan jag och Maja fick dagens motion och lagom tills dess att de andra började få upp ögonen på vad som hände kunde jag ställa upp Maja och börja borsta av henne. Ibland undrar man om förmågan att alltid lyckats göra innan man tänker inte är något som naturen skulle sållat bort snabbast möjligt om det naturliga urvalet fanns bland människor. 

Save kolla läget medan trollet vilar