Alla tre stod sen snällt still och njöt av att bli borstade och ompysslade tills Kinna tog fram sadeln. Arbeta?! Tyckte Save och vände om och gick därifrån. Den som sa att hästar inte tydligt talar om vad de känner har nog aldrig varit med en. Egentligen. Save tog dock snabbt sitt förnuft till fånga, det är ändå ganska kul att få röra lite på sig och snart kunde snurrandet börja. Maja hängde med ett tag i linan efter Save och Kinna men fick sedan nöja sig med att gå runt och äta gräs och stå i vägen men det såg hon ut att trivas fint med.
Danica var jätteduktig och snurrade och vände som om hon inte gjort något annat och halterna gick också kanon, jag behövde knappt ens lyfta på handen utan kunde bara sätta mig tungt i sadeln, hon måste verkligen ha vilat in träningen i huvudet. Antingen det eller så kom trollet på villovägar i transporten och så står jag ovetandes här med en helt annan skogstok för jag känner då rakt inte igen denna lugna dam, men mysig är hon till tusen.
Alla fick njuta av lite mat efter ridturen som slutade i regn. Det mesta kom jag och Kinna ihåg. Efter ett tag. Saken som att det var mat hästarna skulle ha och att det var täcken som skulle hämtas, inte hackamore-bett. Men detaljer som att ta in böcker och mobiler till ett torrt ställe kan man faktiskt inte förväntas bry sitt lilla huvud med, faktiskt.
Här är ännu en liten bild från hagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar