Vårkänslor

Hästarna tittade förbryllat när jag gick runt och gapade i hagen men de fick stå ut för nu är det vår och det kräver ett ordentligt vårskrik.
Hästarna har också rejält med vårkänslor. Kinna har berättat att de brukar komma i full kallabalik när hon kallar på dem på morgonkvisten men jag trodde inte att kallabaliken var riktigt så full som jag fick se igår. Jag kom upp till stallet och skulle ge dem lunchhö innan jag och trollet skulle ut på tur. Save såg mig när jag parkerade cykeln och kom sakta gåendes mot grinden medan jag ropade högt på Danica och Maja som var långt upp i skogsbrynet. De reagerade inte först men sen visslade jag för trollet brukar lystra när man visslar och jag såg då att hon höjde sitt huvud. Bra tänkte jag, då kommer de också hit. Jodå. Det sa knallbrak och sen såg jag en liten brun boll komma i full fart med fyra trumpinnar virvlandes och efter det kom en stor brun boll i full fart som rundade den första bollen och trots att jag hade ett elstaket mellan mig och kaoset backade jag tre steg för det var inte innan det bara var en meter kvar till grinden som Danica satte ner hovarna i marken i en tvärnit för att vända och ta ytterliggare ett varv med ett par rejäla bocksprång som hon drog med de andra i. Efter det kom de alla frustande fram för att få beröm för att de var så duktiga som kunde springa så snabbt och hoppa så högt och visst tyckte jag att de förtjänade extra mycket lunch för att de var så fina?!! Tjo alltså, det är mycket kraft i de kropparna.
Kinna lyckades filma dem en morgon när de var pigga och glada men tyvärr försvann filmen när de står still och bockar nästan på stället men lite bus blev det dokumenterat i alla fall:

Danica har fått väldigt mycket muskler och ork på dessa få veckorna, det märkte jag när jag red ut med henne efteråt. Jag mötte upp Sanna och Alexandra från Toveryd för vi hade tänkt ha sällskap. Det var jättemysigt men piggare troll får man leta efter. Jag fick göra halt var hundrade meter för att vänta in Alexandra som lunkade på tryggt där bakom och när vi efter en och en halv timme kom tillbaka till vägen mot de olika stallen hade Danica lika mycket energi kvar i kroppen men noll tålamod kvar och varje halt blev jobbigare och jobbigare. Det är kul att hon är så pigg och att hon verkligen verkar trivas och frodas efter flytten så nu gäller det bara att hitta en tränare som passar oss så kan vi komma igång på riktigt. Det ska bli jättekul att jobba med trollet när hon är så glad och framåt och jag hoppas bara att vi kan lära oss att samarbeta så att all den energin kan utnyttjas till att jobba i ridningen på ett bra sätt så att jag inte behöver känna att jag bromsar henne hela tiden.
Sanna har en tränare som har jobbat med henne och Alexandra i snart två år som hon är väldigt nöjd med och vi pratade om att kunna träna tillsammans för att spara milersättningen som varje träning innebär. Hon är tydligen utbildad tränare i dressyr från flyinge och har därefter skolat om sig till westernryttare och jobbar enligt NH-metoder så Sanna menade på att hon har plockat delar ur de olika ridstilarna och nu lär ut en typ av "sunt förnuft" ridning med fokus på en mjuk och följsam häst där man rider minimalt med handen och nästan enbart styr med sitsen, det verkar super tycker jag så det ska bli jättekul att träffa henne.