Idag var jag uppe tidigt i stallet och jädrar vad kallt det var! Känselhåren på hästarna var frusna så det såg ut som fyra små igelkottar i hagen och Muffins hade rimfrost i hela manen.
Lyra var jättegosig och ville bara stå och mysa och det var skönt att kunna lägga lång tid på borstningen. Jag är fortfarande kluven till manen dock. Jag vet inte om jag ska köpa en uttunningskam och försöka ge mig på att hålla den kort eller låta den växa ut, men det är så svårskött och trassligt. Vi får se vad som finns över på hästkontot när månaden är slut. Det är ett återbesök av massören med innan nya pengar rullar in samt verkning så manen får nog vänta.
Men när mysstunden var slut och all utrustning satt där den skulle gav vi oss iväg till galoppbanan. Vi var ute en och en halv timme ungefär och Lyra var pigg och framåt men hon lyssnade ändå fint. Vi gjorde några halter längs vägen och hon stod snällt kvar och väntade tills jag lät henne gå utan att spänna sig. Vi travade ett par hundra meter med för att hon skulle få ut sig lite överskottsenergi och hon frustade på i säkert fem minuter efter, söta tösen min, då var det skönt i kroppen!
Men det är bra att det är någon av oss som har lokalsinne. Jag red på framåt och tänkte att vi tar en ny stig hem. Trodde jag. Det tog inte lång tid innan jag hade förlorat kollen på vid vilken gran vi skulle svänga hemåt men Lyra drog in på en stig och sen en annan och efter en kvart var vi tillbaka vid välkända vägar, tösen med koll!

I Lördags var det träning för Vivvi och hon testade Lyra en stund i början för att få en uppfattning om hur hon är. Det gick bra och det var kul att se Lyra jobba när man själv står på backen. Vivvi sa att hon tyckte att hon var trevlig och väldigt känslig för vikthjälper och skänklarna och det är kul för det har jag verkligen försökt jobba fram. Det är en bit kvar innan vi hittar en bra balans med handen men Vivvi menade att om jag fortsätter jobba med mjuk men stadig hand så borde det släppa.
Vi tränade lite halter och speciellt noga var vi med att Lyra skulle slappna av och ta stöd i handen innan hon fick gå fram igen. Vi skrittade sen framåt till hon släppte stödet, en ny halt och upprepade detta ett antal gånger. Vivvi menade att om man jobbar på det sättet kommer hon lära sig att slappna av i en lägre form och förhoppningsvis stärka sig där så att hon orkar längre sträckor.
Sen red vi en ny hinderbana och fick bland annat gå över en längre sträcka bommar på marken, jag tror det var runt tio stycken. Det tyckte Lyra var konstigt första och andra gången men sen gick det fint!

Igår red vi först ut en halvtimme ungefär och klättrade en hel del och sen red vi i ungefär 20 minuter i hagen. De var roligt för man kände att hon fortfarande hade lördagens träning i huvudet och hon var väldigt fokuserad och vi fortsatte med halter och skritt samt lite arbete på åtta-volt och hon var mjuk och härlig att rida!

Myspysen

Hon är så söt för hon har börjat komma i hagen när jag ropar på henne med och stoppar ner huvudet i grimman. Jag är nervös för att hon ska bli överansträngd i ryggen av att ridas flera dagar i sträck (ibland är jag för sjåpig för mig själv) så det är skönt att hon visar att hon vill komma ut och jobba. Jag har ju precis kollat att sadeln ligger bra på henne och jag har en specialpadd som sadelutprovaren rekommenderade men man är ändå orolig på något sätt. Jag vill verkligen inte att hon ska få ryggproblem, det är verkligen en mardröm. Men de flesta människor rider ändå varje dag och Lyra gillar att röra på sig så ekvationen borde inte vara alltför svår! Men imorgon får hon vila och sen hoppas jag komma iväg till Toveryd på onsdag och rida lite på banan igen och träna igen, vi får se hur många gånger innan onsdag jag hinner ändra på den planen..!

Träningstider

Så var det träningsdags igen! Jag gick och jublade hela lördagen för att det snöade för idag var det ett perfekt mjukt täcke på ridbanan lagom till lektionen. Idag var hinderbanan lite längre och med fler moment men de var inte lika avancerade som förra veckan.
Banan såg ut så att man började bakom en startbom med hästen stillastående. Sen travade man över ett lågt kryss, svängde och travade slalom mellan hinderstöd. Vid stödet längst bort vände man så snävt man vågade och trav ner igen till ett oljefat med en boll på. Ta upp bollen, med hästen stillastående eller i rörelse beroende på hur bra koll man hade, trav till oljefatet på andra sidan kortsidan, lägg ner bollen på det fatet. Trav upp till 3 cavalettibommar där bommarna är höga på varannan sida. Full fart till slalomen, hela vägen ner, över hindret igen och över start/mål bommen.

Vi började träningen med att trava lite lätt längs fyrkanten och kolla så att gas och broms funkade. Ett par trav-halt övergångar med fokus på att hästen lyssnar, är följsam och att man kan arbeta i ett bra tempo. Efter det travade vi så långsamt och så snabbt vi kunde. Lyra fick sedan en skrittpaus och sen körde vi på med slalomen. Vi började i skritt men övergick snabbt till trav. Lyra var på hugget direkt, hon kom ihåg precis hur hon skulle göra och snart skötte hon själva svängandet nästan på egen hand och jag kunde fokusera på min sits och handställning. Dock svängde hon ibland så snävt kring stöden att det var på milimeter avstånd att inte knäna drog ner något. Vi tuffade på ett tag och i slutet fixade vi några fina rundor i en bra takt under nedsittning, det kändes helt otroligt. Jag som inte kunnat styra Lyra i trav längs fyrkanten under lättridning kunde helt plötsligt trava slalom!

Vivvi uppmärksammade något som jag inte alls förstått innan med. Jag har hela tiden påstått att Lyra har ett bananvarv där hon skjuter ut innerbogen och är svår att jobba. Vivvi såg det ganska tydligt när vi varvade sista hinderstödet för att vända in i slalomen igen men hon sa att även trots att hästen har en stark och en svag sida så förstärker jag rörelsen genom att luta mig inåt mot volten. Då skjuter Lyra ut innerbogen ännu mer och vi fastnar där. Genom att räta upp mig och lägga mer tyngd i ytter stigbygel kunde vi helt plötsligt trava på volter med, jag var i smått chocktillstånd. Jag vet att jag har ett längre och ett kortare ben och det påverkar antagligen min sits med och gör den lite sned. Tänk att jag har orsakat det som jag så länge jobbat med för att få bort, det var en knäpp på näsan. Men nu vet jag hur jag kan jobba med det också!

Cavaletti tyckte Lyra var spännande. Det var med skräckblandad förtjusning som min lilla tös travade emot dem och hon var lite spänd, speciellt när vi ökade från två till tre bommar. Men med lite träning gick det bra. Hon har aldrig jobbat med bommar innan och aldrig hoppat något egentligt hinder så jag tycker det var helt okej att hon va lite vinglig i ansatsen och tvekade innan, hon hade ingen aning om vad jag förväntade mig av henne. Hon vägrade båda gångerna på krysshindret men efter att ha försökt gå därifrån några gånger och inte kunnat gick hon över det och det är ju trots allt poängen, hinder är till för att tas sig över. Runt tycker Lyra.

Oljefaten var spännande. Jag valde att stanna och göra halt både när jag tog upp och la ner bollen för jag har aldrig plockat upp något från Lyras rygg innan, hon stod helt stilla och var jätteduktig så det kändes bra med.

Över huvud taget var det en superkul lektion och det kändes som att hur många bitar som helst som jag har velat jobba med och haft problem med bara föll på plats. Lyra frustade om och om och om igen och verkade också trivas med tillvaron. När vi kom hem igen stod hon och gäspade i säkert fem-tio minuter och var så avslappnad. Det tycker jag är det bästa betyg en häst kan ge ett träningspass!

Piggi-Lyra

Vad är det som är knotigt med stor mage, för det mesta fyra ben, halm i svansen och låter ratatatatatatatatata? Jo, en Lyra på hemväg i skogen såklart! Jag var ute i Måndags på tur på egen hand och nu har det inte snöat på flera dagar så marken var stenhård men bar. Vi red längs vägen som blev isigare och isigare och tillslut insåg jag att det kommer vara ett rent helvete att vända damen och ta sig hem över isgatan i hemvägsfart. På väg bort från stallet lyssnar hon för det mest fint på långsam skritt och halt men på hemvägen blir det fortfarande lätt giraffhals, trippande, skritt på sidan, taktningar, och allmän otålighet om jag med översikt ger förslag om lugnare tempo. Att det sedan beror på att hon där uppe ser att vägen är glashal, full med djupa hål eller korsas av 1,5 m höga buskage brukar inte spela så stor roll. Är Lyra på väg hem så går Lyra hem och då går hon raka vägen hem. Allt annat är omständigt och onödigt. Nåja. Vi tog oss helskinnade hem genom att braka fram genom skogen istället och klättra backe upp och ner, mycket bra träning tyckte hon som slapp gå.

Men hon är så söt att man inte kan låta bli att älska den lilla damen. Trots att det ofta går i 190 med öronen rätt fram i skritten ute i skogen så släpper hon allt när hon ser stallet igen och när jag öppnar och stänger grindar behöver jag aldrig hålla i henne, jag kan hoppa av, släppa henne, öppna grinden medan hon står still och väntar, vända mig mot henne och smacka, då går hon igenom vänder sig runt mig och ställer sig med huvudet mot grinden igen och väntar tills jag stängt. Hon är helt otrolig från marken att jobba med, så följsam och lyhörd och vill vara nära och tillags. Då står man ut med att få en del granruskor i ansiktet av bara farten när man inte hinnerr väja expresståget i backarna. 
Bilderna är utanför grinden till skogen, Lyra väntar snällt på att jag ska fippla klart med kamerafodral, vantar, tusen fickor och eltrådarna på grinden!

Idag var vi ute med Sanna och Alexandra på galoppbanan och skrittade i 2 timmar. Förutom att Lyra blev spänd när vi gick genom tunneln under motorvägen gick allt bra. Hon gjorde inget men trippade och man kände att hon tyckte det var obehagligt men Alexandras rumpa var trygg att följa så vi tog oss lugnt igenom trots allt.
Båda hästarna var väldigt framåt och ett tag blev både jag och Sanna lite nervösa för att de skulle börja försöka sticka iväg men de tog sitt förnuft till fånga och lugnade ner sig. Det är så svårt att ge hästarna något utlopp för sitt rörelsebehov när det är så hårt i backen. Det går varken att trava eller galoppera och ibland knappt att skritta, hagarna ser precis likadana ut. Lyra bygger mer och mer muskler nu också och det är ju jättekul men samtidigt så känner jag att hon kräver mer motion både fysiskt och psykiskt då och det blir ett problem. Men jag hoppas det snöar en 15-20 cm snart så det blir ett mjukt och härligt underlag att rida på igen, jag och Lyra röstar för snöyra!!

Pyssel

Kände mig sjukt pysslig nu i månaden så jag bestämde mig för att virka en hästluva för trots att det är grått och kallt nu kommer det ändå en sommar full med irriterande insekter. Jag gjorde en luva till Save först och här är resultatet:
Jag funderar på äppelgrönt till Lyra





 Om någon blir sugen på att göra en egen är detta mönstret jag pusslade ihop:

Basen
Lägg upp 86 luftmaskor
Varv 1 - 4 Virka en stolpe i varje luftmaska (blir pannbandet)
Varv 5 rät Virka 16 stolpar över de första 16 stolparna,vänd
Varv 6 avig Hoppa över en stolpe, virka 15 stolpar. Vänd.
Varv 7-10 14 stolpar, vänd
Varv 11 rät 13 stolpar, i sista stolpen virkas två stolpar = 15 stolpar. Vänd
Varv 12 avig 15 stolpar. Vänd
Varv 13 rät 14 stolpar, i sista stolpen virkas 2 stolpar = 16 stolpar. 10 luftmaskor. Vänd

Varv 14 - 26 26 stolpar. Vänd

Varv 27 rät Virka 16 stolpar. Vänd
Varv 28 avig Hoppa över en stolpe, virka 15 stolpar. Vänd.
Varv 29 rät Virkar 15 stolpar. Vänd
Varv 30-33 14 stolpar, vänd
Varv 34 avig Virka tv å stolpar i första stolpen, sen 13 stolpar = 15 stolpar. Vänd
Varv 35 rät 14 stolpar, i sista stolpen virkas 2 stolpar = 16 stolpar. Klipp av tråden och dra den
genom maskan.

Virka ihop de sista 16 stolparna mot de sista 16 stolparna på pannbandet med smygmaskor. Virka ihop de
13 mittersta raderna mot mitten av pannbandet så skapas två öppningar för öronen med smygmaskor.

Framdelen
Vänd hatten så att framdelen av pannbandet pekar bort från dig.

Varv 1 Hoppa över de första 19 stolparna och virka sedan 1 smygmaska i glappet mellan den 19 och 20 stolpen. Går tre luftmaskor och virka sedan en stolpe till i SAMMA glapp. Hoppa över tre stolpar *i nästa glapp virkas två stolpar, gör en luftmaska, hoppa över tre stolpar*.
Upprepa *-*.
Avsluta med 2 stolpar när det återstår 19 stolpar på pannbandet = 17 grupper med två stolpar i varje. Vänd.
Varv 2 Gör tre stycken luftmaskor, * Två stolpar i luftmaskan från varv , gör en luftmaska*.
Upprepa *-*
Avsluta med två stolpar i sista luftmaskan = 16 stycken grupper med två stycken stolpar i varje. Vänd.
Varv 3-13 Upprepa andra varvet. Varje varv kommer leda till en grupp mindre och
avsluta och klipp av tråden när fyra grupper återstår.

Kant
Virka två varv med enkelstolpar runt hela hatten och var noga med att inte virka för hårt eller löst.

Om man vill kan man smycka kanten ytterligare:
Varv 1 Börja i den bakersta hörnan *6 st luftmaskor, 3 enkelstolpar*. Upprepa *-* och avsluta med 6 stycken
luftmaskor och en enkelstolpe i den sista stolpen vid det bakersta hörnet på andra sidan. Vänd.
Varv 2 Virka smygmaskor längs de 6 luftmaskorna.
* Gör 7 luftmaskor, 1 enkelstolpe i andra luftmaskan, 1 luftmaska, 1 enkelstolpe i följande 6 luftmaskor*.
Upprepa *-*. Klipp av tråden och fäst den genom att dra den genom öglan.

Öron
Varv 1 Börja i den bakre ändan och virka smygmaskor varvet runt kring en av öppningarna i hatten.
Varv 2 Virka stolpar i alla smygmaskor tills du når delen som kommer vara framåt. *Virka två stolpar i en smygmaska, gör 1 luftmaska, hoppa över två smygmaskor*.
Upprepa *-* tills delen framåt tar slut. Ca 7 grupper med två stolpar i varje. Fortsätt med en stolpe i varje smygmaska.
Varv 3-6 Upprepa varv 2 och var noga med att göra grupper i en nedanstående luftmaska så att det blir ett rutnät.
Varv 7 Hoppa över en stolpe 4 stolpar från framdelen. Minska en grupp. Hoppa över en stolpe 4 stolpar efter framdelen.
Varv 8-10 Fortsätt minska som i varv 7 tills bara två grupper återstår (varv 9). I nästa varv hoppas luftmaskan emellan dem över och enbart stolpar återstår då.
Varv 11-13 *Virka fem stolpar, hoppa över en* Upprepa *-*
Varv 14 *Virka två stolpar, hoppa över en* Upprepa *-*
Virka ihop öppningen som återstår med smygmaskor. Klipp av tråden och dra genom öglan.
Gör ett likadant öra vid andra öppningen.

Tävlingsdebut

I förrgår hade marken frusit och förvandlats till betong så även om vägen inte var hal längre gick det nu inte att ta sig ut i skogen då de upptrampade stigarna förfrusit i ett snubbel-inbjudande månlandskap. Men jag la ut fyra granruskor i den stora hagen och så tränade vi på bakdelsvändningar.
För en gångs skull så får jag säga att jag är stolt, över mig själv. När vi började var Lyra lite ovillig och det blev mest ett kaos av drag i tyglar, tryck med skänklar och händer som gick högre och högre upp. Jag blev frustrerad och Lyra fattade ingenting. Det gick ju så bra på den första träningen.
Men jag tog ett djupt andetag och så blev det lösa tyglar. Vi började nu med att skritta och göra halt flera gånger om på den lilla fyrkanten för att se att gas och broms funkade och att Lyra var fokuserad. När det föll på plats gjorde jag halterna i hörnen vid ruskorna och bad sen Lyra ta ett steg åt sidan för skänkeln. Så fort hon gjorde minsta ansatts till att flytta åt rätt håll fick hon överdrivet mycket beröm och gå framåt. Efter en kvart kunde vi stå helt still och bakbenen gick ett helt varv runt frambenen i båda varven. Helt otroligt vilken skillnad den gör när man berömmer det som går bra och bryter ner problemet i små bitar istället för att "ge sig sjutton på att bara klara det och hästen är ju helt puckad när den inte fattar idag det som det fattade förra veckan". När det flöt på avbröt vi övningen och gjorde något helt annat, lite små skänkelvikningar, lite trav på de få ställen som tillät det i hagen, lite halter och ryggningar etc. Vi avslutade därefter med att skritta fyrkanten runt igen och försöka göra bakdelsvändningarna i skritt utan att stanna. Det var inte klockrent men skillnaden var markant. Framförallt gick Lyra med halvlånga tyglar och sög på bettet med huvudet sänkt istället för att gå med giraffhals och steppa runt, det är den viktigaste skillnaden.

Igår gjorde vi tävlingsdebut! Nja, fullt så allvarligt var det inte men när jag kom upp till Toveryd för vår träning stod det en hinderbana på banan. Sanna och Alexandra hade ridit före oss och nu skulle vi minsann se om vi kunde slå deras tid.

Man började med att hästen stod bredvid en bom med frambenen på ena sidan och bakbenen på andra. Sen ska hästen flytta sig längs bommen utan att backa över den eller gå framåt och ingen hov får slå i bommen. Vivvi sa att det är den svåraste eller mest avancerade typen av skänkelvikning. När man klarat det rider man vidare till L:et. Utrymmet mellan bommarna är väldigt smalt så det är lite balansgång för hästen att inte slå i med någon hov och sedan är det en väldigt tight vändning i mitten, så nära man kan komma en framdelsvändning utan att göra den. Rakt fram och avslut med slalom. Tiden slutar när hästens rumpa passerat sista stödet.
Banan var stenhård så man fick tidstillägg om man travade eller om man slog i en bom eller rev ett hinderstöd i slalombanan.

Vi fick börja med att träna på de enskilda momenten var för sig och Lyra visade sig vara som en ål i slalomen så avståndet minskades i etapper från 3 till 2 meter mellan varje stöd och det var fortfarande lätt. L:et klarade vi bra från ena hållet men det var svårare i det andra. Efter ungefär åtta försök gick det dock felfritt där med och bommarna placerades på tävlingsavstånd. Då var det inte mer än 30-40 centimeter emellan dem.
Skänkelvikning har inte jag och Lyra tränat på riktigt än, vi har bara flyttat från ena sidan vägen till andra och liknande saker men då har jag bara krävt att Lyra går undan för skänkeln och går framåt samtidigt, det blir väldigt naturligt just på uteritter. Att gå därifrån till den mest avancerade formen av skänkelvikning visade sig vara en väldigt stor utmaning. Vivvi hjälpte till från marken och vi kunde göra några steg själva efter det men det var inte många. Dock kan man träna på den övningen från marken först väldigt enkelt så jag tänkte göra det nu i veckan så att Lyra överhuvudtaget förstår vad det är hon ska göra.
Innan tävlingen började skulle man dock lyckas göra halt med benen på ena sidan bommen, bara det visade sig vara en utmaning! Men när vi var i startposition och klockan startade gjorde vi några stapplande steg över bommen, klarade L:et och ägde slalomen. Vi fick tre försök och bättrade på tiden varje gång. Och vi slog Sanna och Alexandra.

Det var riktigt roligt att träna med hinderbanan och både jag och Lyra var totalt fokuserade lektionen igenom. Lyra var riktigt på alerten och hon tuggade och tuggade på bettet och hade spetsade öron hela vägen. När vi sedan avslutat och skrittade hemåt ruskade hon med huvudet och frustade om och om igen och tog ut stegen till max, vilken underbar känsla när man rider från en träning och känner att hästen tyckt att det varit precis lika kul som man själv!

Träning efter väder

Man vet att man är svensk när man börjar ett blogginlägg med att skriva om vädret men det är otroligt snabba svängar nu tycker jag. I tisdags var vägarna täckta av tio cm snö och solen sken så hela världen glittrade. Jag och trollet passade på att rida bort till galoppbanan och trava. Trollet var på världens goaste humör och var pigg och framåt med spetsade öron men helt utan tendenser att stressa iväg. Vi travade hela varvet runt galoppbanan och även när det blev hemväg lyssnade hon på tygeltagen och höll en skön och jämn takt hela vägen. Den turen blir en karamell att suga på länge.

 När vi närmade oss vägen upp till stallet kom Kinna och Muffins och mötte oss och vi passade på att ta lite bilder i det härliga solljuset medan hästarna somnade på vägen.
På bilderna ser man även början på mitt nya projekt, jag ska få trollets man att ligga på ena sidan halsen. Att rycka fungerar inte och inte heller att tunna ut den med kniv. Klipper man den ser hon ut som en igelkott så nu ska vi testa att ha den flätad. Små, små tunna flätor som man får göra om varje dag då hon drar upp dem när hon rullar sig och tanken är att hon ska ha dem fram till sommaren ungefär, vi får se hur det går med de planerna men det är ett projekt i alla fall. Jag vill helst inte låta manen växa ut helt igen heller för det är så mycket jobb med att hålla en lång man snygg och jag tycker det är fint när man ser hennes hals lite mer men vi får se hur det går med det hela.

I förrgår var det 5 plusgrader och isgata var bara förnamnet så då kunde man glömma att ta sig ut från hagarna. Vi pysslade lite i rundkorallen och igår ösregnade det. Jag och Kinna tog med trollet och Muffins ut i skogen och tömkörde för man kunde fortfarande inte ta sig fram längs vägen. Trollet var jättefin hela turen. Hon var pigg som vanligt men vi tränade på att gå långsamt, göra halt, rygga och vänta och hon lyssnade kanon. Hon kan nu rygga några steg både i upp- och nerförsbackar utan att tycka att det är alltför jobbigt och halt gör hon så fort jag säger ptroo. Röstkommandon är det som hon utan tvekan har lättast att lära sig och lyssnar bäst på och det är kul när man märker hur snabbt hon snappar upp ord.
Ett ord jag hoppas hon snappar upp fort och kommer lystra till är Lyra. Jag tror jag ska döpa om henne till det. Jag har inte kommit så långt att jag ska ändra passet och allt annat administrativt men det kommer vara vad jag ropar från grinden i hagen framöver. Vi får se om det fastnar.

Järngänget

Igår hade vi årets första träning för Vivvi uppe på Toveryd. Vägen är glashal nu så jag ledde upp tösen och hon var måttligt glad över mitt puffande på henne för att förmå henne att hålla sig vid väggrenen men de sista fem metrarna gick ganska bra.

Banan var helt frusen men underlaget var ganska jämt och det låg någon centimeter snö på så det var fullt ridbart. Dock ville Danica inte trava, hon blir väldigt försiktig när hon är osäker på underlaget och då är det svårt att hitta en ärlig framåtbjudning. Så det blev en lektion helt i skritt igen, mycket nyttigt visade det sig.
Framdelsvändningarna gick mycket bättre när vi började och det verkade som att hon förstått vad det hela gick ut på. Tills vi bytte varv. Det var som att byta häst. Helt plötsligt funkade ingenting. Men jag vet ju att hon har ett varv som är mycket svårare men att det var så tydligt var jag inte beredd på. Vi varierade övningen då så att jag red på en fyrkantig åtta och gjorde framdelsvändningar vid varje hörn så att vi bytte varv hela tiden, då gick det lite bättre men det var svårt att hitta en självklarhet i dem.
Vi tränade även en del halter, ryggning och tempoväxlingar. Det gick ganska bra i början men på slutet började Danica tröttna så då tappade vi fokus en del tyvärr. Men jag ska träna mer nu i veckan så jag hoppas det blir bättre på lördag! Vi ska träna en gång i veckan nu så långt det går och jag hoppas vi kan göra lite framsteg under året. Danica verkar tycka att det är kul att träna med, så länge det håller sig inom en timme. Likväl som hon har en inbyggd klocka för varenda måltid finns det en liten klocka i henne som ringer när ridpasset pågått i mer än 59 min och 59 sek. Det är helt otroligt!

Idag var Vanja med uppe i stallet och vi pysslade och donade med hästarna så fick Vanja skritta en runda i skogen sen. Danica var pigg som en mört och tog ut stegen så långt hon förmådde men det kändes som att båda hade det mysigt.

Vanja och Danica förra vintern

Stora vägen

Nu har vi börjat sätta igång efter jullovet och det känns som att trollet tycker det är skönt att få röra på sig igen. Hon har helt enkelt en väldigt hög ambitionsnivå för tillfället! Det är inte varje dag man kan åka häst i skritt rakt fram medan den tuggar som en tok på bettet och jobbar på, det är ganska lyxigt.

Vi började med en kortare tur i skogen i tisdags med tömkörning och en hel del klättring. Jag vill inte vara elak på något sätt mot trollet men när jag ryktade låren kan man säga att det som för tre veckor sedan var stenhårt mest dallrade. Så klättring kändes som ett bra alternativ. Danica var jättepigg men lyssnade fint och det gick att göra halt i både upp- och nerförsbackar och en liten introduktion till framdelsvändning pysslade vi med en stund också.

Igår skulle vi ha tagit oss upp till Toveryd på eftermiddagen men det blåste som stryk och var kolsvart så efter att ha snurrat ett par varv vid grinden och blåst i trumpetnäsborrarna tog jag in trollet i hagen igen så red vi på volten vid spåret istället. Danica var riktigt duktig. Jag kanske inbillar mig men det känns som att hon är mycket mjukare och mer lyhörd än innan vilan. Hon har ju även fått två genomgångar av massören och det kan ju ha gjort sitt med. Vi roade oss med ryggningar, fram- och bakdelsvändningar, åttavolter och hörnpasseringar i alla fall och det gick som tåget. Innan jag hoppade lyckades vi göra framdelsvändningar på helt lösa tyglar och med ett minimalt tryck från skänkeln. Det var superkul! När jag hoppat av följde hon mig som en hund och vi lekte lite i skritt och trav och hon verkade tycka att det var riktigt kul. Efteråt fick hon stå och mumsa på en tuss hö medan jag mockade ligghallen, söt hon är min lilla tös. 
Idag var vädret inte så mycket roligare men det var åtminstone ljust så vi red ut. Precis lagom till att vi stängde grinden till hagen började det regna med inslag av snö och det höll i sig ganska exakt den tiden det tog för oss att rida en runda. Men Danica var pigg och glad ändå så det störde inte särskilt mycket. Marken är väldigt vattenskadad nu så vi övergav ganska snabbt alla försök av att ta oss fram längs några stigar utan red ut på stora vägen istället.
Jag tycker det är lite obehagligt att rida på vägar där bilarna kör i 70 - 90 km/h men trollet brydde sig inte det minsta så det var mer miljöträning för mig än för tösen. Vi tog in på en grusväg vid go-cart banan och kom sedan ut på stora vägen igen en bit framåt. Då var det hemväg och i vanlig ordning blev trollets steg dubbelt så långa men hon gjorde inga försök att börja trava! Den enda gången hon hoppade till var när vi blev omkörda av en bil i en kurva som skvätte snöslask i storlek tsunamivåg. Till och med ridhjälmen blev blöt. Jag blev hyfsat sur men Danica tog som sagt bara ett travsteg och lunkade sedan på utan att tänka mer på det, ibland är hon rolig.
Ytterligare miljöträning fick jag stå ut med när vi kom upp för sista krönet innan stallet och möts av tre lösa kamphundar. Danica stod helt still och bara tittade på dem men jag blev livrädd. Jag har aldrig varit rädd för hundar men när man sitter på en häst och man inte vet hur hundarna reagerar, där är tre stycken och man inte ser någon i närheten som bryr sig om vad de gör blir man ganska nervös. Ägaren kom efter en liten stund och kallade på hundarna men hon kopplade dem inte och jag andades inte ut förrän vi var inne i hagen igen. Då stirrade tre par ögon fortfarande på oss. Skönt att trollet är så lugn som hon är i alla fall!

Nya tider

Och så har det blivit 2012. Hjälp vad tiden går snabbt! December har varit fullproppad med saker att göra så bloggen har jag inte hunnit med för fem öre men förhoppningsvis kommer jag ha bättre tid nu efter årsskiftet.
Danica har fått lite vintervila sen mitten av December och har trivts jättebra med det. Hon och de andra har skruttat runt i hagen, tagit sig en liten galopp när lusten finns och annars mest retat varandra och ätit. Maja är exceptionellt duktig på att retas. Igår när jag la på trollet täcket stod Maja och pillade försiktigt, försiktigt i kanten mot svansen. Sakta gick hon över till svansen för att till sist ta sig ett ordentligt tjuvnyp i bakbenet, sneaky kallar jag det! Danica var minde glad när hon stod uppbunden och inte kunde göra något åt dessa ofrivilliga närmandena.

Innan vilan hade jag en massör och sadelutprovare ute hos oss med. Massören använde sig av akupunktur och biolight samt vanlig knådning av musklerna, det var riktigt häftigt att se. Danica hade spänningar i höfterna vilket tydligen är ett vanligt problem hos travare då traven som gångart sliter mycket på höfterna och det gjorde att hon felbelastade och därför hade spänningar i bogen med. Men benen var fina och ryggen var inga problem så det var skönt! Hon har nu fått två behandlingar för detta och ska få ytterligare en behandling i början av Mars ungefär och sen ska det vara bra =)
Sadelutprovningen ledde till att jag köpte en ny padd som man använder istället för schabrak under sadeln och som lyfter upp hela sadeln och lämnar ryggraden fri. Då får hästen lättare att muskla sig så det kändes som en bra investering. 

Jag har även ridit en del för Vivvi, bilden här nedan är från vår sista träning. Det känns jättekul att ha hittat en tränare som verkligen funkar för både mig och Danica och tanken är att vi ska börja träna en gång i veckan för Vivvi nu, hoppas bara att vädret tillåter det vintern ut.

Danica är hyfsat nyfriserad och borstad men jag ser ut som en köttbulle i alla 30 tröjor..

Jag sätter inte upp mål som jag slaviskt jobbar emot men man har ändå lite planer om hur man vill jobba och vad man vill uppnå, så här kommer några saker som jag vill jobba mot och hoppas bemästra tillsammans med trollet under kommande år:
* Fram- och bakdelsvändningar samt skänkelvikning  i skritt.
* Påbörjad öppna och sluta i skritt.
* En ren och jämn takt i traven både på raka och böjda spår samt i skogen i trav.
* Hörnpasseringar i trav.
* Påbörjad galoppskänkel

Men framförallt ser jag fram emot alla härliga uteritter i skogen, mysiga ryktstunder och delade stunder med denna lilla dam i ytterligare ett år, jag trodde inte man kunde utveckla så starka känslor för en häst men jag älskar verkligen detta troll.

God fortsättning till alla och ett grymt skönt 2012 önskar Alicia och Danica