Banan såg ut så att man började bakom en startbom med hästen stillastående. Sen travade man över ett lågt kryss, svängde och travade slalom mellan hinderstöd. Vid stödet längst bort vände man så snävt man vågade och trav ner igen till ett oljefat med en boll på. Ta upp bollen, med hästen stillastående eller i rörelse beroende på hur bra koll man hade, trav till oljefatet på andra sidan kortsidan, lägg ner bollen på det fatet. Trav upp till 3 cavalettibommar där bommarna är höga på varannan sida. Full fart till slalomen, hela vägen ner, över hindret igen och över start/mål bommen.
Vi började träningen med att trava lite lätt längs fyrkanten och kolla så att gas och broms funkade. Ett par trav-halt övergångar med fokus på att hästen lyssnar, är följsam och att man kan arbeta i ett bra tempo. Efter det travade vi så långsamt och så snabbt vi kunde. Lyra fick sedan en skrittpaus och sen körde vi på med slalomen. Vi började i skritt men övergick snabbt till trav. Lyra var på hugget direkt, hon kom ihåg precis hur hon skulle göra och snart skötte hon själva svängandet nästan på egen hand och jag kunde fokusera på min sits och handställning. Dock svängde hon ibland så snävt kring stöden att det var på milimeter avstånd att inte knäna drog ner något. Vi tuffade på ett tag och i slutet fixade vi några fina rundor i en bra takt under nedsittning, det kändes helt otroligt. Jag som inte kunnat styra Lyra i trav längs fyrkanten under lättridning kunde helt plötsligt trava slalom!
Vivvi uppmärksammade något som jag inte alls förstått innan med. Jag har hela tiden påstått att Lyra har ett bananvarv där hon skjuter ut innerbogen och är svår att jobba. Vivvi såg det ganska tydligt när vi varvade sista hinderstödet för att vända in i slalomen igen men hon sa att även trots att hästen har en stark och en svag sida så förstärker jag rörelsen genom att luta mig inåt mot volten. Då skjuter Lyra ut innerbogen ännu mer och vi fastnar där. Genom att räta upp mig och lägga mer tyngd i ytter stigbygel kunde vi helt plötsligt trava på volter med, jag var i smått chocktillstånd. Jag vet att jag har ett längre och ett kortare ben och det påverkar antagligen min sits med och gör den lite sned. Tänk att jag har orsakat det som jag så länge jobbat med för att få bort, det var en knäpp på näsan. Men nu vet jag hur jag kan jobba med det också!
Cavaletti tyckte Lyra var spännande. Det var med skräckblandad förtjusning som min lilla tös travade emot dem och hon var lite spänd, speciellt när vi ökade från två till tre bommar. Men med lite träning gick det bra. Hon har aldrig jobbat med bommar innan och aldrig hoppat något egentligt hinder så jag tycker det var helt okej att hon va lite vinglig i ansatsen och tvekade innan, hon hade ingen aning om vad jag förväntade mig av henne. Hon vägrade båda gångerna på krysshindret men efter att ha försökt gå därifrån några gånger och inte kunnat gick hon över det och det är ju trots allt poängen, hinder är till för att tas sig över. Runt tycker Lyra.
Oljefaten var spännande. Jag valde att stanna och göra halt både när jag tog upp och la ner bollen för jag har aldrig plockat upp något från Lyras rygg innan, hon stod helt stilla och var jätteduktig så det kändes bra med.
Över huvud taget var det en superkul lektion och det kändes som att hur många bitar som helst som jag har velat jobba med och haft problem med bara föll på plats. Lyra frustade om och om och om igen och verkade också trivas med tillvaron. När vi kom hem igen stod hon och gäspade i säkert fem-tio minuter och var så avslappnad. Det tycker jag är det bästa betyg en häst kan ge ett träningspass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar