Jag har en plan

Det finns en sak som varit positiv med helgen och alla känslor den rörde upp, jag har verkligen fått gå igenom och reflektera över hur Lyra funkar, hur jag funkar och hur vi funkar tillsammans. Jag är helt på det klara med att hon kanske aldrig kan göra galoppombyten eller hoppa 1 meter men samtidigt är det inte det jag tycker är roligt heller. Jag skulle bara vilja känna att jag kan rida ut på henne själv i 3-4 timmar utan att behöva vara rädd för att behöva promenera 2 av de timmarna. Målet är sedan att komma så långt att vi kan ta ett pass på banan eller i skogen på helt långa tyglar eller alternativt rida i repgrimma i alla gångarter. Men för att lyckas med detta måste hon bli säkrare på sig själv och få lite mer självförtroende och vi måste båda lita mer på varandra.

Men jag har tänkt. Jag har en plan.
Det blir lätt så att jag planerar ridturen när jag cyklar upp och kommer till stallet full av energi och vill göra allt nu, nu, nu, nu! Istället kommer varje pass, varenda dag, att börja med en avstämning i repgrimman med lite enklare övningar. Jag kommer ha sadel eller tömkörningsgjord på henne oavsett så att man efter avstämningen kan avgöra om vi ska lägga ribban på att jobba med enkla övningar, leka med nya saker, gå ut i skogen eller rida en stund. Likaså att jag rider en liten stund på banan innan vi rider i skogen, bara för att veta att hon har fokus på mig.
När övningarna från backen börjar flyta på tänkte jag öka utmaningen med att ta många promenader, korta i början och längre allteftersom och stanna lite här och var och leka med Lyra i naturen så att hon fortsätter lyssna och ha fokus på mig utanför hagen.
De ställen där jag vet att hon blir spänd ska vi också ta oss till och då kan jag i god tid innan hoppa av och gå sista biten bredvid henne så kan vi jobba med de platserna allteftersom. Ju tryggare hon blir där desto tryggare hoppas jag bli på hennes rygg så när jag litar på att hon inte kommer flyga i luften hoppas jag bli så trygg med henne att vi kan rida hela rundor.
Men som sagt, alltid en repgrimma och långt rep med vi ridning och oftast en sadel och träns på vid NH-träning. Det ska inte vara något speciellt med utrustningen utan det är det som kommer sitta på varje gång. I hagen kanske jag inte har tränset under repgrimman utan rider i repgrimma bara, vi får se.

Så är tanken åtminstone och klumpen i magen är nu helt borta. Det måste vara rätt sak att göra när det känns så bra i magen jämfört med det förra beslutet som gjorde så ont. Det är skönt att Kinna har överseende med mig och är lika intresserad av hanteringen av hästar som jag för det hade varit pressande att ha Lyra i ett enormt stall med många tävlingsinriktade människor. Jag kan tänka mig att 95 % av hästvärlden tycker det är helkonstigt att ha en häst och betala för den varje månad och en kanske lägga 6 dagar i veckan utan ridning, men det känns bra för att jag vet att Lyra trivs med det. Att se att hon mår bra och att hon kommer fram och hälsar varje gång hon ser mig och självmant stoppar ner huvudet i grimman, det gör mig glad. När saker går över styr och hon blir stressad och orolig och jag inte vet hur jag ska hantera situationen blir vi båda väldigt frustrerade men jag hoppas verkligen att bara jag stressar av själv och ändrar om mitt tankesätt till att den enda tidsplan som vi kan följa är hur snabbt Lyra tycker att vi kan gå vidare, då hoppas jag att vi kan komma förbi denna dipp. Det ska ta mig sjutton gå.