Det har varit en av de mest omtumlande helger som jag varit med om på länge. Det hela började i Torsdags då jag och Lyra gav oss ut i skogen för att testa att ta någon galoppfattning igen i uppförsbackarna. Lyra var gosig och lugn när jag gjorde iordning henne men jag kände ganska snabbt när vi gav oss iväg att hon var lite på tårna så jag bestämde mig för att vi skulle vänta med galoppen och bara ta en lugn skrittrunda och klättra istället. Det gick ganska bra i början och hon var mjuk och lyhörd men när vi svängde in i skogen var det som att något slog slint och hon blev väldigt het. Vi stod på toppen av en väldigt brant nerförsbacke och jag stannade henne för att kolla om vi överhuvudtaget kunde ta oss ner där då det såg väldigt snårigt och brant ut. Precis när jag lutar mig åt sidan för att spana slänger sig Lyra rakt ner för backen utan att inse att det är väldigt svårt att landa i en backe så hon slår i hårt med frambenen och tvingas slänga sig ut igen för att inte gå omkull. Jag tappade tyglarna men fick tag i en av dem i botten av backen och lyckas stanna henne med den ena genom att böja halsen. Jag ska precis sitta av för att få kontroll på situationen när hon kastar sig åt sidan igen och drar iväg och min ena knäskål är millimeter från att krossas mot en stor gran. Jag får återigen stopp på henne och lyckas denna gång sitta av. Hon var väldigt uppjagad men jag jobbade igenom några NH-övningar och ledde sedan hem henne, då gick som en hund bakom mig igen med sänkt huvud och tuggade helt avslappnad. Först när vi kom in i hagen igen släppte min egen spänning och hela jag stod och skakade.
Det är situationer som dessa som aldrig får uppstå och det är för att undvika dem som jag lägger så mycket tid med henne från backen. Tyvärr så har jag under vintern känt att jag blivit mer och mer osäker varje gång jag rider ut på henne och naturligtvis känner hon av det och det har blivit en ond spiral där jag sitter och är lite småspänd vilket gör henne spänd och så kan en hel ridtur förflyta där vi båda väntar på att "något" ska hända, helt i onödan. Efter torsdagen var jag riktigt skärrad och jag har under vintern funderat på om det är för mycket häst för mig att hantera och denna ridtur blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag satte ut en annons på henne i fredags efter att ha pratat igenom det med familjen och med Kinna. Sen gick hela fredagen och lördagen och klumpen i magen blev större och större. Jag har i ärlighetens namn aldrig mått sämre. Lyra har hjälpt mig på så många plan och det finns ingen häst som betytt och betyder så mycket för mig och känslan av att behöva ge upp henne för att man själv är otillräckligt för att hjälpa henne är otroligt tung. Speciellt när det känns som att vi bara har tagit några babysteg i utbildningen tillsammans och att det finns hur mycket som helst kvar som jag vill testa att jobba igenom med henne.
På söndagen ringde då en kvinna som var intresserad men av pga vissa omständigheter ville hon se några filmer på Lyra först. Jag åkte ut till stallet och Kinna hjälpte mig att filma när jag jobbar med henne och sedan filmade jag när hon linar henne. Att se de filmerna och tänka igenom vad vi faktiskt har uppnått fick mig att inse att jag inte kan sälja henne. Det är helt och totalt omöjligt. Det har tagit ett och ett halvt år för henne att våga lägga mulen mot min mage och gosa lite. Ett och ett halvt år. Det är värt MINST lika mycket tid till om jag kan få henne att lita på mig tillräckligt för att kunna rida obehindrat i skogen för oss själva. Jag tog bort annonserna idag. Hon får stanna så länge hon lever hos mig, det är ett löfte jag inte orkar bryta. Det jag dock har fått inse är att även om jag vill gå vidare med utbildningen hela tiden är hon ännu inte helt mentalt beredd på detta så vi kommer gå tillbaka flera steg och gå tillbaka till att enbart jobba med repgrimma och tömkörning. Men jag har en tanke på hur vi ska jobba och hur jag ska tänka kring henne men det kommer ett inlägg om det senare, det här blir på tok för långt redan som det är. Men här är några av de filmer som vi tog i söndags i alla fall:
När jag köpte henne var Lyra ganska svårfångad så vi har tränat mycket på inkallning, nu kommer hon när jag ropar hennes namn.
Alla hästar ska helst vara involverade i alla händelser i hagen!
Följa John 1, när jag köpte Lyra gick hon över mig eller på mig när vi promenerade och vägrade trava i grimskaft, det händer saker hela tiden som man inte tänker på men som egentligen är väldigt stora omvandlingar i hur vi umgås med varandra.
Följa John 2
Följa John 3
Lång lina med Kinna går också bra
Med inslag av små bus
Friendly game med rep
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar