torsdag 14 oktober 2010

Ett - noll, mörkermatch

Är det någon som har funderat på talespråket: sådan herre sådan hund? Jag ska i ärlighetens namn säga att om det stämmer in på hästar så betyder det att jag är en humörväxlande, mörkrädd, skogs-snubblande brunett med stresshanteringsproblem. Ganska bra beskrivning iofs. Var denna insikt kom ifrån? Jo jag fick ett samtal från Karin ikväll om att hon i nästan en timme försökt få Danica att komma in från hagen för att äta kvällsmat men pållen ifråga ränner runt som en tok i mörkret och visar på inga sätt några ambitioner om att dela denna tanke.

Jag och mamma satte oss i smurfbilen och tog oss upp för backarna till stallet där vi mycket riktigt hörde Danica springa och springa runt i mörkret för med stjärnorna som dioder ovanför oss såg vi knappt handen framför ansiktet. Det var kallt, leran kletade runt skorna, vinden följde sin otrevliga vana att krypa in under tröjan och Danica?! Hon sprang och sprang och sprang. Var börjar man?
Karin hade som sagt försökt ropa på henne i en timme utan resultat men på något sätt kände jag igen paniken och tanken slog mig att hämta en lampa. Om det var den eller att hon helt enkelt till slut gav upp vet jag inte men när jag tände ljuset vände hon direkt och kom sakta lunkande mot grinden.

Jag får kanske helt enkelt acceptera att mörkerrädsla är något som överförs mellan hästar och deras ägare. Konstigt värre. Skulle dock förklara den enorma mängden äpplen och morötter som jag har satt i mig på sista tiden. Min första teori var att jag ville ha något annat än naglarna att gnaga på medan böckerna sakta gnager sönder huvudet men en släng av hästifiering låter mycket mer angenämt. Jag tror jag hade kunnat stå ut med att få vara ute hela dagarna och ha någon som höll en sällskap en timme i skogen varje dag efter det att man fått en massage och så massa morötter efteråt. Fast tar man bort massagen så är det ju iofs inte så långt borta från sanningen. Undra om jag kan uppfostra Danica att trycka försiktigt med hovarna på ryggen på mig, då skulle vi ju faktiskt ha ett väldigt jämställt förhållande. Nästa steg blir att få henne att hitta till skolan så kan hon börja skriva mina tentor med. De timmar jag har lagt pluggandes i spånet i boxen medan hon äter är tillräckligt många för att hon utan tvivel ligger på samma kunskapsnivå om automatstål som jag. Tyvärr vet jag väldigt lite om just automatstål. Men det var inte det som skulle vara poängen. Poängen var att jag skulle veta mycket om dem. Till och med väldigt mycket. Men så är inte poängen. Vilket gör det till en synnerligen poänglös poäng och det är ju ganska så synd om den poängen då. Jag menar, vem vill veta av en poänglös poäng? Synnerligen dålig poäng. Tillräckligt dålig för att matcha de ytterst dåliga poängen i matchen mot Holland.Tillräckligt dålig för att jag borde inse att det är dags att lägga av för idag och gå och lägga mig, ska vi säga oavgjort?!

2 kommentarer:

  1. När du lärt Danica att göra dina tentor med goda resultat, så får hon mer än gärna göra mina oxå (gärna linjär algebra-tentan!). Vilket tack hon får för det? Tja, en påse morötter kanske?! Om jag är snäll o på gott humör det vill säga ;)
    Robin

    SvaraRadera
  2. En påse räcker knappast om jag ska ha ut ränta för att låna ut algebraproffset..! Men om vi säger tre så tar jag upp frågan med havre-Einstein ^^

    SvaraRadera