Ska avbryta mina funderingar kring min hästs intelligensnivå nu för jag har inte kommit så mycket längre själv, grejen med en blogg är att man ska uppdatera den, ahaaa, jag hajar!
Efter våra mer eller mindre lyckade försök med att list ut hur begreppet hinder funkar har jag och Danica tagit det ganska lungt. För tillfället tar skolan mycket tid och om det är någon som undrar om jag faktiskt längtar till jullovet så undanhåller jag mig att uttrycka min respons på höjden av den personens intelligensnivå.
Men det är inte bara skolan som gör att vi har hållit oss lugna uppe i skogen, fyra långa ben kan vara väldigt jobbigt att hålla reda på så för lite mer än en vecka sedan stod en ömklig tös och väntade vid grinden med blödande bakben. Hon hade antagligen snubblat på sig själv när hon busat runt i hagen för det var på insidan av benet men inte gjorde det henne något gladare inte. Vi fick tvätta och pyssla och med x antal tröstmorötter senare mjukt inlindade i magen såg hon lite mer nöjd ut. Dock blev hon halt ett par dagar så vi har tagit det lilla lugna som sagt.
I helgen är min syssling här och vi var uppe och tog en långdag i stallet igår med picknick, halsdukar och raggsockar i högsta hugg. En timme tog det innan Danica var i vad vi kallade presentabelt skick och en promenad senare var vi tre nöjda själar som skiljdes åt vid grinden till hagen. Danicas mage fylldes sakta men säkert med gulnande gräs och vi myste med kaffe och mackor i stallspånet.
Det är synd att de flesta människor blir nedstämda av hösten. Jag tycker att det är så vackert med löven som singlar ner mot marken och sedan ligger som ett prasslande duntäcke som bara väntar på att virvlas runt i. Jag kan hålla med om att de gråa dagarna och tidiga nätterna kan vara påfrestande men samtidigt så tillåts man gå ner ett par växlar ifrån sommarens höga tempo då man ska vara superaktiv konstant för annars utnyttjar man ju inte dagen till fullo. Nu är det helt okej att krypa upp i soffan och läsa en bok, tända ljus och dricka kaffe och de flesta blir imponerade av att man inte är deprimerad. Så på det sättet är senhösten väldigt behaglig.
Danica verkar tycka att vår vardag av kvällsryktningar, lite träning på banan och annars mest skrutt i hagen eller små promenader är ganska behaglig med. Vi får se sen när julen och eventuell snö kommer om vi höjer ambitionsnivån lite. Men vi sätter det som ett kanske. Tanken med livet måste ju ändå vara att just få hitta stunder att bara vara. Hästar verkar vara mycket duktigare på det. Så jag kan ibland fråga mig om varför jag ska lära henne att springa fortare, träna hårdare och hoppa högre när alternativet är att hon kan lära mig att en promenad görs bäst med flera stopp för att beta av det sista gräset innan snön med rådjuren stillastående tjugo meter bort blickandes för att se om vi utgör något hot och vinden som får träden att svaja och de sista löven att trilla ner. Ibland kanske det är bättre att ta ett steg tillbaka, inse att man inte vet bäst i alla frågor och istället lära av någon annan om hur man kan leva livet, även om denna någon råkar vara en häst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar