Bytte bett på Danica för ett tag sedan för att hon kan bli så väldigt stark att hålla när hon får upp farten men snart började jag undra om det bara var snön som fick flickans ben att trumma extra snabbt på snön. Det bettet jag har testat är ett relativt skarpt bett och trots att det gör att jag visserligen får stopp på flickan om jag drar tillräckligt hårt så känns det som att hon stressade upp sig med det i munnen och inte riktigt trivdes med det. Därför bytte jag tillbaka till det gamla bettet sist vi var ute i skogen och jag vet inte om det var inbillning eller inte men det kändes verkligen som att hon inte var lika stressad. Pigg och glad var hon definitivt men lite av den värsta hetsen var borta. Något som jag märkt som definitivt får upp henne i varv är dessutom när man rider med korta tyglar. Så fort man får lite kontakt med munnen så är det full fart framåt i tösens huvud. Blir lätt galet när det som är min broms är hennes gas och kommunikationsproblem är ett faktum, big time.
Detta har fått mig att tänka om lite och avbokade träningarna i akademisk ridning häromkvällen för att ta kontakt med en westerntränare istället. Har nu haft lite mailkontakt med en kvinna som ska komma ut till stallet, vi får se hur det går. Det ska bli sjukt spännande i alla fall och jag hoppas vi trivs med varandra.
Om inte annat så är ett bettlöst träns något som jag funderat på lite på sistone. Har beställt en repgrimma som är på väg men jag vet inte om jag vågar hoppa upp och ge mig ut i skogen bara sådär utan träns, det känns lite läskigt men samtidigt kanske det går bättre utan bett. Jag går helt enkelt bet i den här frågan, det blir till att testa sig fram helt enkelt.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit vid datorn och flinat åt inlägg av folk som diskuterar sadelpassform, bett, kvalité på täcken etc, etc i det oändliga och muttrat saker om överklassfasoner och stackars bortskämda flickor som inte vet vad de ska lägga tiden på mer än att byta metalldel efter metalldel på hästens utrustning, hade det inte varit bättre att spendera mer tid med den helt enkelt?!
Men med skolan som kräver uppmärksamhet, ett jobb på kvällstid och Danica att ta hand om så kan jag inte säga att jag har överdrivet mycket tid till att fundera på just metallbitar och hade jag haft en större inkomstkälla hade jag definitivt inte jobbat extra utan satsat på att hinna andas ibland med, kan vara praktiskt faktiskt att kunna, borde träna på det, ännu en sak att sätta upp på listan.
Poängen är att jag vette sjutton om jag kan sälla mig till överklasseliten inom hästvärlden men det hindrar mig inte från att nu sitta och med glädje sjunka in i diskussioner om varenda liten detalj av utrustningen och slaviskt följa uppdateringarna hos återförsäljare av hästprylar, för grejen är att det märks. Det blir en jättestor skillnad om bettet är en millimeter längre eller sadeln en halv centimeter bredare. Det kan vara skillnad mot ett jättebra träningspass och ett stressade sjumilasteg. Men om man känner sig löjlig? Definitivt!
Igår var det julafton och Karin bjöd på julegröt i stallet och långbordet stod dukat i spolspiltan. Danica ratade bestämt både knäckebröd och äpplen som jag tagit med som julklapp, kräsen som hon är, men det extra kilot hö som alla hästar fick att hugga in på på morgonkvisten slank snabbt ner. Rimfrosten fyllde alla fönster, ljusen var tända, det luktade sött av kanel och hö och bara Bob rusade runt. Resten av oss högg in och en bättre julaftonsmorgon tror jag inte att jag har varit med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar