Klara, färdiga, spring

Inte allt för sällan finner jag att jag lever mig igenom veckorna bara för att nå helgen. Undrar hur det är för Danica. Antagligen tvärtom för det är på helgerna hon får springa runt och dra på mig i skogen men på något sätt verkar hon uppskatta det, hon kanske också lever för våra helger.. hon är konstig hon.
I lördags red jag ut med Anna och Myran på stigar som jag aldrig varit på innan. Solen silade genom snöflingor som sakta dalade ner mot marken, det var som att befinna sig i en saga. Jag kom på mig själv med att återigen överväga om vintern verkligen är så hemsk, med all denna snö är den faktiskt nära det vackraste jag upplevt i år. Hästarna var superpigga och spralliga så trots att vi fick pulsa en hel del så gick det undan. Danicas öron pekade rakt fram och hade inte Myrans rumpa blockerat stigen på hemvägen så hade rådjuren fått kasta sig av vägen för att inte bli överkörda. Det är allt ett litet snömonster jag har haft äran att stifta bekantskap med.

Det är kul när Danica är så positiv och visar så tydligt att hon vill ut i skogen och springa men för att det inte ska bli för mycket av det goda har jag insett att lite broms kan vara bra att ha till hands då och då. Anna lånade mig ett annat bett och jag testade det igår. Helt plötsligt satt jag inte på en framrusande ångvält med giraffhals utan flickan sänkte huvudet och samlade in alla bakben under magen. Det är helt otroligt att ett bett kan göra en sådan skillnad. Jag ska låna det ett litet tag nu så att jag ser att det inte bara var träninsverk från lördagens pulsande som fick pållan att dra ner på tempot men om det funkar så får det bli en bra julklapp till oss båda.
Även om det är väldigt kul att bara vara ute och gasa i skogen så hade det varit ännu roligare att lära vännen min att galoppera. Dock kräver detta väldigt starka ryggmuskler av en travare som inte alls förstår begreppet galopp. Men lugnare tempo + mycket snö -> höga benlyft och sänkt hals -> arbete med rygg -> allt klart för galoppinlärning till våren! Det är faktiskt värt att lägga skogsrace på hyllan under vintern bara för att kunna göra dem i galopp till sommaren.

Några som kommer bli väldigt lättade är alla skidåkare. Tänk dig: Du glider fram, inga ljud hörs mer än din andning och frasandet av snön samt dunsarna när du sätter ner stavarna (och nej, jag har ingen aning om hur det är att åka skidor, jag har aldrig testat, antagligen är man genomsvettig med snor över halva ansiktet, kolossal smärta i armar och ben och allmänt förbannande idéen om att en skidtur skulle vara ett bra sätt att fördriva förmiddagen) helt plötsligt hör du ett accelererande dunkande ljud och dun vänder dig lite halvt om bara för att se ett svart odjur runda en kurva halvliggandes för att inte snubbla i farten med långt hår rakt upp i luften och benen svängande ut under magen som roterande trumpinnar. På ryggen sitter något ihopkurat med en två meter lång illröd halsduk flygande ut över djurets rygg. Du kastar dig av spåret och undviker att få mer närkontakt med snön än avd du någonsin önskat med en hårsmån och hör ett högt god tidig jul sakta klinga ut i takt med att dunkandet av benen försvinner.
Riktigt så illa kanske det inte är. Jag vet inte. Borde kanske erbjuda skidåkarna ett byte någon gång. De kan få testa att köra travrally i skogen med danica och jag får testa att gliiiida genom tillvaron. Har dock svårt att tänka mig att det är jag som byter över till deras sida efteråt. Tur att de bytt över till joggingskorna när sommaren kommer, där vet jag åtminstonde att även om man inte trodde att det var trevligt att trilla ner i backen så upptäcker man snabbt att det är väldigt angenämt att tillbringa sommarkvällen i gröngräset bland ängsblommorna. Bara det inte blir en kö av joggare längs ridspåret som väntar på att bli nerknuffade i gräset, då måste jag lägga till en stor kudde för att skydda Danica till inköpslistan. Det är mycket att tänka på när galoppträningen ska startas.