Inlärning

Vaknade som vanligt tidigt som stryk idag men solen har gått upp och det ser ut att bli en kanonfin dag. Jag funderar på hur vi ska lägga upp dagens träningspass. Den enda hagen som skulle kunna gå att rida i är den stora som dock sluttar en del men där skulle vi kunna ta ett skrittpass och fokusera på mjukhet och följsamhet. Annars får vi bege oss till Toveryd så kan man utnyttja bommarna och göra lite mer gymnastiserande övningar men det blåser lika mycket idag så jag vet inte om vi ska rida längs bilvägen, man vet aldrig.
Nej det kommer antagligen sluta med ett pass i hagen i skritt så kan vi repetera framdelsvändningar och börja sätta skänkelvikningarna med, då skulle man kunna ta några minuter på backen också och träna sidepass. Så får det bli. Så kan jag passa på att ha stora läderputsardagen idag med i solskenet!

Något jag har märkt med Lyra är att det tar ganska många upprepningar av en övning innan jag kan lägga fokus på ATT hon gör den till HUR hon gör den. Hon är väldigt känslig och man får vara ytterst försiktig med hjälperna men när man introducerar en ny övning blir hon ytterligare känslig och spänd. Det är som att hon blir stressad när hon inte vet vad som förväntas av henne och då får man väldigt mycket för väldigt små hjälper.

Något som dock brukar snabba på processen rätt rejält är när man lyckas hitta hennes tänkarläge. Då kan ett pass gå ut på att jag introducerar en övning och varje försök åt rätt håll beröms och sen får hon stanna och fundera på saken. Ju fler tänkarpauser och skritt med lång tygel utan krav som jag lägger in i passet, desto snabbare fattar Lyra vad jag vill. Det tycker jag är så häftigt. Hon är ju en ganska lättstressad dam och hennes första reaktion är spändhet och att vilja ge sig iväg framåt när hon inte är bekväm i en situation (jag brukar i smyg se på henne som en blond underviktig stockholmsbrud på stilettklackar rusandes framåt i de situationerna, men det får ni inte säga till henne). Det är så häftigt att märka hur man kan omvandla all den energin till inlärning genom att låta henne stå och fundera på vad det egentligen var som hände. 

Vad betyder stopp sa du?!?

Men det är något som jag genomgående har tänkt på med henne, just hur många upprepningar hon generellt behöver. En ny övning börjar ofta med att jag ger en hjälp och Lyra spänner sig och tänker "okeeej.. det där känner jag inte igen. Vad betyder det???? Okej, jag testar framåt, bakåt och åt sidan, samtidigt. Något måste vara rätt". Sen får jag sitta och parera och hitta rätt läge att ge eftergift och berömma, Lyra tänker "så något var bra, hon verkar nöjd. Jag kan inte ha gjort helt fel. Men då vet jag! Något av framåt, bakåt och åt sidan var rätt". Sen upprepar vi det en del gånger under passet och jag hoppas ha nått nivån att Lyra tänker "såå, det har något med att flytta åt sidan att göra" (om det är en sidförande övning vi tränar). Nästa dag kan jag upprepa det igen och då går vi ofta igenom samma process men förhoppningsvis lite kortare. Nästa pass kommer det igen. Men efter att ha nött och nött och berömt minsta lilla försök varenda gång hon flyttat (eller bara tänkt) åt sidan brukar Lyra slappna av och frusta med tanken "okej, det var 101 gånger hon har berömt mig för att jag går åt sidan vid den hjälpen, då är jag näästan säker på vad jag ska göra"



Ett exempel på vad jag menar är när jag började med framdelsvändningarna. Då spände hon sig mycket i halsen och ryggen och minsta lilla putt med flyttande skänkel ledde till 360 graders vändningar innan jag hann med att häva snurren. Det är först sen vi tränat lite på backen och nött en del med dem på banan och verkligen flyttat ett steg i taget med halter emellan som jag känner att jag någotsånär kan börja påverka hur mycket rörelse jag får. Nu är hon dessutom mycket mer avslappnad i rörelsen och kan fokusera på att placera benen på ett bra sätt.

På rätt väg

Så även om vi nu gjort galoppdebut så kommer det garanterat ta ett tag innan vi kan ta ett någorlunda samlat varv på volten i galopp. Det är ju dessutom en övning som är svår att be om lite i för att sedan stanna och berömma. Eller det kanske man kan, fatta galopp berömma för att sedan sakta av och göra halt innan man upprepar det. Hm. Men först ska vi sätta galoppskänkeln. Hjälp!

Galopp, Hopp, Stopp!

Idag provred jag sadeln igen och efter att noga ha studerat bilder och kollat runt på westernforum insåg jag att jag sadlade för långt bak första gången då jag utgick från sadelns framkant. Tydligen är det så att på westernsadlar börjar bommen 2-3 cm bakom framkant på lädret och därför ser den ut att ligga längre fram. Nu passade den mycket bättre och med padden under låg den till och med riktigt bra. Kinna tog några bilder:

Poserar, notera den runda rumpan! Helst hennes dock.. 

Ska vi vända på oss??! Jaha..

Okej, startar en framdelsvändning

Nästan klara nu (oj så glad jag är för det lilla steget in under magen höger bak gör där, mycket jobb bakom det..)

Eller vänta nu, här skulle vi ju stanna! Whoooooo

Sisådärja, både häst och cowboy hela vägen runt!

Dock är jag inte så haj på att spänna sadelgjorden än så sadeln snurrade lite under turen men jag insåg att jag fick under ca 3 cm mellan hästen och gjorden när jag satt av så det är inte särskilt förvånande.
Lyra var lugn när vi skrittade iväg och vi red till skogen bredvid Toveryd då jag tänkte att vi skulle ta en klätterrunda. Men samtidigt var jag sugen på att testa hur hon skulle reagera på en galoppfattning, vi ska jobba med galoppen hela våren och sommaren har jag tänkt och nu när all snö och is är borta har jag ingen anledning att inte börja. Så innan den brantaste uppförsbacken lät jag henne komma fram i trav och sen föll hon självmant in i galopp när det började stiga. Jag stod upp i lädrena, gav henne helt fria tyglar och klappade henne på halsen tills vi var uppe för att verkligen berömma henne för att hon valde galopp och inte supertrav. Det gick undan, något annat kan jag inte säga, men tack vare att det gick uppför kunde hon inte springa iväg alltför snabbt. På krönet stannade vi och som jag misstänkte var hon då rejält uppe i varv så resten av turen ägnade vi åt att snurra runt träd, gå över stockar och hålla oss så långt från raka skogsstigar som möjligt. Det bör även nämnas att det blåste som sjutton så det var kanske inte den ultimata dagen att varva upp henne, men men.
Hon skötte sig faktiskt fint ändå och jag måste säga att jag är nöjd med henne. Hon var superpigg, taktade och några gånger stannade hon till ett halvt steg och gjorde språng framåt men hon lyssnade till hundra procent när jag bad henne stanna, rygga och stå still så jag kände ändå att jag hade kontroll på situationen.
Men en gång mitt i skogen började hon svänga åt hållet jag visade men mitt i svängen fick hon för sig att gå åt andra hållet. Det visade sig att där låg ett ca 50 cm högt granris framför henne där. Hon blev då högst konfunderad men hade på något sätt bestämt sig för att det var det hållet hon ville åt så hon lyfte helt sonika båda frambenen rakt uppåt och skuttade sedan till med bakbenen, så nu har vi gjort vår hopp-debut också!
Som sagt var hon triggad men hon har inte gått mycket förra veckan, det var jag som satte igång henne i galopp, det blåste halv storm och det är en av årets första dagar som man kunnat röra sig framåt utan att behöva vara rädd för att gå omkull så jag tycker det är ganska förståeligt. Men jag är som sagt väldigt nöjd men hur bra hon under omständigheterna lyssnade.
Sista biten hem på grusvägen var hon lika taggad och då kunde jag inte styra in i någon skog för att få henne att fokusera på vart hon satte fötterna längre men när hon började takta vände jag henne 180 grader så att hon hade huvudet från stallet och ryggade ett par steg och sen fick hon stå still några minuter. Efter det gjorde jag en bakdelsvändning så att hon fick nosen hemåt igen och detta upprepade jag varje gång hon ökade självmant. Så länge hon höll sig till skritt gav jag henne fria tyglar att röra sig framåt. Jag hoppas att om vi fortsätter på det sättet kommer hon så småningom inse att det inte är jättekul att självmant öka farten utan hålla sig till skritt. Det positiva med detta är att hon börjar bli sjukt duktig på att rygga nu. Innan har jag fått pressa henne att ta ett enda steg bakåt och sen lägga lika mycket press för ett andra men nu backar hon flera steg i taget tills jag lägger ner tyglarna och säger whoo, då stannar hon. Duktig liten tös, om än piggelin.

Så somnar vi igen, rygg mot rygg

Nej det gör vi kanske inte, Lyra och jag. Men just nu är jag så trött på hästryggar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Lyra har en (enligt mig) svår rygg att hitta en passande sadel till. Liksom många varmblod har hon ganska kraftigt markerade bogar och för tillfället är hon dessutom lite svängd i ryggen vilket gör att sadeln lätt lägger sig framåt och mot bogarna där den ligger emot precis där jag vill att Lyra ska muskla upp sig, vilket hon inte kommer göra om sadeln pressar emot.
Jag fick hem en westernsadel igår och jag hoppades verkligen att den skulle passa, jag var mest rädd för att den skulle vara för stor men nu när jag har testat den är jag rädd för att den är för smal istället. Men jag vet inte hur jag ska bära mig åt, jag mätte henne över ryggen innan i sadelläget och där är hon 16 cm i dagsläget och sadel är 20 cm bred på det stället. Den borde vara för stor. Men då hon inte riktigt har de musklerna hon ska ha än så sjunker den ner mot bogarna. Den är en fullquarterbom och har legat på två varmblod innan vilket borde öka chanserna för att den passar.
Det kan vara så att när hon musklar upp sig passar sadeln men det beror ju helt på om den är för stor eller liten eller om hon överhuvudtaget kan muskla upp sig med den sadeln. Suck.
Igår provred jag i den för första gången och hade då den nya padden som jag köpte av sadelutprovaren under. Sadeln låg stilla och var kanonskön att rida i och Lyra klev på med normala stora kliv. Vi red bara 20-25 i skritt längs vägen men jag testade en hel del skänkelvikningar, halter och ryggningar och jag upplevde att hon rörde sig obehindrat vilket talar för att sadeln passar. Imorgon ska jag testa att rida med den tjocka padden som följde med sadeln och se hur det känns och tänkte rida en stund på banan och testa att trava och rida en hel del böjda spår för att se hur hon reagerar på sadeln då plus att Kinna ska titta på den med.
Det viktigaste för mig är att hon har en sadel som hon inte känner något obehag av och som verkligen jämnar ut trycket över hela ryggen och att jag själv tycker den är skön. Då vi ska börja galoppträna nu så känns det dessutom superskönt med ett horn framför sig att hålla tag i!
Så vi får se, jag återkommer om hur det går, over and out.

Att öppna för en öppna

Igår skulle jag testa en häftig sak tänkte jag. Det bör tilläggas att jag hela fredag kväll satt och dregglade över Ellen Ofstads filmer där hon visar longreining. Det så så enkelt ut att gå från nybörjare till att lära hästen öppna, det gör vi på en halvtimme var min bombsäkra plan när jag glatt ledde ut Lyra i grimma, arbetsrep och benskydd. Tja, jo. Det kanske vi gör. Men först kan det vara bra att hästen förstår vad byta varv betyder. Och sväng. Men det är nog inte så viktigt egentligen. Suck. Dock lyssnade hon jättebra på halt och backa, hon tar det nästan på röstkommando nu så det var väldigt roligt men vi fick ägna en halvtimme åt att skritta, svänga och byta varv och däremellan stannade jag och drog repen över hela kroppen och benen för att hon inte skulle reagera på dem.
Det var ju väldigt nyttigt på sitt sätt och vi fick en oplanerad NH-träning istället med mycket fokus på positioner och vi avslutade med att pyssla med sidepass längs staketet istället för att dansa fram tillsammans i öppna, men men. Till sommaren kanske..

Efter det var jag, Kinna och Sanna på clinic på Klämmestorp och tittade på Eamon (har glömt efternamnet) som jobbar som unghästutbildare och inridare för att se hur han hanterar unghästar. Det var häftigt och även om jag tyckte att tempot var halsbrytande och att jag själv hade väntat in hästen i så många fler lägen än honom för att verkligen se att den var med mentalt så kan jag inte säga emot de som tycker att han är duktig. För det är han. Det krävs en hel del hästkänsla om man ska på en och en halv timme gå från att ha en häst som tränsades för första gången dagen innan till att galoppera den och stå på ryggen på den. Vissa övningar ska jag ta med mig också, som att verkligen lära i one-rein stop och träna det från marken först och att gå över vattenmattor/presseningar och flaxa med saker. Det är alltid nyttigt! Men hans upprepade användning av spöt gav mig ganska kraftig magknip uppifrån läktaren..

Body-building

I torsdags var det hemskt att gå in i hagen. Det var kallt, snöigt, blåsigt och längst bort i hörnet stod fyra stycken atombomber och väntade. De stod inte still mer än några minuter åt gången den dagen. Det bockades, galopperades, frustades, sparkades med framben, kastades åt sidan, tvärnitades etc. Inte ens när höet låg på backen hade de ro att stå och äta, då är det illa!
Jag hade härliga planer på att rida ut i skogen men insåg ganska snabbt att de planerna lägger vi på hyllan, det var inte riktigt läge för uteritt. Istället tömkörde vi en stund eftersom det gick så bra i tisdags. Men jag borde förstått att det skulle vara svårare, Lyra var spänd och på g så efter ett tag insåg jag att det spelar ingen roll hur många gånger jag ber henne stå still i fem minuter idag eller hur mycket ställning jag ber om i hörnet, idag är det myror i benen på hästen. Så jag övergick till att tömköra på volten och lät henne rulla på framåt i en frisk trav och jobba ur det värsta killet. Det tog en liten stund men sen frustade hon och slappnade av lite gran. Vi tränade lite skritt-trav-halt övergångar och det var Lajbans tyckte Lyra. Frambenen viftade i luften och bakbenen lämnade backen flera gånger om men några fina övergångar blev det ändå. I slutet kunde vi träna halt och rygga och det gick faktiskt igenom så jag får ändå vara nöjd även om jag var måttligt glad på de tre andra tokarna som klistrade på oss hela passet. Save som lyckades stå Precis I Vägen, Precis Överallt utan att förstå att man kanske ska flytta på sig när det kommer en ranghög häst travande mot än, men nej då. Muffins var ganska duktig, hon gick undan när vi kom men Maja var på mig istället och ville konstant springa under tömmarna bara för att bli livrädd för dem när de kom för nära... Jag säger då det.

Igår var massören ute och kikade igenom ryggen och höfterna igen och även om det fortfarande var lite spänningar kvar så var det inte lika illa och de satt inte lika djupt. Samantha menade på att vädret och de hala underlaget också gör sitt just nu, hästarna kortar ner steget och blir mer spända och trippiga när de går för att hålla balansen och det känner jag igen så förhoppningsvis blir det bättre när solen kikar fram till våren. Men sen är höger sida mer spänd än vänster och det får vi jobba på.
Jag tycker dessutom att hon på sista tiden har blivit så hög om rumpan och undrade om det var sadeln som trycker mot manken och tillbakabilder de musklerna, men det var tydligen precis tvärtom! Hon har börjat arbeta på rätt sätt nu och då bygger de muskler från rumpan, fram över ryggen och sist över manken och då hon nu har börjat forma om sin rumpa ser den högre ut då musklerna fyller ut den, så det är ju kanonbra! Jag har inga problem med att Lyra ser lite lustig ut i ommusklingsfasen om det betyder att vi tillsammans tränar på rätt sätt och är på rätt spår, då finns det faktiskt inget jag älskar så mycket som jättehöga rumpor!
Jag kikade lite på bilder för att se om man ser någon förändring och detta är vad som har hänt på ganska exakt ett år:

Mars 2011

Septemeber 2011

Februari 2012

Februari 2012

Nu står hon lite i nerförsbacke på den sista bilden och lägger all vikt på framdelen men den visar ändå lite av vad jag menar med att rumpan skjutit i höjden! Men då är det bara att jobba på då så får vi vänta in resten av ryggen.
Dessutom har de så kallade "påskjutar"musklerna på rumpan krympt ihop nu vilket också är bra då hon inte ska gå och bredda med bakbenen och paddla sig fram längre så det var också ett litet kvitto på att vi är på rätt spår! Det är muskeln allra längst bak mot svansen jag syftar på.

Juni 2011

Februari 2012

Jag fick dessutom förhållningsorder av massören att nu är det skritt och galopp som gäller på raka spår och trava ska vi bara göra i balans på böjda spår och helst inte överdrivet mycket för att hon verkligen ska lära sig att inte överbelasta sina höfter. Så nu ska det tas tag i den där galoppen. Nu, eller snart i alla fall. Till våren känns tryggt och bra så hinner vi lära oss öppna och sluta vid tömköringen först.

Från mitt hjärta till ditt

En mycket tänkvärd artikel som bevisar det man egentligen redan vet och som går i dagen tema:

http://www.eponapeople.co.uk/Why_Horses_Can_help_Humans.pdf

Jag mår aldrig så bra som när jag är med Lyra och jag tror knappast att det är en slump att så många människor varje år fastnar dessa otroliga djur. Det skiljer sig dessutom totalt från andra hobbys som folk börjar med för det går inte att hålla det på just hobbynivå, man blir totalt indoktrinerad och anpassar utan att tveka både budget, tid och socialt umgänge utefter hästarna. De har något inom sig som läker, stödjer, glädjer och förlåter, egenskaper som de sprider kring sig och låter omgivningen supa in, om man tar sig tid. Det finns inget så tröstande som en hästman, inget så glädjande som en mule, inget så betryggande som en mjuk frustning. Samtidigt är de vilda djur med otrolig muskelkapacitet, styrka och snabbhet. Vilddjur som fogat sig i en miljö av boxar, grimmor och bett men utan att göra avkall på sin inre natur.

Jag vill bara säga tack allra finaste Lyra för att jag fått lära känna dig och dela en stund varje dag med dig. Glad alla hjärtans dag min vän

Vi tömkörde en stund i hagen idag och jag fortsatte på temat "hitta avslappning". Det låter så enkelt men ibland är det så svårt. Idag gick det dock fantastiskt bra! Tömkörning har aldrig känts så enkelt och flutit på så bra innan. När vi började lyssnade Lyra inte på en enda halt, hon stretade emot, ville inte stå still och trippade in i skritten och småtaktade sedan. Djup suck. Men vi började med att följa fyrkanten några varv, göra någon halt, någon volt, svänga, snett igenom. Jag fokuserade på att hela tiden sätta tempot med min egen kropp, att sänka min egen energi, att innan varje halt göra ett långt utdraget hooooooo för att förbereda ptrrr-kommandot. Det tog nog inte mer än fem minuter innan Lyra sänkte huvudet och började GÅ I FORM. Jag var helt mållös. Hon trampade så fint med bakbenen, samlade upp och höjde ryggen och lyssnade. Vi fortsatte på en stor volt och hon fick gå ett par varv i trav. Hon behöll en jättefin takt och gick i bra balans i BÅDA varven, behöll ett avslappnat uttryck och även om ryggen föll lite så känns det som ett enormt framsteg att hon lyckades trava tre varv i bibehållen avslappnad form. Jag var så stolt över henne, för vad hon kan och framförallt för vad hon har lärt mig.
Imorgon ska hon få vila och på torsdag tänkte jag tömköra igen men då lägger jag halva passet i skogen med en del klättring och halva på banan. Så är planen än så länge i alla fall.

Gummiboll

Nu var det återigen längesedan jag uppdaterade, tiden rinner iväg! Veckan som gått har varit lite upp och ner. Vi hade en träning i onsdags för Vivvi och det gick riktigt bra stundtals. Vi arbetade en del på volten i båda varven och jobbade med att Lyra skulle gå avslappnat i skritt och trav. När vi hade värmt upp ett tag genom att jag skulle räkna 20 steg i skritt, gå över till trav, räkna 20 steg i trav, bryta av osv. (en jättenyttig övning, jag tyckte det var otroligt svårt att känna bakbenen i skritten, i traven kunde jag fuska och snegla på hennes bog men det fungerade inte i skritt) försökte jag så gott jag kunde att sänka hastigheten i skritten så mycket jag kunde så att hon nästan, nästan stod still och verkligen lyfte benen så sakta hon bara kunde. När hon lyssnade gav jag eftergift och ur den skritten började vi trava. Vi travade sedan ett par steg och när hon drog upp tempot och började skjuta ut innerbogen för att få upp farten bröt vi av igen. Upp och ner, upp och ner. Lyra tuggade och sänkte huvudet och det kändes som att hon jobbade för att förstå men det är en jobbig övning för henne både fysiskt och mentalt så även om det tog ett tag att komma ner i myrsteg i skritt och att vi inte klarade så många travsteg i taget så var jag jättenöjd över att hon jobbade på och försökte förstå så fint som hon gjorde.
Vi avslutade med att Vivvi longerade mig några varv i skritt och trav när jag hade stigbyglarna upplagda framför sadeln och de sista varven släppte jag tyglarna med. Det var otroligt svårt, det värsta var nog den mentala spärren att faktiskt släppa tyglarna helt. Jag rider ofta på långa tyglar utan något stöd i handen men att inte hålla i något var jättesvårt, särskilt i trav! Att jag sedan tycker nedsittning är en plåga gjorde inte saken bättre. Men Lyra var otroligt lyhörd och så fort jag gled ur position saktade hon av och väntade på att jag kravlat mig tillbaka mitt över henne. Det gav väll bara mer ved till hennes idéer om att hon är den som tar hand om mig vid ridningen och inte tvärtom men nåja, låt gå för det om det betyder att hon hellre saktar av än låter mig studsa ner i snön. 
Jag valde att rida med hackamore den dagen och det är första gången vi rider på banan med det men det gick över förväntan. Jag upptäckte att jag kan böja igenom hennes sidor genom min sits och då spelar det ingen roll att bettet inte är där. Det är klart att om man jobbar med ställning på en högre nivå kanske det blir svårare men samtidigt förväntar jag mig att man är duktigare som ryttare då med och då kanske man har en såpass stadig sits och känsla för hästen att man ändå inte behöver bettet. Når jag den nivån någon gång så lovar jag att återkomma och berätta.

På torsdagen fick hon vila och på fredagen kom hovslagaren och filade lite på hovarna så Lyra fick vila till på lördagen. Då red vi en stund i hagen och jobbade lite med framdelsvändningar och halter. Det gick sådär, hon var lite spänd stundtals men när hon slappnade av kändes hon väldigt mjuk och böjlig så det var både positiva och negativa stunder.
Igår var vi ute en sväng i skogen och jag hade bara planerat att vi skulle skritta en runda på långa tyglar och njuta av solen. Barbacka var ursprungsplanen men i sista stund slängde jag på sadeln för jag var nyfiken på hur det skulle kännas att rida i dressyrsadeln igen. Lugnt var som sagt ursprungstanken men tji fick jag. Det var inte en enda sak i skogen den dagen som inte var en potentiell livsfara. Grenar, stenar, skidåkare, hundar, människor, hästar, kvistar, gruskorn, bar mark, mark med is på, snö.. Jag var ganska tacksam för att jag hade satt på sadeln och tränsat med hacket när jag hoppade av 500 meter från stallet och ledde hem henne för att få henne att slappna av åtminstone fem minuter av rundan.

Idag red vi ut en lång runda till galoppbanan med en och endast en sak i fokus, avslappning! Jag satt på ryggen och gjorde andningsövningar jag lärt mig genom yogan för att vara säker på att det inte var jag som satt och spände mig och varvade det med att smånynna lite tillsammans med fåglarna. Tyglarna fick hänga för att vara säker på att jag inte satt och tjuvhöll i henne heller. I början gick det väldigt bra. Hon skyggade rejält för en bil en gång vilket hon aldrig gör i vanliga fall men hon fick stå still tills hon drog en suck och sänkte huvudet och sen var hon lugn tills hon fick span på nästa bil. Den stannade dock och stängde av motorn helt, ibland älskar jag kloka människor, och då gick hon helt lugnt förbi. I skogen tog hon ett enormt skutt då vi höll på att bli anfallna av ett grönt, tyst, litet elskåp men förutom det skötte hon sig fint. Det gick undan på hemvägen men hon höll sig till skritt och stannade (om än motvilligt) när jag bad henne och stod (hyfsat) still tills jag kände att hon andades ut och slappnade av. När jag sedan spände benen minimalt ryckte hon till och klivade iväg igen med sjumilasteg så helt avslappnad kan jag inte påstå att hon var men som sagt, hon lyssnade på vad jag bad henne göra. När vi skulle förbi sommarstugorna på hemvägen valde jag att sitta av och leda förbi henne, hon hade skött sig hela vägen och jag ville inte börja bråka det sista vi gjorde, så för enkelhetens skull ledde jag henne. Hon höll upp huvudet ganska högt och frustade men respekterade mitt område och att jag gick först i mitt tempo så även det var väldigt bra.
Jag vet att vissa anser att man i ett sådant läge ska rida förbi hästen men jag tycker att om jag vet att det är en dag när Lyra är på g och jag vet att jag kan undvika en potentiellt farlig situation där hon flyger i luften och eventuellt sticker enbart genom att sitta av och gå 200 meter bredvid henne så tycker inte jag att det är något svårt val. Det blir ett verktyg för mig istället att få henne att göra det jag vill, att lugnt skritta förbi husen, samtidigt som hon lär sig lite på mig när jag visar henne att det inte är någon fara. Åsikter är många men det funkar för oss. I stallet stod hon sedan med huvudet tryckt mot magen på mig i flera minuter och halvsov och gosade och det är bevis nog för mig om att hon tyckte att ridturen gick bra, vilket är det enda som faktiskt räknas.

Älskade

Morgon + förfrysningsskador = barbacka

Jag och Lyra hade en jättemysig morgon ute i skogen idag. Jag kände varken för att värma bett eller stoppa mina redan obefintliga tår i ett par stålstigbyglar så jag tog det enväldiga beslutet om att vi skulle skritta ut barbacka med hacket. Jag var lite smånervös innan jag hoppade upp för Lyra har varit väldigt på g i hagen nu i kylan men jag gjorde en deal med henne vid uppsittningspallen: hon skulle ta det lugnt och hålla minst tre hovarna på marken så skulle vi ta en helt kravlös runda på långa tyglar. Vi höll båda vår del av avtalet och det var så vackert i skogen, helt otroligt.

Igår köpte jag en Solorake på Hööks, har kikat på dem ett tag men inte vetat om jag ville lägga pengar på en. Men nu gjorde jag det ändå och än så länge rekommenderar jag den skarpt för de som vill snygga till manen på hästen utan att rycka den. Lyra är ganska känslig för att bli rykt (helt förståeligt, jag hade inte heller uppskattat att bli luggad i en timme) men med Soloraken gick det ganska bra. Hon var lite skeptisk i början men jag tror att det var ljudet och den ovana känslan kombinerat hon reagerade på för efter ett tag stod hon still och sänkte huvudet så att jag slapp stå på en pall.
Den var väldigt lätt att använda, man kammade över manen på den sida som den vanligtvis inte ligger på och sen drog man s.r. genom manen på den sidan (den som blir undersidan i vanliga fall) och så skar den av stråna så att manen som helhelt blir tunnare och ser ryckt ut.
Lyra har fortfarande ganska korta ovanhår på manens rätta sida så den får växa lite till innan det blir riktigt bra men den är tunnare och lättare att hålla på rätt sida nu så till sommaren kan hon nog stoltsera med en välfriserad man. Good shit!

Runt, runt, runt på volten

Jag lyxade idag och lånade bilen för att ta mig till stallet, mycket skönt när man kommer fram och inser att bilens termometer visar - 18 grader. Brr.
Jag ville testa att lina Lyra idag, det var längesedan vi gjorde det och det kändes spännande att se hur hon rör sig på volten fritt idag jämfört med tidigare. Dock hade jag ingen lust att stå och värma bett idag heller så hon fick nöja sig med grimman. Jag planerade inget jättejobb med henne då hon gick en hel del igår utan ville bara stämma av kontakten från marken och som sagt se hur hon jobbade.

Vi började med att ta en promenad i skogen på 20 minuter så att vi båda blev lite varma, mina tår blev ytterst glada för de få sekunders blodtillförsel som det innebar för dem! När vi kom tillbaka till hagen hade vi fått tre åskådare som bonus. Maja sprang bakom en stund och Save lyckade som vanligt stå precis mitt i vägen, men efter att Lyra nafsat mot honom (hon har verkligen tuffat till sig, den lilla damen) flyttade han sig bort från volten och Maja tröttnade efter ett slag.
Vi började med skritt och trav helt fritt på en stor volt och när hon fått sparka av sig med frambenen och köra några helikopterkast med huvudet kallade jag in henne och sen fäste jag gummisnodden på henne. Den blir såpass lös att den inte inverkar alls när hon har huvudet i normal höjd eller lägre men hon har ändå känslan av att något ligger på nacken och den hindrar henne att gå som en giraff, nu gjorde hon inte det, men samtidigt ville jag se om hon blev störd av den eller inte, funderar på att börja rida med den ibland.
Hon brydde sig inte om den utan travade på i ett fint tempo och vinklade bakbenen jättefint. Hon har en mycket bättre balans på volten nu märkte jag. Det ena varvet är fortfarande svårare och hon skjuter ut innerbogen men det är bättre än i somras så hoppas det fortsätter åt rätt håll! Vi höll på i 15-20 minuter och efter det gick jag igenom några NH-övningar innan vi avslutade.
Det märktes att hon fortfarande är lite spänd och i gasen men jag tycker hon lyckades fokusera bra, speciellt i NH-övningarna och vissa travsteg var riktigt flotta och avspända med härligt schwung i så det var kul att se. I skritten trampade hon på bra och slappnade av, slickade sig om munnen och sänkte huvudet och verkade trivas.

Att hacka sig fram

Brr vad kallt det är, närmare -15 står termometern på, jag kan inte minnas att det var så här kallt förra vintern. Freud har säkert en fin teori om förträngning på grund av barndomstrauman eller något, vad vet jag, men nu känns det ordentligt när man sticker näsan utanför dörren.
Men upp till stallet kom jag och jag slängde ut lite extra hö till hästarna innan jag kom igång med att mocka. Det går en hel del hö för tillfället och halm med för den delen för att de ska hålla värmen ordentligt. Jag hade någon fin tanke om att låta Lyra gå utan täcke hela denna vintern för hon är ju ändå en häst och lite kyla ska de ju klara av. Men se kom höstregnen och nordan och snöstorm och minusgrader så att termometern fryser sönder och då känns det som att även hästar uppskattar att krypa ner i en filt. Så täcke har hon och har haft dagligen sedan mitten av december.

Lyra har vilat både tisdag, torsdag och igår för det har helt enkelt varit för kallt för mig att ta mig upp och jag kan säga att det märktes. Utan någon anledning mer än att jag inte ville värma bettet tränsade jag henne idag med hacket och det är jag väldigt glad för. Vi skulle rida ut på tur med Sanna och Alexandra men Sanna var sen så vi red upp till Toveryd och red lite på banan medan vi inväntade dem.
På väg dit mötte vi världens läskigaste shettis, Lyra höll på att flyga i taket innan vi passerade och banan var också superläskig innan vi gått ett par varv. Efter det släppte det lite och hon fick trava på ett ganska bra tag, först på fyrkanten och sedan på volt med bommar i. Lyra frustade och frustade och tyckte det var superskönt att få sträcka på benen lite och vi hittade en riktigt bra takt. På volten sköt hon ut innerbogen lite men höll ändå en bra balans och bibehåll takten och när vi bröt av till skritt var hon mjuk att ställa och flyttade sig fint för skänkeln. I traven hade hon en ganska trevlig form med och sänkte faktiskt sig lite neråt och i skritten hittade hon en mycket härlig form och balans så jag var supernöjd.
Jag blev dessutom glad över att hon tog stöd på hacket, jag tror jag ska börja rida mer med det igen. Efter att vi börjat träna för Vivvi tar hon mer stöd i handen och vågar sänka sig mot bettet och det märkte jag av med hacket också. Hon blir känsligare på hacket vilket är väldigt kul och jag kunde idag ställa henne enbart med hjälp av min sits och vikt och genom att mjukt, mjukt krama i innerhanden. Superduktig tjej!

Efter några om och men så var Sanna klar och då skulle vi ut från gårdsplanen. Lyra var spänd som en fiolsträng och taktade och blåste som en älg och jag var väldigt tacksam för att jag hade hacket på henne som jag kan bromsa med utan att behöva ta i hennes mun och som hon lyssnar på utan att man hamnar i någon dragkamp vilket hade gjort henne ännu mer nervös. Nu tog vi oss sakta ner mot vägen med Alexandra i släp och gjorde halt var femte meter ungefär och när vi var nere igen hade hon lugnat sig lite.
Jag kommer ihåg min första vinter med henne då jag inte kunde fullfölja en enda ridtur utan att behöva hoppa av och leda henne för att hon var så spänd, det är en ganska stor skillnad till nu. Alla hästar blir ju lite mer på g när det är kallt och nu har hon dessutom stått en del den här veckan så jag klandrar henne inte på något sätt för att hon hade för mycket pirr i kroppen. Dock är jag väldigt stolt för att hon lyssnade på halterna och stod så still som hon kunde i det läget, det är ett stort framsteg.
Jag känner att jag litar så mycket mer på henne idag än vad jag gjorde för ett år sedan med. Det är inte ofta nu för tiden hon blir så spänd som hon var där och nu vet jag hur jag kan hantera det med. Så länge man sitter djupt i sadeln och gör upprepade halter och pratar med henne så gör hon inget mer än att blåsa luft och gå med huvudet högt, hon sticker inte, hon stegrar inte, hon kastar sig inte åt sidan. Det värsta hon kan göra är att takta några steg och vända sig runt. Hon är en väldigt schysst liten tjej. Nu känner jag mig så lugn i hanteringen med henne också så jag vet att skulle det vara så att jag inte känner att jag behärskar situationen från ryggen kan jag sitta av och då vara säker på att hon lyssnar på mig. Jag har helt enkelt en helt annan tillit till henne. 

Efter att sedan ha skrittat i trekvart ungefär var mina tår obefintliga och jag hoppade av och ledde henne de sista km hem. Hon var så söt när jag hoppade av då hon gick från att ha varit lite småspänd till att titta på mig, frusta och sänka huvudet och sedan följa efter när jag gick. Då gäspade hon och ögonen blev så trötta så. Allt som allt var vi ute i 2 timmar ungefär och sista 20 minuterna ledde jag henne och det kändes som att hon uppskattade att få röra på kroppen. Nästan lika mycket som hon uppskattade att få kraftfoder och hö när vi kom hem igen.

En sak till som jag har tänkt på är hur mycket mer säker på foten hon är. Jag vill koppla det till tiden efter att jag skodde av henne. Som barfotahäst upplever jag att hon mycket lättare hittar bra fotfästen på stigar och i skogen, det kan bero på att vi har varit ute en hel del i skogen sen jag bytte stall men störst skillnad är det sen skorna åkte av i somras. Det har fungerat förvånansvärt bra nu på halt underlag med. Det är klart att när det blir isgata har helskodda hästar med brodd runt om en enorm fördel men så länge det ligger lite snö på kanten av vägen tar vi oss fram på precis samma ställen och det är så skönt! Jämför man sedan med Save som har skor fram och inga brodd i hagen är det en stor skillnad, Save glider och halkar medan Lyra och shettisarna lugnt traskar fram.

Det är en kall, blåsig och vit sommar vi har

Jag vet att jag skrev flera gånger om hur jag längtade efter snön och vintern och det gjorde jag. Nu är den här och det är så vackert att det gör ont men jag har bara en liten, liten invändning. Måste det vara så satans kallt dessutom? Denna veckan har temperaturen legat mellan - 5 och - 15 och då är det inte kul längre. Igår och idag har det dessutom blåst rak nordan och snöat så kylan går rakt in i benmärgen. Lyra mår toppen och drar runt i full galopp i hagen och jag förstår henne, man får hur mycket energi som helst när man vågar sig utanför dörren men jag har fått nöja mig med att njuta av den i små doser dessa dagarna. Man får inse att man inte är häst med välutvecklad värmehållningsförmåga utan bara en stackars liten knatt som byltar på sig hela garderoben och lite till när man går ut och att vandra 6 km med en bak i storlek av rumpnisse är inte riktig hållbart. Eller det hade kanske gått om man sedan hade kunnat rykta hästen med tre lager vantar på sig och kasta bajs från ligghallen till gödselstacken utan att behöva dra skottkärran genom en halvmeter snö. Så jag har fått stallpermission dessa två dagar och har helgansvar istället då vinden ska ha mojnat lite och förhoppningsvis är snön då så djup att man kan ut och rida och njuta av den.

Men solen skiner starkare än i juni och det är ju trots allt sommar året runt så jag konstaterar nöjt att det är en kall och blåsig sommar vi har för tillfället och jag ska njuta till max av den under filten i min fåtölj med Ronja Rövardotter i handen och kaffet på bordet bredvid.

En hel del tid ägnar jag även åt att försöka sätta upp nya träningsmål och det går framåt. Vi börjar få kläm på skänkelvikningarna nu men halterna kan definitivt förbättras och vi behöver träna mer på framdelsvändningarna med. Det var väldigt bra att göra halt innan varje vändning och sedan flytta bakbenen med skänkeln ett steg i taget och sedan rida framåt igen, det ska vi lägga mer tid på. Det blir lätt segdraget annars att samla upp Lyra i skritten och det beror på mig själv. Jag blir stum och hängande i handen och slutar rida med skänklarna och sitsen utan försöker dra runt henne med handen istället. Så ju säkrare hon blir på att flytta för skänkeln i stillastående desto lättare kommer det vara att göra det i skritt utan att behöva bromsa så fasligt.
Nu när snön lagt sig ligger en hel del travarbete på schemat med. Eller snarare övergångar mellan halt-skritt-trav i olika kombinationer. Det svåraste här är att hitta balansen mellan framåtbjudningen i skritt och trav med de förhållande hjälperna. Jag vill gärna bromsa för mycket för att hjälpa Lyra hitta sin balans men hon tappar gärna suget framåt då lite. Men jag läste ett superbra inlägg om just detta på en av mina favoritbloggar : http://qodrofenia.bloggplatsen.se/2012/02/02/7238159-basta-sattet-att-forstora-hastens-naturliga-framatbjudning/
Jag tycker det sätter pricken över i på det jag menar. Men jag ska försöka ta till mig av hennes tips att lägga volter för att behålla tempot istället för att bromsa med handen och se hur det funkar.
När våren kommer är målet att övergångarna ska flyta på bra både framåt och bakåt och att framdelsvändningarna blivit så pass tydliga att vi kan börja jobba med dem i skritt.
De långsiktiga målen innan sommaren är slut är att kunna travhoppa små hinder och studskombinationer, lagt grunden för galopparbete till hösten, kunna göra skänkelvikningar i skritt och trav, hittat en stabil arbetsform i skritt som hon orkar bära sig längre stunder i och börjat hitta formen i trav samt ha massa sköna minnen av långritter i bagaget att leva på under nästa vinter, eller kalla sommar menar jag såklart!