Från mitt hjärta till ditt

En mycket tänkvärd artikel som bevisar det man egentligen redan vet och som går i dagen tema:

http://www.eponapeople.co.uk/Why_Horses_Can_help_Humans.pdf

Jag mår aldrig så bra som när jag är med Lyra och jag tror knappast att det är en slump att så många människor varje år fastnar dessa otroliga djur. Det skiljer sig dessutom totalt från andra hobbys som folk börjar med för det går inte att hålla det på just hobbynivå, man blir totalt indoktrinerad och anpassar utan att tveka både budget, tid och socialt umgänge utefter hästarna. De har något inom sig som läker, stödjer, glädjer och förlåter, egenskaper som de sprider kring sig och låter omgivningen supa in, om man tar sig tid. Det finns inget så tröstande som en hästman, inget så glädjande som en mule, inget så betryggande som en mjuk frustning. Samtidigt är de vilda djur med otrolig muskelkapacitet, styrka och snabbhet. Vilddjur som fogat sig i en miljö av boxar, grimmor och bett men utan att göra avkall på sin inre natur.

Jag vill bara säga tack allra finaste Lyra för att jag fått lära känna dig och dela en stund varje dag med dig. Glad alla hjärtans dag min vän

Vi tömkörde en stund i hagen idag och jag fortsatte på temat "hitta avslappning". Det låter så enkelt men ibland är det så svårt. Idag gick det dock fantastiskt bra! Tömkörning har aldrig känts så enkelt och flutit på så bra innan. När vi började lyssnade Lyra inte på en enda halt, hon stretade emot, ville inte stå still och trippade in i skritten och småtaktade sedan. Djup suck. Men vi började med att följa fyrkanten några varv, göra någon halt, någon volt, svänga, snett igenom. Jag fokuserade på att hela tiden sätta tempot med min egen kropp, att sänka min egen energi, att innan varje halt göra ett långt utdraget hooooooo för att förbereda ptrrr-kommandot. Det tog nog inte mer än fem minuter innan Lyra sänkte huvudet och började GÅ I FORM. Jag var helt mållös. Hon trampade så fint med bakbenen, samlade upp och höjde ryggen och lyssnade. Vi fortsatte på en stor volt och hon fick gå ett par varv i trav. Hon behöll en jättefin takt och gick i bra balans i BÅDA varven, behöll ett avslappnat uttryck och även om ryggen föll lite så känns det som ett enormt framsteg att hon lyckades trava tre varv i bibehållen avslappnad form. Jag var så stolt över henne, för vad hon kan och framförallt för vad hon har lärt mig.
Imorgon ska hon få vila och på torsdag tänkte jag tömköra igen men då lägger jag halva passet i skogen med en del klättring och halva på banan. Så är planen än så länge i alla fall.