Galopp, Hopp, Stopp!

Idag provred jag sadeln igen och efter att noga ha studerat bilder och kollat runt på westernforum insåg jag att jag sadlade för långt bak första gången då jag utgick från sadelns framkant. Tydligen är det så att på westernsadlar börjar bommen 2-3 cm bakom framkant på lädret och därför ser den ut att ligga längre fram. Nu passade den mycket bättre och med padden under låg den till och med riktigt bra. Kinna tog några bilder:

Poserar, notera den runda rumpan! Helst hennes dock.. 

Ska vi vända på oss??! Jaha..

Okej, startar en framdelsvändning

Nästan klara nu (oj så glad jag är för det lilla steget in under magen höger bak gör där, mycket jobb bakom det..)

Eller vänta nu, här skulle vi ju stanna! Whoooooo

Sisådärja, både häst och cowboy hela vägen runt!

Dock är jag inte så haj på att spänna sadelgjorden än så sadeln snurrade lite under turen men jag insåg att jag fick under ca 3 cm mellan hästen och gjorden när jag satt av så det är inte särskilt förvånande.
Lyra var lugn när vi skrittade iväg och vi red till skogen bredvid Toveryd då jag tänkte att vi skulle ta en klätterrunda. Men samtidigt var jag sugen på att testa hur hon skulle reagera på en galoppfattning, vi ska jobba med galoppen hela våren och sommaren har jag tänkt och nu när all snö och is är borta har jag ingen anledning att inte börja. Så innan den brantaste uppförsbacken lät jag henne komma fram i trav och sen föll hon självmant in i galopp när det började stiga. Jag stod upp i lädrena, gav henne helt fria tyglar och klappade henne på halsen tills vi var uppe för att verkligen berömma henne för att hon valde galopp och inte supertrav. Det gick undan, något annat kan jag inte säga, men tack vare att det gick uppför kunde hon inte springa iväg alltför snabbt. På krönet stannade vi och som jag misstänkte var hon då rejält uppe i varv så resten av turen ägnade vi åt att snurra runt träd, gå över stockar och hålla oss så långt från raka skogsstigar som möjligt. Det bör även nämnas att det blåste som sjutton så det var kanske inte den ultimata dagen att varva upp henne, men men.
Hon skötte sig faktiskt fint ändå och jag måste säga att jag är nöjd med henne. Hon var superpigg, taktade och några gånger stannade hon till ett halvt steg och gjorde språng framåt men hon lyssnade till hundra procent när jag bad henne stanna, rygga och stå still så jag kände ändå att jag hade kontroll på situationen.
Men en gång mitt i skogen började hon svänga åt hållet jag visade men mitt i svängen fick hon för sig att gå åt andra hållet. Det visade sig att där låg ett ca 50 cm högt granris framför henne där. Hon blev då högst konfunderad men hade på något sätt bestämt sig för att det var det hållet hon ville åt så hon lyfte helt sonika båda frambenen rakt uppåt och skuttade sedan till med bakbenen, så nu har vi gjort vår hopp-debut också!
Som sagt var hon triggad men hon har inte gått mycket förra veckan, det var jag som satte igång henne i galopp, det blåste halv storm och det är en av årets första dagar som man kunnat röra sig framåt utan att behöva vara rädd för att gå omkull så jag tycker det är ganska förståeligt. Men jag är som sagt väldigt nöjd men hur bra hon under omständigheterna lyssnade.
Sista biten hem på grusvägen var hon lika taggad och då kunde jag inte styra in i någon skog för att få henne att fokusera på vart hon satte fötterna längre men när hon började takta vände jag henne 180 grader så att hon hade huvudet från stallet och ryggade ett par steg och sen fick hon stå still några minuter. Efter det gjorde jag en bakdelsvändning så att hon fick nosen hemåt igen och detta upprepade jag varje gång hon ökade självmant. Så länge hon höll sig till skritt gav jag henne fria tyglar att röra sig framåt. Jag hoppas att om vi fortsätter på det sättet kommer hon så småningom inse att det inte är jättekul att självmant öka farten utan hålla sig till skritt. Det positiva med detta är att hon börjar bli sjukt duktig på att rygga nu. Innan har jag fått pressa henne att ta ett enda steg bakåt och sen lägga lika mycket press för ett andra men nu backar hon flera steg i taget tills jag lägger ner tyglarna och säger whoo, då stannar hon. Duktig liten tös, om än piggelin.