Det är en kall, blåsig och vit sommar vi har

Jag vet att jag skrev flera gånger om hur jag längtade efter snön och vintern och det gjorde jag. Nu är den här och det är så vackert att det gör ont men jag har bara en liten, liten invändning. Måste det vara så satans kallt dessutom? Denna veckan har temperaturen legat mellan - 5 och - 15 och då är det inte kul längre. Igår och idag har det dessutom blåst rak nordan och snöat så kylan går rakt in i benmärgen. Lyra mår toppen och drar runt i full galopp i hagen och jag förstår henne, man får hur mycket energi som helst när man vågar sig utanför dörren men jag har fått nöja mig med att njuta av den i små doser dessa dagarna. Man får inse att man inte är häst med välutvecklad värmehållningsförmåga utan bara en stackars liten knatt som byltar på sig hela garderoben och lite till när man går ut och att vandra 6 km med en bak i storlek av rumpnisse är inte riktig hållbart. Eller det hade kanske gått om man sedan hade kunnat rykta hästen med tre lager vantar på sig och kasta bajs från ligghallen till gödselstacken utan att behöva dra skottkärran genom en halvmeter snö. Så jag har fått stallpermission dessa två dagar och har helgansvar istället då vinden ska ha mojnat lite och förhoppningsvis är snön då så djup att man kan ut och rida och njuta av den.

Men solen skiner starkare än i juni och det är ju trots allt sommar året runt så jag konstaterar nöjt att det är en kall och blåsig sommar vi har för tillfället och jag ska njuta till max av den under filten i min fåtölj med Ronja Rövardotter i handen och kaffet på bordet bredvid.

En hel del tid ägnar jag även åt att försöka sätta upp nya träningsmål och det går framåt. Vi börjar få kläm på skänkelvikningarna nu men halterna kan definitivt förbättras och vi behöver träna mer på framdelsvändningarna med. Det var väldigt bra att göra halt innan varje vändning och sedan flytta bakbenen med skänkeln ett steg i taget och sedan rida framåt igen, det ska vi lägga mer tid på. Det blir lätt segdraget annars att samla upp Lyra i skritten och det beror på mig själv. Jag blir stum och hängande i handen och slutar rida med skänklarna och sitsen utan försöker dra runt henne med handen istället. Så ju säkrare hon blir på att flytta för skänkeln i stillastående desto lättare kommer det vara att göra det i skritt utan att behöva bromsa så fasligt.
Nu när snön lagt sig ligger en hel del travarbete på schemat med. Eller snarare övergångar mellan halt-skritt-trav i olika kombinationer. Det svåraste här är att hitta balansen mellan framåtbjudningen i skritt och trav med de förhållande hjälperna. Jag vill gärna bromsa för mycket för att hjälpa Lyra hitta sin balans men hon tappar gärna suget framåt då lite. Men jag läste ett superbra inlägg om just detta på en av mina favoritbloggar : http://qodrofenia.bloggplatsen.se/2012/02/02/7238159-basta-sattet-att-forstora-hastens-naturliga-framatbjudning/
Jag tycker det sätter pricken över i på det jag menar. Men jag ska försöka ta till mig av hennes tips att lägga volter för att behålla tempot istället för att bromsa med handen och se hur det funkar.
När våren kommer är målet att övergångarna ska flyta på bra både framåt och bakåt och att framdelsvändningarna blivit så pass tydliga att vi kan börja jobba med dem i skritt.
De långsiktiga målen innan sommaren är slut är att kunna travhoppa små hinder och studskombinationer, lagt grunden för galopparbete till hösten, kunna göra skänkelvikningar i skritt och trav, hittat en stabil arbetsform i skritt som hon orkar bära sig längre stunder i och börjat hitta formen i trav samt ha massa sköna minnen av långritter i bagaget att leva på under nästa vinter, eller kalla sommar menar jag såklart!