Jag fick precis ett sms från Karin där hon berättade att Danica hade varit väldigt nervös nu på kvällen, så illa att hon snubblat i stallgången och trillat ner på frambenen. Karin kunde inte se att hon slagit sig illa någonstans men jag blir så orolig ändå. Tankarna börjar dessutom mala om att det sitter i något från igår när hon var så vettskrämd ute vid gården men efter att vi varit på banan och arbetat i repgrimman när vi kom tillbaka var hon precis så lugn som jag har vant mig vid att hon är och inte heller när jag släppte ut henne märkte jag av något.
Idag har jag pluggat hela dagen så mamma erbjöd sig att åka upp och ta stallet idag så jag har inte träffat henne på hela dagen. Usch vad olustigt det känns. Man tänker att om det är något från gårdagen som satt kvar och stressade henne så hade det kanske försvunnit om man åkt upp idag eller om det var någon släng av överskottsenergi eller om eller om eller om. Skyldig och orolig känner jag mig i alla fall, men det är inte mycket att göra nu mer än att vänta på morgondagen och hoppas att hon har det bra nu i boxen och inte har ont någonstans. Det är baksidan med att fästa sig vid levande varelser, man känner ett enormt ansvar för att de mår bra hela tiden. Nåja, Karin sa ju att det inte såg farligt ut så det är säkert ingen fara. Attans att hon ska ha så långa ben att snubbla runt på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar