Igår var det ny träning med Karin på banan och nu var det sadel på som gällde. Vi började med de vanliga övningarna från marken och sen passade jag på att skippa tränset och rida med repgrimma istället. Det gick jättebra och Danica fattade direkt vad det betydde att flytta sig undan för skänkeln och att tygeln på halsen betyder sväng. Hon var så duktig. Att jag sen själv var superförvirrad när vi började rida slalom och hela tiden lyckades ge fel hjälper vid fel tid och åt fel håll kan man ju knappast skylla på henne. Så det är nästan så att jag borde träna slalom själv från backen innan jag tvingar Danica att stå ut med min amnesi igen.
Vi fick även träna halter och det är väldigt nyttigt, jag vet det. Jag vet också att jag måste bli tuffare och verkligen kräva stopp när jag säger stopp så att det inte blir en dragkamp varje gång vi ska stå still. Hon är så duktig från marken nu och står still hur många minuter som helst men där tolererar jag inte heller att hon skuttar rundor, så det måste jag ta med mig när vi rider.
Att kunna stanna är så bra med för Karin menade på att varje gång hon ökar utan att jag vill det eller blir för stark eller nervös så ska jag stanna henne så att hon får tid att stanna upp och tänka över situationen. Hon tror (och jag håller med) att Danicas reaktion när hon inte förstår eller blir nervös eller känner sig obekväm i en situation är att springa iväg från den. Genom att stanna och be henne tänka istället så borde hon lugna ner sig med tiden, så det är bara att träna på.
I förrgår började jag med att longera och när jag tyckte att det fungerade som jag ville så testade jag att släppa henne lös och sedan be henne följa efter mig ändå. Jag hade inga direkt höga förväntningar om att det skulle funka men förutom en avvikning till fyrkantsspåret när Danica fick syn på grinden ut så följde hon efter med huvudet strax bakom min axel i alla kringelikrokar som jag "ledde" henne genom. Snacka om att bli glad när träningen fungerar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar