Cykeln blåste nästan av vägen idag när jag tog mig upp för den sega lutningen mot stallet. Isch och fy för det. Eller, motvind är segt men annars är det ganska skönt när det blåser, det tyckte inte Danica dock. Vet inte om det var hela grejen med nytt träns och bett eller om ljudet av att hela skogen var uppe och sprang med träd som trillade ner som gjorde världen till en väldigt farlig plats att promenera i, summan av kardemumman var att vår halvtimmes promenad i skogen kortades ner till tio minuter längs vägen och sedan bara mys i stallet, båda två var nog ganska glada för det om sanningen ska fram.
Pållan har dessutom gått och snubblat till i hagen också så är lite svullen på ena bakbenet. Sadeln har inte kommit än så på det hela taget passar promenader ganska bra för oss nu, om vi inte blir uppätna på vägen av hungriga orcher som befolkar håligheterna under trädrötterna. De är ganska ökända uppe vid ikhp-stugan, jag kan iaf inte hitta någon annan anledning till att alla man möter i skogen kutar på som idioter, ingen kan ju vid sina sinnens fulla bruk frivilligt springa runt som en blådåre bland blåbärsrisen. Nej Danica har helt rätt, en blåsig skog är rent ut sagt livshotande att ge sig in i, tur att det finns liniment för svullna ben och asfaltsvägar att traska runt på istället för orchstigar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar