Spänningsproblem á la upprepning

Idag skulle det varit premiär. Första ridturen nu jäklar! Eller tja.. en skrittrunda i paddocken var tanken iaf. Tills jag glatt visslande svängde in min överlastade cykel (fastspänd låda med ridhjälm, säkerhetsväst, grimskaft och allmänt gojs räknas som grov överbelastning!) på gårdsplanen så står det en traktor i paddocken. I en vanlig paddock hade man nog fått plats men i denna paddocken så tog den halva av hela ridbara ytan. Men man kan ju kanske rida ändå tänkte jag och tog lite sakta upp visslingen igen och började projektet flytta lasten från stackars liten cykel till ekande tomt lagringsutrymme i stallet.

Vem tror att planen gick i stöpet? Grattis, du har just vunnit högst vinsten! För det visade sig att jag inte hade behövt ägna traktorn en tanke utan det verkliga problemet är att hästen spänner upp magen på ett helt abnormt sätt och då kan man bara drömma om att kunna spänna sadelgjorden! Trixy som Gollum skulle sagt. Och ja.. gröngräset gjorde kanske sitt med men det säger vi inte högt, hästar ska vara mulliga mkeyy!! Undrar dock vad de andra i stallet säger om jag fick för mig att smyga in x antal paket med actimel i hagen för att motverka uppsvällda magar..?!

Fick bli en liten promenad i paddocken och titta på traktorn (fast det var inte den jättestora illröda traktorn som skulle visa sig vara monstret där utan den lilla lilla vita björkstammen som fungerar som markbom i vanliga fall. Denna lilla pinne fick nu befodran till översta mördarträd men vi överlevde som tur var även om det var på håret) och sedan lite extra mys i stallet innan Myran, nästan avliden av separationsångest, lycklig fick återse sin nya vän. Så ingen ridtur men vem kan klaga när man får mer tid att göra absolut ingenting annat än att klappa hästen på halsen medan den njuter av en enda liten sommarsolstråle? Ibland är det bra att planer går i krash. Så där fick min f.d engelskalärare så hon teg, citat: "failing to plan is planning to fail", snacka om feltänk!