Är det någon annan som någon gång försökt försäkra en häst? Det är ett martyruppdrag på högsta nivå! Först måste man i vanlig ordning välja bolag. Hm okej. Kolla tv reklam för förslag på utbudet. När man lyckats få ner antalet val till två tre stycken kan man göra preliminära kostandsuträckningar (och ja, man måste ha läst avancerad försäkringskunskap ö på universitetsnivå för att reda ut begreppen) hos de olika bolagen. Okej, vad vill du försäkra? En häst! När fyller din häst år? Hur stor är hästen? Vilken ras är den? Hur gammal är du? Allt leder till bottenfrågan: Kommer du ta ut en stackars halt nittonårig undernärd häststackare på fälttävlansbanan i Falsterbo nästa sommar och vi får betala för att reda ut skiten?
Så när man snällt försäkrat datorn om att så inte är fallet kommer man till valet av försäkringsnivå, hurra, snart klar! Trodde du ja. Vill du ha hästen livsförsäkrad, användningsförsäkrad, delvis försäkrad eller fullt försäkrad? Vill du att vi ska betala för veterinärens resor? Kan du stå för medicin själv? Med detta valet betalar vi för hältundersökning som inte beror på något som hände i hagen, stallet, under ridturen eller i transporten. Kadavertransporten för du på köpet för att du väljer vårat bolag, snällt va?! Summan av kardemumman är att det blir lika dyrt att försäkra hästen som att köpa den och då är man ändå inte säker på att få det skydd som man vill ha, typiskt försäkringsbolag, men vågar man chansa på att inget händer?
Läser boken Perfekt uppförande av Kelly Marks för tillfället (som jag rekommenderar starkt, mer om den någon annan dag) och hon tar upp ansvaret man har inte bara för hästens liv utan även för dess död. Jag kan hålla med henne om att det mest skonsamma i många lägen kanske är att avliva hästen istället för att låta den genomlida ett års konvalecens och sedan ändå inte bli helt bra kanske men ställer mig samtidigt frågan om varför detta gäller för hästar men inte människor. Lite hårddraget kanske. Men man måste samtidigt vara beredd på att trots att man med fingrarna djupt nergrävda i hårbotten och fötterna akut bankande mot golvet slänger datorn i väggen (den är naturligtvis försäkrad) och ringer uppgivet till försäkringsbolaget och ber om det starkaste de har. Dubbelt upp. Full? Ja naturligtvis, det är alltid målet. Full-försäkring är väll alla nyktert tänkande förstagångshästägares val?! För lets face it, vem har hjärta att skicka in hästen i en kadavertransport om det finns en möjlighet att den kan klara sig och sedan få leva ett glassig liv i gröngräset? Så ett steg från omedelbart självmord strök jag leende försäkring från listan av saker som skulle klaras av innan måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar