På tal om grimskaft, snacka om att köpa fel lina! Jag ville ha ett 3,5 m långt bomullsgrimskaft för jag har snöat in i texter om NH och som glad amatör ska jag nu utsätta min stackars häst för tarvliga försök till kommunikation. Typ: Fint väder idag eller hur?! Hon kommer officiellt avsky mig. Men ändå. För att över huvudtaget börja med detta så behöver man alltså den här sortens grimskaft så jag åkte till hööks och de hade faktiskt en variant, vit av alla färger man kan ha på en sak man slänger i den ytterst rensopade stallgången -.- Linan är bra, finemang, inga problem (utom färgen då) men knäppet. Skoja min doja.. man behöver en tvåhandsfattning för att rubba öppningen och när man med ett segdraget uuuuuuff får upp spännet har hästen sedan länge tröttnat och vankat bort till andra änden av hagen med grimma, huvud och allt. sen kan man ju springa där och vifta med ett öppet grimskaft i båda händerna tills man återigen får komma nära hästen och då har det jäkla spännet sedan länge smällt ihop igen med ett hånande klick.
Inne i stallet var det iaf en mycket lugnare häst som stod, verkar inte som att veterinärens pillande gav några bestående men som tur var. Paddocken fick hon titta på i några varv, den var ytterst läskig och man gjorde bäst i att ta sig därifrån så snabbt som möjligt. Så mycket för att hästar vet precis vad man menar när man lutar sig lite bakåt på hälarna och lugnt drar i skaftet, tss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar