Skola och hästägande går ihop bra när man är ytterst morgonpigg. Jag går ofta frivilligt upp vid sjutiden och därför blir det morgonturer i skogen med pållen innan verkligheten kallar. Särskilt poetisk är jag inte men det är otroligt vackert att cykla längs landsvägen i morgonsolen när spindelnäten glittrar av dagg och hela skogen är stilla. Det finns verkligen värre sätt att börja dagen.
Idag var just en sådan dag då jag var upp i stallet vid åtta, för sadeln måste ju invigas! Vi skrittade en runda på en halvtimme ungefär. Först var det den läskiga gården som man ska igenom men inga mopsar hade vaknat idag så med mer eller mindre övertygande övertalning kom vi förbi den och fram till skogen.
Danica är en väldigt rättvis madam och när hon stannade på stigen ca 30 meter från asfaltsvägen hem och vägrade fortsätta förstod jag först inte alls vad som var problemet. Men efter några lönlösa försök att driva på henne hoppade jag av och skulle leda henne till vägen. Det var först när jag landade med ett plask i gräset som jag förstod henne. Det var 30 ynka meter men det var 30 väldigt blöta meter. Och om Danica skulle behöva blöta ner benen tänkte hon minsann inte vara den enda av oss två att göra det. Så det var bara att le och träna på sina klädsimskunskaper. Måste erkänna att de sista två meterna tog vi båda i varsitt lååångt språng. Efter detta så var hemvägen iaf en dans på rosor. Kunde glädja mig med att hennes blöta ben iaf var mycket mindre svullna ben. Lerinpackningar kanske ska bli en standardmedicinering i framtiden?!
Hagen de går i nu är helt fantastisk med. De får klättra över stockar och stenar och varje gång man vill ha det bästa gräset måste man gå upp för en lång backe, gratisträning ett-noll. Tyvärr så betyder det att även jag måste gå uppför backen när jag vill ta in henne.. blöt och trött. Men rättvist är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar