Helt själv traskade Danica förbi bilar, träd, buskar och hästgårdar. Vi gick under granar som nästan sopade mig av hästryggen utan att hon tvekade och vägskyltar i skarpa färger med. Men sen.. ojojoj. Det står två små, små ponnyer i en hage bredvid vägen. Finns det något så läskigt som små ponnyer som skiter fullständigt i en och bara betar gräs? Bäst att stanna och frusta riktigt ordentligt åt dem, de är ju luriga de där små liven. Det var skönt att komma tillbaka till stallets vrå och den mjuka tröstande borsten efter den upplevelsen, då kan man ju även passa på att hämnas lite lätt med att bajsa i stallgången igen innan man nöjt lufsar ut i hagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar