Värdet av en personlig livvakt

Uppe i stallet där Danica nu kommer bo står det två ston sedan innan, Myran och Nickan. Om jag bara hade kunnat förklara detta för försäkringsbolaget så hade allting gått så mycket smidigare. Saken är den att när så Danica äntligen kom hade Nickan snällt fått placera sig i boxen i stallet och kvar i hagen stod en ensam Myran vars 25 % ardennerblod gör sig påminda av hennes goa runda gräsmage som hon har haft hela sommaren på sig att jobba upp. Men inte bara var det en sommarrund häst som mötte Danica utan även en väldigt snäll sådan. Så efter de sedvanliga stotjuten, ett par varv i hagen och slängar med frambenen kom båda hästarna snabbt på att de hade ett stort gemensamt intresse: gräs! Frid och fröjd och dags för Nickan att göra entré.

Nickan vars mage är precis lika påverkad av sommarens fröjder som Myrans men med ett mycket större behov av att bossa runt andra. Ensam som herre på täppan och trivsam i sin roll var hon inte den som tänkte låta någon fånig smalbening ändra på detta, full fart framåt med andra ord! Tills det sa tjong och Myrans bakhovar placerade sig som en mur på Nickans bringa. Ytterligare ett par varv senare där Danica bara behövde hålla sig på rätt sida Myran så gav Nickans flås upp och hon traskade iväg till den nyöppnade delen av hagen full med nytt grönt gräs med attityden "det var ändå det här jag ville mest ändå".

Danica och Myran kunde återgå till gemensamma betraktelser av den extrema grönheten i tillvaron medan de beundrande smakade på varandras grimmor och kissade i brunstig lycka.