Scen 2: Två bilar stannar på en tom grusplan utanför en lada. Förarna stiger ur och den ena är tätt följd av tre andra personer. Återigen går de två olika följena mot varandra och ett längre samtal inleds vilket avslutas med att den ena föraren lämnar över ett ihopvikt papper och mottar ett vitt kuvert. Denne försvinner sedan in bakom släpet till bilen och i nästa stund byter ett grimskaft med tillhörande fyrbening ägare.
Sensmoral: De som trodde att hästvärlden var en gullig plats för nioåriga småflickor har inte sett de vrak med söndermockade ryggar, stelfrusna fingrar och lera till knävecken som hasar sig över öde gårdsplaner vid halv elva tiden på svinkalla vinternätter med tankarna strövande på om inte en halvt kilo betfor inte vore bättre i slutändan ändå?!
Hästar är en farlig drog och varje dag blir fler och fler människor i världen som besatta av lukten av urinindränkt halm och läderputs. Det börjar som en oskyldig hobby med ridlektioner någon gång i veckan och insvepta i nosludd studsar lyckliga barn ovetande in i ett beroende som slutar i grov abstinens om de inte dagligen får köra in näsan i en sträv hästman. De ger upp inkomst och socialt liv enbart för detta beroende och inget ger upphov till ett större leende hos dessa människor än när ett grimskaft byter hand och de gjort sig skyldiga till innehav av fyrbeningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar