Men vad vi än kallar det

Så är det bara ett långsamt farväl.
Lyra rullade idag iväg till sin nya familj i Värmland. Jag är övertygad om att de kommer ge henne ett fortsatt bra liv och ta mycket väl hand om henne. Hon kommer alltid vara en del av mig och för de år hon gett mig kommer hon alltid att vara älskad, saknad och ihågkommen. Tack för allt min fina Lyra och all världens lycka önskar jag dig min vän.

Zon 1

Den första zonen på hästen är huvudet och man kan i den jobba med riktningarna upp, ner, fram, bak, höger och vänster. Det man måste tänka på när man jobbar i zon ett är att området precis bakom öronen är väldigt känsligt precis som området kring och nedanför ögonen. Det är väldigt viktigt att man först jobbar med att bara få stå och stryka hästen på hela området så att det inte finns några "förbjudna" platser. Börja i så fall med att arbeta upp tilliten kring dessa först.
Liksom i alla övningar med tryck är det viktigt att växla och jobba från båda sidor av hästen samt att lägga på trycket långsamt för att ge hästen en chans att reagera på så litet tryck som möjligt och att ge efter så fort och snabbt man kan.

Back:
Man kan jobba med back i denna zon genom att lägga handen kring nosryggen på hästen med tummen på ena sidan och pekfingret på andra. Trycket läggs sedan med handflatan precis över nosryggen medan man står på ena sidan av hästen. Om hästen inte reagerar kan man gunga huvudet sakta fram och tillbaka då det får hästen att komma lite ur balans och då underlättar det för hästen att röra på fötterna. Så fort hästen ger en respons genom att lägga tyngden bakåt eller ta ett steg bakåt släpper man på trycket. Efterhand kan man sedan öka antalet steg.
Man kan även backa hästen genom att lägga ett tryck i grimman i knuten under hästens haka rakt bakåt.

Fram:
Lägg ett tryck i grimman i knuten under hästens haka rakt framåt. Ta gärna ett steg bakåt från hästen samtidigt så att hästen förstår vilken riktning du vill att den rör sig i. Börja med ett steg i taget och stanna och ge eftergift efter varje steg. När hästen med lätthet följer trycket i grimman kan man testa att istället lägga handen under hästens haka och på då sätt föra huvudet mot sig. Luta dig bakåt alternativt ta ett steg bakåt från hästen. Länger hästen enbart på halsen så vänta ut den och rör huvudet lite från sida till sida. Tänk dock på att inte tvinga fram hästen genom ett grepp och huvudet på den, det ska vara hästens val att följa med dig och rörelsen. Kastar hästen med huvudet är den inte mogen än, gå tillbaka och jobba mer med grimman och med att stryka hästen över huvudet.

Ner:
Ta tag i knuten under hakan på hästens grimma och lägg ett tryck rakt neråt, ge efter så fort hästen sänker det minsta. Efterhand kan man be hästen sänka huvudet längre och längre tills dess att den nuddar marken med nosen och även att hålla kvar huvudet i den positionen.
Det är en väldigt nyttig övning för hästar med mycket energi alternativt nervösa hästar då de parasympatiska nervimpulserna i det autonoma nervsystemet aktiveras hos hästen i denna ställning. De impulserna stimulerar salivutsöndring och matsmältningssytemet samt hjärtfrekvensen och blodtrycket sjunker, hästen blir alltså lugnare. Motsatsen till detta är det sympatiska nervimpulserna som istället höjer blodtryck och hjärtfrekvensen, alarmfunktionerna slås på och hästen är beredd på flykt. Man kan se det hos hästar i hagen, så fort något är på gång höjer alla hästar huvudet och bakbenen flyttas in under kroppen, hästen är beredd på att fly. En lugn häst har huvudet under mankhöjd och tyngdpunkten ligger på frambenen.

Upp:
Lägg tryck på båda sidorna av kotorna på halsen och ge släpp så fort hästen höjer huvudet.

Höger/Vänster:
Stå i höjd med hästens manke och lägg en hand på hästens mankam. Ta tag i ena sidan av grimman vid knuten ovanför näsborren och för grimman rakt utåt mot dig själv. Ge efter så fort hästen böjer sig mot dig. Gör hästen motstånd så vibrerar lite lätt i grimman, stå inte och segdra. Ju snabbare och lättare hästen ger efter för trycket detso längre kan du be den böja och ju längre tid kan man be den hålla kvar huvudet. Tillslut kan man be hästen hålla kvar huvudet vid sin bog tills dess att man flyttar tillbaka det, inom rimliga gränser då naturligtvis.  Att det ska ligga en hand mot hästen är för att signalera att hästen fortfarande ska stå still och enbart böja halsen. Det är den första början till att lära hästen "one rein stop" som sedan kommer i ridningen.  Repetera från båda sidorna.

Vad innebär tryck

Hästen är av naturen ett mottrycksdjur vilket innebär att den kommer svara på ett tryck genom att trycka tillbaka. När man jobbar med tryck vill man lära hästen att gå undan för tryck istället. Då detta strider mot vad hästen instinktivt vill göra är det viktigt att man jobbar sakta och metodiskt och bara ber om ett steg i taget i början och är väldigt, väldigt noga med eftergiften.
Det är väldigt nyttigt att jobba med tryck då det ligger till grund för en fungerande kommunikation inom ridningen där man jobbar mycket med tryck av olika slag, det lär även hästen att inte få panik om den fastnar utan försöker tänka och lösa problemet, den för en ökad  kroppsmedvetenhet och man får själv en förståelse för hur hästen förflyttar sin kropp.
När en häst flyttar sig undan tryck från en annan häst kan man grovt säga att den sjunker i rang jämfört med den andra hästen. Det gör att varje gång man flyttar hästen eller ber den gå undan för tryck så är man dominant mot hästen. Den kan svara genom att gå undan för trycket eller trycka emot. Det senare bör undvikas så långt man kan då det slutar med att man står  en kraftmätning med hästen, en kamp man aldrig kan vinna. För att undvika det så bör man tänka på att hästen är förberedd för uppgiften, att den är van att man klappar den på hela kroppen, att den är lugn när man börjar och att man undviker att lägga ett statiskt tryck mot hästen då det är lättare att pressa emot ett statiskt tryck. Försök istället att lägga ett pulserande tryck och om hästen verkligen hänger emot kan man även lägga till ett ljud, smacka eller slå änden av repet mot dig själv.

Att hästen går undan för tryck är bra när man vill lära den att flytta från skänkeln

Jag kommer gå igenom de olika övningarna och vad man bör tänka på i dem mer noggrant framöver men nu tänkte jag gå över till att skriva lite mer om de fem zoner som man ofta delar in hästen i när man jobbar med tryck.

De fem zonerna är:
- zon 1: hästens huvud
- zon 2: hästens hals fram till bogbladet
-zon 3: från bogbladet till virveln vid bakbenen
- zon 4: hästens rumpa
- zon 5: hästens svans

Man kan be hästen röra sig i sex olika riktningar från alla zoner! Man ber den flytta framåt, bakåt, höger, vänster, uppåt och neråt. Det är det grundläggande och från detta kan man kombinera de olika riktningarna och de olika zonerna och skapa komplicerade rörelsemönster som piaff, passae, sidvärtsrörelser etc. Innan dess måste hästen dock förstå vad man menar och med lätthet ge efter för tryck.

Det är också viktigt att alltid jobba med övningarna lika mycket från båda sidor av hästen då hästen inte har någon koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Det gör att även om du lägger en halvtimme på att få hästen att backa från höger sida (vilket jag i och för sig hoppas att man inte gör för då får man nog fundera över hur man ber hästen flytta sig etc) så kommer den ändå inte förstå när du ber den backa från vänster sida, det är helt nytt för hästen igen.

Vid inlärning kan vikten av rätt timing med eftergiften inte betonas nog. Ju snabbare eftergiften kommer vid rätt respons från hästen, desto snabbare och enklare lär den sig och du har själv underlättat för hästen att göra rätt. Börja även som sagt alltid med att be om minimal respons i början, det räcker att hästen tänker åt rätt håll för att den är värd eftergift. Ett exempel från när man lär hästen backa: Du lägger handen mot hästens nosrygg och lägger på ett svagt tryck, du känner då hur hästen väger tillbaka lite och lägger tyngden på bakbenen, ge en eftergift. Hästen tänker bakåt istället för att trycka emot handen eller gå åt sidorna, den är på rätt väg. Gör om det och snart kommer hästen ta ett steg bakåt. Man fortsätter sedan sakta, sakta att bygga på detta tills dess att hästen svarar på enbart psykiskt tryck och man kan flytta den flera steg i taget.

Det är också viktigt att komma ihåg att hästen alltid ger vad den tycker är rätt respons på ett tryck från oss. Den kanske inte gör som vi vill men då får man fråga sig hur man la trycket, hur hästen uppfattade det och varför den inte reagerade på rätt sätt. En häst är aldrig "dum" med mening. I hästens ögon gör hästen alltid rätt, det enda som man kan ändra är hur man ställer frågan i en sådan situation. Var noga med att göra det lätt för hästen att göra rätt och var tydlig med vad det är du vill att den ska göra. Se resultatet som information och som en möjlighet att lära sig mer och var flexibel.

Framöver kommer en genomgång av övningar man kan göra i varje zon.

Skogslek

Mitt inne i tentaperiod är jag och mitt inne i hagen är Lyra. Landet ligger ganska lugnt för oss nu och vi har inte hunnit träna särskilt mycket. Men idag var jag uppe tidigt på morgonen och tog ett pass i repgrimman. Vi började i rundcorallen men jag kände att hon var väldigt med mig och jag ville testa lite ledövningar så vi gav oss ut i skogen istället för att få lite mer yta att röra oss på. Lyra var otroligt lyhörd och lyssnade kanon. Jag kunde leda henne i långt rep i skritt och trav utan att hon kom nära och hon stannade direkt med mig. Vi travade uppför några backar och stannade på toppen, dels för att få en balans i energin och dels för att jag skulle hämta andan. Vi testade även att gå när Lyra gick framför och jag i höjd med hennes bakben/svans och även vid bogen. Jag testade att backa när jag stod vid bogen och trampade bakåt för att se om hon härmade min rörelse. Lyra var verkligen fokuserad och inte en enda, inte en enda(!) gång stressade hon upp sig, hon försökte inte ens äta från marken.

Det är samma känsla som jag hade innan jag lade NH lite på hyllan, ju mer jag jobbar med NH desto mer öppen blir hon för mina signaler. När jag slutade var det för att jag kände mig "nöjd", eller jag tyckte att vi hade en såpass bra kommunikation att vi kunde gå vidare till ridningen men med facit i hand var vi inte mogna för det. Eller mogna och mogna. Jag kan ju spänna in henne och köpa ett skarpt bett så är det inga problem men när man väl känt känslan av att rida en häst som lyssnar mer på tanken och har alla kanaler öppna för att ta emot signaler så är det en ganska skrämmande känsla att sitta på samma häst och inte nå fram. Det känns helt dött och okontrollerat och jag upplever henne som stressad och avstängd.
Jag vill verkligen prioritera våran relation och att vi hela tiden utbyter information med varandra och ju mer jag jobbar med henne från marken desto mer märker jag att hon vill kommunicera med mig och då är det så vi kommer jobba. Dessutom känns ridningen som en ganska liten grej när man inser hur mycket man faktiskt har att jobba med från backen.

Ett tag framöver kommer vi jobba enbart med repgrimma och sen kommer jag tömköra henne men jag vill inte göra det innan jag känner att vi kan göra det i grimma. Sedan ska vi kunna tömköra i skogen med enbart grimma, promenera i skogen med halsring, rida med grimma i hagen, rida med grimma i skogen och tillslut i halsring. På ett sätt känns det faktiskt tryggare att rida med grimma då jag vet att om det skulle kännas spänt eller att vi hamnar i en svår situation så har man alltid repgrimman och repet med sig så att jag kan sitta av och jobba med det direkt istället för att stå där med två korta tyglar som fäster in i ett bett som ligger an på hästens känsligaste del på kroppen.

Det är lite tråkigt att jag inte har någon kamera så att jag kan lägga ut mer bilder och filmer på vad vi håller på med men det får gå ändå. Imorgon ska vi vara i rundcorallen och jag tänkte träna lite tryckövningar med henne med fysiskt tryck. Tänkte känna igenom alla fem zoner på henne för att se vilka som fungerar bra och vilka som leder till mer protester så att jag vet vad vi behöver jobba mer med.

En schematisk bild över hästens zoner, jag kommer återkomma med ett inlägg om dessa.

Jag tror att zon 2 och 3 kommer vara svårast men jag kanske kommer hem imorgon kväll med en helt annan uppfattning, den som lever får se, jag återkommer.

Extra inslag

Jag tänkte försöka piffa upp bloggen lite för jag kan tänka mig att det inte alltid är superkul att bara läsa om hur många steg lyra backat i repet idag eller vilken runda vi red i skogen. Jag har hittat en superbra sida på nätet med artiklar som handlar om NH och tänkte läsa igenom alla dessa. Jag kommer sedan lägga ut en länk till artiklarna en efter en och skriva lite egna tankar och funderingar kring dem. Jag funderar även på att skriva lite mer om hästhållning och hästhantering i allmänhet och när min DVD-box med NH filmer anländer kommer jag även recensera dessa lite smått. Naturligtvis kommer jag inte kunna hålla mig från att skriva om Lyra också mellan varven, det kommer man inte ifrån!

Jag hittade artiklarna på Sven Forsströms hemsida och man kan ladda ner alla där i pdf format eller köpa dem för 60 kronor styck. Den första artikeln jag läste var onekligen ganska sorglig. Den handlar om Irma. Det var ett halvblodssto som Forsström först kom i kontakt med för lastträning och som han efter en tid och många om och men tog över ansvaret för. Irma var redan innan ganska speciell att hantera men på Forsströms gård la han ner mycket tid på henne och sakta men säkert gjorde hon framsteg och fick ett större självförtroende. Dock ville Irmas ägare att hon skulle bli behandlad med två olika så kallade naturläkemedel i två omgångar och dessa påverkade Irma, den sista gången på ett riktigt drastiskt sätt och det slutade med att ägaren tog hem Irma igen och man får inte veta hur det gick efter det.

Jag blev riktigt berörd för det visar så tydligt att alla hästar kan med mycket tid och tålamod utvecklas och bli trygga i sig själva och i sin omgivning. Men det är alltför ofta som det är där problemen kommer upp. Tid. Tålamod. Vi människor har så lätt för att ta till olika genvägar när vi inte tycker att framstegen kommer snabbt nog och som i Irmas fall kan det gå riktigt illa då.
Jag satt själv och funderade på att köpa kamomill till Lyra senast idag då det ska ha en lugnande inverkan hästen.
Det är så lätt att gå i den fällan. Hästar följer inte samma schema som vi gör. De lever i nuet och reflekterar inte om dagens träningspass gick bättre än gårdagens. De funderar inte heller på hur mycket längre de måste springa, hur mycket högre de måste hoppa eller hur mycket smidigare de måste vara idag för att vara i toppform till tävlingen nästa vecka.
De speglar sina känslor, sin omgivning och sin ägare/skötare utan att dölja vad de känner. Sedan kan man alltid fråga sig varför hästen gör som den gör, men det är också de underliggande problemen som man måste lägga fokus på då. Där hjälper aldrig några genvägar.

Läs hela sagan om Irma här:
http://www.equerry.se/Artiklar/sagan-om-irma_2219.html

Sidepass

Det blåste i dalen idag kan jag säga, granarna var bara hälften så höga som de brukar vid vissa vindbyar. Eller okej, nu överdriver jag lite, men blåsigt var det. Lyra övergav hästarna och tuppluren och kom och mötte mig vid grinden när jag kom. Efter att ha nosat lite och hälsat gick hon tillbaka och återgick till att sova. Jag högg tag  i mockningen och efter det borstade jag av henne och så gick vi upp i rundcorallen.

Vi började med Följa John och jag stämde av så att hon var med mig. Hon var lite spänd och kikade en hel del över staketet men följde ändå med i alla rörelser och svängar. Back gick riktigt bra, jag kunde nu stå någon meter ifrån henne och backa henne ett par steg, det är skönt då hon annars kan vara lite motvillig att backa men jag har envisats med det ett tag och det känns som att det har lossnat lite. Hon är annars en häst som gärna hoppar upp och sätter sig i knäet om man tillåter henne så jag tycker det är viktigt att träna på back och fram igen för att kunna justera hennes avstånd till mig. Det gick även väldigt bra att sänka huvudet och hon flexade bra med halsen också.
Jag hade med spöet upp till corallen också för jag tänkte att vi skulle träna på sidepass men det är som att hon tycker att jag blir för hotfull när jag använder spöet, för stor på något sätt och hon blir spänd och ger mig för mycket rörelse på väldigt små kommandon. Så jag la ifrån mig spöet igen och backade ett par steg och tränade gick sen igenom flytta fram- och bakdel utan fysiskt tryck åt båda varven innan vi gick tillbaka till staketet. Då gick det bättre och jag använde istället repet i pulserande rörelser mot bakdelen när det behövdes. Ena hållet gick bättre och i andra fick jag driva rätt rejält ett par gånger och låta repet dunka till henne på rumpan. Innan vi bytte håll fick hon en tankepaus varje gång och efter fyra-fem upprepningar började hon haja vad jag menade och sista gången tog hon något steg åt sidan med både fram- och bakbenen och stannade sedan och tuggade och blinkade som den tok hon är. Jag lät henna vila någon minut där innan jag avslutade. Det var skönt att få något steg åt rätt håll, vi ska fortsätta med det på fredag är planen och kanske tömköra lite med.

Det som jag upplever som svårast när man jobbar med Lyra är att det är svårt att hitta ett "lagom läge" i energinivån. Oftast får man för mycket energi eller ingen alls. Hon har en tendens att inte ta ett steg utan femton när man ber henne flytta på sig och nästa gång får man driva väldigt mycket för att få ett enda. Dock kändes det som att hon hittade en väldigt bra balans i slutet vid sidepassen då jag kunde parera henne så att hon tog ett steg med fram, ett med bak osv tills dess att de kom samtidigt. Det är som vanligt med damen, det tar allt som oftast en stund innan hon kommer ner i varv, lyssnar och börjar förstå. När hon väl slappnar av och känner in hur mycket jag frågar efter tar det inte lång tid innan hon förstår och gör rätt, men sträckan för att komma till arbete är fortfarande lite för lång. Men jag hoppas att ju mer vi jobbar med NH desto lättare kommer hon ha att slappna av.

Jag har en plan

Det finns en sak som varit positiv med helgen och alla känslor den rörde upp, jag har verkligen fått gå igenom och reflektera över hur Lyra funkar, hur jag funkar och hur vi funkar tillsammans. Jag är helt på det klara med att hon kanske aldrig kan göra galoppombyten eller hoppa 1 meter men samtidigt är det inte det jag tycker är roligt heller. Jag skulle bara vilja känna att jag kan rida ut på henne själv i 3-4 timmar utan att behöva vara rädd för att behöva promenera 2 av de timmarna. Målet är sedan att komma så långt att vi kan ta ett pass på banan eller i skogen på helt långa tyglar eller alternativt rida i repgrimma i alla gångarter. Men för att lyckas med detta måste hon bli säkrare på sig själv och få lite mer självförtroende och vi måste båda lita mer på varandra.

Men jag har tänkt. Jag har en plan.
Det blir lätt så att jag planerar ridturen när jag cyklar upp och kommer till stallet full av energi och vill göra allt nu, nu, nu, nu! Istället kommer varje pass, varenda dag, att börja med en avstämning i repgrimman med lite enklare övningar. Jag kommer ha sadel eller tömkörningsgjord på henne oavsett så att man efter avstämningen kan avgöra om vi ska lägga ribban på att jobba med enkla övningar, leka med nya saker, gå ut i skogen eller rida en stund. Likaså att jag rider en liten stund på banan innan vi rider i skogen, bara för att veta att hon har fokus på mig.
När övningarna från backen börjar flyta på tänkte jag öka utmaningen med att ta många promenader, korta i början och längre allteftersom och stanna lite här och var och leka med Lyra i naturen så att hon fortsätter lyssna och ha fokus på mig utanför hagen.
De ställen där jag vet att hon blir spänd ska vi också ta oss till och då kan jag i god tid innan hoppa av och gå sista biten bredvid henne så kan vi jobba med de platserna allteftersom. Ju tryggare hon blir där desto tryggare hoppas jag bli på hennes rygg så när jag litar på att hon inte kommer flyga i luften hoppas jag bli så trygg med henne att vi kan rida hela rundor.
Men som sagt, alltid en repgrimma och långt rep med vi ridning och oftast en sadel och träns på vid NH-träning. Det ska inte vara något speciellt med utrustningen utan det är det som kommer sitta på varje gång. I hagen kanske jag inte har tränset under repgrimman utan rider i repgrimma bara, vi får se.

Så är tanken åtminstone och klumpen i magen är nu helt borta. Det måste vara rätt sak att göra när det känns så bra i magen jämfört med det förra beslutet som gjorde så ont. Det är skönt att Kinna har överseende med mig och är lika intresserad av hanteringen av hästar som jag för det hade varit pressande att ha Lyra i ett enormt stall med många tävlingsinriktade människor. Jag kan tänka mig att 95 % av hästvärlden tycker det är helkonstigt att ha en häst och betala för den varje månad och en kanske lägga 6 dagar i veckan utan ridning, men det känns bra för att jag vet att Lyra trivs med det. Att se att hon mår bra och att hon kommer fram och hälsar varje gång hon ser mig och självmant stoppar ner huvudet i grimman, det gör mig glad. När saker går över styr och hon blir stressad och orolig och jag inte vet hur jag ska hantera situationen blir vi båda väldigt frustrerade men jag hoppas verkligen att bara jag stressar av själv och ändrar om mitt tankesätt till att den enda tidsplan som vi kan följa är hur snabbt Lyra tycker att vi kan gå vidare, då hoppas jag att vi kan komma förbi denna dipp. Det ska ta mig sjutton gå.

Tumult

Varning för långt inlägg!

Det har varit en av de mest omtumlande helger som jag varit med om på länge. Det hela började i Torsdags då jag och Lyra gav oss ut i skogen för att testa att ta någon galoppfattning igen i uppförsbackarna. Lyra var gosig och lugn när jag gjorde iordning henne men jag kände ganska snabbt när vi gav oss iväg att hon var lite på tårna så jag bestämde mig för att vi skulle vänta med galoppen och bara ta en lugn skrittrunda och klättra istället. Det gick ganska bra i början och hon var mjuk och lyhörd men när vi svängde in i skogen var det som att något slog slint och hon blev väldigt het. Vi stod på toppen av en väldigt brant nerförsbacke och jag stannade henne för att kolla om vi överhuvudtaget kunde ta oss ner där då det såg väldigt snårigt och brant ut. Precis när jag lutar mig åt sidan för att spana slänger sig Lyra rakt ner för backen utan att inse att det är väldigt svårt att landa i en backe så hon slår i hårt med frambenen och tvingas slänga sig ut igen för att inte gå omkull. Jag tappade tyglarna men fick tag i en av dem i botten av backen och lyckas stanna henne med den ena genom att böja halsen. Jag ska precis sitta av för att få kontroll på situationen när hon kastar sig åt sidan igen och drar iväg och min ena knäskål är millimeter från att krossas mot en stor gran. Jag får återigen stopp på henne och lyckas denna gång sitta av. Hon var väldigt uppjagad men jag jobbade igenom några NH-övningar och ledde sedan hem henne, då gick som en hund bakom mig igen med sänkt huvud och tuggade helt avslappnad. Först när vi kom in i hagen igen släppte min egen spänning och hela jag stod och skakade.

Det är situationer som dessa som aldrig får uppstå och det är för att undvika dem som jag lägger så mycket tid med henne från backen. Tyvärr så har jag under vintern känt att jag blivit mer och mer osäker varje gång jag rider ut på henne och naturligtvis känner hon av det och det har blivit en ond spiral där jag sitter och är lite småspänd vilket gör henne spänd och så kan en hel ridtur förflyta där vi båda väntar på att "något" ska hända, helt i onödan. Efter torsdagen var jag riktigt skärrad och jag har under vintern funderat på om det är för mycket häst för mig att hantera och denna ridtur blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag satte ut en annons på henne i fredags efter att ha pratat igenom det med familjen och med Kinna. Sen gick hela fredagen och lördagen och klumpen i magen blev större och större. Jag har i ärlighetens namn aldrig mått sämre. Lyra har hjälpt mig på så många plan och det finns ingen häst som betytt och betyder så mycket för mig och känslan av att behöva ge upp henne för att man själv är otillräckligt för att hjälpa henne är otroligt tung. Speciellt när det känns som att vi bara har tagit några babysteg i utbildningen tillsammans och att det finns hur mycket som helst kvar som jag vill testa att jobba igenom med henne.

På söndagen ringde då en kvinna som var intresserad men av pga vissa omständigheter ville hon se några filmer på Lyra först. Jag åkte ut till stallet och Kinna hjälpte mig att filma när jag jobbar med henne och sedan filmade jag när hon linar henne. Att se de filmerna och tänka igenom vad vi faktiskt har uppnått fick mig att inse att jag inte kan sälja henne. Det är helt och totalt omöjligt. Det har tagit ett och ett halvt år för henne att våga lägga mulen mot min mage och gosa lite. Ett och ett halvt år. Det är värt MINST lika mycket tid till om jag kan få henne att lita på mig tillräckligt för att kunna rida obehindrat i skogen för oss själva. Jag tog bort annonserna idag. Hon får stanna så länge hon lever hos mig, det är ett löfte jag inte orkar bryta. Det jag dock har fått inse är att även om jag vill gå vidare med utbildningen hela tiden är hon ännu inte helt mentalt beredd på detta så vi kommer gå tillbaka flera steg och gå tillbaka till att enbart jobba med repgrimma och tömkörning. Men jag har en tanke på hur vi ska jobba och hur jag ska tänka kring henne men det kommer ett inlägg om det senare, det här blir på tok för långt redan som det är. Men här är några av de filmer som vi tog i söndags i alla fall:

När jag köpte henne var Lyra ganska svårfångad så vi har tränat mycket på inkallning, nu kommer hon när jag ropar hennes namn.

Alla hästar ska helst vara involverade i alla händelser i hagen!

Följa John 1, när jag köpte Lyra gick hon över mig eller på mig när vi promenerade och vägrade trava i grimskaft, det händer saker hela tiden som man inte tänker på men som egentligen är väldigt stora omvandlingar i hur vi umgås med varandra.

Följa John 2

Följa John 3

Lång lina med Kinna går också bra

Med inslag av små bus

Friendly game med rep

Idag var jag uppe en kort stund och ägnade mig åt att mysa med henne och borsta. Efter det tog jag på repgrimman och så gjorde vi några lättare övningar som i filmerna "Följa John". Innan i vintras när jag lade NH lite på hyllan så testade jag att sänka hennes huvud vilket hon protesterade mot. Hon stretade mot trycket och drog snarare emot än gav efter men idag gick det fantastiskt bra. Jag satte mig ner på huk och hon stannade med sänkt huvud, tuggade och blinkade och gäspade som aldrig förr. Jag tog sen av grimman och fortsatte med Friendly game och slängde repet på henne och runt hennes huvud medan hon stod helt still med sänkt huvud. Hon är värd alla chanser jag har möjlighet att ge henne.

Inlärning

Vaknade som vanligt tidigt som stryk idag men solen har gått upp och det ser ut att bli en kanonfin dag. Jag funderar på hur vi ska lägga upp dagens träningspass. Den enda hagen som skulle kunna gå att rida i är den stora som dock sluttar en del men där skulle vi kunna ta ett skrittpass och fokusera på mjukhet och följsamhet. Annars får vi bege oss till Toveryd så kan man utnyttja bommarna och göra lite mer gymnastiserande övningar men det blåser lika mycket idag så jag vet inte om vi ska rida längs bilvägen, man vet aldrig.
Nej det kommer antagligen sluta med ett pass i hagen i skritt så kan vi repetera framdelsvändningar och börja sätta skänkelvikningarna med, då skulle man kunna ta några minuter på backen också och träna sidepass. Så får det bli. Så kan jag passa på att ha stora läderputsardagen idag med i solskenet!

Något jag har märkt med Lyra är att det tar ganska många upprepningar av en övning innan jag kan lägga fokus på ATT hon gör den till HUR hon gör den. Hon är väldigt känslig och man får vara ytterst försiktig med hjälperna men när man introducerar en ny övning blir hon ytterligare känslig och spänd. Det är som att hon blir stressad när hon inte vet vad som förväntas av henne och då får man väldigt mycket för väldigt små hjälper.

Något som dock brukar snabba på processen rätt rejält är när man lyckas hitta hennes tänkarläge. Då kan ett pass gå ut på att jag introducerar en övning och varje försök åt rätt håll beröms och sen får hon stanna och fundera på saken. Ju fler tänkarpauser och skritt med lång tygel utan krav som jag lägger in i passet, desto snabbare fattar Lyra vad jag vill. Det tycker jag är så häftigt. Hon är ju en ganska lättstressad dam och hennes första reaktion är spändhet och att vilja ge sig iväg framåt när hon inte är bekväm i en situation (jag brukar i smyg se på henne som en blond underviktig stockholmsbrud på stilettklackar rusandes framåt i de situationerna, men det får ni inte säga till henne). Det är så häftigt att märka hur man kan omvandla all den energin till inlärning genom att låta henne stå och fundera på vad det egentligen var som hände. 

Vad betyder stopp sa du?!?

Men det är något som jag genomgående har tänkt på med henne, just hur många upprepningar hon generellt behöver. En ny övning börjar ofta med att jag ger en hjälp och Lyra spänner sig och tänker "okeeej.. det där känner jag inte igen. Vad betyder det???? Okej, jag testar framåt, bakåt och åt sidan, samtidigt. Något måste vara rätt". Sen får jag sitta och parera och hitta rätt läge att ge eftergift och berömma, Lyra tänker "så något var bra, hon verkar nöjd. Jag kan inte ha gjort helt fel. Men då vet jag! Något av framåt, bakåt och åt sidan var rätt". Sen upprepar vi det en del gånger under passet och jag hoppas ha nått nivån att Lyra tänker "såå, det har något med att flytta åt sidan att göra" (om det är en sidförande övning vi tränar). Nästa dag kan jag upprepa det igen och då går vi ofta igenom samma process men förhoppningsvis lite kortare. Nästa pass kommer det igen. Men efter att ha nött och nött och berömt minsta lilla försök varenda gång hon flyttat (eller bara tänkt) åt sidan brukar Lyra slappna av och frusta med tanken "okej, det var 101 gånger hon har berömt mig för att jag går åt sidan vid den hjälpen, då är jag näästan säker på vad jag ska göra"



Ett exempel på vad jag menar är när jag började med framdelsvändningarna. Då spände hon sig mycket i halsen och ryggen och minsta lilla putt med flyttande skänkel ledde till 360 graders vändningar innan jag hann med att häva snurren. Det är först sen vi tränat lite på backen och nött en del med dem på banan och verkligen flyttat ett steg i taget med halter emellan som jag känner att jag någotsånär kan börja påverka hur mycket rörelse jag får. Nu är hon dessutom mycket mer avslappnad i rörelsen och kan fokusera på att placera benen på ett bra sätt.

På rätt väg

Så även om vi nu gjort galoppdebut så kommer det garanterat ta ett tag innan vi kan ta ett någorlunda samlat varv på volten i galopp. Det är ju dessutom en övning som är svår att be om lite i för att sedan stanna och berömma. Eller det kanske man kan, fatta galopp berömma för att sedan sakta av och göra halt innan man upprepar det. Hm. Men först ska vi sätta galoppskänkeln. Hjälp!

Galopp, Hopp, Stopp!

Idag provred jag sadeln igen och efter att noga ha studerat bilder och kollat runt på westernforum insåg jag att jag sadlade för långt bak första gången då jag utgick från sadelns framkant. Tydligen är det så att på westernsadlar börjar bommen 2-3 cm bakom framkant på lädret och därför ser den ut att ligga längre fram. Nu passade den mycket bättre och med padden under låg den till och med riktigt bra. Kinna tog några bilder:

Poserar, notera den runda rumpan! Helst hennes dock.. 

Ska vi vända på oss??! Jaha..

Okej, startar en framdelsvändning

Nästan klara nu (oj så glad jag är för det lilla steget in under magen höger bak gör där, mycket jobb bakom det..)

Eller vänta nu, här skulle vi ju stanna! Whoooooo

Sisådärja, både häst och cowboy hela vägen runt!

Dock är jag inte så haj på att spänna sadelgjorden än så sadeln snurrade lite under turen men jag insåg att jag fick under ca 3 cm mellan hästen och gjorden när jag satt av så det är inte särskilt förvånande.
Lyra var lugn när vi skrittade iväg och vi red till skogen bredvid Toveryd då jag tänkte att vi skulle ta en klätterrunda. Men samtidigt var jag sugen på att testa hur hon skulle reagera på en galoppfattning, vi ska jobba med galoppen hela våren och sommaren har jag tänkt och nu när all snö och is är borta har jag ingen anledning att inte börja. Så innan den brantaste uppförsbacken lät jag henne komma fram i trav och sen föll hon självmant in i galopp när det började stiga. Jag stod upp i lädrena, gav henne helt fria tyglar och klappade henne på halsen tills vi var uppe för att verkligen berömma henne för att hon valde galopp och inte supertrav. Det gick undan, något annat kan jag inte säga, men tack vare att det gick uppför kunde hon inte springa iväg alltför snabbt. På krönet stannade vi och som jag misstänkte var hon då rejält uppe i varv så resten av turen ägnade vi åt att snurra runt träd, gå över stockar och hålla oss så långt från raka skogsstigar som möjligt. Det bör även nämnas att det blåste som sjutton så det var kanske inte den ultimata dagen att varva upp henne, men men.
Hon skötte sig faktiskt fint ändå och jag måste säga att jag är nöjd med henne. Hon var superpigg, taktade och några gånger stannade hon till ett halvt steg och gjorde språng framåt men hon lyssnade till hundra procent när jag bad henne stanna, rygga och stå still så jag kände ändå att jag hade kontroll på situationen.
Men en gång mitt i skogen började hon svänga åt hållet jag visade men mitt i svängen fick hon för sig att gå åt andra hållet. Det visade sig att där låg ett ca 50 cm högt granris framför henne där. Hon blev då högst konfunderad men hade på något sätt bestämt sig för att det var det hållet hon ville åt så hon lyfte helt sonika båda frambenen rakt uppåt och skuttade sedan till med bakbenen, så nu har vi gjort vår hopp-debut också!
Som sagt var hon triggad men hon har inte gått mycket förra veckan, det var jag som satte igång henne i galopp, det blåste halv storm och det är en av årets första dagar som man kunnat röra sig framåt utan att behöva vara rädd för att gå omkull så jag tycker det är ganska förståeligt. Men jag är som sagt väldigt nöjd men hur bra hon under omständigheterna lyssnade.
Sista biten hem på grusvägen var hon lika taggad och då kunde jag inte styra in i någon skog för att få henne att fokusera på vart hon satte fötterna längre men när hon började takta vände jag henne 180 grader så att hon hade huvudet från stallet och ryggade ett par steg och sen fick hon stå still några minuter. Efter det gjorde jag en bakdelsvändning så att hon fick nosen hemåt igen och detta upprepade jag varje gång hon ökade självmant. Så länge hon höll sig till skritt gav jag henne fria tyglar att röra sig framåt. Jag hoppas att om vi fortsätter på det sättet kommer hon så småningom inse att det inte är jättekul att självmant öka farten utan hålla sig till skritt. Det positiva med detta är att hon börjar bli sjukt duktig på att rygga nu. Innan har jag fått pressa henne att ta ett enda steg bakåt och sen lägga lika mycket press för ett andra men nu backar hon flera steg i taget tills jag lägger ner tyglarna och säger whoo, då stannar hon. Duktig liten tös, om än piggelin.

Så somnar vi igen, rygg mot rygg

Nej det gör vi kanske inte, Lyra och jag. Men just nu är jag så trött på hästryggar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Lyra har en (enligt mig) svår rygg att hitta en passande sadel till. Liksom många varmblod har hon ganska kraftigt markerade bogar och för tillfället är hon dessutom lite svängd i ryggen vilket gör att sadeln lätt lägger sig framåt och mot bogarna där den ligger emot precis där jag vill att Lyra ska muskla upp sig, vilket hon inte kommer göra om sadeln pressar emot.
Jag fick hem en westernsadel igår och jag hoppades verkligen att den skulle passa, jag var mest rädd för att den skulle vara för stor men nu när jag har testat den är jag rädd för att den är för smal istället. Men jag vet inte hur jag ska bära mig åt, jag mätte henne över ryggen innan i sadelläget och där är hon 16 cm i dagsläget och sadel är 20 cm bred på det stället. Den borde vara för stor. Men då hon inte riktigt har de musklerna hon ska ha än så sjunker den ner mot bogarna. Den är en fullquarterbom och har legat på två varmblod innan vilket borde öka chanserna för att den passar.
Det kan vara så att när hon musklar upp sig passar sadeln men det beror ju helt på om den är för stor eller liten eller om hon överhuvudtaget kan muskla upp sig med den sadeln. Suck.
Igår provred jag i den för första gången och hade då den nya padden som jag köpte av sadelutprovaren under. Sadeln låg stilla och var kanonskön att rida i och Lyra klev på med normala stora kliv. Vi red bara 20-25 i skritt längs vägen men jag testade en hel del skänkelvikningar, halter och ryggningar och jag upplevde att hon rörde sig obehindrat vilket talar för att sadeln passar. Imorgon ska jag testa att rida med den tjocka padden som följde med sadeln och se hur det känns och tänkte rida en stund på banan och testa att trava och rida en hel del böjda spår för att se hur hon reagerar på sadeln då plus att Kinna ska titta på den med.
Det viktigaste för mig är att hon har en sadel som hon inte känner något obehag av och som verkligen jämnar ut trycket över hela ryggen och att jag själv tycker den är skön. Då vi ska börja galoppträna nu så känns det dessutom superskönt med ett horn framför sig att hålla tag i!
Så vi får se, jag återkommer om hur det går, over and out.

Att öppna för en öppna

Igår skulle jag testa en häftig sak tänkte jag. Det bör tilläggas att jag hela fredag kväll satt och dregglade över Ellen Ofstads filmer där hon visar longreining. Det så så enkelt ut att gå från nybörjare till att lära hästen öppna, det gör vi på en halvtimme var min bombsäkra plan när jag glatt ledde ut Lyra i grimma, arbetsrep och benskydd. Tja, jo. Det kanske vi gör. Men först kan det vara bra att hästen förstår vad byta varv betyder. Och sväng. Men det är nog inte så viktigt egentligen. Suck. Dock lyssnade hon jättebra på halt och backa, hon tar det nästan på röstkommando nu så det var väldigt roligt men vi fick ägna en halvtimme åt att skritta, svänga och byta varv och däremellan stannade jag och drog repen över hela kroppen och benen för att hon inte skulle reagera på dem.
Det var ju väldigt nyttigt på sitt sätt och vi fick en oplanerad NH-träning istället med mycket fokus på positioner och vi avslutade med att pyssla med sidepass längs staketet istället för att dansa fram tillsammans i öppna, men men. Till sommaren kanske..

Efter det var jag, Kinna och Sanna på clinic på Klämmestorp och tittade på Eamon (har glömt efternamnet) som jobbar som unghästutbildare och inridare för att se hur han hanterar unghästar. Det var häftigt och även om jag tyckte att tempot var halsbrytande och att jag själv hade väntat in hästen i så många fler lägen än honom för att verkligen se att den var med mentalt så kan jag inte säga emot de som tycker att han är duktig. För det är han. Det krävs en hel del hästkänsla om man ska på en och en halv timme gå från att ha en häst som tränsades för första gången dagen innan till att galoppera den och stå på ryggen på den. Vissa övningar ska jag ta med mig också, som att verkligen lära i one-rein stop och träna det från marken först och att gå över vattenmattor/presseningar och flaxa med saker. Det är alltid nyttigt! Men hans upprepade användning av spöt gav mig ganska kraftig magknip uppifrån läktaren..

Body-building

I torsdags var det hemskt att gå in i hagen. Det var kallt, snöigt, blåsigt och längst bort i hörnet stod fyra stycken atombomber och väntade. De stod inte still mer än några minuter åt gången den dagen. Det bockades, galopperades, frustades, sparkades med framben, kastades åt sidan, tvärnitades etc. Inte ens när höet låg på backen hade de ro att stå och äta, då är det illa!
Jag hade härliga planer på att rida ut i skogen men insåg ganska snabbt att de planerna lägger vi på hyllan, det var inte riktigt läge för uteritt. Istället tömkörde vi en stund eftersom det gick så bra i tisdags. Men jag borde förstått att det skulle vara svårare, Lyra var spänd och på g så efter ett tag insåg jag att det spelar ingen roll hur många gånger jag ber henne stå still i fem minuter idag eller hur mycket ställning jag ber om i hörnet, idag är det myror i benen på hästen. Så jag övergick till att tömköra på volten och lät henne rulla på framåt i en frisk trav och jobba ur det värsta killet. Det tog en liten stund men sen frustade hon och slappnade av lite gran. Vi tränade lite skritt-trav-halt övergångar och det var Lajbans tyckte Lyra. Frambenen viftade i luften och bakbenen lämnade backen flera gånger om men några fina övergångar blev det ändå. I slutet kunde vi träna halt och rygga och det gick faktiskt igenom så jag får ändå vara nöjd även om jag var måttligt glad på de tre andra tokarna som klistrade på oss hela passet. Save som lyckades stå Precis I Vägen, Precis Överallt utan att förstå att man kanske ska flytta på sig när det kommer en ranghög häst travande mot än, men nej då. Muffins var ganska duktig, hon gick undan när vi kom men Maja var på mig istället och ville konstant springa under tömmarna bara för att bli livrädd för dem när de kom för nära... Jag säger då det.

Igår var massören ute och kikade igenom ryggen och höfterna igen och även om det fortfarande var lite spänningar kvar så var det inte lika illa och de satt inte lika djupt. Samantha menade på att vädret och de hala underlaget också gör sitt just nu, hästarna kortar ner steget och blir mer spända och trippiga när de går för att hålla balansen och det känner jag igen så förhoppningsvis blir det bättre när solen kikar fram till våren. Men sen är höger sida mer spänd än vänster och det får vi jobba på.
Jag tycker dessutom att hon på sista tiden har blivit så hög om rumpan och undrade om det var sadeln som trycker mot manken och tillbakabilder de musklerna, men det var tydligen precis tvärtom! Hon har börjat arbeta på rätt sätt nu och då bygger de muskler från rumpan, fram över ryggen och sist över manken och då hon nu har börjat forma om sin rumpa ser den högre ut då musklerna fyller ut den, så det är ju kanonbra! Jag har inga problem med att Lyra ser lite lustig ut i ommusklingsfasen om det betyder att vi tillsammans tränar på rätt sätt och är på rätt spår, då finns det faktiskt inget jag älskar så mycket som jättehöga rumpor!
Jag kikade lite på bilder för att se om man ser någon förändring och detta är vad som har hänt på ganska exakt ett år:

Mars 2011

Septemeber 2011

Februari 2012

Februari 2012

Nu står hon lite i nerförsbacke på den sista bilden och lägger all vikt på framdelen men den visar ändå lite av vad jag menar med att rumpan skjutit i höjden! Men då är det bara att jobba på då så får vi vänta in resten av ryggen.
Dessutom har de så kallade "påskjutar"musklerna på rumpan krympt ihop nu vilket också är bra då hon inte ska gå och bredda med bakbenen och paddla sig fram längre så det var också ett litet kvitto på att vi är på rätt spår! Det är muskeln allra längst bak mot svansen jag syftar på.

Juni 2011

Februari 2012

Jag fick dessutom förhållningsorder av massören att nu är det skritt och galopp som gäller på raka spår och trava ska vi bara göra i balans på böjda spår och helst inte överdrivet mycket för att hon verkligen ska lära sig att inte överbelasta sina höfter. Så nu ska det tas tag i den där galoppen. Nu, eller snart i alla fall. Till våren känns tryggt och bra så hinner vi lära oss öppna och sluta vid tömköringen först.

Från mitt hjärta till ditt

En mycket tänkvärd artikel som bevisar det man egentligen redan vet och som går i dagen tema:

http://www.eponapeople.co.uk/Why_Horses_Can_help_Humans.pdf

Jag mår aldrig så bra som när jag är med Lyra och jag tror knappast att det är en slump att så många människor varje år fastnar dessa otroliga djur. Det skiljer sig dessutom totalt från andra hobbys som folk börjar med för det går inte att hålla det på just hobbynivå, man blir totalt indoktrinerad och anpassar utan att tveka både budget, tid och socialt umgänge utefter hästarna. De har något inom sig som läker, stödjer, glädjer och förlåter, egenskaper som de sprider kring sig och låter omgivningen supa in, om man tar sig tid. Det finns inget så tröstande som en hästman, inget så glädjande som en mule, inget så betryggande som en mjuk frustning. Samtidigt är de vilda djur med otrolig muskelkapacitet, styrka och snabbhet. Vilddjur som fogat sig i en miljö av boxar, grimmor och bett men utan att göra avkall på sin inre natur.

Jag vill bara säga tack allra finaste Lyra för att jag fått lära känna dig och dela en stund varje dag med dig. Glad alla hjärtans dag min vän

Vi tömkörde en stund i hagen idag och jag fortsatte på temat "hitta avslappning". Det låter så enkelt men ibland är det så svårt. Idag gick det dock fantastiskt bra! Tömkörning har aldrig känts så enkelt och flutit på så bra innan. När vi började lyssnade Lyra inte på en enda halt, hon stretade emot, ville inte stå still och trippade in i skritten och småtaktade sedan. Djup suck. Men vi började med att följa fyrkanten några varv, göra någon halt, någon volt, svänga, snett igenom. Jag fokuserade på att hela tiden sätta tempot med min egen kropp, att sänka min egen energi, att innan varje halt göra ett långt utdraget hooooooo för att förbereda ptrrr-kommandot. Det tog nog inte mer än fem minuter innan Lyra sänkte huvudet och började GÅ I FORM. Jag var helt mållös. Hon trampade så fint med bakbenen, samlade upp och höjde ryggen och lyssnade. Vi fortsatte på en stor volt och hon fick gå ett par varv i trav. Hon behöll en jättefin takt och gick i bra balans i BÅDA varven, behöll ett avslappnat uttryck och även om ryggen föll lite så känns det som ett enormt framsteg att hon lyckades trava tre varv i bibehållen avslappnad form. Jag var så stolt över henne, för vad hon kan och framförallt för vad hon har lärt mig.
Imorgon ska hon få vila och på torsdag tänkte jag tömköra igen men då lägger jag halva passet i skogen med en del klättring och halva på banan. Så är planen än så länge i alla fall.

Gummiboll

Nu var det återigen längesedan jag uppdaterade, tiden rinner iväg! Veckan som gått har varit lite upp och ner. Vi hade en träning i onsdags för Vivvi och det gick riktigt bra stundtals. Vi arbetade en del på volten i båda varven och jobbade med att Lyra skulle gå avslappnat i skritt och trav. När vi hade värmt upp ett tag genom att jag skulle räkna 20 steg i skritt, gå över till trav, räkna 20 steg i trav, bryta av osv. (en jättenyttig övning, jag tyckte det var otroligt svårt att känna bakbenen i skritten, i traven kunde jag fuska och snegla på hennes bog men det fungerade inte i skritt) försökte jag så gott jag kunde att sänka hastigheten i skritten så mycket jag kunde så att hon nästan, nästan stod still och verkligen lyfte benen så sakta hon bara kunde. När hon lyssnade gav jag eftergift och ur den skritten började vi trava. Vi travade sedan ett par steg och när hon drog upp tempot och började skjuta ut innerbogen för att få upp farten bröt vi av igen. Upp och ner, upp och ner. Lyra tuggade och sänkte huvudet och det kändes som att hon jobbade för att förstå men det är en jobbig övning för henne både fysiskt och mentalt så även om det tog ett tag att komma ner i myrsteg i skritt och att vi inte klarade så många travsteg i taget så var jag jättenöjd över att hon jobbade på och försökte förstå så fint som hon gjorde.
Vi avslutade med att Vivvi longerade mig några varv i skritt och trav när jag hade stigbyglarna upplagda framför sadeln och de sista varven släppte jag tyglarna med. Det var otroligt svårt, det värsta var nog den mentala spärren att faktiskt släppa tyglarna helt. Jag rider ofta på långa tyglar utan något stöd i handen men att inte hålla i något var jättesvårt, särskilt i trav! Att jag sedan tycker nedsittning är en plåga gjorde inte saken bättre. Men Lyra var otroligt lyhörd och så fort jag gled ur position saktade hon av och väntade på att jag kravlat mig tillbaka mitt över henne. Det gav väll bara mer ved till hennes idéer om att hon är den som tar hand om mig vid ridningen och inte tvärtom men nåja, låt gå för det om det betyder att hon hellre saktar av än låter mig studsa ner i snön. 
Jag valde att rida med hackamore den dagen och det är första gången vi rider på banan med det men det gick över förväntan. Jag upptäckte att jag kan böja igenom hennes sidor genom min sits och då spelar det ingen roll att bettet inte är där. Det är klart att om man jobbar med ställning på en högre nivå kanske det blir svårare men samtidigt förväntar jag mig att man är duktigare som ryttare då med och då kanske man har en såpass stadig sits och känsla för hästen att man ändå inte behöver bettet. Når jag den nivån någon gång så lovar jag att återkomma och berätta.

På torsdagen fick hon vila och på fredagen kom hovslagaren och filade lite på hovarna så Lyra fick vila till på lördagen. Då red vi en stund i hagen och jobbade lite med framdelsvändningar och halter. Det gick sådär, hon var lite spänd stundtals men när hon slappnade av kändes hon väldigt mjuk och böjlig så det var både positiva och negativa stunder.
Igår var vi ute en sväng i skogen och jag hade bara planerat att vi skulle skritta en runda på långa tyglar och njuta av solen. Barbacka var ursprungsplanen men i sista stund slängde jag på sadeln för jag var nyfiken på hur det skulle kännas att rida i dressyrsadeln igen. Lugnt var som sagt ursprungstanken men tji fick jag. Det var inte en enda sak i skogen den dagen som inte var en potentiell livsfara. Grenar, stenar, skidåkare, hundar, människor, hästar, kvistar, gruskorn, bar mark, mark med is på, snö.. Jag var ganska tacksam för att jag hade satt på sadeln och tränsat med hacket när jag hoppade av 500 meter från stallet och ledde hem henne för att få henne att slappna av åtminstone fem minuter av rundan.

Idag red vi ut en lång runda till galoppbanan med en och endast en sak i fokus, avslappning! Jag satt på ryggen och gjorde andningsövningar jag lärt mig genom yogan för att vara säker på att det inte var jag som satt och spände mig och varvade det med att smånynna lite tillsammans med fåglarna. Tyglarna fick hänga för att vara säker på att jag inte satt och tjuvhöll i henne heller. I början gick det väldigt bra. Hon skyggade rejält för en bil en gång vilket hon aldrig gör i vanliga fall men hon fick stå still tills hon drog en suck och sänkte huvudet och sen var hon lugn tills hon fick span på nästa bil. Den stannade dock och stängde av motorn helt, ibland älskar jag kloka människor, och då gick hon helt lugnt förbi. I skogen tog hon ett enormt skutt då vi höll på att bli anfallna av ett grönt, tyst, litet elskåp men förutom det skötte hon sig fint. Det gick undan på hemvägen men hon höll sig till skritt och stannade (om än motvilligt) när jag bad henne och stod (hyfsat) still tills jag kände att hon andades ut och slappnade av. När jag sedan spände benen minimalt ryckte hon till och klivade iväg igen med sjumilasteg så helt avslappnad kan jag inte påstå att hon var men som sagt, hon lyssnade på vad jag bad henne göra. När vi skulle förbi sommarstugorna på hemvägen valde jag att sitta av och leda förbi henne, hon hade skött sig hela vägen och jag ville inte börja bråka det sista vi gjorde, så för enkelhetens skull ledde jag henne. Hon höll upp huvudet ganska högt och frustade men respekterade mitt område och att jag gick först i mitt tempo så även det var väldigt bra.
Jag vet att vissa anser att man i ett sådant läge ska rida förbi hästen men jag tycker att om jag vet att det är en dag när Lyra är på g och jag vet att jag kan undvika en potentiellt farlig situation där hon flyger i luften och eventuellt sticker enbart genom att sitta av och gå 200 meter bredvid henne så tycker inte jag att det är något svårt val. Det blir ett verktyg för mig istället att få henne att göra det jag vill, att lugnt skritta förbi husen, samtidigt som hon lär sig lite på mig när jag visar henne att det inte är någon fara. Åsikter är många men det funkar för oss. I stallet stod hon sedan med huvudet tryckt mot magen på mig i flera minuter och halvsov och gosade och det är bevis nog för mig om att hon tyckte att ridturen gick bra, vilket är det enda som faktiskt räknas.

Älskade

Morgon + förfrysningsskador = barbacka

Jag och Lyra hade en jättemysig morgon ute i skogen idag. Jag kände varken för att värma bett eller stoppa mina redan obefintliga tår i ett par stålstigbyglar så jag tog det enväldiga beslutet om att vi skulle skritta ut barbacka med hacket. Jag var lite smånervös innan jag hoppade upp för Lyra har varit väldigt på g i hagen nu i kylan men jag gjorde en deal med henne vid uppsittningspallen: hon skulle ta det lugnt och hålla minst tre hovarna på marken så skulle vi ta en helt kravlös runda på långa tyglar. Vi höll båda vår del av avtalet och det var så vackert i skogen, helt otroligt.

Igår köpte jag en Solorake på Hööks, har kikat på dem ett tag men inte vetat om jag ville lägga pengar på en. Men nu gjorde jag det ändå och än så länge rekommenderar jag den skarpt för de som vill snygga till manen på hästen utan att rycka den. Lyra är ganska känslig för att bli rykt (helt förståeligt, jag hade inte heller uppskattat att bli luggad i en timme) men med Soloraken gick det ganska bra. Hon var lite skeptisk i början men jag tror att det var ljudet och den ovana känslan kombinerat hon reagerade på för efter ett tag stod hon still och sänkte huvudet så att jag slapp stå på en pall.
Den var väldigt lätt att använda, man kammade över manen på den sida som den vanligtvis inte ligger på och sen drog man s.r. genom manen på den sidan (den som blir undersidan i vanliga fall) och så skar den av stråna så att manen som helhelt blir tunnare och ser ryckt ut.
Lyra har fortfarande ganska korta ovanhår på manens rätta sida så den får växa lite till innan det blir riktigt bra men den är tunnare och lättare att hålla på rätt sida nu så till sommaren kan hon nog stoltsera med en välfriserad man. Good shit!

Runt, runt, runt på volten

Jag lyxade idag och lånade bilen för att ta mig till stallet, mycket skönt när man kommer fram och inser att bilens termometer visar - 18 grader. Brr.
Jag ville testa att lina Lyra idag, det var längesedan vi gjorde det och det kändes spännande att se hur hon rör sig på volten fritt idag jämfört med tidigare. Dock hade jag ingen lust att stå och värma bett idag heller så hon fick nöja sig med grimman. Jag planerade inget jättejobb med henne då hon gick en hel del igår utan ville bara stämma av kontakten från marken och som sagt se hur hon jobbade.

Vi började med att ta en promenad i skogen på 20 minuter så att vi båda blev lite varma, mina tår blev ytterst glada för de få sekunders blodtillförsel som det innebar för dem! När vi kom tillbaka till hagen hade vi fått tre åskådare som bonus. Maja sprang bakom en stund och Save lyckade som vanligt stå precis mitt i vägen, men efter att Lyra nafsat mot honom (hon har verkligen tuffat till sig, den lilla damen) flyttade han sig bort från volten och Maja tröttnade efter ett slag.
Vi började med skritt och trav helt fritt på en stor volt och när hon fått sparka av sig med frambenen och köra några helikopterkast med huvudet kallade jag in henne och sen fäste jag gummisnodden på henne. Den blir såpass lös att den inte inverkar alls när hon har huvudet i normal höjd eller lägre men hon har ändå känslan av att något ligger på nacken och den hindrar henne att gå som en giraff, nu gjorde hon inte det, men samtidigt ville jag se om hon blev störd av den eller inte, funderar på att börja rida med den ibland.
Hon brydde sig inte om den utan travade på i ett fint tempo och vinklade bakbenen jättefint. Hon har en mycket bättre balans på volten nu märkte jag. Det ena varvet är fortfarande svårare och hon skjuter ut innerbogen men det är bättre än i somras så hoppas det fortsätter åt rätt håll! Vi höll på i 15-20 minuter och efter det gick jag igenom några NH-övningar innan vi avslutade.
Det märktes att hon fortfarande är lite spänd och i gasen men jag tycker hon lyckades fokusera bra, speciellt i NH-övningarna och vissa travsteg var riktigt flotta och avspända med härligt schwung i så det var kul att se. I skritten trampade hon på bra och slappnade av, slickade sig om munnen och sänkte huvudet och verkade trivas.

Att hacka sig fram

Brr vad kallt det är, närmare -15 står termometern på, jag kan inte minnas att det var så här kallt förra vintern. Freud har säkert en fin teori om förträngning på grund av barndomstrauman eller något, vad vet jag, men nu känns det ordentligt när man sticker näsan utanför dörren.
Men upp till stallet kom jag och jag slängde ut lite extra hö till hästarna innan jag kom igång med att mocka. Det går en hel del hö för tillfället och halm med för den delen för att de ska hålla värmen ordentligt. Jag hade någon fin tanke om att låta Lyra gå utan täcke hela denna vintern för hon är ju ändå en häst och lite kyla ska de ju klara av. Men se kom höstregnen och nordan och snöstorm och minusgrader så att termometern fryser sönder och då känns det som att även hästar uppskattar att krypa ner i en filt. Så täcke har hon och har haft dagligen sedan mitten av december.

Lyra har vilat både tisdag, torsdag och igår för det har helt enkelt varit för kallt för mig att ta mig upp och jag kan säga att det märktes. Utan någon anledning mer än att jag inte ville värma bettet tränsade jag henne idag med hacket och det är jag väldigt glad för. Vi skulle rida ut på tur med Sanna och Alexandra men Sanna var sen så vi red upp till Toveryd och red lite på banan medan vi inväntade dem.
På väg dit mötte vi världens läskigaste shettis, Lyra höll på att flyga i taket innan vi passerade och banan var också superläskig innan vi gått ett par varv. Efter det släppte det lite och hon fick trava på ett ganska bra tag, först på fyrkanten och sedan på volt med bommar i. Lyra frustade och frustade och tyckte det var superskönt att få sträcka på benen lite och vi hittade en riktigt bra takt. På volten sköt hon ut innerbogen lite men höll ändå en bra balans och bibehåll takten och när vi bröt av till skritt var hon mjuk att ställa och flyttade sig fint för skänkeln. I traven hade hon en ganska trevlig form med och sänkte faktiskt sig lite neråt och i skritten hittade hon en mycket härlig form och balans så jag var supernöjd.
Jag blev dessutom glad över att hon tog stöd på hacket, jag tror jag ska börja rida mer med det igen. Efter att vi börjat träna för Vivvi tar hon mer stöd i handen och vågar sänka sig mot bettet och det märkte jag av med hacket också. Hon blir känsligare på hacket vilket är väldigt kul och jag kunde idag ställa henne enbart med hjälp av min sits och vikt och genom att mjukt, mjukt krama i innerhanden. Superduktig tjej!

Efter några om och men så var Sanna klar och då skulle vi ut från gårdsplanen. Lyra var spänd som en fiolsträng och taktade och blåste som en älg och jag var väldigt tacksam för att jag hade hacket på henne som jag kan bromsa med utan att behöva ta i hennes mun och som hon lyssnar på utan att man hamnar i någon dragkamp vilket hade gjort henne ännu mer nervös. Nu tog vi oss sakta ner mot vägen med Alexandra i släp och gjorde halt var femte meter ungefär och när vi var nere igen hade hon lugnat sig lite.
Jag kommer ihåg min första vinter med henne då jag inte kunde fullfölja en enda ridtur utan att behöva hoppa av och leda henne för att hon var så spänd, det är en ganska stor skillnad till nu. Alla hästar blir ju lite mer på g när det är kallt och nu har hon dessutom stått en del den här veckan så jag klandrar henne inte på något sätt för att hon hade för mycket pirr i kroppen. Dock är jag väldigt stolt för att hon lyssnade på halterna och stod så still som hon kunde i det läget, det är ett stort framsteg.
Jag känner att jag litar så mycket mer på henne idag än vad jag gjorde för ett år sedan med. Det är inte ofta nu för tiden hon blir så spänd som hon var där och nu vet jag hur jag kan hantera det med. Så länge man sitter djupt i sadeln och gör upprepade halter och pratar med henne så gör hon inget mer än att blåsa luft och gå med huvudet högt, hon sticker inte, hon stegrar inte, hon kastar sig inte åt sidan. Det värsta hon kan göra är att takta några steg och vända sig runt. Hon är en väldigt schysst liten tjej. Nu känner jag mig så lugn i hanteringen med henne också så jag vet att skulle det vara så att jag inte känner att jag behärskar situationen från ryggen kan jag sitta av och då vara säker på att hon lyssnar på mig. Jag har helt enkelt en helt annan tillit till henne. 

Efter att sedan ha skrittat i trekvart ungefär var mina tår obefintliga och jag hoppade av och ledde henne de sista km hem. Hon var så söt när jag hoppade av då hon gick från att ha varit lite småspänd till att titta på mig, frusta och sänka huvudet och sedan följa efter när jag gick. Då gäspade hon och ögonen blev så trötta så. Allt som allt var vi ute i 2 timmar ungefär och sista 20 minuterna ledde jag henne och det kändes som att hon uppskattade att få röra på kroppen. Nästan lika mycket som hon uppskattade att få kraftfoder och hö när vi kom hem igen.

En sak till som jag har tänkt på är hur mycket mer säker på foten hon är. Jag vill koppla det till tiden efter att jag skodde av henne. Som barfotahäst upplever jag att hon mycket lättare hittar bra fotfästen på stigar och i skogen, det kan bero på att vi har varit ute en hel del i skogen sen jag bytte stall men störst skillnad är det sen skorna åkte av i somras. Det har fungerat förvånansvärt bra nu på halt underlag med. Det är klart att när det blir isgata har helskodda hästar med brodd runt om en enorm fördel men så länge det ligger lite snö på kanten av vägen tar vi oss fram på precis samma ställen och det är så skönt! Jämför man sedan med Save som har skor fram och inga brodd i hagen är det en stor skillnad, Save glider och halkar medan Lyra och shettisarna lugnt traskar fram.

Det är en kall, blåsig och vit sommar vi har

Jag vet att jag skrev flera gånger om hur jag längtade efter snön och vintern och det gjorde jag. Nu är den här och det är så vackert att det gör ont men jag har bara en liten, liten invändning. Måste det vara så satans kallt dessutom? Denna veckan har temperaturen legat mellan - 5 och - 15 och då är det inte kul längre. Igår och idag har det dessutom blåst rak nordan och snöat så kylan går rakt in i benmärgen. Lyra mår toppen och drar runt i full galopp i hagen och jag förstår henne, man får hur mycket energi som helst när man vågar sig utanför dörren men jag har fått nöja mig med att njuta av den i små doser dessa dagarna. Man får inse att man inte är häst med välutvecklad värmehållningsförmåga utan bara en stackars liten knatt som byltar på sig hela garderoben och lite till när man går ut och att vandra 6 km med en bak i storlek av rumpnisse är inte riktig hållbart. Eller det hade kanske gått om man sedan hade kunnat rykta hästen med tre lager vantar på sig och kasta bajs från ligghallen till gödselstacken utan att behöva dra skottkärran genom en halvmeter snö. Så jag har fått stallpermission dessa två dagar och har helgansvar istället då vinden ska ha mojnat lite och förhoppningsvis är snön då så djup att man kan ut och rida och njuta av den.

Men solen skiner starkare än i juni och det är ju trots allt sommar året runt så jag konstaterar nöjt att det är en kall och blåsig sommar vi har för tillfället och jag ska njuta till max av den under filten i min fåtölj med Ronja Rövardotter i handen och kaffet på bordet bredvid.

En hel del tid ägnar jag även åt att försöka sätta upp nya träningsmål och det går framåt. Vi börjar få kläm på skänkelvikningarna nu men halterna kan definitivt förbättras och vi behöver träna mer på framdelsvändningarna med. Det var väldigt bra att göra halt innan varje vändning och sedan flytta bakbenen med skänkeln ett steg i taget och sedan rida framåt igen, det ska vi lägga mer tid på. Det blir lätt segdraget annars att samla upp Lyra i skritten och det beror på mig själv. Jag blir stum och hängande i handen och slutar rida med skänklarna och sitsen utan försöker dra runt henne med handen istället. Så ju säkrare hon blir på att flytta för skänkeln i stillastående desto lättare kommer det vara att göra det i skritt utan att behöva bromsa så fasligt.
Nu när snön lagt sig ligger en hel del travarbete på schemat med. Eller snarare övergångar mellan halt-skritt-trav i olika kombinationer. Det svåraste här är att hitta balansen mellan framåtbjudningen i skritt och trav med de förhållande hjälperna. Jag vill gärna bromsa för mycket för att hjälpa Lyra hitta sin balans men hon tappar gärna suget framåt då lite. Men jag läste ett superbra inlägg om just detta på en av mina favoritbloggar : http://qodrofenia.bloggplatsen.se/2012/02/02/7238159-basta-sattet-att-forstora-hastens-naturliga-framatbjudning/
Jag tycker det sätter pricken över i på det jag menar. Men jag ska försöka ta till mig av hennes tips att lägga volter för att behålla tempot istället för att bromsa med handen och se hur det funkar.
När våren kommer är målet att övergångarna ska flyta på bra både framåt och bakåt och att framdelsvändningarna blivit så pass tydliga att vi kan börja jobba med dem i skritt.
De långsiktiga målen innan sommaren är slut är att kunna travhoppa små hinder och studskombinationer, lagt grunden för galopparbete till hösten, kunna göra skänkelvikningar i skritt och trav, hittat en stabil arbetsform i skritt som hon orkar bära sig längre stunder i och börjat hitta formen i trav samt ha massa sköna minnen av långritter i bagaget att leva på under nästa vinter, eller kalla sommar menar jag såklart!

Idag var jag uppe tidigt i stallet och jädrar vad kallt det var! Känselhåren på hästarna var frusna så det såg ut som fyra små igelkottar i hagen och Muffins hade rimfrost i hela manen.
Lyra var jättegosig och ville bara stå och mysa och det var skönt att kunna lägga lång tid på borstningen. Jag är fortfarande kluven till manen dock. Jag vet inte om jag ska köpa en uttunningskam och försöka ge mig på att hålla den kort eller låta den växa ut, men det är så svårskött och trassligt. Vi får se vad som finns över på hästkontot när månaden är slut. Det är ett återbesök av massören med innan nya pengar rullar in samt verkning så manen får nog vänta.
Men när mysstunden var slut och all utrustning satt där den skulle gav vi oss iväg till galoppbanan. Vi var ute en och en halv timme ungefär och Lyra var pigg och framåt men hon lyssnade ändå fint. Vi gjorde några halter längs vägen och hon stod snällt kvar och väntade tills jag lät henne gå utan att spänna sig. Vi travade ett par hundra meter med för att hon skulle få ut sig lite överskottsenergi och hon frustade på i säkert fem minuter efter, söta tösen min, då var det skönt i kroppen!
Men det är bra att det är någon av oss som har lokalsinne. Jag red på framåt och tänkte att vi tar en ny stig hem. Trodde jag. Det tog inte lång tid innan jag hade förlorat kollen på vid vilken gran vi skulle svänga hemåt men Lyra drog in på en stig och sen en annan och efter en kvart var vi tillbaka vid välkända vägar, tösen med koll!

I Lördags var det träning för Vivvi och hon testade Lyra en stund i början för att få en uppfattning om hur hon är. Det gick bra och det var kul att se Lyra jobba när man själv står på backen. Vivvi sa att hon tyckte att hon var trevlig och väldigt känslig för vikthjälper och skänklarna och det är kul för det har jag verkligen försökt jobba fram. Det är en bit kvar innan vi hittar en bra balans med handen men Vivvi menade att om jag fortsätter jobba med mjuk men stadig hand så borde det släppa.
Vi tränade lite halter och speciellt noga var vi med att Lyra skulle slappna av och ta stöd i handen innan hon fick gå fram igen. Vi skrittade sen framåt till hon släppte stödet, en ny halt och upprepade detta ett antal gånger. Vivvi menade att om man jobbar på det sättet kommer hon lära sig att slappna av i en lägre form och förhoppningsvis stärka sig där så att hon orkar längre sträckor.
Sen red vi en ny hinderbana och fick bland annat gå över en längre sträcka bommar på marken, jag tror det var runt tio stycken. Det tyckte Lyra var konstigt första och andra gången men sen gick det fint!

Igår red vi först ut en halvtimme ungefär och klättrade en hel del och sen red vi i ungefär 20 minuter i hagen. De var roligt för man kände att hon fortfarande hade lördagens träning i huvudet och hon var väldigt fokuserad och vi fortsatte med halter och skritt samt lite arbete på åtta-volt och hon var mjuk och härlig att rida!

Myspysen

Hon är så söt för hon har börjat komma i hagen när jag ropar på henne med och stoppar ner huvudet i grimman. Jag är nervös för att hon ska bli överansträngd i ryggen av att ridas flera dagar i sträck (ibland är jag för sjåpig för mig själv) så det är skönt att hon visar att hon vill komma ut och jobba. Jag har ju precis kollat att sadeln ligger bra på henne och jag har en specialpadd som sadelutprovaren rekommenderade men man är ändå orolig på något sätt. Jag vill verkligen inte att hon ska få ryggproblem, det är verkligen en mardröm. Men de flesta människor rider ändå varje dag och Lyra gillar att röra på sig så ekvationen borde inte vara alltför svår! Men imorgon får hon vila och sen hoppas jag komma iväg till Toveryd på onsdag och rida lite på banan igen och träna igen, vi får se hur många gånger innan onsdag jag hinner ändra på den planen..!

Träningstider

Så var det träningsdags igen! Jag gick och jublade hela lördagen för att det snöade för idag var det ett perfekt mjukt täcke på ridbanan lagom till lektionen. Idag var hinderbanan lite längre och med fler moment men de var inte lika avancerade som förra veckan.
Banan såg ut så att man började bakom en startbom med hästen stillastående. Sen travade man över ett lågt kryss, svängde och travade slalom mellan hinderstöd. Vid stödet längst bort vände man så snävt man vågade och trav ner igen till ett oljefat med en boll på. Ta upp bollen, med hästen stillastående eller i rörelse beroende på hur bra koll man hade, trav till oljefatet på andra sidan kortsidan, lägg ner bollen på det fatet. Trav upp till 3 cavalettibommar där bommarna är höga på varannan sida. Full fart till slalomen, hela vägen ner, över hindret igen och över start/mål bommen.

Vi började träningen med att trava lite lätt längs fyrkanten och kolla så att gas och broms funkade. Ett par trav-halt övergångar med fokus på att hästen lyssnar, är följsam och att man kan arbeta i ett bra tempo. Efter det travade vi så långsamt och så snabbt vi kunde. Lyra fick sedan en skrittpaus och sen körde vi på med slalomen. Vi började i skritt men övergick snabbt till trav. Lyra var på hugget direkt, hon kom ihåg precis hur hon skulle göra och snart skötte hon själva svängandet nästan på egen hand och jag kunde fokusera på min sits och handställning. Dock svängde hon ibland så snävt kring stöden att det var på milimeter avstånd att inte knäna drog ner något. Vi tuffade på ett tag och i slutet fixade vi några fina rundor i en bra takt under nedsittning, det kändes helt otroligt. Jag som inte kunnat styra Lyra i trav längs fyrkanten under lättridning kunde helt plötsligt trava slalom!

Vivvi uppmärksammade något som jag inte alls förstått innan med. Jag har hela tiden påstått att Lyra har ett bananvarv där hon skjuter ut innerbogen och är svår att jobba. Vivvi såg det ganska tydligt när vi varvade sista hinderstödet för att vända in i slalomen igen men hon sa att även trots att hästen har en stark och en svag sida så förstärker jag rörelsen genom att luta mig inåt mot volten. Då skjuter Lyra ut innerbogen ännu mer och vi fastnar där. Genom att räta upp mig och lägga mer tyngd i ytter stigbygel kunde vi helt plötsligt trava på volter med, jag var i smått chocktillstånd. Jag vet att jag har ett längre och ett kortare ben och det påverkar antagligen min sits med och gör den lite sned. Tänk att jag har orsakat det som jag så länge jobbat med för att få bort, det var en knäpp på näsan. Men nu vet jag hur jag kan jobba med det också!

Cavaletti tyckte Lyra var spännande. Det var med skräckblandad förtjusning som min lilla tös travade emot dem och hon var lite spänd, speciellt när vi ökade från två till tre bommar. Men med lite träning gick det bra. Hon har aldrig jobbat med bommar innan och aldrig hoppat något egentligt hinder så jag tycker det var helt okej att hon va lite vinglig i ansatsen och tvekade innan, hon hade ingen aning om vad jag förväntade mig av henne. Hon vägrade båda gångerna på krysshindret men efter att ha försökt gå därifrån några gånger och inte kunnat gick hon över det och det är ju trots allt poängen, hinder är till för att tas sig över. Runt tycker Lyra.

Oljefaten var spännande. Jag valde att stanna och göra halt både när jag tog upp och la ner bollen för jag har aldrig plockat upp något från Lyras rygg innan, hon stod helt stilla och var jätteduktig så det kändes bra med.

Över huvud taget var det en superkul lektion och det kändes som att hur många bitar som helst som jag har velat jobba med och haft problem med bara föll på plats. Lyra frustade om och om och om igen och verkade också trivas med tillvaron. När vi kom hem igen stod hon och gäspade i säkert fem-tio minuter och var så avslappnad. Det tycker jag är det bästa betyg en häst kan ge ett träningspass!

Piggi-Lyra

Vad är det som är knotigt med stor mage, för det mesta fyra ben, halm i svansen och låter ratatatatatatatatata? Jo, en Lyra på hemväg i skogen såklart! Jag var ute i Måndags på tur på egen hand och nu har det inte snöat på flera dagar så marken var stenhård men bar. Vi red längs vägen som blev isigare och isigare och tillslut insåg jag att det kommer vara ett rent helvete att vända damen och ta sig hem över isgatan i hemvägsfart. På väg bort från stallet lyssnar hon för det mest fint på långsam skritt och halt men på hemvägen blir det fortfarande lätt giraffhals, trippande, skritt på sidan, taktningar, och allmän otålighet om jag med översikt ger förslag om lugnare tempo. Att det sedan beror på att hon där uppe ser att vägen är glashal, full med djupa hål eller korsas av 1,5 m höga buskage brukar inte spela så stor roll. Är Lyra på väg hem så går Lyra hem och då går hon raka vägen hem. Allt annat är omständigt och onödigt. Nåja. Vi tog oss helskinnade hem genom att braka fram genom skogen istället och klättra backe upp och ner, mycket bra träning tyckte hon som slapp gå.

Men hon är så söt att man inte kan låta bli att älska den lilla damen. Trots att det ofta går i 190 med öronen rätt fram i skritten ute i skogen så släpper hon allt när hon ser stallet igen och när jag öppnar och stänger grindar behöver jag aldrig hålla i henne, jag kan hoppa av, släppa henne, öppna grinden medan hon står still och väntar, vända mig mot henne och smacka, då går hon igenom vänder sig runt mig och ställer sig med huvudet mot grinden igen och väntar tills jag stängt. Hon är helt otrolig från marken att jobba med, så följsam och lyhörd och vill vara nära och tillags. Då står man ut med att få en del granruskor i ansiktet av bara farten när man inte hinnerr väja expresståget i backarna. 
Bilderna är utanför grinden till skogen, Lyra väntar snällt på att jag ska fippla klart med kamerafodral, vantar, tusen fickor och eltrådarna på grinden!

Idag var vi ute med Sanna och Alexandra på galoppbanan och skrittade i 2 timmar. Förutom att Lyra blev spänd när vi gick genom tunneln under motorvägen gick allt bra. Hon gjorde inget men trippade och man kände att hon tyckte det var obehagligt men Alexandras rumpa var trygg att följa så vi tog oss lugnt igenom trots allt.
Båda hästarna var väldigt framåt och ett tag blev både jag och Sanna lite nervösa för att de skulle börja försöka sticka iväg men de tog sitt förnuft till fånga och lugnade ner sig. Det är så svårt att ge hästarna något utlopp för sitt rörelsebehov när det är så hårt i backen. Det går varken att trava eller galoppera och ibland knappt att skritta, hagarna ser precis likadana ut. Lyra bygger mer och mer muskler nu också och det är ju jättekul men samtidigt så känner jag att hon kräver mer motion både fysiskt och psykiskt då och det blir ett problem. Men jag hoppas det snöar en 15-20 cm snart så det blir ett mjukt och härligt underlag att rida på igen, jag och Lyra röstar för snöyra!!