Det var en trött Danica som lunkade iväg från stallet idag, gårdagens bergsbestigning hade verkligen kramat musten ur henne. Plus att det var på tok för tidigt på morgonen för att falla min morgontrötta pålle i smaken. God morgon äpplen i stallet föll däremot helt i smaken.
Jag red ut med Myran och hennes medryttare Anna och då det på Danica kändes som att vi tagit oss uppför Mount Everest och ner igen på sju timmar så var Myran på gott humör och traskade långt i förväg med spetsade öron och glatt svängande på svansen. Vi var inte lata alls längst bak, vi njöt bara av utsikten. För kantarellgranskning av marken behöver man ta det lugnt också, sen glömmer vi faktumet att den enda kantarell som skådades under turen upptäcktes av Anna och racermyran.
Skogen är mindre och mindre kladdig och vi tog oss igenom f.d. träsket med bara lera knappt över hovarna och Danica hann därmed tugga upp en halv babyek istället för att simma för livet. Planerna på att börja rida med flytväst lägger jag lite på hyllan med.
Tillbaka i stallet tog vi en stund på oss att reda ut manen igen och det var en riktigt prydlig dam som skuttade ut i hagen. Manen låg len och fin längs ena sidan av halsen och vågade sig ner mot slutet. Detta ändrades resolut efter två sekunders frihet genom att bestämt ruska pälsen tillbaka till stylat kaos och gnida den noga mot Myrans bak. Man måste ju se cool ut med polarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar