Ännu en sak jag kallt skyller på skolan är bristen på tid till stallet och att uppdatera bloggen. Plus de små sakerna hinna träffa andra människor istället för att tvingas konversera med sina egna enkelspåriga nervimpulser till tankar, läsa böcker som inte handlar om atomuppbyggnaden av låglegerade kolstål eller den bästa sysslan av dem alla, göra absolut ingenting. En konst Nalle Puh har förfinat till det yttersta.
Slut på klagosången för den här gången. I förrgår hade jag bestämt mig för att ta en snabb vända i stallet för att ägna kvällen till att plugga *ska inte börja klaga, ska inte börja klaga, ska INTE börja klaga* så jag fick låna den smurfblå bilen och puttra mig upp för slalombackarna vilket med den bilens motor antagligen tjänade in hela fem minuter tur och retur för mig, den går inte snabbt i uppförslutet men den rullade på bra neråt.
För att tjäna ytterligare två minuter bestämde jag mig för att se vad tjejen tyckte om barbackaridning. Jag var lite smått nervös att hon skulle få ett nervöst flipp och springa iväg när jag slängde mig mot henne och försökte kravla mig upp med mer eller mindre osmidiga försök till smidig uppkravling. Men med ryktlådan i högsta hugg för att komma 30 cm högre upp och minska kravlandet, studsandet och den allmäna förnedringen så gott det gick och tryggt inburade på banan så stod Danica snällt helt still, mycket snällare än när man sitter upp med sadeln och världen slapp synen av min rumpa som översta punkt bli bortsprungen med av en ytterst konfunderad häst.
Igår väntade det ett besök av hovslagaren och med den lätt ironiska kommentaren " Det ser ut som en elak en" när han fick syn på Danica stående helt lös i gången med slutna ögon så kan ni ana att det inte var några problem. Två skossingar på sina framfossingar har därför tjejen nu. Tyvärr är det inte lika roligt att köpa skor till sin häst som till sig själv och det finns dessutom bara en färg att välja på. Vi får se, efter tillräckligt många timmar med näsan i materialteknikboken kanske jag kan börja jobba på att forska fram hästskor med sjukt bra hållfasthet, som man kan klistra på hoven och som finns i färgerna rött, grönt och blått att välja på. Efter det kommer garanterat marknaden explodera, jag kan se übersmala modeller vandra fram längs catwalken med rosaglittrande hästskor på fötterna medan de framför vårens kommande hästskomode. Inte en tanke som kommer rädda världen, snarare tvärtom, men det hade i alla fall varit roligare att shoppa hästskor då än betala för två platta, gråa metallskivor och lite spik. Och det hade glittrat..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar