Efter att ha dratt hemma medan regnet öste ner utanför med kaffekoppen tryggt omkramad i handen hoppade jag upp på cykelsadeln i onsdags för att hälsa på tösen. Regnmolnen klängde surt fast i skogskanten men för att inte tråka ut henne ville ja ändå ge mig ut dit. Attack är som det sägs bästa försvar. Ordspråk har faktiskt en tendens att stämma och en orädd attack senare och sadeln på fick vi belöningen att solen strålade över kalhygget vi följde kanten på. Marken var fortfarande ganska kladdig dock och min, som bekant, lite fåfänga pålle som inte vill kladda ner hovarna lyfte högt, högt på tassarna för att undvika den i bästa mån. Trava är ganska trevligt tänkte jag glatt i solskenet och skänklade på. Utsikten om att snabbare komma bort från kladdet till mys i stallet kombinerat med jättehöga kliv fick dock hästen att snarare trallopera än trava. Inte världens bästa sätt att lära en travare galoppera kanske men nu vet jag iaf att bakbenen kan ^^
Dock har vädret hängt i sig så därför fick det bli en stund i paddocken igen igår där jag på egen hand försökte staka mig igenom mina nyvunna kunskaper i hästlexikonet. Vissa termer hade satt sig och Danica lyssnade direkt på stanna, stå still, backa, följ efter och flytta bakdelen. Flytta framdelen är ganska svår men jag tror att det är jag som inte fattar snarare än tvärtom så jag får återgå till att plugga på gramatiken ett tag till. Men hon verkar tycka att träningsupplägget är roligt för hon ärade mig med att komma fram och möta mig vid grinden när hon fick syn på mig i hagen, snacka om glädjefjärlilar i magen.
Boxskylten har också kommit och med de enorma kunskaper jag har sen träslöjden i mellanstadiet lyckades jag banka upp den med två spikar. Danica tittade, faktiskt ganska nöjt, på och nosade ingående över skapelsen. Jag fick en uppenbarelse av oss två som "Två snubbar" om det är någon som kommer ihåg det barnprogrammet när vi samtidigt först tittade på skylten en bit bort sedan vände oss mot varandra och nickade uppskattande. Fast den hade kanske blivit rakare om Danica hållt i hammaren..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar