Efter vår monstertur i skogen var jag rädd att Danica aaaldrig mer skulle vilja bli hämtad i hagen men jag underskattade grovt kompensationen som hö och morötter har på en sargad själ. Danica spetsade öron och kom glatt knallande när jag visslade och jag nöjde mig med att bara pyssla och fläta manen i stallet innan hon glatt fick knalla tillbaka.
Igår var det återigen en glad Danica som väntade vid grinden och trots Nickans tjuriga blickar och försök att gå före ut ur grinden var vi båda på bra humör. Det hade regnat hela dagen men jag var där under kvällen och då sken solen medan den sakta gick ner.
Danica hade utnyttjat den korta vilan sen i söndags med att gno in lera djupt in till pälsrötterna och av flätan längs halsen återstod ett tovigt rufs. Borstarna åkte fram och en halvtimme senare var det plötsligt en häst och inte ett lermonster jag gned på. Kvällen till ära skulle Karin hjälpa oss på banan då jag insett att lika lite som man kan åka till Kina och prata kinesiska med bara ett lexikon till hjälp, lika lite kan man ta upp en hästbok och börja prata häst. Det var alltså bara att bita i det sura äpplet, inse att språklektionerna inte alls tog slut efter nians harklande försök till förståelse av tyska grammatiken och packa oss upp till paddocken.
Tro det eller ej men en halvtimme senare hade jag lärt mig hur en häst säger: Gå, Stanna, Backa, Sväng bakdelen, Sväng framdelen, Stå still och Nej! Danica var vid det här laget helt slut. Karin förklarade lite mer och vi stod stilla på banan och vilade i ca fem minuter och under denna tiden gäspade pållan konstant så stort att man blev rädd att tänderna skulle trilla ut. Vi hade inte gjort så mycket fysiskt men jag kan förstå att man blir trött i huvudet av förbryllelsen att något helt oförklarigt som varit runt omkring en och yrat helt plötsligt säger Hej, kom med här, bra, sväng, nej inte så, backa lite, stå nu still. Duktig. Det är som om kaffekokaren, min ständiga följeslagare, helt plötsligt skulle säga Morsning när jag kom upp på morgonen istället för sluuurp, kluck, blobb. Min hjärna hade definitivt blivit både trött och kaputt efter den morgonen. Hoppas hon har fått en god natts sömn nu så får vi se hur hon mår när jag tagit mig upp till stallet nu under förmiddagen. Bara hon inte har fått för sig att jag är en kaffekokare..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar