Vopsiedaisy

Idag möttes jag av den trevliga synen mindre svullet ben och tempen var fortfarande låg när jag kom upp till stallet, det går åt rätt håll! Lutar åt att hon måste snubblat till och vrickat sig rejält i hagen under natten i och med att svullnaden sjunker allt mer. Hon är inte nämnvärt varm i benet heller och hon har fortfarande ingen puls. Men det där med att hålla sig lugn i hagen när benet är svullet.. det är ingenting som faller trollet i smaken kan jag avslöja. Kinna berättade att Danica igår hade gjort två superrace i hagen under kvällsfodringen, först hade hon kommit i full karriär rakt in i ligghallen när Kinna kom ner och bromsat ungefär 20 cm från väggen, det är iofs inget ovanligt, hon är inte så haj på avståndsbedömning min lilla tös. Men när det står mat framdukat brukar hon vara som en filbunke och inte ha ögon för någonting annat så Kinna la ut en tuss hö på marken för att hon skulle ha något att pyssla med medan hon gjorde i ordning resten av de kulinariska läckerheterna, men efter två tuggor hade trollet dragit rakt in i ligghallen, kutat runt och ut igen för att satsa rakt fram och sedan ge sig på att vända på en femöring. Problemet med Danica är att när hon är framme vid vändpunkten med frambenen så är bakänden fortfarande 7 meter för långt bak och sladdar så när hon kastade sig runt gick hon nästan omkull, men runt kom hon och in i ligghallen igen. Efter det kände hon att det var dags att äta. Blir man förvånad över att hästen vrickar sig i hagen?
Det känns som att hon har två sidor, som Dr Jekyll och Mr Hide. Hon kan stå helt lugnt och beta med de andra hästarna och på en sekund dra upp huvudet och skjuta iväg som en kanonkula, helt oprovocerat. Det är inte utan att man undrar vad som pågår i det där lilla huvudet. Efter en vända runt hagen återgår hon till att ställa sig och beta igen och de andra hästarna står bara och tittar på henne som att hon inte vore riktigt klok, jag förstår dem.

Nu när kylan börjar komma blir hon mer och mer energisk också och det där med vintervila får jag nog släppa helt. Förra vintern var hon också ett litet energipaket och de flesta dagarna var hon så pigg att hon inte visste vart hon skulle göra av sig själv. Men när hon får en stunds aktivering varje dag brukar hon hålla sig på mattan. Det är inte nödvändigtvis två timmars farande i full fart på galoppbanan som behövs men det räcker med en halvtimme i repgrimman eller en stund på banan, det viktiga är att hon får tänka lite och använda huvudet, då är hon en mycket lugnare och mer tillfreds dam.

Idag tömkörde jag lite, min andning tillåter inte att jag går i backar ute i skogen men vi följde vägen bort till brevlådorna och tillbaka som uppvärmning och trollet satte upp tempot kan jag säga. Efter en vecka då först min lunginflammation och sedan hennes svullna ben hindrat några former av aktivering var det en pigg dam och taktade i tömmarna. Men efter en kvarts framskrittning gick vi in på banan och efter ytterligare fem minuter började hon lyssna riktigt fint. Vi tränade lite bakdelsvändningar och en del mjukgörande arbete på åttan och jag avslutade när hon började arbeta och söka stöd. När hon då fick lång töm gick hon en stund med riktigt fin egen bärighet och såg så stolt ut så. När jag sedan släppte henne i hagen strosade hon i sakta mak bort till de andra och slickade sig om munnen så hjärngympa verkar verkligen vara nyckeln för att minska skaderisken för damen utan någon form av självbevarelsedrift..

Oförändrat

Idag var benet lika svullet men hon är fortfarande inte halt och ingen feber inte, temp på 36,5 grader, inte mycket att skryta med. Trollet fick spendera hela eftermiddagen i "straffrutan" som den lilla, lilla hagen kallas tillsammans med Muffins för att inte springa runt. Damerna ägnade kollektivt hela tiden åt att blänga ut över staketet och en allmän depression låg i luften. Det blev en liten uppgång när hö serverades men det var en övergående fas. Synd att det inte är snö så att de hade haft ett par skidåkare att blänga på istället tyckte Kinna.
En vän till Kinna tittade också över Danicas ben på kvällen och hon rekommenderade rörelse för att öka cirkulationen i benet och att jag skulle avvakta med att kontakta veterinären så länge svullnaden inte går upp eller temperaturen stiger. Hon haltar inte och belastar benet helt när hon står, vilar etc, så vid kvällsmaten slapp två själar ut från fängelset och fick vandra bort till matserveringen, vägen till ett trolls lycka går genom dess mage, det är bara så.
Eftersom min lunginflammation fortfarande gör sig ganska rejält påmind är jag beroende av bil för att ta mig till stallet och imorgon gick det inte att lösa men Kinna lovade att kolla till trollet regelbundet och ge mig uppdateringar så det känns lite lugnare. Jag hoppas svullnaden går sakta men säkert neråt och försvinner lika mystiskt som den uppkom.

vrickat

Jaha.. så när jag äntligen blir frisk från feber och lätt lunginflammation tycker tösen de är lägligt att vricka bakbenet i hagen så att det är svullet från knäet och ner till hoven. Det där med decembervila verkar bli mer av en novembervila tycker jag.
Jag satte över trollet och muffins i shettisarnas hage för att hon inte skulle kuta runt och belasta benet mer men när Kinna kom hem mitt på dagen var det långa sladdspår i den hagen med, hur övertygar man en häst om att skritt är en perfekt gångart att transportera sig i när man redan är svullen i ett ben? Tips någon?
Nåja. Jag har smort in hela benet med liniment och hoppas svullnaden lagt sig lite till imorgon, vi får se hur det går.

Update

Voj voj vad usel jag blivit på att uppdatera mig på bloggen om vad som händer i vår vardag.
På sista tiden har vi försökt göra en liten satsning på banan och Kinna hjälper mig mycket från backen med att påpeka saker som att det är lättare att få kontakt med hästen om ens händer inte hänger vid sidorna och dinglar och att lättridning faktiskt underlättas väldigt mycket när man har tillräckligt korta stigläder för att stå upp i stigbyglarna. Det blir faktiskt mycket lättare, tro mig!

Nu kör vi mycket tempoväxlingar i skritt, övergångar till halt, hörnpasseringar, skänkelvikningar och lite smått fram- och bakdelsvändningar. När vi sedan travar sätter Kinna oss i longerlina och så får jag rida och hitta en bra rytm och takt i traven utan att behöva styra med handen. Det kan låta väldigt enkelt men det är mycket svårare än man tror. Men vi ha börjat hitta ett samspel i skritten nu mellan ökning, minskning, halvhalt och halt och det flyter på bra. Små, små steg framåt hela tiden. Kinna filmade lite idag från fram- och avskrittningen. Inga långa filmer men små snuttar för att visa att vi lever. Notera min abnormt tjocka halsduk, den är svår att missa, hösten till ära.

Eftersom vi jobbat mycket från marken med repgrimma och nästan bara ridit i skogen förutom det så tycker jag trollet gör snabba framsteg. Hon lyssnar och gör alltid sitt bästa, det är inte alltid vi menar samma sak, en halvhalt i traven för mig blir väldigt lätt en avsaktning för henne men varje dag är det någon liten bit som faller på plats.

I december kommer trollet att få fyra veckors vila med då hon inte hade en riktig sommarvila och därför försöker jag jobba på en del med just ridningen nu i november så att hon har lite att fundera på och smälta under vilan. Då kommer vi nog bara ta skogspromenader och jobba lite med repgrimman mellan varven men framförallt ska hon få skrota runt och ha lite semester.

Igår var vi ute i skogen och tömkörde och det var riktigt kul. Dock blev trollet väldigt positiv och arbetsvillig i slutet och jag fick ta pauser och gå bredvid henne för att själv få pusta ut och hämta andan, om det är någon som är sugen på powerwalk så finns det en bra dragmaskin i vår hage! Men hon lyssnad bra ändå och vi tränade på halter, back och lite skänkelvikningar över grusvägen på hemvägen, riktigt skoj! Om man bara hade mer tid för att träna allt man vill, helst hade man ju velat hinna träna dressyr, bomarbete, tömkörning, NH och western på samma gång, men det tror jag varken jag eller trollet orkar med, tur att veckan har sju dagar, man måste hinna med härliga uteritter med!

Det känns som att jag har lyckats lära känna världens ärligaste lilla häst! Danica är som många ston ganska varierad i sitt humör men hon är alltid väldigt tydlig med hur dagsformen är och det är bara att anpassa träningspasset efter humörnivå. De senaste dagarna har hon varit väldigt nöjd och arbetsglad och verkligen trampat på men man märker direkt när det är dags för en vilodag med lite prestiglös lek eller en lunktur i skogen med obligatorisk sniffning av mossa. Nu när de har börjat sätta päls har hon varit lite olustig och stel men det har börjat släppa nu och arbetsmyran hoppade in istället. Igår i skogen ville hon bara trampa på framåt och det där med att gå runt små granar och andra petitesser var helt klart överskattat, det är väll bara att gå över dem tyckte min lilla dam och Alicia fick glatt hoppa efter. Men hon har verkligen utvecklat sin förmåga att gå nerför, jag kommer ihåg de första gångerna vi gick i skogen och mitt lilla troll i ren förskräckelse sprang hals över huvud ner för alla backar. Bättre att ha dem överstökade så snabbt som möjligt verkade hon tycka. Nu sätter hon ner bakbenen ett efter ett och balanserar upp sig på ett helt annat sätt. Det är fortfarande lite svårt med mig på ryggen om det är för brant men när jag tömkör fixar hon även branta och slingriga stigar nerför galant!
Hur stolt får man vara över en häst?

Hösthäst

Varm i magen

Tiden den bara rinner iväg och när den sprungit färdig för dagen finns det aldrig någon stund över för att skriva om vart den tog vägen. Men nu var jag tvungen att sätta mig ner och tänka igenom saker och ting då Danica gjorde mig så glad idag! Hon strosade från ena änden av hagen bort mot stora ängen för att gå upp och beta när jag kom från ligghallen med grimman. Jag ropade på henne och när hon såg mig stannade hon och tittade med spetsade öron, jag väntade några sekunder, tog ett steg bakåt och ropade igen och då vände hon sig mot mig och gick hela vägen fram och buffade på mig och ville gosa. Jag kan inte fatta att det är samma häst som jag för en månad sedan jagade från ände till ände av hagen och som travade iväg när jag kom för nära. Jag är nu helt såld på Parellis metoder i fråga om hästhantering, det har verkligen gett mig verktyg att jobba med som gör att jag lyckas få en kontakt med trollet som jag inte haft innan.

Igår var Johanna uppe för andra gången och jag visade lite hur vi har jobbat sen förra gången. Vi har tränat lite på tunnorna, men jag tycker det är krångligt att koordinera ihop det själv, och sen har vi jobbat mycket med att trollet skall följa mig även om jag går vid manken eller ännu längre bak. Just när vi har gjort den senare övningen har trollet gått med öronen ganska långt vinklade bakåt och varit spänd i ansiktet och halsen och jag frågade Johanna om hon tror att det är ett hot från Danica att hon inte gillar när jag kommer i en så drivande position eller om det bygger på osäkerhet. Johanna tittade lite och sa att hon tror att det handlar om osäkerhet då trollet inte är helt säker på vart vi ska gå och vad som förväntas av henne så vi får jobba på att göra det tryggare. Jag frågade även hur jag ska hantera hennes otroliga matfokusering som gör att alla våra promenader slutar med att jag går och rycker i repet för att inte trollet ska stanna och äta konstant, det blir ett evigt tjat som ingen av oss blir glad av. Johanna gav mig en helt ny vinkel på det hela, hon menade på att då hästar ser mat som en väldigt stor trygghet, och särskilt om de någon gång haft ont om den, så blir de sistnämnda väldigt oroliga om de inte får möjlighet att äta. Genom att vända på scenariot och ge trollet möjlighet att stanna och äta innan hon själv vill så blir jag en trygghet då jag leder henne till mat. Det är också en rovdjurstendens att fokusera rakt fram i 500 meter och gå dit på rak linje utan att se sig omkring på sidorna, hästar vandrar ju i kringelikrokar och betar mellan stegen. Till att börja med kanske man kan ta två steg innan man får stanna igen men efterhand som trollet kommer till insikt och blir trygg med att jag leder henne till mat och att hon kommer få stanna och äta så kan den sträckan sedan utökas allteftersom. Så det tränade vi på och efter 20-30 minuter hade vi kommit upp och ner för backen mot stallet. Men sen är det även så att då trollet får stanna och mumsa så är det även hennes ansvar att följa med när jag går igen, vare sig om det är i skritt eller trav, så där har vi något att jobba med.

Vi tränade även på att flytta åt sidan längs ett staket, sidepass, genom att flytta först framdelen något steg och sedan bakdelen och på så sätt sick-sacka fram längs staketet. Målet är att hästen sen kan flytta sig simultant med hela kroppen åt sidan och förstår den det kan man träna sidepass med benparen på olika sidor av en bom, tunnor, stockar, hinder både rakt fram och sedan i vinkel.

Idag repeterade jag lite av det vi gjorde och sidepass gick mycket bättre. Jag märker såklart av att hon har en bättre och en sämre sida, precis som vid longeringen men jag hoppas att hon blir mer lösgjord av att få flytta benen i kors åt sidan och tänka till om vart hon sätter fötterna, ett steg i taget.
Vi tränade även på back med så minimala signaler som möjligt. Jag försöker fokusera energi mot hennes bog och därefter höjer jag händerna något och lutar mig framåt, reagerar hon inte "pulserar" jag med fingrarna för att slutligen börja skaka i repet. Hon lyssnar nu när jag pulserar lite, lite med fingrarna. Det som jag känner att vi kan jobba mer med är att backa flera steg åt gången för nu reagerar hon snabbt på ett steg bakåt men sedan vänder hon gärna bort huvudet lite och då får jag gå ganska högt upp i tryck för att backa fler steg bakåt. Men hon stannar gärna kvar om linan får ligga längs marken medan jag backar för att sedan komma fram när jag lyfter linan så ena hållet av jojon är helt klart lättare än det andra.
Vi slutade med att jag la upp repet över trollets rygg så strosade vi runt bland träden vid sidan av banan och prasslade i löven och myste. Hon följde efter mig när jag kallade på henne utan repet och när hon gick iväg åt sitt håll kunde jag strosa omkring henne och låta henne vara ifred för att sedan be om hennes uppmärksamhet och då följde hon med en bit till eller gosade lite. Jag vet inte om trollet eller jag tycker bäst om stunder som den.
Men det bästa av våra små lekstunder är att det är så skönt att se att hästen uppskattar ens närvaro och träningspassen genom att komma emot mig både i hagen och på banan. Då känns det som att det går åt rätt håll!!

Vill någon kika på Johannas blogg så finns den på sidan: http://vildhast.blogg.se/

Hästhöst

Veckan som har gått har vi för det mesta spenderat traskandes i skogen med repgrimma och lugna kliv. Det har varit fantastiskt väder med sol, kylig luft och mjuk mark, helt omöjligt att inte njuta av tillsammans under granarna.
Trollet ha verkligen anammat våra promenadrutiner och följer snällt efter i grimman genom nedhängande grenar, under nedfallna träd, i djup mossa, genom snår och buskar och tvekar inte att hoppa en stock eller två med mig skuttandes framför. Sålänge det inte finns alltför gott gräs på marken såklart. Då kräver hon regelbundna stopp för att fylla på energidepåerna.

Vi har tränat lite mer på NH-övningar på banan med. Att gå i en åtta runt två tunnor medan jag står still i mitten är fortfarande lite svårt men jag kan nu utan problem leda henne i mankhöjd på lång lina i skritt och trav från båda sidor och hon stannar från trav då jag stannar och vänder in mot mig för att få beröm, och ja, en morotsbit eller två också. Jag prövade att göra samma sak utan grimma också och hon följde med precis lika snällt trots att hon var helt fri och att gräset fortfarande gror på marken.
Idag gnäggade hon när jag kom ner till hagen med!!
Hon kommer emot mig när jag ropar och sänker snällt ner huvudet när jag håller fram grimman.
Helt plötsligt funkar alla de där momenten som man jobbat och jobbat för att nå, det känns helt otroligt.

Det kommer nog bli en höst som följer i samma spår. Jag försöker rida mycket barbacka och i repgrimma för att få henne att följa med på sväng, fram och halt bara genom sätet. Det blir många promenader i skritt i backarna i skogen för att bygga upp musklerna i rumpan och ryggen ännu mer. Mer longering på små och stora volter för att mjuka upp sidorna. Mer NH-träning med nya moment som presenningar, grindar, bommar och nya ledpositioner, kanske kan det fungera att leda hästen när man går bakom?!
Förhoppningsvis kommer hon att förstå mer och mer om vad jag menar och jag kommer lära mig hitta sätt att nå henne som hon förstår. Att longera henne i galopp har jag fortfarande svårt för men Kinna longerar Danica och Save tillsammans mellan varven och då tar hon galopp jättefint i båda varven, när Save är med verkar hon förstå tydligare vad som förväntas av henne och hon är en så ärlig häst att så länge hon bara förstår vad det är man vill gör hon alltid sitt bästa för att vara till lags. När det inte finns gräs i närheten såklart.
Håller det här vädret i sig ett tag till känns det som att det kommer bli en störtskön höst!

Chocktillstånd

Det där med att hinna uppdatera bloggen var det ja. Nåja. Ibland lyckas jag i alla fall.
Förra veckan mådde jag lite bättre, även om näsan fortfarande är täppt och så söndersnuten att det börjar blöda varje gång jag snyter mig nu, men febern höll sig på avstånd så jag är nöjd.
I måndags tog jag en skön tur i skogen med trollet och skrittade i trekvart ungefär. Måndag är en av mina två monsterdagar i skolan så jag var inte i stallet förrän vid sex men skogen var fin i skymningen och hösten börjar märkas av nu. Mossan var mjuk och ormbunkarna gula men solen sken medan den gick ner och det silade mjuk ner genom granarna. Vi klättrade en hel del men tog i princip hela turen på långa tyglar och bara njöt av de friska vindarna och fågelsången. Trollet frustade nöjt mellan varven och trampade på i stigen.

I tisdags var vädret långt från lika trevligt men jag cyklade upp i stormvindarna med regnkläderna på och vi gav oss iväg till Toveryd där Sanna och Alexandra väntade. De var inte riktigt med på banan så jag och trollet hängde på stallplanen medan Alexandra fick sadel och träns på sig. Det var bilar som kom och gick, hästar i hagar omkring oss, på banan och utanför stallet, skällande hundar och småbarn som skrek samt alla vanliga hästmänniskor som sprang runt med höpåsar, hinkar, täcken och all annan aktivitet som pågår i och kring ett stall. Tio minuter stod vi utanför stallet och jag försökte hålla en så oberörd och oförvånad min som jag bara kunde över mitt lilla sto som stod blick stilla hela tiden. De som gick förbi höjde på ögonbrynen så jag var tvungen att hålla upp vår image om att detta var något helt normalt. Jag höll på att spricka av stolthet när vi sedan gav oss av med Sanna och Alexandra. 
Vi tog en ganska lugn runda i skritt och trav och vågade oss inte in i skogen ifall träden skulle trilla omkull men hästarna var lugna men det var faktiskt ganska skönt att komma tillbaka till stallet sedan kan jag avslöja.

I torsdags var det ny träning med Emelie och vi skulle börja med att longera. Jag kan säga att det inte gick så bra. Danica var jättelugn och snäll i skritt och trav och Emelie föreslog att vi skulle testa en galoppfattning. Jag litade på hennes omdöme då hon sa att hon har lång erfarenhet av att longera och rida in oerfarna hästar men Danica förstod inte och hon gick på med spöt och drev på så det slog slint i trollets huvud och travaren kom tillbaka. Det tog mig en halvtimme att lugna ner henne igen såpass att hon kunde ta ett varv i trav i någorlunda lugnt tempo. Emelie sa att trollet testade mig som ledare när hon sprang undan men jag tror hon var osäker och letade efter en flyktväg och det går helt emot det sätt vi tränat på innan, vilket har gett stora framsteg, så det kommer nog ta ett bra tag innan jag ber henne komma ut igen.

För att lugna ner oss efter en smått chockartad träning för både mig och trollet tog vi en lång skogspromenad med Kinna och Save på fredagen som avslutades med några NH-övningar och en lång rykt samt vin och brieost för trötta ben. Det var en jättefin eftermiddag, vi gick längs åsarna runt gården, långt från allt vad stigar heter. Vi såg vart älgarna har sina viloplatser om kvällarna och räven smög runt oss i snåren.

I söndags red jag ut med Kinnas medryttare Sanna. Det var väldigt sankt i skogen efter mycket regn så vi höll oss på landsvägen och skrittade och travade. Jag har konstruerat om tränset så jag kan rida med det bettlöst och jag testade min idé i praktiken. Danica var väldigt pigg men hon lyssnade ganska bra så jag ska testa det på banan och några gånger till i skogen så får vi se men det hade varit kanon om det funkade att rida med!
Det tog inte så lång tid att rida på grusvägarna så Sanna red en stund i hagen när vi kom tillbaka men jag slängde på trollet repgrimman istället och testade lite lätt med åttan runt tunnorna som Johanna visade oss och även att leda trollet från lite olika positioner. Hon var inte på sitt bästa humör men det gick ganska bra ändå.

Idag tog jag mig upp till stallet efter ännu en monsterdag i skolan och hade inte ork att slänga på massa utrustning så vi tog en lång skogspromenad igen och det gick superbra. Trollet var ganska rejält sugen på gräs men i slutet gick hon fram utan att stanna och rycka i repet hela tiden. Jag testade där terrängen tillät att driva upp henne framför mig så att jag gick i höjd med hennes manke eller rumpa och trots att hon blev väldigt pigg så lyssnade hon och då hon sneddade upp för nära mig kunde jag flytta ut henne genom att höja handen mot hennes huvud. Efteråt travade hon på lång lina efter mig, stannade precis när jag stannade, vände och travade efter mig igen, så kul. Vi avslutade med några minuter i rundcorallen och bara mös.

Snörvel och sniff

Träningen i söndags var det ja. Emelie kom upp till stallet och en halvtimme ägnade vi åt att rida på banan. Det gick faktiskt väldigt bra. Vi övade ännu mer på tygeltag, förhållningar med sätet och ställning på volt. Jag har haft problem med att trollet skjuter in innerbogen på volten för att balansera upp sig och jag har velat jobba bort det genom skjuta på med innerskänkeln och leda med innertygeln vilket har gjort att jag hamnar snett över trollet som går på en mindre och mindre volt utan det minsta stöd på yttersidan. Emelie visade hur jag istället kunde jobba genom att helt sonika sitta rakt över hästen och behålla en mjuk kontakt med yttertygeln och jobba med mjuka kramningar av innertygeln med lite längre tyglar. Det tog tio minuter innan trollet var såpass mjuk att hon gick med rätt ställning på volten i båda varven i skritt och ena varvet i trav. Det gör så mycket att ha någon till hjälp från backen som visar var man hamnar fel och hur man kan göra istället. Som avslutning testade vi även en galoppfattning och på andra försöket gick det! Vi galopperade en hel långsida innan trollet bröt av och även om hon travade i ett ganska högt tempo efteråt så gick det att lugna ner henne. Vi pratade lite under avskrittningen och målen för träningen ligger nu på att hitta ett bra tempo i trav i båda varven på volt, jobba med ställningen i skritt, göra halt och avsaktningar med sätet och galoppfattning med därefter kommande lugn arbetstrav. Kan låta som a piece of cake men jag misstänker att det kan ta ett tag att få det att flyta på ändå!
Galoppen ska vi även jobba med genom longering så nästa träning blir i trekvart med en halvtimmes ridning och en kvarts longering så får vi se!

På måndagen fick trollet vila och på tisdagen var jag och Kinna ute och gick med hästarna i en och en halv timme med repgrimmorna. Jag och trollet tränade lite på att gå på olika positioner, jag går först och trollet bakom, jag går vid manken med trollet bredvid. Efter mycket träning ska jag kunna leda henne medan jag går bakom. Det var en skön stund i skogen och alla fyra var nöjda och glada när vi kom hem igen.

Jag har haft feber sen i onsdags och därför har jag inte varit i stallet förrän idag men Kinna har varit en ängel och linat trollet både tors, fre och lör. Hon har linat henne både ensam och med Save och alla tre dagar har trollet självmant fallit in i galopp på volten., helt underbart! Hon har svårare för ena varvet men med Save bakom sig klarar hon båda varven utan att stressa vare sig i fattningen, i själva galoppen eller efter den. Kinna har sån erfarenhet av markarbete med hästar och hon har lovat att hjälpa mig att lära mig longera så någon dag ska jag få testa med Save som är väldigt erfaren för att sedan kunna jobba med trollet själv.
Galoppen har varit en sådan milstolpe som jag verligen jobbat fram emot och det känns fantastiskt att det börjar lossna nu, hoppas bara att den här evinnerliga snuvan också gör det snart!

Sommarens sista bete avnjuts

Kvällstider

I fredags skulle vi ha haft träning för Emelie men hon ringde och hade blivit sjuk så vi sköt upp det till söndag. Istället gav jag och trollet oss ut på en klätterrunda i skogen och det var jättemysigt tyckte Alicia som slapp traska. Vi tog en riktigt brant backe uppåt och trollet var ganska rejält anfådd när vi kom upp men det var en fin utsikt! Skogen var helt tyst och stilla runt oss och trollet fick stå ett par minuter och pusta ut i mossan innan vi begav oss igen. Men med den framförhållning som jag är känd för hade jag råkat glömma faktumet att den väg som går upp sen kommer gå ner förr eller senare. Denna väg gick neråt i ett kalhygge med massor av pinnar, bröt och små stockar över hela stigen. Trollet såg mycket skeptisk ut men satte ner ena hoven framför den andra. Det var lite ostadigt och ibland knäcktes några pinnar och trollet tröttnade på att försiktigt sätta ner benen och blev nog lite stressad av knakandet så hon fnös till och gav sig av i trav. Det är så hon alltid tog sig ner för backar i början och hon tycker att jag är en mycket jobbig människa som vill gå ner för dem. Självbevarelsedrift är inte hennes starka sida. Men jag tog tag lite i tyglarna, svängde ut från stigen och lugnade henne med rösten, det tog inte mer än tio meter innan hon stod still och undrade vad jag ville, hon ansåg minsann att det inte var något fel alls på hennes lösning på backproblemet. Men efter att ha stått still en stund sänkte hon huvudet och pustade och sen gick vi sakta och försiktigt ner för resten av backen. Minsta möjliga slöseri av energi funkade uppenbarligen också som lösning för trollet.

I lördags var jag uppe i stallet ganska sent för jag jobbade hela dagen men jag och Sanna hade bestämt oss för att rida ut tillsammans så vid sjusnåret på kvällen skrittade jag iväg barbacka från gården. Sanna hade skrivit något om reflexväst i sms:et men jag tyckte att hon var skogstokig, det är ju sommar! Vi skrittade bort mot galoppbanan och det var så skönt att rida barbacka, det var en evighet sen kändes det som. Hästarna var glada att se varandra också och när vi efter halva turen lät dem stanna och dricka stod de nos mot nos vid samma vattenpöl och sedan lärde Alexandra Danica att det är störtkul att gå igenom vattenpölar istället för att klämma sig fram bland hallonsnår. Vi travade några korta sträckor och jag var övertygad om att jag skulle studsa av efter tre steg men trollet tog det så försiktigt, så försiktigt. Det var mycket skönare än att sitta ner i traven med sadeln på! Kvällen gick och mycket riktigt, när vi var tillbaka i stallet var trollets mage helt tom för det var lång tid efter kvällsmat och himlen var mörk. Tji fick jag i min sommarkänsla, det blir till att investera i en pannlampa snart.

Mys, mys, massa pys

Igår var jag uppe tidigt i stallet för det var dagen med stort d i kalendern, vaccineringsdagen. Jag och Kinna tänkte aktivera hästarna innan så att de kunde vila i lugn och ro efter och spontant bestämde vi oss för att ge oss iväg till dressyrbanan på Toveryd. Vi snirklade oss dit på skogsstigarna och både Save och Danica var mjuka och varma när vi traskade in på den mjuka, plana banan av träflis. Att lite hackat trä med ofärgade trästammar längs marken och plastbokstäver utsatta med jämna mellanrum kan kännas så lyxigt, helt otroligt! Det var kul att testa att rida med utgångspunkt från bokstäverna och se hur de första vägarna man fick lära sig på ridskolan funkade. Vi tog oss snabbt igenom snett igenom, halvt igenom och vändning rätt över. Att följa fyrkanten var betydligt svårare! Men efter några varv klarade vi det med, till trollets stora förtret. Det blir väldigt tydligt på ett så plant underlag att ena sidan är stelare än den andra, hon skjuter ut innerbogen ganska kraftigt i ena varvet och går lätt utåtställd. I skritt är det inte så farligt, där går det att böja igenom rörelserna betydligt bättre men traven är det mycket kvar att jobba i. Nedsittning till exempel. Jag känner mig som en professionell vinstampare på Danicas stackars rygg när jag ger mig på det så tills vidare rider jag bara lätt, man får träna på en sak i taget.
Skänkelvikningar börjar hon bli ganska säker på också, vårt vinglande över vägarna verkar ha gett lite resultat och lossnar det ännu mer så att man kan rida snett igenom i skänkelvikning tror jag inte det tar lång tid att jobba upp liksidigheten mycket bättre, det är ju väldigt lösgörande.

Efter en halvtimme satt jag av och Kinna tog Danica i longerlina medan jag red Save en stund och galopperade runt. Danica travade i ett så lugnt och avslappnat tempo att Kinna frågade om hon fick testa att ta upp henne i galopp på en stor volt och ja, det är ju bara att försöka! Trollet studsade till och tog en lite chockad fattning med bakbenen men travade sedan på medan hon kikade in mot mitten, vad var det nu vi ville. Ett försök till gav samma resultat men det känns som att den där fattningen inte är långt borta nu, i hagen galopperar hon både snabbt och långsamt och väljer galopp mer och mer självmant när hon ska förflytta sig, så snart...!

När vi kom hem fick hästarna skrota en timme innan veterinärens bil rullade ner för backen. Save har varit väldigt svår att spruta innan så Kinna tog honom i repgrimman och han fick vara först ut. Han snurrade som en vit karusellhäst i linan men efter några minuter var vaccinet där det skulle och Save var orange om mulen efter alla morötter som sex händer proppat in i vaga avledningsförsök. Men han var duktig för att vara så rädd som han är och efteråt stod han i solen och såg nästan lite stolt ut.
Lite nervös var jag när jag hämtade trollet för jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera på sprutan. Jag ledde in henne i ligghallen och band upp henne på ena sidan och skulle precis gå runt och sätta fast henne från andra hållet, bättre att vara på den säkra sidan resonerade Alicia, när veterinären kikade på mig och sa att allt var klart. Jag stod lätt förvånad och tittade oförstående på henne. Danica stod fortfarande med huvudet vid min hand och halvstängd ögonlock. Jaha, det behöver vi åtminstone inte vara nervösa för till nästa år. Trollet verkade också förbryllad när jag tog av henne grimman, drog du hit mig bara för att ta av grimman tycktes hon tänka och plirade mot den där konstiga typen som alltid kommer och komplicerar tillvaron i hagens dagliga små rutiner, men efter ett äpple och massa klappar lunkade hon bort och verkade ganska nöjd ändå.

Idag skulle vi haft en träning med Emelie men hon var tyvärr sjuk så vi tog en klätterrunda i skogen och hade det lite skönt istället. Eller okej, jag hade det jätteskönt, jag slapp gå!
Men trollet såg nöjd ut när vi kom hem och hon har verkligen nappat på idéen med att efter ridtur blir det stretching med morot, mums!!! När jag tar av grimman böjer hon snabbt halsen åt alla håll och kanter på jakt efter det orangea guldet, hon borde ha mörkersyn som en lokatt när vintern kommer.

NH-träning

Idag har Johanna varit uppe hos oss i stallet för första gången och hon ska hjälpa oss lite med nh-träningen så att vi kommer vidare. Det är skönt att ha någon att vända sig till med alla frågor som dyker upp längs vägen. Är det jag som är otydlig i mitt kroppsspråk när trollet inte reagerar på sättet jag vill? Är det okej att hämta hästen i hagen med godis eller blir man en vandrande morot i hästens ögon då? Släpper hästen fokus när den betar? Det är mycket man kan undra över. Det är dessutom kul att lära sig nya övningar och få inspiration om hur man kan jobba med hästen.

Träningen gick jättebra. Johanna följer Pat Parellis program och vi börjar därför med de sju lekarna. Jag har gett mig på några av dem innan och gillar upplägget så det kändes bra. Danica stod helt still när vi slängde repet runt henne och hon svarar bra på att gå undan för tryck med. Jag behöver träna mig på att använda fingrarna när jag ber henne flytta sig för det blir ett tydligare tryck då men annars var det inga problem där heller. Första och andra leken, check! Det är den tredje leken, the driving game, som jag har haft mest problem med. Då ska man hitta olika sätt att driva hästen från sig, mot sig, framåt, bakåt, ja alla möjliga riktningar och i alla gångarter och från alla olika zoner kring hästen. Man ska alltså i slutändan kunna stå bakom hästen och flytta den vart man vill i vilken gångart som helst. Jag som nött och nött att trollet ska gå bakom på lång lina, hon fick en smärre chock när hon skulle gå bredvid mig helt plötsligt, dessutom med ett spö vilande på manken. Det tog ett bra tag men till sist kunde jag gå bredvid henne och få henne att stanna bara genom att stanna själv.

När man följer Parellis program utgår man också från de fyra olika horsenalities som hästar har. Det är en ganska grov indelning men genom att placera in hästen på ett ungefärligt sätt så arbetar man med dem på olika sätt. En stressad häst behöver man jobba med på ett annat sätt än en häst som gärna står still och går in i sig själv, det är ganska självklart. För att placera sin häst utgår man från denna kartan:

 

Danica hamnar ganska tydligt i hörnan för en RB-introvert så när hon fryser fast kan det vara bra att fortsätta en övning medan hon går framåt för att hon ska fortsätta tänka. Hon blir också gärna som klister när man longerar och leder henne så det är bra att träna på att arbeta med hästen på ett lite större avstånd så att hon får bygga upp sitt eget självförtroende.
Johanna gjorde därför snabbt om våra blåa tunnor till en åtta som jag skulle skicka trollet runt i. Det tog Johanna en gång innan Danica gick runt tunnorna på egen hand medan Johanna stod still. Hon berömde trollet för att vara väldigt lättarbetad och snabblärd. Jag tog över repet och sen tog det en kvart innan trollet rundade en enda tunna. Det räcker inte med en lättlärd häst när man själv är fumlig och trög som en moped på autobahn. Men trollet verkade tycka att det var kul och ibland kändes det nästan som att hon kikade under pannluggen och fnissade åt mina förvirrade försök att hålla reda på cirklar, häst, svängar, lina och pekpinne. För att inte tala om mina egna ben.
Johanna tyckte att det räckte efter det, hon trodde mitt huvud hade fått nog och trollet stod nöjt och gäspade så vi skyndade oss in i ligghallen medan regnet ökade.

Johanna visade också hur jag kan göra med pekpinnen för att lättare få trollet att sänka huvudet och det som jag slitit med i flera månader tog nu fem minuter. Danica började dessutom leka med grimman och hon såg ut att ha det riktigt kul så nu har vi massor av saker att träna på. Eller jag har det i alla fall, trollet kan ju redan. Johanna menade också på att när en övning går bra en gång så är det viktigt att gå vidare och göra något annat eller öka svårighetsgraden så att man hela tiden utvecklas med hästen och inte tragglar vidare för att leta efter en perfektion, då tröttnar hästen snabbt.

När man arbetat med alla lekar ett tag går man tillbaka till horsenality-kartan och jämför för att se om hästen har förändrats och efter ett tag kan man jämföra med målen för hästens personlighet. Den första är ganska inriktad på negativa personlighetsdrag och dessa hoppas man ju förändra så målkartan ser ut på detta sätt:

Det ska bli kul att se hur trollet förändras och hur långt vi kan arbeta oss upp i de olika graderna av lekarna. Vi är fortfarande på level 1 och har bara börjat med de tre första lekarna. Det finns totalt fyra nivåer och lekarna förändras mellan varje nivå och går in i ridningen allteftersom.

Över till något helt annat. Jag fick idag tillbaka bilderna jag skickat in för framkallning och av 40 bilder var ungefär 38 på trollet. De är i ett tidsspann på ett år och det är helt otroligt att se skillnaden hon genomgått i kroppen. När jag köpte henne såg hon ut som en travare och sen tappade hon väldigt mycket muskler och hull under vintern, hon fick ju inte lov att äta i hagen för de andra hästarna och trivdes nog inte så bra. Idag ser hon nästan ut som ett halvblod, eller jag tycker det i alla fall men här kommer ett urval bland bilderna så kan man avgöra själv.

Första dagen i stallet

Första ridturen ute, hon hade fortfarande travtränset och bettet då

Sommarhage

Barbackatur i vintras

Värmer sig i vårsolen efter flytten

Med sin prins

Tuffsig i fällningsperioden

Nyklippt i sommarvärmen

Nöjd i ligghallen

Trollungar

En halvtimme av framsteg

Det har varit ett par händelserika dagar nu som jag borde ha skrivit mer om men anar ett kommande långt inlägg. Vi har byggt en rundkorall ovanför grönsaksodlingarna och där har jag och Danica testat oss fram lite. Hon var lite konfunderad över hela konceptet men på det stora hela gick det ganska bra ändå. Jag drev på henne längs spåret och det tog inte många varv innan hon visade mig intresse och ville komma in till mitten så det var en bra början. Hon går väldigt gärna på en liten volt vid longering och jag trodde att hon skulle ha lättare med staketet som stöd att hålla sig på ett stort spår men hon valde ändå en liten volt men det är något vi får träna på. När hon sedan kom in till mig orkade hon inte hålla fokus särskiljt länge utan verkade bara tycka det var skönt att trycket släppte, då lockade gräset mer än mina klappar, men som sagt var det första gången vi båda testade så för att vara utfört av två glada amatörer var det ändå tio minuters rätt gött arbete.

I söndags tog jag sällskap med Kinna som tömkörde Maja och vi tog en barbackarunda i skogen. Det var väldigt längesedan jag red trollet barbacka och jag kände så tydligt hur mycket mer ryggmuskler hon har fått. Det var nästan riktigt bekvämt att sitta där man satt. Trollet var jätteduktig och lyssnade fint på både broms och gas så det var en riktigt mysig tur.

I måndags tömkörde vi ett slag och jag testade att spänna in henne lite, lite mer än vanligt med gummibandet för att se hur hon svarade på det. Hon var jätteduktig och gick och mumsade snällt på bettet och böjde igenom hela kroppen i svängarna. Jag tyckte att jag nästan fick igång lite bakbensaktivitet men den tanken dog när jag bad henne gå över ett 30 cm högt hinder. Det sa brak när hon smidig som ett kylskåp kravlade sig över utan att lyfta på ett enda ben, så mycket för den aktiviteten.  

I tisdags var vi ute på en lite längre runda. Kinna och Maja följde med oss en bit bort längs vägen och sedan vek jag och damen av bort mot galoppbanan. Hon segade till lite när Maja försvann men så fort vi kom in på stigen mot banan ökade hon på takten igen. Det hade regnat en del på natten så stigarna var lite geggiga och hala men vi travade en del lite kortare sträckor och jag hade egentligen tänkt nöja mig med det, men sen kom gräsfältet som avslutas i en lagom brant, lagom svängd, lagom lång sandbacke och jag kunde bara inte låta bli. Jag drev på trollet och poff, så galopperade vi! Jag får inga stilpoäng för den fattningen men det var så otroligt härligt att få sträcka ut lite och trollet verkade nöjd när förvåningen lagt sig. Hon var riktigt pigg resten av ridturen och verkade väldigt sugen på att ge sig på det en gång till. Dock lyssnade hon på förhållningar och stod snällt still när jag bad henne. Hon har blivit så fin och duktig mitt lilla skogstroll.
Det var kul att känna hur galoppen utvecklats också, det fanns inte ett uns av den platta sprinterstilen som hon innan fallit in i utan hon tog sig upp med stora riktiga språng och hela rumpan fick hon med sig med bakben och allt. Det är inte för inte man får smeknamnet Dönica!

I onsdags fick hon vila och idag har vi ridit lektion! Jag kontaktade en tjej som heter Emelie Josefsson som kom ut till oss på lösdriften. Jag började lite innan med att mjuka upp tösen i repgrimman för att få lite fokus och se så att hon inte var stel någonstans, hon var väldigt uppmärksam och ovanligt gosig vilket var väldigt kul.
När Emelie kom hoppade jag upp och vi stängde in oss i ponnyhagen. Hon lägger stor vikt vid att man ska kunna rida hästen i alla gångarter och i alla rörelser på i princip lösa tyglar och ha kontakten och kontrollen med hästen via sätet och med hjälp av vikten. Det kändes som att det var en dressyrfilosofi som kunde passa mig och trollet då hon lät blir stressig när man sitter och hänger henne i munnen, och vilken häst borde inte bli det egentligen. Vi red i en halvtimme och det gick så himla bra!! Vi red i stort sett bara på större och mindre volter men Emelie visade hur jag kunde stanna hästen enbart genom att vinkla bäckenet och krama om med knäna. Danica stannade som en staty. Med ganska lång och glappande tyglar fick vi sedan träna upp kontakten med bettet via snabba kramningar och växlande av att ge eftergift och plocka upp tygeln. Danica tuggade så att spottet flög men ville då och då lägga sig lite på bettet. När jag har ridit själv har jag då hållit emot och drivit på för att hon inte ska tro att det är rätt att göra så men Emelie sa åt mig att göra precis tvärtom. Det är den dragkampen man aldrig vill hamna i med hästen så istället släppte jag tygeln och gav henne därmed inte stöd för tanken är ju att hon i slutändan ska orka bära sig själv. Det tog inte många minuter för trollet att fatta galoppen och hon gick nöjt och tuggade själv med ställning och lätt stöd för yttertygeln. Så häftigt! Det bästa är att hon kunde göra exakt samma sak i trav i båda varven innan halvtimmen var slut..!

Sommarkväll

Jobbade hela förmiddagen idag men framåt kvällen kom jag iväg till stallet och kunde njuta av solens något blyga strålar. Kinnas ena barnbarn Isak var med och han fick pyssla lite med Muffins. Jag hoppade upp barbacka på Save och tillsammans tog vi oss ut alla tre i skogen på en liten skrittrunda.

 

När vi kom tillbaka hämtade jag mitt lilla troll och gjorde i ordning henne för en omgång tömkörning. Det är kul att sedan jag började rida med hackamoret gapar hon alltid direkt när jag kommer med bettet. Jag tömkör alltid med bett för det blir en annan kontakt med hästen och tömkörningen ska vara en liten grund för dressyrarbetet senare och därför vill jag att hon lär sig ta stöd på bettet med och det funkar super i tömkörningen. Vi höll på i en halvtimme ungefär och tränade lite på att rygga. Hon lyssnade jättebra då jag använde samma röstkommando som jag brukar göra när vi tränar med repgrimman men nu la jag även till ett ökat tryck på bettet. Jag hoppas att när hon landat med detta kommer ridningen fungera bättre med bett också då hon förhoppningsvis börjar svara på bettet som en bromsande/samlande hjälp och inte som ett stöd vid ökning. Efter vårt lilla pass var trollet så här pigg: 

 

Tårtkalas

Igår var jag och Amanda ute på äventyr med stora nordsvenskar och det var väldigt spännande. Sex timmars ridning blev det totalt och om jag tyckte att Danica blivit rund om magen nu så fick jag verkligen något att jämföra med! Här är pållen som jag fick bli kompis med under dagen:

Rask

 Han var en nordsvensk travare så jag kände mig väldigt hemma trots allt och om någon kan gissa att han är 23 år gammal blir jag imponerad. Pigg och glad var Rask, helt klart levde han upp till sitt namn, och först i galoppen ville han vara! Dock var det lite irriterande att allt vad egen styrning och broms inte fungerade, man har inte mycket att säga till om när 800 kilo häst vill gå åt motsatt håll mot vad man själv tänkte, envisa som synden är de med. Men en underbar tur i skogen bjöd de på!

 Idag har vi tagit det väldigt lugnt och Amanda har ridit Danica för första gången. Vi tog en tur ut i skogen och jag tog med Muffins i repgrimman. Det har halvregnat lite till och från under hela dagen men när vi väl kom iväg var det uppehåll och skönt väder. Det var kul att se hur trollet rör sig när man går på marken, det ger det hela en dimension till i och med att jag vet precis hur hon känns, och jag blir så stolt när hon gör halt snällt, står still, travar lugnt och bara är helt enkel att ha att göra med. Hon är så fin mitt lilla troll. På tisdag fyller hon åtta och och då det dessutom är 1-års jubileum för oss bakade jag och Amanda en form med kärleksmums igårkväll som vi idag hade med oss till stallet och firade med. Kinna och Isak hjälpte oss att krympa den och det var en jättemysig stund.

Tårtan!!

Dårfinkar och Dönicka(r)

Trollet går nu under det officiella smaknamnet Dönica i stallet. Hennes dundergalopper har gjort hela gården fri från sorkar, med allt oväsen ovanifrån bestämde sig för att packa ihop och flytta någon annanstans, kloka små djur egentligen!

Men i skogen är trollet en lugn och snäll dam nu. Syster liten var med i tisdags och skrittade i skogen medan jag red Save. Jag tog täten och Danica höll sig snällt vid Saves svans, även om det ibland blev några serpentinbågar i blåbärsriset när det gick alltför sakta i nerförsbackarna.

I onsdags sålde jag min sadel, igen. Men denna gång tror jag att den är borta för gott. Kvinnan som hämtade den hade spanat in modellen tidigare på Hökks och letade efter precis en likadan sadel fast i begagnat skick så nu är jag av med den. Dock var kvällen varm och Alicia trött så efter att sadelbilen rullat iväg kom vi inte längre än till ryktlådan, men det var precis rätt läge för kvällen.

Idag var jag ute och red med Sanna som hade lånat Lill-Figge, en nätt fux på fem år och 180 cm i mankhöjd. Trots sin ringa ålder är Figge dock en mycket lugn och trygg herre och Sanna visade mig hur många nya ridvägar som helst. Det enda som gjort att jag inte gett mig på dem innan är att man måst passera igenom en tunnel som går under motorvägen för att nå dem. Tre gånger tre meter rund tunnel med sandspår tjugo meter framåt och trollet var lätt skeptisk. Men jag hoppade av och skeptiskt frustande följde hon dock lugnt efter Figges runda rumpa utan att strula.
Efter tunneln kom vi till massor av fina sandstigar avsedda enbart för ridning och vi la in ett par travsträckor. Helt nya omgivningar, nytt sällskap och mötande hästar fick inte damen ur balans, hon travade lugnt efter Figge. Hon har inte riktigt musklerna för att gå i ett travtempo under arbetstrav och Figge kan samla sina långa ben i det oändliga men när Danica var ikapp svansen på honom bröt hon självmant av till skritt och traskade på en bit innan jag kunde skänkla på och så travade vi ikapp igen.
Vi slutade med att Sanna galopperade några varv på volten medan vi stod still i mitten. Trollet ville väldigt gärna snurra runt så att hon hela tiden kunde se vart Figge var men den sista stunden stod hon helt still, tunneln var sedan inget problem. Jag hoppade inte av utan vi skrittade igenom med lastbilar över oss och när vi var ute vände hon på huvudet och fnös som att det översvallande berömmet från token på ryggen inte alls var i proportion mot det löjliga plåtröret som det trots allt bara var att traska igenom.

Sanna berättade också att Anders Eriksson som jag var på tömkörningskurs i höstas brukar hålla lektioner på Klämmestorp med jämna mellanrum och då blev jag eld och lågor. Dit är det skrittavstånd och då skulle jag kunna anmäla både mig och Danica någon gång. Trollet älskar verkligen tömkörning och det hade varit jättekul att göra något med henne som vi båda utvecklas av. Trots att jag lärde mig mycket av den lilla ponnyn jag fick låna på Ölmstad hade det varit ännu roligare att få tips på hur man kan jobba med sin egen häst och vilka övningar som kan vara riktigt bra för oss, så nu blir det hårdspaning av Klämmestorps hemsida!

Tur och tömmar

I förrgår var jag och Sanna ut på tur tillsammans och Danica och Alexandra blev så glada att se varandra. De är jättesöta, trots att de inte träffats mer än de gånger vi rider ut tillsammans hälsar de glatt och slår sedan följe i samma takt. Danica har slutat stressa iväg utan faller in i Lexis takt och så lunkar de snällt bredvid eller efter varandra. Vi red bort längs den stora bilvägen en bit och det var full rulle på gocart-banan. Jag kände att trollet blev lite spänd men så länge lexi traskade på framför var hon supersnäll och lugn. Efter gocarten svängde vi in på en grusväg och kom bort till galoppbanan, där gick Danica först en bit och hon ökade på steget men hon var inte tillnärmelsevis lika hetsig som första gången vi red där tillsammans utan stannade snällt när jag bromsade.
Efter rundan stannade vi och pratade i bortåt tio minuter där våra vägar skiljdes och trollet stod still som ett ljus! Det är första gången någonsin hon stått helt stilla så länge när vi är ute i skogen och det var dessutom på hemväg. Att lexi stod lugnt bredvid gjorde definitivt sitt men jag var så stolt så när vi skrittade hemåt. Att pållarna inte ville skiljas åt utan att lexi gick med oss hem är också ganska anmärkningsvärt. Det är lustigt hur hästar bildar band med varandra.

Idag var det varmt och soligt igen och jag la ner planera på den tilltänkta träningen på banan. Istället tog jag fram tömkörningsgjorden och ponnytömmarna och med svettäcket på rumpan traskade trollet med mig för lite markarbete. Jag satte på henne gummibandet med så utspänt som det går, det ger då inget tryck alls när hon har huvudet i en neutral position och när hon sänker huvudet är det nästan lite väl långt, men bara att sätta på det ger en känsla av något över nacken och hon svarar jättebra på det lilla minitrycket och går i en fin låg form.
Vi började longera en liten stund men jag tycker fortfarande att det är svårt att flytta ut henne på ett stort spår så ganska snart spände jag över till tömkörning istället. Jag varvade mellan att gå bakom och vid hennes sidor och kunde därigenom jobba på både raka och böjda spår även med lite ställning. Hon var superduktig. Jag känner inte igen mitt lilla troll längre. Hon var väldigt lyhörd och även om vi klantade till det lite ibland (får skyllas på mig, virrpanna som man är) så fortsatte hon lyssna och hon ansträngde sig verkligen för att förstå vad det var jag ville.
Hon har ändrat sitt sätt att placera bakbenen med och istället för att hela bakvagnen hänger och slänger lätt okontrollerat som ett bihang bakom framdelen så har hon nu börjat tänka på hur hon placerar sina ben och trampar nu in med inner bak under magen på böjda spår. Jag ska försöka hålla igång tömkörningen runt två gånger i veckan nu under hösten tänker jag och även börja använda bommar för den koncentrationen hon har då är helt makalös, hon verkar tycka att det är superskoj. Det märks också vid ridningen att hon börjar hitta en liten egen balans och det gör att hon får så mycket lättare att balansera upp mig med utan att hon behöver kuta på för att orka med. Att hon sedan jobbar i rätt form och sätter bakbenen under sig och rundar ryggen ser jag då bara som en bonus.

Efter passet spolade jag av henne ordentligt med slangen och hon stod med slutna ögon och njöt av vattnet, tills hon tröttnade och stoppade ner hela mulen i strålen och slog runt med läpparna, vi var två väldigt blöta men nöjda krabater som sedan knatade in i vindskyddet.

Blåbärsris och grusvägar

Igår hade jag egentligen inte tänkt ta mig upp till stallet men när jag kom hem från jobbet vid fem hade jag en enorm hästabstinens och kunde inte hålla mig från att hoppa upp på cykeln och trampa iväg. Det var varmt och skönt i luften men ganska mulet så vädret var perfekt för en ridtur.
Trollet stod och betade med sin pojk och var inte alls besvärad av flugorna så både medlet och huvan verkar hjälpa henne och hennes ögon var inte alls lika rinniga. Jag torkade av dem något med en svamp och hon tyckte det var lite läskigt med en stor gul svamp vid ögonen men var väldigt snäll och stod nästan helt still med ett ytterst skeptiskt ansiktsuttryck.
Jag ville testa lite nya ridvägar så vi traskade rakt in i skogen på andra sidan stallet och efter två meter var vi helt omslutna av granar och hela marken var täckt av mjuk mossa och blåbärsris. Danica gick raskt upp för alla backar och sen följde vi några djurstigar på toppen av åsarna. Jag var helt övertygad om att jag hade full koll på vilket håll stallet låg åt men när jag tyckte att det var dags att vända insåg jag att så nog inte var fallet. Jag erkände mig besegrad och drog upp mobilen, någon slags vägbeskrivning hade Kinna gett mig och hon hade ett ungefärligt hum om vart i skogen vi höll till. Problemet var bara att jag inte fick tag i henne. Okej.. Helt plötsligt hade vi problem. Danica fick stå och tugga på granarna medan jag funderade. Det var inte lönt att börja rida hit och dit när jag inte hade någon uppfattning om vilket håll vi skulle så tillslut bara skänklade jag på trollet och gav henne långa tyglar, det tog knappa tio minuter så var vi hemma igen. Där ser man vilket lokalsinne djuren har och hur stark deras flockkänsla är, när trollet fick välja tog hon den rakaste och snabbaste vägen hem mellan åsarna utan att klättra vare sig upp eller ner. Det känns tryggt att veta att det är någon av oss som har koll på läget!

Då det var en ganska ansträngande klätterrunda igår skrittade vi bara ut längs grusvägarna idag och hon fick traska på i sitt eget tempo. Hon håller sig mest i gräskanten fortfarande men väljer ibland att gå på vägen så hon verkar inte vara särskilt öm efter att skorna åkte av vilket är jätteskönt. Hon har blivit så duktig på halt och skänkelvikningar och vi gjorde både och både på vägen bort och på hemvägen utan att hon ökade eller vill stressa iväg. Det känns som att hon äntligen har börjat landa på riktigt i ett ridhästliv där varje motionspass inte består av snabbjobb utan att hon hittar ett lugn i att lunka också. Naturligtvis blir hon pigg på hemvägen men vilken häst blir inte det så det är helt i sin ordning men det känns toppen att hon ändå kan stanna och stå still när hon har en raksträcka framför sig på hemvägen.

Tacka vet jag regnet!

Imorgon har jag fått det stora ansvaret att rida Alexandra, min kompis ardenner-nordsvensk korsning, och det ska bli jättekul! Jag cyklade upp till grannstallet idag på morgonen och fick kika runt så att man har koll på var alla saker finns och exakt hur nära staketet i hagen man ska gå för att inte bli attackerad av hennes hagkompis.

Efter att ha turistat runt uppe i Toveryd tog jag mig de ynka metrarna bort till vårt lilla stall och hämtade trollet. Vi byltade på oss med flugmedel, ländtäcke, hackamore, hjälm, extra tröja etc och jag kunde tillslut hoppa upp. Då gick sömmen i stiglädret av. Det var bara att hoppa ner igen och byta stigbyglar med Kinna. Tillslut var vi iväg. Det var lite halvregningt i luften och flygfäna höll sig borta. Regn är för tillfället mitt favoritväder.
Vi red bort till toverydsskogen och snirklade runt på stigarna där i över en timme. Vi skrittade och travade och allt gick superbra. Hon stannade snällt och stod stilla när jag bad henne och traven kunde hon gå i ett lagom arbetstravstempo. Vi klättrade en hel del i backar och kom tillslut till en brant nerförsbacke. Där hoppade jag av och gick bredvid henne, hon har stärkt sin rygg och bakdel väldigt mycket men hon har fortfarande svårt att sätta bakbenen under sig i nerförsbackarna så när det blir för brant väljer jag än att hoppa av för att inte belasta frambenen för mycket.
Men det var en underbart skön tur i skogen.

Nu har jag precis gjort hästaffärerna i stan och ett nytt ridtäcke i ett mycket tunnare material hittade jag som vi kan ha nu på sommaren, en flughuva för att skona ögon och öron på henne, världens starkaste flugmedel, nya stigläder (konstigt nog) och en kanal till dessa så att man kan ha fästet neråt vid fötterna, med den nya sadeln skall fästet annars skava mot låret har jag förstått.
Det finns inget roligare att lägga pengar på än sin häst.

Ett ufo gör entré

Sadelbyte

Nu så äntligen är min gamla sadel såld och tjejen som köpte den ska testa den på sin varmblodskille men det kändes som att hon var lite ovillig att lämna tillbaka den så med tummarna i ett fast grepp ser jag den aldrig igen.
Effektiviteten själv satte jag precis över pengar till en annan tjej för en ny sadel med. Den kostar exakt lika mycket som jag fick för min gamla så det blir ett äkta byte av sadel känns det som.
Jag blev superglad när jag såg annonsen om precis en sådan bomlös sadel som jag varit sugen på men inte riktigt haft råd till ligga ute på hästnet förra veckan. Det är en Barefoot Cheyenne och den sista vändan tänkte jag köpa syntetvarianten men det kändes lite bittert då jag helst vill ha en lädersadel. Den jag sedan hittade är i läder, har fem år på nacken men ser välskött ut och det ingår två bra paddar till den så ikväll är sadellyckan total!

Nyköpet

 

 

Förutom att ge förvirrade vägbeskrivningar till tjejen som köpte min sadel och inse att man är under luftattack från världens blinningstorm lyckades jag mysa och pyssla en hel del med trollet och då mamma var med som chaufför i stallet hade vi tänkt ta en skogspromenad alla tre. Danica gjordes iordning med flugspray, skyddande täcke och jag tog det extra-extra långa grimskaftet till repgrimman ifall att hon skulle få ett panikryck och behöva ta skydd under en gran eller något liknande. När vi sedan begav oss var Danica mitt minsta bekymmer. Mamma var totalt ohärdad mot flygfäna och hon hoppade och härjade så att vi fick vända om och av den långa skogspromenaden återstod inte mer än tio minuters fäktande. Danica var dock väldigt nöjd då jag inte hann fokusera på henne i mina försök att lugna mamma så för hennes del blev det hela tio minuters ätande av björklöv, ormbunkar, blåbärsris, mossa och en stackars liten rönn som hon drog upp hela stammen på. Saker går nästan aldrig som planerat.    

Hopp

Jag har lagt ut annonser om sadeln nu och igår ringde det en tjej som var väldigt intresserad. Hon kommer och kollar på sadeln på fredag så med lite flyt kan jag beställa en ny i helgen! Jag har nu letat sönder utbudet känns det som och jag kommer beställa en bomlös sadel. Jag får helt enkelt inse att en westernsadel får vänta tills dess att jag har ett riktigt jobb. Men även bland de bomlösa finns hur många alternativ som helst och det är inte bara viktigt  att få rätt sadel utan även padden måste vara bra, så det är två saker att leta fram till bästa kvalitet till rätt pris och med hyfsade leveranstider. Men jag har fastnad för Barefoot-sadlarna och beställer antagligen deras padd med som är specialtillverkad för att passa dem sadlarna. Modellen jag gillar finns både i läder och syntet och fastän jag helst vill ha en läder får jag nog inse att det får bli en syntetsadel till. Då kan man lägga mellanskillnaden av pengar på ett ullsäte till vintern istället!
Så på utrustningsfronten går det framåt. Jag har varit ute och ridit både i förrgår och igår och då la jag på henne mitt skrittäcke i fleece för att skydda lite mot flugorna och det hjälpte faktiskt väldigt bra. Hon stressade ner sig och fastän de satte sig på bogen fortfarande så var det skönt att kunna rida utan att hon tvärstannar och sparkar mot magen i irritation över flugorna. Det känns lite halvdumt att rida runt i fleecetäcke när det är 25 grader men det är smällar man får ta i livet, nu när jag vet att det hjälper ska jag köpa ett flugtäcke både till hagen och till ridningen inför nästa sommar.

I förrgår red jag en liten stund på banan, jag ville känna hur stel hon hunnit bli efter betet men det var inte så farligt alls. Hon är mycket mjukare i det ena varvet och hennes stela varv hade blivit lite värre än innan betet men det var inte så farligt och det borde gå ganska snabbt att mjuka upp henne igen. Jag red med bettet för att kunna ställa lite på volten då jag tycker att hackamooret inte fungerar på det sättet. Det är bättre att ha i skogen och så kan vi rida med bettet på banan, det blir lite variation för hennes mun också. Jag travade en del på banan och det gick jättebra med övergångar mellan halt, skritt och trav. Hon går från trav till halt och halt till trav med bara ett par tre stegs skritt emellan nu så allting går sakta men säkert framåt.
Jag avslutade ganska snabbt för jag ville inte pressa henne för snabbt nu när hon har vilat men innan vi varvade ner i skogen testade jag att skritta över bommar vilket gick jättebra. Så bra så att jag tog varvet runt i trav med och på den sista lite upphöjd bommen blev det ett miniskutt, det var första gången vi hoppade någonting tillsammans, hon är så duktigt mitt fina lilla bustroll!!

Modiga efter hoppen gav vi oss iväg mot galoppbanan igår. När jag skrittade på grusvägen märkte jag av att hon var något öm i frambenen, men hovslagaren sa att det kunde ta två månader innan hon vant sig, så jag höll mig vid sidan i gräset och sen red vi lite bakvägar till skogen för att undvika vägen så mycket som möjligt. När hon går i gräs, i skogen eller på asfalt märks det inte någonting på hennes steg så det är bara grusvägarna hon tycker är lite jobbiga. Men efter att själv ha gått barfota där förstår jag hur hon känner!
Stigen genom skogen till själva banan har blivit Danicas snigelstig. Hon åmar sig fram från sida till sida och vill helst inte framåt alls så efter att ha snirklat runt ett par träd för mycket drev jag fram henne i trav och då gick det mycket bättre, hej och hå, framåt skulle det gå. Precis när stigen tog slut gick hon dessutom från trav till halt..!
Även på galoppbanan travade vi en hel del men bara på väg bort från stallet. När vi kommit en bit vände vi via en stor volt och eftersom att det är så tydligt att det är hemväg då blir trollet jättepigg men det är precis då som jag är så glad för hackamoret. Mitt mål var att hon skulle skritta hela vägen hem, hon fick skritta så snabbt hon ville och med hur stora steg som helst men inte tackta och inte börja trava. När hon börjar tackta och man har ett bett på henne och gör en förhållning blir hon taggad och det hela slutar i dragkamp då hon vill ta stöd på bettet och springa. Med hacket kan jag göra en förhållning när hon är för framåt vilken går igenom och det resulterar i en halvhalt varav hon bryter av till skritt direkt igen. Det är sån skillnad att jag sitter helt lyrisk på hästen och båda två blir mer avslappnade för det som gjort ridningen spänd är att jag viljat skritta medan hon vill trava och kommunikationen inte funkat. Så länge trollet förstår vad man menar är hon världens goaste och hon jobbar verkligen för att vara till lags!

Jag hoppas verkligen sadeln blir såld på fredag så att jag kan beställa en ny, för då blir det ridning på riktigt!!

Betessäsong

Efter att ha varit bortrest en vecka är jag nu hemma igen och har längtat efter mitt troll som en tok. Hon stod så snällt i vindskyddet och väntade på mig, nyverkad och fin! Hon har haft en del tappskor under sommaren så när hovslagaren var uppe i förra veckan valde jag att ha henne barfota så får vi se hur det går. Jag tog ut henne på promenad en timme i skogen och när vi gick längs grusvägen ömmade hon lite men det var tydligen normalt och på skogsstigarna märkte jag ingen skillnad så förhoppningsvis kommer hon trivas med barfotafötter, det gör jag i alla fall. Det var första gången sen jag köpte Danica som jag inte var med när hovslagaren var uppe och man är ju lite nojig men allt hade gått bra och hovarna såg fina ut, dock lite torra i sommarvärmen.

Eftersom hon har fått så mycket ryggmuskler efter flytten har jag nu ingen sadel som passar särskilt bra men jag har nu äntligen efter att ha letat runt i vad som känns som en evighet hittat en jag gillar och som ligger inom budget så ikväll ska annons ut på den gamla så hoppas jag snart kunna ha en bra sadel till tösen igen!
Hon trivs jättebra i hackamoret som jag har provat så efter att ha fått vila en del under betet då jag varit borta pirrar det av lust att få hit en sadel så vi kan börja komma igång med ridningen!

Men de är inte bara en för trång sadel och tappskor som gjort att vilan blivit längre än planerat, damen är dessutom väldigt störd av alla bromsar, blinningar och diverse andra flygfän som dönar runt i sommarluften. Jag funderar på att lägga på henne reflextäcket när vi börjar rida igen med förhoppningen om att det kanske skyddar lite och så kommer hon nog få gå med svettäcket i hagen de timmar på dagen då det är som allra värst. Som det ser ut nu står hon i vindskyddet nästan hela dagarna då de inte flyger in dit och Save står troget bredvid och väntar, ska inte du äta tänker inte jag heller göra det, ser han ut att tänka. Kinna hade faktiskt gett dem en giva hö en dag då de verkligen inte stuckit ut nosen, för mat måste de ju ha trots att hagen är knallgrön av gräs.

Efter att Danica störtdykt ner med mulen i mossan på våra skogspromenader och käkat rötter har vi även börjat ge dem mineraler för beteshästar varje dag och det funkar kanon. De får ingen kraft nu när båda hästarna tar det väldigt lugnt och då är det klart att lite extra mineraler inte kan skada.

Något som har varit bra med fluginvasionen är att vi tvingats träna med sprutflaskor varje dag vilket trollet inte uppskattade i början! Nu börjar det gå bättre och flugmedlet hjälper dem mot både bett och fästingar men Danica verkar ha ont över att de surrar runt henne och sitter på hårremmen. Jag trodde att det var själva betten hon reagerade mot men hon har nästan inga. Det kan gå ihop med att hon tycker sprutflaskan är lite obehaglig, det blir ju en liknande effekt när medlet träffar pälsen, för att duscha har hon ingenting emot. Då står hon och leker med vattenstrålen med läpparna eller blundar och njuter så det är knappast handtaget eller ljudet hon tycker är läskigt. Till nästa år funderar jag på att skaffa ett riktigt bra flugtäcke att lägga på för att hon ska slippa bli så stressad av odjuren.

Innan jag cyklade hem började det regna och då vågade sig trollet ut för att norpa i sig några strån, jag kan inte mer än att hålla med ordspråket att borta bra men hemma bäst!

Bromsar av alla de slag

Hästarna är så där måttligt glada när man tar hand om dem nu, så fort solen visar sig kommer det bromsar och knott i såna mängder att man tror att man blir galen ibland! Jag var ute och red i skogen häromdan och tillslut stog Danica nästan och sparkade mer mot magen än vad hon gick framåt, de bromsarna är fruktansvärda och skulle försvinna för gott om jag fick ha ett ord med i laget.

Några andra bromsar som däremot är ganska goa att ha är sitt- och handbromsen när man rider. Det kan vara en ganska praktisk grej har jag upptäckt. Jag tänkte i onsdags att jag med mitt duktiga lilla sto som utvecklats så mycket skulle rida iväg och ta mig bort till de anlagda ridspåren vid ridskolan, även kallade galoppbanan. Jättefina vägar som man kan rida länge på med mjukt och skönt underlag! Trollet var så duktig så när vi kom dit och skrittade och travade på kort tygel utan att hetsa upp sig, hon var pigg men det är fullt förståligt och ganska kul. Men sen kom vi runt och det var hemväg. Hon ökade skritten men jag gav henne lång tygel och tänkte att, okej, så länge hon skrittar. Sen började hon takta. Jag pratade med henne och använde sitsen för att bromsa och började rida lite sick-sack för att lugna henne. Hon började trava mer och mer och jag korta tygeln och bromsade en gång ordentligt så hon travade lite på stället istället. Suck. Jag vände henne och fick henne tillslut att stå still men det var nog det sämsta jag kan ha gjort för snacka om häst till att ladda batterierna. Hon stod helt still på helspänn och sen räckte det att jag nuddade henne med foten så for hon runt och travade iväg igen. Det hela slutade med att jag satt av och gick hem med henne. Så fort jag hoppade av sjönk huvudet och hon lunkade efter mig hela vägen som en liten hundvalp och ville blir gosad med. Man kan inte vara arg länge då men ridturen hade inte varit den mysigaste om man säger så.

För att kompensera detta tänkte jag i torsdags då promenera en bit med henne i repgrimman och bara mysa men det ska vara ett sto till att vara så långsint. En timme fick jag följa efter henne innan hon lät mig sätta på grimman. Då tog jag henne till den lilla hagen och gjorde om det hela två gånger vilket gick bra och sen släppte jag henne igen och lät henne vara en kvart ungefär och skulle sedan fånga henne igen, bara så att vanan inte sätter sig. Visst gick det bättre, det tog ju bara en halvtimme.. Efter det fick hon vara och idag kom hon fram med spetsade öron igen. Humörsvängningar tror jag var ordet.

Fast på ett sätt är jag ändå glad (även om det tar emot att säga det) att hon är såpass ärlig. Hon tycker det är lika frustrerande som jag när ridturerna slutar i bråk och hon har inte så många sätt att visa det. När hon sen gjort det hela klart är hon samma mysiga lilla skogstroll som vanligt. Men jag har faktiskt tagit tag i saken och har nog hittat en westernsadel som jag ska slå till på, jag kan tänka mig att det blir lättare att komma tillrätta med problemet om jag kan sitta i en sadel som jag inte dunsar ur så fort hon travar och jag inte rider lätt, för det gör att jag nästan bara har tyglarna att bromsa med i traven vilket inte funkar jättebra för Danica, vi får se.. Det är ytterligare en teori men i och med att det är min första absolut egna häst så får man testa sig fram och allt tar lite längre tid då.

Nu är min söta syssling på besök här och igår tog vi dem i repgrimma och gick på en riktig skogspromenad i trollskogen med de stora hästarna. Danica fullkomligt älskar att lufsa runt i mossa och blåbärsris backe upp och backe ner utan att följa någon stig så jag hoppas hon kommer springande till grinden idag när vi kommer och kanske till och med bromsar innan så att det inte blir ytterligare ett fyra meter långt sladdspår vid grinden efter hennes träningar på slide stops som hon kör igång varje kväll..!

Toverianskt halvblod

Så, sommaren kom tillslut. Med den kom bromsar, bete, och tappskor efter kvällrace i hagen.
Danicas mage har blivit rund som en tunna och hon ser ut att ha växt flera centimeter i mankhöjd. Det finns inget kvar av den lilla spetan som jag försökte mata med olja i vintras och även i temperamentet har hon tuffat till sig rejält. Der märks att hon har mått jättebra av miljöombytet och hon trivs mycket bättre i sin nya flock. Man ser nästan aldrig trollet utan Save bredvid och de är jättesnälla mot varandra. Kinna longerar dem tillsammans ibland och de travar snällt efter varandra och byter varv samtidigt som två små cirkushästar.

Motionen i hagen har också gjort att inte bara magen växt på min lilla dam, man ser inte längre att hon är ett varmblod utan hon ser ut som vilket litet halvblod som helst. Vi brukar skoja om att Kinna omvandlar alla hästar till toverianska halvblod, det är bara lite olika storlek på dem.
Majas mamma Muffins har kommit hem till Toveryd så nu går det två mini-toverianska halvblod, ett fullt t. halvblod och så trollet i hagarna. Innan Muffins så hade Danica faktiskt ledarrollen i flocken men ingen sätter sig upp mot Muffins. Jag har aldrig hört eller sett en häst bete sig på det sättet, hon skriker högt och gällt samtidigt som hon stampar med helt raka framben, sparkar bakut på stället och bockar om vartannat. Om man vill ha lugn och ro så gör man som Muffins säger.


För att shettisarna inte ska få i sig för mycket gräs går flocken uppdelad en hel del nu och de stora pållarna får beta av hagarna innan shettisarna får gå i samma men de stunder de är alla fyra går de jättebra ihop.
Med det nya självförtroendet som trollet fått i sin flock är det kanske inte så förvånande att hon också blivit mer kavat i hanteringen. Hon är fortfarande gudasnäll men man får vara mer bestämd. Därför ska vi idag ha lite träning med repgrimman igen, det var ett tag sedan nu och återställa de gränser som var helt självklara innan.


Träningen har annars mest fokuserats på klätterpromenader i granskogen, longering, tömkörning och lätt dressyr på banan. Danica har fått jättefina ryggmuskler, en kanonrund rumpa och halsmuskler som jag inte vet vad jag ska göra med, jag blir så glad varje dag jag ser henne och ser hur fin hon blivit och hur glad hon verkar vara. Jag har dock missat de kvällsrace som hon tydligen kör igång med varje kväll då hon får hela marken att skaka och galloperar som en dåre runt i hagen och bockar och lever rövare. Men jag har sett bromsspåren..!

Igår var jag och Kinna ute och red och vi hamnade borta vid granngården efter en ridtur i skogen. Vi passade på att utnyttja deras dressyrbana ett slag och trots att Danica var spänd efter alla hästar, parasoller, ylande hundar och hästar som lastades ur transporter som vi gått förbi på gårdsplanen lugnade hon snabbt ner sig och hon gjorde hörnpasseringar, lättare sidvärtsrörelser och volter jättefint. Det gick också kanon att trava ett varv och sedan göra halt och tvärtom så träningen är väldigt kul för tillfället när man känner att hon gör så stora framsteg.

En sak som inte går så bra är när den hemska gula svampen kommer fram och med den den fruktade sprayflaskan med myggmedel. Varje dag går det ett par minuter till att övertyga trollet om att varken svampen eller flaska kommer äta upp bruna hästar som inte är på sin vakt och varje dag är det med ett misstänksamt frust som fröken tillslut står still på helspänn och stirrar på svampen som ska gå över hela kroppen. Jag förstår inte varför hon tycker att den är så mycket värre än en borste och man kan tycka att en månads daglig dust med en gul klump borde övertygat henne om att den inte är vidare dödlig men uppenbarligen inte. Vi får se om hon lyckats överkomma sin svamprädsla innan sommaren är över och den sista bromsen förhoppningsvis gasats ihjäl.

Sommartider

Äntligen är alla tentor över och nu sommarlovet sträcker ut sig. Jag kommer snart börja uppdatera bloggen igen efter massanstormningen av plugg men allt är bra med Danica. Hon har lagt på sig ordentligt på hullet och trivs jättebra på lösdriften. Ridningen går framåt och hon travar fint på kort tygel och skänkelvikningarna börjar gå fint med. Men mer detaljerad uppdatering kommer snart!

Framåt utan att tumma på tömmen

Igår var jag på tömkörningskurs för Anders Eriksson på Ölmstads rid- och körsällskap. Jag var först lite besviken för kursen hade gått från att vara en heldag till en enskild privatlektion i en timme men när jag började köra insåg jag att det var väldigt bra att det var så. Att det som kan se så enkelt ut kan vara så svårt. Det tog mig tio minuter att förstå hur man svänger ut från fyrkantsspåret. Det kan kanske ha att göra med att jag inte kan skilja på höger och vänster dessutom så instruktionerna tog ett tag att reda ut. Tänkte skriva ner en del av de saker som jag fick lära mig för det kan vara bra att ha att gå tillbaka till men det blir en del tråkig läsning för den som inte bryr sig. Personen i fråga får stå ut!

Tanken när man svänger att man styr hästen som en skottkärra, dvs när man vill att hästen ska svänga in mot mitten måste man själv kliva ut mot väggen då ledande tygeltag inte går att ta med enkel tömsättning. Man börjar med att korta tömmen som går in mot mitten en bit men sedan styr man hästen med sitt kroppsspråk. Det var fantastiskt att se ekipaget som Anders jobbade med innan mig, ett fantastiskt vackert sto som var lite nervigt och som ägaren gjorde ännu mer nervöst men det räckte att Anders tog tömmarna och sen gick de inte mer än en minut innan han hade hästens fulla uppmärksamhet och innan timmen var slut gick den som en sagohäst. Det kallar jag att kommunicera med hästen.

Då man inte kan styr hästen med ledande tygeltag blir kontakten med hästens mun extra viktig. Vi jobbade med lädertömmar så man fick en naturlig kontakt tack vare tyngden i tömmen och Anders tyckte att det var den enda sortsens töm som man över huvud taget bör jobba med, den dagen jag har tusen kronor över ska jag tänka på det men fram tills dess blir det nog en vanlig vävribbtöm ändå. Tredelat bett skulle man inte heller köra med utan max tvådelat ansåg Anders pga egen erfarenhet. Risken med tredelat är att det glider ur munnen enklare än ett tvådelat då varje del är mycket kortare men helst skulle man köra med rakt bett eller bettlöst.Jag fick försöka köra med tömmen fäst i remontgrimman på ponnyn och det gick minst lika bra. Man fick ta lite mer i tömmen för att få en reaktion men samtidigt blir det mer förlåtande för en nybörjare att jobba på det sättet.

När svängarna började gå bättre fick jag försöka jobba ponnyn med lite skänkelvikningar och det gick bättre än vad jag trodde. Man kunde testa sig fram ganska fritt med att ha yttertömmen runt rumpan, längs rumpan eller enbart över ryggen och man fick helt olika resultat. När tömmen vilar på rumpan så verkar den mothållande så ber man hästen flytta åt det hållet men har tömmen kvar ger man den motsatta signaler, det är något jag inte hade tänkt på själv.

Anders berättade även en del om hur man jobbar för att likrikta en oliksidig häst och det handlar mycket om hur man står i position i förhållande till hästen. När vi longerade visade han hur man bara genom att flytta sig från bogen till baken fick hästen att ställa om från ytterställd till innerställd och då kan man även testa att ha innertömmen från handen löpande till bettet och fastsatt i gjorden istället och då har man ett mer ledande tygeltag.

Halter och halvhalter gjorde man inte genom att dra mer i tömmarna utan genom att böja på knäna och sitta till i luften, då fick man en mjuk förhållning plus att man visade hästen att den skulle sätta under bakbenen under sig. Även när man ryggade började man genom att böja benen och då var det även bra att ha tömmarna i brygga så att kontakten blev stadigare och jämnare.

Det var tusen saker till han pratade om och det var superinspirerande. Han menade på att om hästen blir riden så är det inte någon häst som man inte kan spänna på tömmar. Då Danica dessutom är inkörd tvivlar jag inte på att hon kommer fatta vad det handlar om och utmaningen blir att få henne att slappna av och balansera i jobbet utan att vilja springa för mycket men jag tror att vi kommit såpass långt att hon kan haja det, speciellt då jag inte tänkt spänna henne för någon vagn, än..!

Jag har hört om många som har ridtravare som berättar att de älskar att bli tömkörda och körda och jag kan förstå det. Hela omskolningsprocessen är som en ny värld för trollet och det måste vara skönt att få återgå till en plats man känner sig hemma och där man känner igen sig och är trygg. Det ökar självförtroendet att förstå och behärska situationerna.

Jag fick idag testa att tömköra Maya och en stund gick det ganska bra:

Sen var det en stund när förrvirringen var ganska stor:

Men då har man något att jobba på!
Danica försökte jag tömköra lite på banan i grimma och med gjorden och hon var direkt med på vad som var på g och var därför superpigg men efter att ha gått runt inne bland träden lugnade hon ner sig och innan vi slutade gick hon jättefint på volter och svängar så det var jätteroligt att se vad man hade snappat upp på träningen.

Ridningen går bara framåt nu känns det som. Hon har lagt på sig rejält nu och börjat muskla på sig fint, både på ruman, framdelen och halsen. Longeringen och klätterpromenaderna har gett superresultat och i förrgår red jag henne för första gången med ett stöd på yttertygeln på en volt och hon svarade på tempoväxlingar både framåt och bakåt samt halvhalter, allt på kort tygel, utan att bli stressad. Hon bara tuggade på bettet och gick med öronen vinklade bakåt med full koncentration på vad jag sa, det var fantastiskt, hon är så duktig min lilla tös!